"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"Ju längre ett samhälle
kommer från sanningen,
desto mer kommer detta
samhälle att hata dem
som säger sanningen"
(George Orwell)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

"För att komma till flodens
källa måste man simma
mot strömmen."
(Stanislaw Jerzy Lec)

"Jag noterar att alla de
människor, som är för
abort, redan är födda."
(Ronald Reagan)

Senast ändrad: 2017 03 22 14:55

Den slumrande jätten — islams historia för fotgängare

(Nedan förekommer hänvisningar till sharíalagen och haditherna. Läs mer i mitt lilla islamlexikon om vad dessa och andra muslimska begrepp, t ex jihad och dhimmi, innebär. Där framgår också vilken version av sharíalagen jag använder. Korancitaten i den följande texten är från Zetterstéens svenska översättning.)

Någon kanske undrar med vad rätt jag uttalar mig om islam (med tanke på att nedanstående text förmodligen av många läsare upplevs som kontroversiell). Mitt svar är att jag lagt ned stor möda på att sätta mig in i vad muslimerna tror — för att ge islam en ärlig chans. Jag har läst Koranen två gånger rakt igenom, från pärm till pärm och fört mycket noggranna anteckningar. Det betyder att jag har en god helhetsöversikt av Koranens budskap. Dessutom har jag speciellt studerat de delar av Koranen, som är relevanta när det gäller islams förhållande till andra religioner och kulturer (det är ju huvudsakligen detta som mina artiklar om islam handlar om). Efter att jag läst igenom Koranen införskaffade jag en komplett version av sharíalagen (drygt 1200 sidor). Denna inehåller ett mycket bra index, och det är därför lätt att hitta de ämnen man är intresserad av. Där har jag bl a specialstuderat jihad (förklaras nedan) etc. Vidare har jag ägnat hundratals timmar åt att läsa i haditherna (eller hadiths, som man också säger). Haditherna är samlingar av uttalande från Muhammed och hans närmaste förtrogna, och anses vara lika bindande för en muslim som Koranen själv.

I föreliggande artikel ger jag en sammanfattning av islams historia och lite bakgrund till denna. Allting är mycket kortfattat, annars skulle det bli en hel bok. Tonvikten ligger på hur islam försökt erövra Europa. Jag har av detta skäl avstått från att gå in på hur islam införlivade delar av Asien och Afrika i sitt välde. Detta är ett ämne för en egen artikel, vilken i och för sig inte skulle ge någon annan bild av islam än vad som ges nedan (korancitaten i den följande texten gäller ju generellt, oavsett var och när islam utbreder sig). Förhoppningsvis får läsaren, även om texten är kortfattad, en insikt i hur (genom vilka metoder) islam utbretts och de avgörande skeendena i denna religions expansion, och hur denna expansion så småningom stoppades. Jag ber om ursäkt för eventuella sakfel och tar tacksamt emot rättelser.

 

Inledning

Innan vi går vidare låt mig inledningsvis påpeka en mycket viktig sak. Så fort någon tar upp de verser i Koranen, som öppet uppmuntrar till våld och grymhet och tvång, säger många "goda" svenskar per automatik (det är som att trycka på en knapp), "Det finns minst lika mycket hemskheter och våld i Bibelns Gamla Testamente. Så det så! Alltså har kristendomen lika mycket (ja förmodligen mer) problem med våld som vad islam har."

Detta argument är mycket enkelt att motbevisa. Nya Testamentet (NT) gör anspråk på att vara Gamla Testamentets (GT) fullbordan, dvs Guds sista uppenbarelse till människan. GT utgör visserligen en viktig bakgrund, för att man som kristen skall kunna förstå alla de hänvisningar som Jesus och apostlarna gör till den judiska skriften (GT). Utan kunskap om GT blir det som sägs i NT om kung David, om Abraham etc, samt mycket av den gammaltestamentliga symboliken, vilken har starka kopplingar till den kristna tron, bara tomma ord, som inget betyder. GT ger helt enkelt en djupare förståelse av NT. Men, det är Nya Testamentet som förmedlar den kristna tron (och inte GT)! Ingenting som bryter mot Jesu ord eller andan i Hans ord, kan vara kristet! Våld och mord och hat och krig och ondska är totalt, hundraprocentigt oförenligt med Jesus Kristus!!! Samtidigt som dessa företeelser, som vi strax skall se, utgör islams själva livsblod.

Koranen gör anspråk på att vara Guds slutgiltiga ord till människan, och har således (enligt islams uttolkare) en högre dignitet än NT (Koranen tillkom ju ca 600 år senare än NT). Alltså måste Koranen jämföras med NT (som den säger sig fullborda) och inte med GT (att jämföra Koranen med GT är meningslöst så länge som vi begränsar diskussionen till islam och kristendom). Och vid en jämförelse mellan NT och Koranen faller den senare platt till marken. Man inser snabbt att Koranen är skriven av en vanlig människa, med alla de brister och fel som vanliga människor (som du och jag) vanligtvis har. Ja inte bara vanligtvis, utan alltid!

Islams tideräkning börjar år 622 e Kr. Det var det året som Muhammed flydde från Mecka och bosatte sig i Medina[1], som ligger ca 32 mil norr om Mecka. Muhammed hade genom sina försök att övertala invånarna i Mecka att konvertera till hans nya religion, islam, fått farliga fiender, och dessa hade nu beslutat att röja honom ur vägen, vilket Muhammed fått reda på. Därför bestämde han sig för att lämna staden och bosätta sig i Medina, där han visste att han var välkommen.

Eftersom Muhammed, och därmed islam, omedelbart fick en stark ställning i Medina, räknas detta (år 622) som islams födelseår (år 0). Det muslimska året är något kortare än det kristna året (354 dygn) på grund av att det är baserat på månens rörelse runt jorden. Det kristna året är baserat på jordens rörelse runt solen och är 365,25 dygn långt. Det muslimska året förskjuts därför i förhållande till det kristna året. Från början var skillnaden mellan den muslimska och den västerländska (kristna) kalendern 622 år (av uppenbara skäl), men har idag krympt till 579 år. Enligt den muslimska kalendern är det för närvarande år 1436.

Medina var vid den här tiden uppdelat i två etniska grupper — judar och araber. Araberna, som var inbördes splittrade, såg islam som en möjlighet att enas och sedan kunna dominera judarna (som de av olika skäl var avundsjuka på — bl a var judarna betydligt mer framgångsrika ekonomiskt. Så i Medina tog araberna emot islam med vidöppna armar, som räddaren i nöden.

Ganska snart efter att Muhammed slagit sig ner i Medina började han sända ut trupper för att plundra och erövra omkringliggande samhällen. Islams tidiga expansion skedde till en del genom frivillig omvändelse (som i Medina) men till största delen genom mer eller mindre tvång. Med tiden användes alltmer våld (eftersom islam nu vuxit sig så starkt att ingen kunde stå emot militärt, behövde man inte längre krusa — bli muslim eller dö!). Inte sällan begicks fruktansvärda övergrepp mot dem som vägrade att konvertera. Under de kommande århundradena spreds islam uteslutande genom militärt våld (eller hot om våld, dvs skrämsel), kombinerat med övergrepp på civila, under vilket oräkneliga miljoner människor mördades (exakta siffror finns givetvis inte men troliga och rimliga uppskattningar ger att långt över 200 miljoner människor har mördats i Allahs namn — dvs i den guds namn som mer än någon annan gud är fredens och barmhärtighetens gud, om man nu får tro det svenska PK-etablissemanget).

 

Vad säger islam själv?

Islams heliga skrifter befaller varje muslim att delta i eller stödja den s k jihad, som innebär utbredning av islam genom hot om krig eller krig. Jihad innebär att utbreda islam över hela världen och lägga hela världen under islams välde (både religiöst och politiskt — islam är till största delen ett politiskt/ideologiskt system och i andra hand en religion).

Beträffande jihad så skiljer islam mellan stora och lilla jihad. Stora jihad innebär att strida mot sin synd och mot sina inre demoner, medan lilla jihad är den krigiska jihad, som omnämns i föregående stycke. Enligt den politiska korrekthetens version av sanningen är den krigiska jihad en obetydlig, underordnad del av islam, medan stora jihad (den fredliga jihad) är den som är viktig för en muslim. Detta verkar inte speciellt trovärdigt med tanke på att i min version av sharíalagen så ägnas endast ca en kvarts sida åt stora jihad, medan nästan 10 sidor handlar om lilla jihad (den krigiska). I sharíalagen o9.8-9, kommenteras jihad på följande sätt:

Kalifen för krig mot judarna, de kristna och zoroastrer [en gammal persisk, idag nästan utdöd religion] tills de blir muslimer eller betalar jizya [en straffskatt som icke-muslimer får betala när de bor i muslimska länder].
Kalifen strider mot alla andra folk tills de blir muslimer.

Enligt vissa tolkningar måste kalifen först erbjuda det land eller område han tänker erövra att frivilligt gå in under islam. Vägrar de att göra detta återstår bara krig.

Kristna och judar och zoroastrer får således behålla sin religion om de underkastar sig islam och betalar jizya och lever som s k dhimmis (förklaras i mitt lilla islamlexikon — länk i början av denna artikel) i ett herre-slav-liknande förhållande till muslimerna. Övrig befolkning i erövrade länder måste bli muslimer eller dö. Det IS (Islamska Staten) tillämpar just nu i de områden de erövrar är exakt i enlighet med detta. När vi läser om hur de korsfäster och stympar människor följer de bara Koranens (och andra islamska heliga skrifters) befallningar. Sura 5:37 säger t ex:

Deras lön, som bekämpa Gud och hans apostel och anstifta ofärd på jorden, varder blott, att de dödas eller korsfästas, eller att deras händer och fötter avhuggas korsvis, eller att de förvisas ur landet. Detta varder deras skam i detta livet och i det tillkommande väntar dem ett förskräckligt straff.

Ofta säger islams försvarare, när man citerar suror av den här typen, att det också finns suror som talar om tolerans och att det inte finns något tvång i religionen. Problemet här är att Koranen innehåller motsägelser. Inom islam har man därför en tolkningsprincip (slå upp uttrycket "Al-Nasikh wal-Mansoukh" i mitt lilla islamlexikon — länk i början av denna artikel), enligt vilken den kronologiskt sista suran har företräde (i fall av motsägelser). Både sura 5 (citerad ovan) och sura 9 (vilken citeras i nästa stycke) anses tillhöra de absolut sist skrivna surorna i Koranen (här finner läsaren en tabell som visar surornas kronologiska ordning, vilken inte är samma som ordningen i Koranen). Alltså finns ingen sura som kan upphäva det som sägs i sura 5 och 9.

"Bekämpa[r] Gud och hans apostel" gör man om man försvarar sig när islam angriper! Behöver mer sägas?

I sura 9:29 läser vi:

Strid mot dem som inte tror på Allah och den Sista Dagen och som inte förbjuder det som Allah och hans budbärare har förbjudit, och inte heller erkänner sanningens Religion, även om de är Bokens Folk [dvs judar, kristna och zoroaster] tills de i villig underkastelse betalar jizya och erkänner sig underkuvade.

De "goda" svenskar som försvarar islam säger nu, "Jo det kanske står så. Men det spelar ingen roll att det står så, eller hur många sidor i sharíalagen som handlar om krigiska jihad. Det är bara en obetydlig liten promille av muslimerna som fäster någon som helst vikt vid krigiska jihad. Så det så!" Nu är det emellertid så att islam definieras utifrån sina heliga skrifter, och inte utifrån vad som råkar vara politiskt korrekt i Sverige just nu. Den krigiska jihad är, oavsett vad Aftonbladet säger, en av de viktigaste handlingar man kan utföra som muslim. I en hadith hittar vi följande intressanta uttalande av Muhammed:

Berättade Ibn 'Umar:
Allahs apostel tillfrågades, "Vilken är den främsta handlingen?" Han svarade, "Att tro på Allah och hans apostel (Muhammed)." Frågeställaren undrade då, "Vad är nästa (i godhet)?" Han [dvs Muhammed] svarade, "Att delta i jihad (religiöst krig) för Allahs skull."; [fetstil tillagt av mig] (Hadith enligt Bukhari, Vol 1, Bok 2, nr 26)

Som vanligt innebär fyrkantparentes mina egna kommentarer och förtydliganden i ett citat, medan vanliga parenteser utgör en del av citatet, dvs står i hadithen i det här fallet. I själva hadithen står således klart och tydligt att den jihad som omnämns här är "religiöst krig". Detta är inte tillagt av mig, utan står som ett förtydligande så att ingen muslim skall kunna tvivla på vilken version av jihad som är den högsta och viktigaste. Det framgår här kristallklart att den näst högsta och godaste handlingen inom islam, efter "att tro på Allah och hans apostel", är att deltaga i den krigiska jihad (läs mer om detta i mitt lilla islamlexikon — där hittar du också en länk till haditherna så att du själv kan kontrollera att citatet är korrekt). Observera! Haditherna är lika bindande för en rättrogen muslim som Koranen!!!

I tidningen Folkbladet kunde man den 30/6 2014 läsa ett (typiskt) debattinlägg med rubriken, "Isis har inget med islam att göra" (Isis har bytt namn och kallar sig numera IS = Islamska Staten). Artikelförfattaren, som av texten att döma är muslim från Irak, skriver bl a, "Denna grupp har absolut inget med islam att göra, de förvränger och skapar egna regler allt för att döda människor som inte delar deras tankesätt." Och det är precis den åsikt man skall ha för att räknas som tillhörande "de goda" i Sverige (och därmed få tillgång till tv-soffan och spaltutrymme i våra mainstream-media — eller kanske till och med få prata ostört i en timmes tid i det en gång så folkkära programmet Sommar). Tyvärr är det varken gott eller sant att komma med dylika påståenden, oavsett hur mycket applåder man får av Godhetskörens dirigenter. En sådan aningslöshet inför islam är nämligen mycket, mycket farlig! Att artikelförfattaren har fel, framgår bortom varje rimligt tvivel, utifrån de citat som getts ovan. I själva verket är det så att IS exakt visar vad islam är och står för. IS är islams motsvarighet till pingstvänner och livetsordare inom kristendomen, eftersom IS, i likhet med dessa kristna grupper, försöker följa sin Herre och Mästare i allt.

Våra media brukar ofta tala om "kristna fundamentalister" och är mycket noga med att påpeka att dessa minsann är minst lika fanatiska och förskräckliga som de värsta muslimska fundamentalisterna (typ Al Qaida, IS, Boko Haram etc). Ordet fundamentalist används här som en nedvärderande term, och genom att koppla den typen av uttryck till kristendomen, hoppas man förmodligen kunna skapa en negativ attityd till troende kristna.
Ordet fundamentalist (enligt Svenska Akademiens Ordlista; någon som hävdar religiösa skrifters bokstavliga sanning) är emellertid i grunden ett neutralt ord. Det betyder helt enkelt "någon som tror på och lever efter sin tros eller ideologis grundläggande doktriner". Vad media glömmer bort är att det finns onda och goda ideologier. Om man nitälskar (en äldre term som betyder att "ivra för") för en ond ideologi (som IS gör och Hitler gjorde), blir resultatet väldigt ont, och om man nitälskar för en god ideologi (som Moder Therésa gjorde), så blir resultatet väldigt gott (och ju mer man nitälskar för det goda, desto godare blir det och ju mer man nitälskar för det onda, desto ondare blir det). Så att vara fundamenatlist är varken gott eller ont i sig. Det beror på vad man är fundamentalist för. Det är skillnad på nazistiska eller muslimska fundamentalister å ena sidan och kristna fundamentalister å andra sidan.

IS gör exakt vad Koranen och haditherna befaller rättrogna muslimer att göra. Exakt!!! Därför ser vi idag hur IS attraherar massor av muslimer, även sådana som hittills varit ganska moderata. Enligt en undersökning gjord nyligen i England så sympatiserar mer än var tionde londonbo under 25 med IS (självklart är de flesta av sympatisörerna muslimer, vilket antyder att en mycket stor del av de muslimska ungdomarna i London stöder IS). När det gäller Frankrike (som har Europas största muslimska befolkning) så visar en annan undersökning att 27 procent av ungdomar mellan 18-24 sympatiserar med IS (räknat på alla franska ungdomar), vilket antyder att siffran för muslimska ungdomar måste ligga mycket högre än så, dvs skrämmande högt.

Här kan vi se hur sympatierna för IS är fördelade i tre europeiska länder. Frankrike står i en klass för sig, men siffrorna för Tyskland och England är också oroande. Observera att procenten gäller för hela befolkningen i dessa länder och inte bara muslimerna! Detta innebär att det är en väldigt stor andel muslimer som sympatiserar med IS.

Frankrike har ca 68 miljoner invånare. Ungefär 8 procent är mellan 18 och 24 år, vilket blir 5,4 miljoner. Om nu 27 procent av dessa mer eller mindre sympatiserar med IS får vi siffran 1,5 miljoner IS-sympatisörer.
Exakt hur många muslimer som bor i Frankrike är osäkert. Wikipedia anger mellan 5 och 10 procent. Artikeln där jag hämtat grafen ovan anger siffran 7,5 miljoner. Om det är samma åldersfördelning bland muslimer som för hela befolkningen, är 8 procent av de i Frankrike boende muslimerna mellan 18-24, vilket blir 600 000. Totala antalet muslimer i Frankrike, i åldern 18-24, är således 600 000, dvs betydligt färre än de 1,5 miljoner muslimska IS-sympatisörer i samma ålderkategori jag kommit fram till i föregående stycke. Nu kan man antaga att mer än 8 procent av muslimerna är mellan 18-24, eftersom muslimer får många barn och därmed har en lägre medelålder än etniska fransmän. Men det är svårt att få ekvationen att gå ihop ändå. Om siffran stämmer, måste runt 20 procent av muslimerna vara mellan 18-24 år, och dessutom måste 100 procent av de muslimska ungdomarna i denna ålderkategori sympatisera med IS. Detta framstår som orimligt. En möjlig förklaring är att väldigt många icke-muslimska, franska ungdomar sympatiserar med IS, vilket dock inte verkar så troligt.
Undersökningen omfattade bara ca 1000 personer, vilket kan tyckas lite. Men görs en statistisk undersökning enligt konstens alla regler kan resultatet ändå bli tillförlitligt. Dvs även ett litet antal intervjuade kan ge ganska korrekta siffror om man har bra urvalsmetoder. Så tycks dock inte vara fallet här (ibland kan det slå fel även om statistiken är korrekt gjord — den här typen av statistik innefattar alltid osäkerheter). Men under alla förhållanden tyder ovanstående siffror på att en mycket, mycket stor andel (förmodligen nära 100 procent) av muslimska ungdomar i Frankrike, i åldersintervallet 18-24 år, sympatiserar med IS.

Ovanstående öppnar upp för ett fasansfullt framtidsscenario för Europa. Och det är precis av detta skäl jag skriver det jag skriver om islam. Tyvärr tycks inte bara kultureliten utan även kristenheten sova sött när det gäller islam, fast den senare kategorin borde ha betydligt mer andlig urskiljning än Godhetskörens sekulariserade människor. Dessvärre tycks det som att alltför många kristna inte bara sjunger i kyrkokören utan också i Godhetskören.

Låt oss avsluta detta kapitel med att botanisera lite mer i sharíalagen när det gäller jihad:

Jihad är en samhällelig plikt. När tillräckligt många människor deltar i och genomför jihad med framgång, är den inte längre obligatorisk för andra...
Om ingen av de det gäller utför jihad, och den inte alls sker, så är var och en som känner till att den är obligatorisk, skyldig till synd, om det fanns en möjlighet att ha utfört jihad. (o9.1)

Enligt o9.4 är varje frisk man, som har uppnått puberteten och är vid sina sinnens fulla bruk, kallad att deltaga i jihad.

Ett muslimskt land är, enligt ovanstående, skyldigt att erövra de omkringliggande länderna och införa islam (kristna etc får behålla sin tro om de lever i underkastelse medan andra måste bli muslimer eller dö). Motsvarande befallning gäller de muslimer som bor i icke-muslimska länder. När möjlighet finns, beordras dessa att starta jihad. Detta betyder att när andelen muslimer i Sverige är så stor att muslimerna känner sig tillräckligt starka för att påbörja jihad, så kommer också detta att ske! Och det är inte jag som säger detta, så du skall inte vara arg på mig. Det är islams heliga skrifter som säger det!

Muslimer upplever inte jihad som ett angreppskrig i egentlig mening. En mycket vanlig tolkning inom islam (eller kanske snarare den totalt dominerande tolkningen) är nämligen att hela världen tillhör Allah, och alla människor föds som muslimer (utan att kanske veta om det). Muslimer som kommer till Europa som flyktingar och försörjs av medborgarna i mottagarlandet, har sällan dåligt samvete för att de utnyttjar sina välgörare eller för att de planerar att ta över Europas länder. Dessa länder tillhör ju redan islam, så de tar bara vad som redan tillhör dem. Någon tacksamhet behöver man således inte känna (titta t ex på denna video, där en muslim, bosatt i Sverige, intervjuas i en kristen tv-kanal som sänder på arabiska — vid ca 1:10 säger han precis det jag påstår här — f ö skulle man önska att svenska journalister vågade ställa lika raka frågor när de intervjuar muslimer). När t ex mullor i Danmark säger (vilket hänt flera gånger) att danska kvinnor som våldtas av muslimer får skylla sig själva, eftersom de inte bär heltäckande klädsel (niqab och liknande), ser dessa mullor ingen motsägelse i detta. En normal människa, som kommer till ett annat land, försöker anpassa sig till detta land. Och en normal människa som flyr till ett annat land och får en fristad där, känner tacksamhet. Muslimerna behöver, som de själva ser det, vare sig känna tacksamhet eller anpassa sig, eftersom Danmark, Sverige etc tillhör islam (sedan urminnes tider), och har "stulits" från islam av danskarna, svenskarna etc. Och eftersom alla människor föds som muslimer, så innebär detta att icke-muslimer "valt" att lämna islam (de är således avfälliga muslimer), vilket är belagt med dödsstraff. Alltså var t ex bombningarna i Madrid och London rättfärdiga, och därför har så få muslimer tagit klart och tydligt avstånd från dessa terrordåd (annat än kosmetiskt). Offren fick bara vad de förtjänade.

Jag påstår inte att alla muslimer i Sverige etc medvetet hyser dessa åsikter. Det jag talar om här är inte individer utan islam som ideologi och system. Problemet är att många muslimer inte känner till vad deras heliga skrifter säger. Jag är övertygad om att de flesta muslimer skulle lämna islam om de verkligen visste vad islam är. Jag säger således inte att muslimer är sämre människor än icke-muslimer. De är offer för ett ondskefullt system (precis som tyska folket var offer för nazismens djävulska ideologi). Detta friskriver dock inte IS och andra terrorister (eller SS- och Gestapopersonal) från ansvar för sina handlingar — varje människa vet innerst inne vad som är rätt och fel. Samvetets röst talar till alla, oavsett ålder, intelligens, religion etc.

Det finns också en ytterligare aspekt att ta hänsyn till, innan vi går vidare. På grund av islams totala ovilja och oförmåga att anpassa sig till andra kulturer, kan man förutspå att det med stor sannolikhet kommer att bli allt större motsättningar mellan muslimerna i Sverige (Europa) och den övriga befolkningen. Allt eftersom andelen muslimer i Europas länder ökar, kommer kraven på positiv särbehandling av muslimer att öka. I takt med ett ökande inflytande politiskt (kanske när andelen muslimer börjar närma sig 30 procent eller däromkring) kommer särkraven från muslimskt håll till slut bli omöjliga att acceptera för den övriga befolkningen. Svenska tidningar kommer inte att få skriva något positivt om Israel (vi är ju nästan där redan — fast av helt andra skäl — så just detta kanske inte blir något problem), man kommer inte att acceptera att man undervisar om Förintelsen i svenska etc skolor (i praktiken är det redan så i många skolor i malmöområdet, där få lärare, i praktiken, vågar ta upp Förintelsen i undervisningen), eftersom Förintelsen enligt de flesta muslimer aldrig ägt rum etc, etc. Man kommer att försöka förbjuda offentliga julsymboler (julskyltning, julprogram i radio och TV etc), eftersom detta kränker islam (sådana krav har redan förts fram i England). Man kommer att kräva att Europas kvinnor bär heltäckande klädsel och motsvarande baddräkter. Och krav på egen lagstiftning kommer att föras fram (detta har redan diskuterats bland svenska politiker, som en möjlighet). Etc, etc. Böjer sig inte Europas befolkning för dessa krav, kommer muslimerna att lägga kraft bakom sina krav genom hot om våld och i förlängningen alltmer grova terrordåd, vilket så småningom eskalerar till att Europas icke-muslimska befolkning antingen böjer sig under islam, alternativt att vi får ett fullskaligt inbördeskrig. Än så länge kan det tyckas som att en sådan utveckling ligger långt fram i tiden (om den ens kommer att ske). Men med tanke på den enorma inströmningen av muslimer i Sverige, vilken förmodligen kommer att fortsätta under lång, lång tid framåt (om den inte stoppas med våldsmedel), kan det gå fortare än vad till och med en pessimist som jag tror. En ytterligare, men mindre trolig möjlighet är att muslimerna väntar tills de uppnått demografisk majoritet i Europas länder (vilket med 99-procentig säkerhet kommer att ske genom deras höga födelsetal), och sedan omvandlar Europa till en del av kalifatet inom "demokratins" ram (ungefär som att Hitler kom till makten genom inomdemokratiska metoder).

I takt med deras växande krav kommer muslimerna att bli alltmer avskydda av Europas övriga folkgrupper. När motsättningarna växer, och främlingsfientliga partier uppstår, jämfört med vilka SD kommer att framstå som ett systerparti till Mp, kommer den muslimska gruppen självklart att sluta sig alltmer samman. Även många (kanske de allra flesta) av de muslimer som idag försöker vara moderata och moderna, kommer med stor sannolikhet att radikaliseras (alternativt lämna islam — dessvärre gäller nog detta bara ett fåtal). Dvs i förlängningen kommer vi att gå mot att nästan hela den muslimska befolkningen i Europa kommer att solidarisera sig med IS och liknande (som ju står för den verkliga, sanna islam). Detta är vad som skett i samtliga länder, både historiskt och i nutid, där islam fått ett betydande inflytande. Och som håller på att ske i flera afrikanska länder just nu (Nigeria, Mali, m fl). Libanon (som för 40 år sedan var ett kristet land) utgör ett bland många exempel på vad som händer när ett land får en tillräckligt stor andel muslimer. Och detta är vad som alltid måste hända. Alltid! Alltid! Alltid! Eftersom det ligger i islams själva natur. Erövra! Förtrycka! Förakta! Hata! Alla muslimer är, som vi sett ovan, befallda av sina egna, heliga skrifter, att deltaga (eller vara beredda att deltaga) i den världsvida jihad (olydnad mot detta leder, enligt deras egen tro, till eviga plågor i helvetet).

Argumentet att endast en liten, obetydlig andel av Europas muslimer utgör en fara för vår världsdel, bygger inte på logik eller seriös analys, utan på okunskap och önsketänkande i kombination med ett perverterat godhetstänkande (som möjligen har ett sken av godhet men inte har någonting med sann godhet att göra).

 

Islams historia — början

Efter att nu ha klarlagt vad islam har att säga om jihad etc (det finns mycket mer att säga i ämnet och jag hänvisar den intresserade läsaren till mina andra artiklar om islam), så låt oss nu ge oss in på dagens egentliga ämne, islams historia, som jag tror har mycket att lära oss. Jag beklagar att texten redan hunnit bli lång, alltför lång, men å andra sidan måste man noggrant motivera sina argument och styrka detta med källor, när man kommer med så kontroversiella påståenden som vad jag gör.

Muhammed dog ca 632 e Kr, och efter hans död spreds islam till allt större områden. Hans efterföljare hade till en början mycket begränsade militära kunskaper och resurser, och muslimernas tidiga militära framgångar berodde till stor del på deras absoluta avsaknad av dödsfruktan. Denna hade sin grund i tron på att allt är förutbestämt genom ödet. Sharíalagen p37.2 (2) säger följande:

"Oh budbärare från Allah, vad är tro?" Och han [Muhammed] svarade, "Att tro på Allah, Hans änglar, Hans profeter [dvs i första hand Muhammad själv], uppståndelsen från de döda, och på ödet, dess goda och onda sidor."
"Det finns sex saker som jag förbannar, Allah förbannar, och som förbannas av varje profet vars böner besvaras: den som förnekar Allahs öde, den som lägger något till Allahs bok..."

Ödestron är således en mycket viktig del av islam och den som förnekar ödet räknas som en otroende eller avfällig och skall dödas. Ovanstående utgör uppenbarligen ett direkt citat av Muhammed (hämtat från en hadith) och kan inte avfärdas som en bland många möjliga tolkningar. Det Muhammed säger har betydligt större tyngd inom islam än kompendier utgivna på Södertörns Högskola (oavsett hur mycket de senare applåderas i svenska massmedia). Vilket är helt självklart — endast en babblande idiot skulle hävda något annat.

Genom denna tro behöver en muslim (om han verkligen i sitt hjärta tror så) inte vara rädd för att dö när han ger sig in i strid. Har Allah (ödet) bestämt att man inte skall dö i det kommande slaget, ja då kommer man inte att dö. Och har ödet bestämt att man kommer att dö, så kommer man att dö oavsett hur försiktig man än är, och även om man kryper ner i sängen eller gömmer sig i en källare. Det är ganska uppenbart att en sådan tro (om den är äkta) skapar mycket farliga soldater!

Den tyske journalisten Jürgen Todenhöfer, som tillbringat en längre tid tillsammans med IS, berättar i Aftonbladet den 25/12 2014 om detta. I artikeln läser vi bl a:

Todenhöfer träffade en ung tysk terrorist som öppet, framför kameran, berättade att IS är beredda att döda 200, 300, 500 miljoner människor. Så många som behövs innan terrorgruppens mål, en stat byggd på IS perverterade tolkning av islam — som fördömts brett av andra muslimska ledare, — är uppfyllt. Endast kristna och judar, som tillhör samma monoteistiska tradition, kan komma att tolereras. Alla andra, även muslimer som är för demokrati riskerar döden eller att bli slavar. IS hotar även att komma till Europa.
Västvärlden har underskattat IS, anser Todenhöfer. Runt 400 IS-soldater lyckades besegra över 20 000 irakiska trupper i kampen för Mosul. De satte skräck i irakierna när de skickade självmordsbombare mot dem.
— Jag mötte en oerhörd övertygelse. De är inte rädda att dö [fetstil tillagt av mig].

En starkt bidragande orsak till de irakiska soldaternas "rädsla" för, och ovilja att strida mot, IS-krigarna, är med stor sannolikhet att irakierna "vet" att IS står för den sanna islam. IS är den äkta varan, och innerst inne hyser de irakiska soldaterna en enorm respekt för IS. En stor del av irakierna ser dem som Profetens sanna efterföljare. Att strida mot IS är därför som att strida mot Allah själv! Detta vågar man i allmänhet inte erkänna högt, men innerst inne vet man att det är så. Det är min absoluta övertygelse.

Muhammed skickade, som nämnts ovan, redan under sin livstid ut plundringståg, som rövade byten (detta är något som Koranen uppmuntrar till) och även spred islam. Man tog också gisslan som man (eventuellt) frigav mot enorma lösensummor. Helt i enlighet med vad Koranen befaller.

Koranen inte bara uppmuntrar till plundringståg utan talar till och med om hur bytet skall fördelas. Sura 8:42 säger t ex att femtedelen av bytet tillkommer Gud och aposteln (dvs Muhammed) och de fattiga (plus några ytterligare grupper). Något motsvarande går (givetvis) inte att hitta i Nya Testamentet.

 

Islam sprider sig utanför arabernas områden

När muslimernas rikedomar växte (på grund av byten från plundringståg och lösesummor för gisslan), fick man råd att anställa legosoldater och kunde köpa in moderna vapen, vilket kom att spela en stor roll för islams vidare spridning (nordiska vikingar tjänstgjorde t ex, som kanske läsaren känner till, hos turkarna, som betalda livvakter och soldater). Det är ju precis på samma sätt som IS fått råd att skaffa moderna vapen (dvs genom plundring och kidnappning). IS följer helt enkelt islammanualen punkt för punkt. Vill man veta vad islam verkligen är, skall man titta på IS. Då vet man vilket öde som väntar Sverige om några decennier (låt oss säga 40-50 år, men det kan gå fortare än vad jag tror)!

Allt eftersom nya områden erövrades, tvingades människor där att underkasta sig. Kristna och judar fick behålla sin tro (om de böjde sig för islam) medan de andra tvångskonverterades. Men riktigt så enkelt var det inte. Enligt islams heliga skrifter måste kristna och judar, som förklarats ovan, betala en särskild straffskatt, jizya, för att få islams beskydd (läs: förtryck). Hur stor denna skatt skall vara finns inte angivet och beroende på graden av kalifens välvilja kunde den vara rimlig, eller också vara så hög att den helt enkelt tvingade alla judar och kristna att bli muslimer (den låg normalt mellan 20 och 40 procent av inkomsten men lär i vissa fall ha varit så hög som 200 procent — underförstått "svält ihjäl eller bli muslim!").

Men även om kristna och judar (och zoroastrer) underkastade sig islam, undgick de inte alltid att mördas. Ordet "underkasta" kan tolkas på många olika sätt. En muslim som dödat en kristen kan alltid säga att den kristne inte hade underkastat sig tillräckligt. Det kunde räcka med att en kristen eller en jude tittade en muslim i ögonen utan att sänka blicken, så kunde han bli dödad för denna oerhörda fräckhet (exakt likadant var det för judarna i Nazityskland). Den som inte kröp för islam, ansågs utmana islam. Och sådan är situationen idag för många kristna i Pakistan, Irak, Syrien, Afghanistan och även på palestinskt område.

Utbredningen av islam skedde inte sällan under stor grymhet (klicka här för att läsa mer om detta!), noggrant följande ovan citerade, detaljerade instruktion i Koranen för hur man skall behandla den som vägrar att låta sig tvångsislamiseras, dvs "Deras lön, som bekämpa Gud och hans apostel och anstifta ofärd på jorden, varder blott, att de dödas eller korsfästas, eller att deras händer och fötter avhuggas korsvis, eller att de förvisas ur landet". Nyligen har tidningarna haft artiklar om hur IS korsfäst hundratals människor, vilka anses ha "bekämpat Gud och hans apostel". Observera! — Bekämpar Allah och hans apostel gör man om man på minsta sätt försöker hindra muslimerna att erövra eller ta över ett land!

Den svenska kultureliten brukar då (förutom att hävda att Bibeln är minst lika hemsk som Koranen) kontra med att kristna har minsann också begått grymheter när de spridit sin tro. Det är förvisso sant att sådant har skett. Skillnaden är, ja den stora, avgörande skillnaden är, att Koranen uttryckligen befaller detta (vilket tydligt framgår av de citat som getts ovan), medan det inte finns något som helst stöd i Jesu undervisning (som definierar den kristna tron) när det gäller att använda våld eller hot om våld för att vinna människor för den kristna tron. Tvärtom! Våld utgör total olydnad mot Jesus Kristus! Kristendomen är kärlekens religion!

Jesus befaller oss inte bara att älska våra vänner (vilket är självklart att man gör) utan att också älska våra ovänner. Han säger i Lukasevangeliet:

Men till er som vill lyssna säger jag: älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er.
Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er.
Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra. (Luk 6:27-29)

Tyvärr gäller inte detta islam (läs gärna min jämförelse mellan islam och kristen tro när det gäller kärlek). Och det spelar ingen roll vad jag säger. Det är bara att titta på verkligheten. "På frukten känner man trädet", som Jesus sade. Och det är bara att studera islams heliga skrifter och observera tillståndet i muslimvärlden och i de muslimska enklaverna i Europa (när det gäller människovärde, demokrati, yttrandefrihet, jämställdhet, tolerans, antisemitism etc) så ser man vad islam står för. Och det är detta som våra politiker (kanske omedvetet men icke desto mindre) arbetar övertid på att införa i Sveriga.

När kristendomen skymfas ber de kristna för de som skymfar och hädar. När islam skymfas och hädas, ja då vet vi vad som händer. Då vänder man inte andra kinden till. Då visar man att islam inte (som kultureliten hävdar) är fredens och kärlekens religion, utan våldets och hatets religion. Ett aktuellt exempel, bland oräkneliga andra, är morden, i början av januari 2015, på de 10 medarbetarna på den franska satirtidningen Charlie Hebdo. Mördarna var inga avfälliga muslimer utan förmodligen mer bevandrade i Koranen än vad en normal svensk präst är bevandrad i Bibeln, och definitivt mer troende än 50 procent av Svenska Kyrkans präster och 100 procent av Svenska Kyrkans högsta ledning. När de sköt skrek de gång på gång "Allahu Akbar" (Allah är den större)! Det är fullständigt, hundraprocentigt uteslutet att en sann kristen, som verkligen fått möta Jesus, skulle kunna uttala Jesu namn samtidigt som han mördar och slaktar. På frukten känner man som sagt trädet!

Observera, jag hyser ingen större sympati för Charlie Hebdo! En del av de satirteckningar jag sett från denna tidning, tycker jag är ganska vidriga, men jag försvarar deras rätt att ge ut sin tidning (inget tvingar ju mig att läsa den). Sann yttrande- och tryckfrihet innebär rätten att även publicera texter och bilder som jag och andra ogillar.

Jag blev en efterföljare till Jesus vid 38 års ålder, inte för makt och pengar, utan därför att jag såg en sådan ofattbar godhet och kärlek hos Honom. När jag läste om Jesus i Evangelierna vidrördes mitt hjärtas innersta strängar. Det var en sådan godhet och kärlek jag hade längtat efter hela mitt liv, och som jag visste att jag aldrig själv skulle kunna uppnå. Jesus är för mig en kompass, som hjälper mig att något så när hålla mig på vägen, i all min ynklighet. När jag ser islam så ser jag dessvärre bara avspegligen av min egen ondska och fallna natur. Jag ser bara hat och makt och våld och intolerans. Och det är ju inte så konstigt, eftersom den som skapade islam, dvs Muhammed, var en vanlig människa, och därmed i lika stort behov av frälsning från sin egen ondska som vad du och jag är.

Jag kan inte låta bli att i sammanhanget fundera över vad det kommer sig att media, etc sällan eller aldrig tar upp den grymhet och det förtryck som kännetecknade (och kännetecknar) islams utbredande, samtidigt som man älskar att skriva om korsfararnas "blodsorgier" och slaveriet i USA (vare sig slaveri eller massakrer är förenligt med Jesu undervisning, dvs det har ingenting med kristen tro att göra). Aldrig någonsin nämns slaveriet inom islam (detta diskuteras mer i detalj i denna artikel), där islam under mer än 1000 år hämtade slavar i Afrika som sedan behandlades med stor grymhet (bl a kastrerades alla manliga slavar, som inte skulle bli soldater, varav en stor del dog av ingreppet). Vi får inte heller glömma bort de över en miljon vita européer, från samhällen på Europas Medelhavskust, som rövades bort av muslimska slavhandlare och sedan förslavades. Den muslimska slavhandeln omfattade kanske så många som 40 miljoner svarta slavar (den lägsta uppskattning jag hittills sett ligger på 12 miljoner) och totala antalet offer kan ha varit så högt som över 100 miljoner (när afrikanska byar gjorde starkt motstånd mot de arabiska slavhandlarna, mördade man ofta hela befolkningen, dessutom blev det svält när alla unga män och kvinnor försvann och det bara blev barn och gamlingar kvar, som inte orkade bruka jorden eller jaga). Och ännu värre än i Afrika for muslimerna fram i det som idag utgör Indien och Pakistan. Will Durant beskriver i sin bok The Story of Civilization (Civilisationens historia) den muslimska invasionen av Indien som "med all sannolikhet historiens blodigaste berättelse". Varför nämns aldrig detta? Aldrig! Aldrig! Aldrig! Jo käre vän, jag skall berätta för dig varför det aldrig nämns. Det kallas O N D S K A!!!!!!!!!! Svart vidrig ondska från Helvetets avgrund! Alltför många av våra journalister, våra politiker och våra intellektuella har offrat sanningen på den falska godhetens altare och sålt sina själar till ondskan själv.

Sharíalagen o9.13 säger:

När ett barn eller en kvinna tas tillfånga [under jihad] blir de slavar på grund av tillfångatagandet, och kvinnans tidigare äktenskap annulleras omedelbart.

Och o9.14 säger:

När en vuxen man tas tillfånga [under jihad], tar kalifen hänsyn till islams och muslimernas intressen och beslutar mellan fångens död, slaveri, frigivning utan att betala någonting, eller som gisslan i utbyte mot pengar eller en muslimsk fånge hos fienden.

Och det är exakt detta som IS, Boko Haram etc tillämpar i skrivande stund. IS har nyligen gått ut med att man ser icke-muslimska, tillfångatagna kvinnor som slavar, som IS-krigarna kan gifta sig med (även om dessa kvinnor varit gifta innan). Godhetskören i Sverige har upprört protesterat mot detta, och talat i mun på varandra i sin iver att förklara att detta inte har någonting med den sanna islam att göra. Jaså? Inte? Det är ju exakt vad islams heliga skrifter befaller. Exakt! Observera att sharíalagen utgör den slutgiltiga tolkningen av islams heliga skrifter och därmed är absolut bindande för en troende muslim!

 

Islam försöker erövra Europa

Att islam så snabbt kunde erövra hela den Arabiska Halvön och sedan Nordafrika, hela Mellanöstern, inkluderande Palestina och att man även nådde långt bort i Asien, berodde till stor del på att dessa områden (och speciellt då i Nordafrika) på 600-talet och framåt var splittrade av inre, både religiösa och politiska, konflikter. Många av dessa stater föll som mogna plommon inför islam. Muslimerna försökte också införa arabiskan som språk överallt. I vissa länder lyckades detta, som t ex Egypten, medan andra områden (t ex dagens Turkiet och Indonesien) lyckades behålla sitt eget språk (kanske beroende på att visa islamiserade folkgrupper var stora och hade större integritet än andra).

Redan 711 hade islam erövrat stora delar av Spanien och Portugal. Man försökte också ta sig norrut över Pyrenéerna men stoppades vid slaget vid Poitiérs 732 av den frankiska armén under ledning av Karl Martell. I början av 1000-talet uppstod inre motsättningar mellan olika muslimska grupper på den Iberiska Halvön, varvid islam försvagades, och de kristna kunde sedan stegvis återerövra Spanien och Portugal.

Islam försökte också tränga in i Europa österifrån. 674 stod man vid Konstantinopels massiva murar, vilka belägrades till 678, när man gav upp. Man gjorde försök efter försök att erövra staden utan att lyckas (läs mer om detta här — se också tidigare länk). Men till slut, 1453, föll Konstantinopel. För att slå hål på den enorma stadsmuren, använde man den tidens kraftigaste kanon, med vilken man i flera månader oavbrutet besköt samma ställe av muren. Kanonen ifråga var för övrigt konstruerad av en katolsk ingenjör. Huruvida denne visste vad kanonen skulle användas till vet jag inte. Kanske struntade han i detta bara han fick bra betalt — ungefär som många av dagens vapenhandlare.

Konstantinopel hade således lyckats stå emot islams arméer och flotta i nästan 800 år, innan staden till slut föll. Men vid det här laget hade Europa hunnit bli så starkt att islam inte längre hade möjlighet att tränga vidare. Hade Konstantinopel fallit redan 674, eller om Karl Martell förlorat slaget vid Poitiers, ja då hade förmodligen Europa legat under islams grymma förtryck idag. Tack Karl Martell! Och tack de modiga krigarna i Konstantinopel som räddade Europa! Tack! Tack! Tack! Ett djupt och ärligt tack!

Allt eftersom det kristna Europa växte till i styrka, undanträngdes islam alltmer i Spanien och Portugal, och man brukar säga att den Iberiska Halvön befriades från islam 1492 (även om det pågick lokala konflikter ända fram till 1614, när islam totalt förbjöds i Spanien — kanske var detta nödvändigt, eftersom islam tycks helt oförmöget att samexistera med andra religioner och ideologier).

 

Islam och Balkan

(Ett förtydligande: Turkiet kallas ibland Ottomanska väldet. Nedan förekommer också begreppet Osmanska väldet, vilket omfattade dagens Turkiet och även, under sin storhetstid, Mellanöstern, Nordafrika, Kaukasus och Mindre Asien.)

Islam, i form av det Osmanska väldet, fortsatte sina försök att erövra det kristna Europa. På Europas östfront mätte man sina krafter med Europas, med jämna mellanrum, och många slag utkämpades. Greker, bulgarer, serber och rumäner och många andra folk och länder befann sig i frontlinjen mellan islam och kristendom och fick under hundratals år lida mycket för detta. Greker i allmänhet hatar än idag islam och speciellt Turkiet (som försökt tränga in i Europa den vägen). Besöker man Grekland och uttalar sig positivt om islam i fel sällskap, så kan man råka riktigt illa ut. I bästa fall blir man bara utslängd. Jag har under senare år fått en del vänner med rötter i Balkan. Dessa har gett mig en större förståelse för allt detta. Det här är ju saker som svensken i gemen är helt omedveten om (läs mer om islams expansion på Wikipedia).

Konflikterna mellan Grekland och Turkiet har varit många och hatet mellan dessa länders befolkningar är och har varit starkt. På grund av tidigare gränsomdragningar så hade vid slutet av 1800-talet stora grupper av greker hamnat i Turkiet och vice versa. 1906 gjordes av detta skäl en tvångsomflyttning mellan Grekland och Turkiet (muslimer som bodde i Grekland flyttades till Turkiet och vice versa). 1923 gjordes en ytterligare folkväxling mellan Grekland och Turkiet (eftersom Turkiet förlorade områden under Första Världskriget, hade gränserna ändrats än en gång), vilken omfattade omkring två miljoner människor. Denna omflyttning leddes f ö av den kände norske polarforskaren Fridtjof Nansen, som då var kommissionär för Nationernas Förbund).

Det finns mycket att säga om Balkan och islam. Inbördeskriget i Jugoslavien på 1990-talet, där serberna bl a utförde etniska rensningar av muslimer, har sin bakgrund i det förflutna. Serber, precis som greker, tycker inte heller om muslimer med tanke på hur muslimerna behandlat serberna tidigare. Och vilket hot islam varit under historiens gång. Under Andra Världskriget, när de bosniska muslimerna (och de katolska kroaterna) lierade sig med Hitler (det fanns t ex två bosniska SS-bataljoner under kriget, vilka gjorde sig skyldiga till svåra krigsförbrytelser) begick både bosnier och kroater grova övergrepp mot serber. Bl a sattes en mängd serber i koncentrationsläger, där runt 50 000 dog. Totalt mördade kroater och bosnier ca 500 000 serber under Andra Världskriget. Detta hade inte serberna glömt 1991, när inbördeskriget började (och att inbördeskriget bröt ut var inte bara serbernas fel — muslimerna hade också stor skuld i detta). Givetvis ursäktar inte det förflutna serbernas etniska rensningar, men de blir åtminstone möjliga att förstå. Dessutom begick bosnierna grova övergrepp mot serbisk civilbefolkning under inbördeskriget 1991, vilket aldrig rapporterades av media. Det tycks som att muslimska övergrepp förtigs av de flesta media, medan övergrepp på muslimer, som göra av andra folkgrupper och religioner, förstoras och överdrivs. Man kan undra varför.

Jag har f ö fått mail från serber som bett mig att skriva ett försvar för dem, på samma sätt som jag försvarar den judiska staten Israel. De känner sig lika orättvist behandlade i media och av Europas politiker som Israel. Och kanske med all rätt. Min tilltro till media och politiker är mycket låg. Inte för att jag vill det, utan för att erfarenheten visat att dessa grupper förtjänar föga respekt (som tur är finns det lysande undantag — men de är få, alltför få).

Allmänt anses att förebilden till greve Dracula (den ökände vampyren) är den rumänske prinsen Vlad Tepes, också kallad Vlad Pålspetsaren. Tepes tillhörde ätten Draculesti, därav namnet Dracula. Denne blev känd för att trä en påle, insmord med fett, genom sina fiender (in genom ändtarmen och ut genom munnen — gjordes detta försiktigt så kunde offret leva i flera dagar efteråt och dog en kvalfull död under outhärdliga plågor). I vårt land står Vlad Tepes för grymhet och ondska medan han i länder som Rumänien och Bulgarien har något av hjältestatus. Som de ser det, så var det Tepes som räddade deras länder, och kanske hela Europa, från islam. Wikipedia skriver följande:

Sedan Vlad Dracula år 1462 gjort motstånd mot osmanerna, segrade han i flera slag. För att bestraffa honom skickade sultan Mehmed II ut en armé två gånger större än furstens. Vlad slog till reträtt, brände byarna efter sig och förgiftade brunnarna så att den osmanska armén inte fann något att äta eller dricka. När sultanen äntligen nådde huvudstaden möttes han av 20 000 pålspetsade osmanska fångar, en syn som sultanens officerare tog starkt intryck av, varvid den trötta och hungriga armén slog till reträtt.

Man brukar ofta ta detta som exempel på lyckad psykologisk krigföring (bortseende från offrens ohyggliga lidande — man kan ju inte säga att det var "lyckat" ur humanitär synpunkt). Men oavsett vad man tycker om Tepes metoder, så vann han över turkarna, trots att dessa hade en betydande numerär överlägsenhet. Kanske räddade han Europa? Vem vet?! Det känns dock som en tämligen ihålig seger (här ligger det nära till hands att tänka på det judiska talesättet, "Om man för att besegra odjuret själv måste bli ett odjur, så har odjuret vunnit").

För att göra en lång historia kort så böljade gränsen mellan Osmanska Riket (islam) och de kristna länderna fram och tillbaka under ett par hundra års tid, efter att Konstantinopel fallit. Det stora sjöslaget vid Lepanto (en grekisk sjöstad, som numera heter Naupaktos), vid Korintiska Viken, stod 1571 mellan Osmanska Riket och den s k Heliga Ligan (bl a Spanien, Vatikanstaten och Malteserorden). 70 000 man (sjömän och soldater) och ca 400 fartyg deltog på den kristna sidan och 80 000 man och ca 450 fartyg på den muslimska. De kristna vann en överväldigande seger och detta slag blev början på slutet av islams försök att erövra Europa.

En av de som deltog i slaget vid Lepanto var den spanske författaren Miguel Cervantes. Han sårades och förlorade rörligheten i sin vänstra arm och blev senare krigsfånge under fem år hos osmanerna. Denna episod av hans liv återges i hans berömda roman Don Quijote.

1683 belägrade det Osmanska Riket Wien med en armé bestående av runt 200 000 man. Vid det efterföljande slaget, efter att både Polen och Tyskland kommit till Österrikes undsättning, besegrades muslimerna i grunden och flydde i panik. Slaget vid Wien kan betraktas som islams sista försök att militärt erövra Europa. Sedan dess har islam legat lågt och ruvat på minnen från fornstora dar. Och bidat sin tid. En slumrande jätte.

Inledningsvis hade islam en dynamisk period när man erövrade nya områden och införlivade många kulturer och dugliga individer i sitt välde (vetenskapsmän, filosofer, hantverkare, militärer, läkare etc). På så sätt fick man tillgång till nya tekniker och vetenskapliga rön (araberna, bland vilka islam uppstod, var ju ett ganska primitivt nomadfolk, som inte sysslade med vetenskap eller teknik). Den stabilitet som följde efter islams erövring (även om det var en stabilitet under förtryck och tvång) skapade ett växande välstånd i många erövrade områden, vilka tidigare varit splittrade av inre motsättningar. Det fanns dugliga muslimska ledare (som inte var fanatiska muslimer), vilka förstod att använda den kompetens som fanns hos judar och kristna (andra icke-muslimer tolererades inte som vi sett ovan) i de erövrade områdena, och under vissa perioder, och i vissa länder, kunde kristna och judar nå höga politiska och professionella ämbeten. Men när som helst kunde det slå om. När härskaren dog, kanske han ersattes av någon mindre välvillig sådan, och allt kunde förändras över en natt. Vissa muslimska länder var också bättre än andra. Marocko var kanske det land som var mest tolerant mot det judiska folket. I många andra muslimska länder for judarna periodvis mycket illa och pogromer var vanligt förekommande. Att utlösa pogromer mot judarna var ofta ett sätt att kanalisera folkets missnöje bort från den styrande eliten.

De kristna behandlades aldrig lika illa i islamvärlden, eftersom det kristna Europa blev allt starkare. Begicks alltför svåra övergrepp mot kristna fanns risken att Europas länder skulle ingripa militärt. Judarna hade tyvärr ingen som försvarade dem och var därmed mer utsatta. Ja inte nog med det, i det kristna Europa var antisemitismen stark, vilket gjorde att det kristna Europa förhöll sig tämligen likgiltigt till att judar massakrerades i islamvärlden. Den kristna antisemitismen är mycket paradoxal, med tanke på att Jesus själv var jude, Apostlarna var judar, Gamla Testamentet är det judiska folkets Heliga Skrift, och kristendomen har sitt ursprung bland det judiska folket.

Under några hundra år förekom till och med en viss vetenskaplig utveckling i islamvärlden (som knappast hade något med religionen islam att göra — detta diskuteras mer i länken som följer alldeles strax). I början på 1100-talet tog emellertid detta ett abrupt slut. Under islams mest intensiva expansionsfas hade islams militära ledare stor makt, eftersom utbredningen skedde genom krig, och för att kriga krävs militära kunskaper (och i förlängningen också tekniska kunskaper). Här var prästerna beroende av militärerna, och var tvungna att böja sig för dessa i mångt och mycket. På 1100-talet, när islams utbredning började stanna av, ja man kunde till och med se en tillbakagång, växte prästernas makt och inflytande och man tillämpade Koranens regler alltmer strikt (läs om detta här). Bl a så säger sharíalagen att det inte existerar några naturlagar och att tro att sådana existerar är otro (kufr), som skall straffas med döden (man menar att existensen av oberoende, objektiva naturlagar begränsar Allahs allmakt plus att vetenskap rent allmänt upplevs som ett hot mot tron). Dessutom är islam en sluten ideologi, som inte anser att det kan finnas något värdefullt (kunskap eller annat) utanför det egna systemet. Det är knappast förvånande att en sådan inställning verkar hämmande på vetenskapen. Detta ledde till att vetenskapen inom islam förtvinade och ganska snart i stort sett upphörde (den kanske mest kände av de muslimska vetenskapsmännen, Averroes, tvingades t ex att gå i landsflykt 1195 och hans böcker brändes på bål — något som aldrig nämns i de många tv-program, vilka i lyriska ordalag berättar om islams "fantastiska" vetenskap). Eftersom vetenskap leder till teknologi, och teknologi är en förutsättning för utveckling av nya och mer kraftfulla vapen, kom islams negativa inställning till vetenskap att allvarligt försvaga de muslimska ländernas förmåga att erövra nya områden.

Under Första Världskriget valde Ottomanska Riket, dvs Turkiet, att ställa sig på Tysklands sida. Detta ledde till att man förlorade hela Palestinaområdet, vilket England fick i uppdrag av Nationernas Förbund att administrera. En del av detta område blev sedan den judiska staten Israel. För Turkiets del så kom detta att leda till genomgripande förändringar av landet, vilket jag ber att få återkomma till alldeles strax.

 

1900-talets Europa och marxismen

Låt oss nu lämna den slumrande jätten Islam och göra ett hopp framåt i tiden till 1900-talet — världskrigens och det kalla krigets århundrade. Sedan islams försök att erövra Wien 1683 hade misslyckats kapitalt, så hade Väst gradvis blivit allt starkare militärt, bl a på grund av nya vetenskapliga och teknologiska upptäckter, vilka möjliggjorde konstruktion av betydligt mer kraftfulla vapen. I slutet av 1800-talet var Väst så vida överlägset islamvärlden, både militärt och tekniskt, att islam inte längre hade några som helst ambitioner att gå till angrepp, eftersom ett sådant var dömt att misslyckas redan på förhand. Länder som Frankrike, Spanien; Holland och England hade som en konsekvens av islams försvagning, under 1800- och början av 1900-talet införlivat stora muslimska områden bland sina kolonier (i bl a Nordafrika och Mellanöstern — ett av skälen till att Frankrike intog delar av Nordafrika var för att befria de många europeiska slavar som fanns där, något som givetvis aldrig media nämner).

I mitten av 1800-talet hade det uppstått en ny ideologi, marxismen, vars politiska tillämpning brukar kallas kommunism (socialism/socialdemokrati är två ytterligare tillämpningar av marxismen). Den marxistiska filosofin/ideologin tycktes, åtminstone vid en ytlig betraktelse, verka för en rättvisare värld, utan fattigdom och förtryck. Det råder ingen tvekan om att det fanns en oerhörd ojämlikhet vid den här tiden, där skillnaden mellan fattiga och rika var monumental och där giriga kapitalister skodde sig på de fattigas bekostnad. Att många människor kom att sympatisera med marxismen var därför inte så konstigt. Marxismen fick grepp över Ryssland i och genom ryska revolutionen 1917 (som drevs fram av socialister och anarkister och så fanns kommunisterna med på ett hörn). Rysslands nederlag mot Tyskland i Första Världskriget, den stora fattigdomen, plus alla ryska soldater som fått sätta livet till eller blivit lemlästade under kriget, hade fått opinionen att vända sig mot tsaren. När denne skickade trupper för att slå ned upproriska folkmassor, vägrade soldaterna lyda order och sköt sina egna officerare. I det kaos som följde lyckades kommunisterna, som kallade sig bolsjeviker, manövrera ut de andra revolutionära grupperingarna och ensamma ta makten (eftersom de helt enkelt var grymmare och mer hänsynslösa — alla medrevolutionärer som gick emot bolsjevikerna mördades). Efter ett blodigt inbördeskrig mellan "de vita" (som stödde tsaren) och "de röda" (dvs kommunisterna), segrade de röda och Ryssland bytte namn till Sovjetunionen. Landet utvecklades snabbt till en blodig diktatur, där oräkneliga miljoner människor, s k "folkets fiender", mördades för att de sågs som förrädare på grund av att de kanske tillhörde fel samhällsklass eller helt enkelt hade angivits som förrädare av avundsjuka grannar, som ville åt deras lägenhet. Man kunde hamna på svarta listan av många olika skäl. Ibland arresterades man helt enkelt för att uppfylla någon kvot — så och så många skulle arresteras i ett visst distrikt hade bestämts från högre ort.

Kommunismen hade och har, precis som islam, som mål att erövra hela världen och tvinga alla människor att bli lydiga anhängare av ideologin.

Finland hade tillhört Ryssland fram till ryska revolutionen. I det kaos som följde på Rysslands inblandning i Första Världskriget och den ryska revolutionen, passade Finland 1917 på att förklara sig självständigt, vilket de facto erkändes av Ryssland, eller som det nu hette, Sovjetunionen. När bolsjevikerna hade besegrat sina motståndare (både vita armén och andra socialistiska fraktioner) tycks det emellertid som att man ganska snart ångrade sitt beslut att erkänna ett självständigt Finland. Detta ledde till det finska inbördeskriget (dvs man angrep inte Finland utifrån utan försökte genom en kommunistisk kupp få in Finland i Sovjetsfären), vilket pågick under första halvåret 1918. Som alla inbördeskrig lämnade det ett sargat land efter sig, där nära vänner och anförvanter plötsligt befann sig på olika sidor. Totala antalet offer blev runt 37 000. De vita (dvs antikommunisterna) vann och räddade Finland från det hemska öde som drabbade andra länder, vilka hamnade under Sovjets inflytande.

Under mellankrigstiden gjorde kommunismen några ytterligare försök att utbreda sig. Genom sin inblandning i spanska inbördeskriget (1936-39) hoppades man kunna göra Spanien till ett kommunistisk land. Men det misslyckades (precis som i Finland), till stor del tack vare att Franco fick hjälp av Hitlertyskland. Spanien led förvisso under Francos diktatur (vilken upphörde 1977 — men långt innan dess hade diktaturen lättats en hel del), men jag är inte övertygad om att den gemene spanjoren hade haft det så mycket bättre under en stalinistisk diktatur. Jag tror snarare tvärtom.

 

Nazismen

Kommunismens expansion avbröts av Andra Världskriget, där Sovjet tvingades att samarbeta med USA och England för att överleva. Och då hamnar vi på ytterligare ett stickspår. Jag skall inte trötta läsaren med hur nazismen på 1920-talet växte fram i Tyskland och blev allt starkare och mer hotande, även för andra länder. Den som vill veta mer om detta hittar nästan hur mycket som helst på nätet. Även nazismen hade (eventuellt) världsherravälde på sin agenda. I första hand ville man erövra så mycket av Europa som möjligt. Detta för att få en ekonomisk bas för ytterligare expansion. Österut ville man skaffa sig Lebensraum (livsrum) för sin växande befolkning, och de slaviska folken sågs som undermänniskor som skulle fungera som slavarbetare åt herrefolket (alternativt elimineras på sikt).

Nazismen upplevdes som ett oerhört hot, vilket den också var. Genom de Allierades gemensamma ansträngningar lyckades man till slut besegra Nazityskland. När nazismen föll, och Andra Världskriget i Europa var slut, dansade människor på gatorna och det kändes som att solen hade tittat fram efter en lång period av mulna dagar. "Aldrig mer krig" var ordet för dagen. Människor såg framtiden an med tillförsikt. Och visst, det fanns mycket positivt. Det till stora delar ödelagda Västeuropa reste sig snabbt ur askan, med hjälp av bl a USA-pengar (den del av Europa som hamnade under Sovjets stövel fick inte en lika snabb väg till välstånd). Sverige, som lyckats hålla sig utanför kriget fick ett våldsamt uppsving. Hela vår industri var oförstörd och under åtskilliga år kunde vi sälja varor till höga priser, eftersom det inte fanns någon konkurrens att tala om. Sveriges växande välstånd efter Andra Världskriget hade ingenting med skickligt förd politik att göra (även om politiska beslut kanske bidrog) utan berodde huvudsakligen på rena rama turen. Ett nästan totalförstört Europa och Sverige med hela sin industri intakt. Det hade snarare krävts stor skicklighet för att misslyckas i en sådan situation.

 

Kalla kriget

Men, det fanns redan mörka moln på himlen. Ganska snart efter krigsslutet sänkte sig en "järnridå" (ett uttryck som myntades av Winston Churchill) över Europa, vilken skilde den kommunistiska delen från den kapitalistiska. Oron för ett nytt förödande världskrig växte. Tack vare kärnvapenbalansen bibehölls freden under det som kom att kallas kalla kriget, men det var en fred där man balanserade på en avgrund. Alla visste att ett totalt kärnvapenkrig skulle utplåna stora delar av mänskligheten. Samtidigt var det förmodligen just denna insikt som avhöll Sovjet från att försöka expandera sitt territorium västerut.

Här skulle det givetvis vara på sin plats med en genomgång av kommunismens försök att efter Andra Världskriget utbreda sig i världen. Hur hela Östeuropa direkt efter kriget kom att hamna under kommunismens ok. Hur kommunisterna under Mao lyckades erövra Kina. Hur Nordkorea försökte invadera Sydkorea men stoppades av FN (läs USA och Storbritannien — vilka var de som stod för det mesta av FN:s militära insats). Hur Nordvietnamn till slut lyckades erövra Sydvietnamn (varefter alla "folkfiender" mördades eller omskolades, dvs torterades och hjärntvättades). Hur Kuba blev en kommnunistisk diktatur och sedan försökte sprida kommunismen i Latinamerika. För att inte tala om de svenska kommunister, som arbetade subversivt för att underlätta en sovjetisk invasion av vårt land. Etc, etc. Men, den här artikeln handlar om islams historia och inget annat. Hänvisningar till andra kulturer och ideologier finns bara med som en bakgrund för att sätta in islams utbredning i ett större sammanhang.

1989 kollapsade helt oväntat sovjetkommunismen. Denna korrumperade regim föll helt enkelt ihop av sin egen tyngd. Som en lerkoloss eller som ett korthus. Berlinmuren revs och Sovjets satellitstater blev fria. Många upplevde nu ungefär samma euforiska känslorus som vid Andra Världskrigets slut. Människor dansade på gatorna av glädje. Människor grät öppet inför TV-kamerorna. Man kramade varandra. Äntligen fred! Aldrig mera krig!

 

Den slumrande jätten vaknar

Vad man inte anade var att den slumrande jätten nu var på väg att vakna. Ja redan höll på att gnugga sömnen ur ögonen. Den jätte jag talar om heter Islam. Kanske var det Sovjets och senare USA:s militära engagemang i Afghanistan och Irak som väckte jätten. Men jag misstänker att tiden ändå var inne, oavsett Sovjet och USA. Mer om detta alldeles strax.

Den här gången har inte islam som mål att militärt erövra Dar al Harb (krigets hus), dvs den del av världen som ännu inte tillhör islam och som varje muslim är skyldig att försöka erövra. Vi i Västvärlden, med vår överlägsna teknologi, är fortfarande alltför starka militärt för att islamvärlden skulle våga sig på ett öppet militärt angrepp. Ett sådant vore dömt att misslyckas. En metod man i stället använder är det som numera går under namnet asymmetrisk krigföring, dvs terror.

Det är väldigt svårt att definitivt slå ut terrorgrupper, eftersom de inte använder uniformer och dessutom gömmer sig bland civila. En diktatur, som inte bryr sig om civila förluster, och som kan arkebusera människor utan rättegång, kan totalt utplåna en terrorgrupp (som Sri Lanka gjorde med de Tamilska Tigrarna). Detta till priset av att många oskyldiga får sätta livet till. En demokrati har inte sådana möjligheter, vilket både är en styrka och en svaghet. Men även om de västliga demokratierna aldrig helt kan komma till rätta med muslimska terroristgrupper, så kan dessa grupper aldrig erövra Västvärlden. Eller ens seriöst hota Väst. Eller de dominerande, icke-muslimska länderna i andra delar av världen (Kina, Indien etc).

Nej den här gången arbetar man på ett helt annat plan. Terrorns uppgift är huvudsakligen att irritera Väst och göra så att vi i Väst inte ser den verkliga faran. Jihad sker i vår tid i första hand inte genom militär styrka (i varje fall inte i det här skeendet och definitivt inte i Västvärlden) utan genom demografi. Genom att översvämma Väst, och framför allt Europa, som islam försökt erövra ända sedan 600-talet, med miljoner och åter miljoner muslimer, vilka dessutom föder mycket fler barn än de etniska européerna, kommer det på sikt att bli muslimsk majoritet i Europas länder. Att muslimerna kommer att utgöra en majoritet i Europa så småningom är inte en åsikt utan ett faktum. Och den dagen man är i majoritet, ja då röstar man helt enkelt bort demokratin och inför ett medeltidssamhälle baserat på sharíalagen, där homosexuella halshuggs eller stenas och där kvinnan är mannens slav och där vi på kort tid kommer att flyttas ca 1400 år bakåt i tiden. Godhetskören, som oförtrutet (men kanske omedvetet) arbetar för att ta in så många muslimer som möjligt i Europa, anar nog inte riktigt vilket öde som väntar dem. De flesta körmedlemmarna är ju ateister, och dessa kommar, i enlighet med islams heliga skrifter, att få välja mellan att bli muslimer eller mista huvudet.

Som jag ser det, så utgör islam ett enormt mycket större hot gentemot den fria världen än vad både nazismen och kommunismen gjorde. Ett mycket, mycket större hot! Islam hotar allt som vi västerlänningar håller för heligt; yttrandefrihet, demokrati, tolerans, förnuft, jämlikhet, sexuell frihet, religionsfrihet, kultur, ja till och med musik och konst (da Vincis Mona Lisa kommer definitivt att förstöras den dag IS styr i Europa, eftersom det enligt islam är förbjudet att avbilda människor) etc, etc.

Det kan också tänkas att muslimerna inte orkar vänta tills de uppnått majoritet i Europa, utan startar jihad i Europas länder långt innan, när de kanske utgör 30 procent av befolkningen (eller någon liknande siffra). Jag skulle gissa att de flesta av mina läsare själva kan tänka ut konsekvenserna av detta. Kanske kommer svenska folket (och de andra i Europa) att då få betydligt större förståelse för Israels situation idag. Jag skulle vilja fråga dig som läser detta, om ett sådant Europa är vad du önskar för dina barn och barnbarn. Och om inte, vad tänker du att göra åt det? Om du nu verkligen älskar dina barn och barnbarn mer än du älskar att vara politiskt korrekt och applåderas av den svenska kultureliten.

Det känns som en enorm tragedi att alla de miljoner och åter miljoner allierade soldater, vilka under Andra Världskriget offrade sina liv eller som blev svårt sårade både fysiskt och mentalt, offrade så mycket förgäves. Frivilligt bjuder nu Europas politiker och intellektuella in islam att ta över våra länder och därmed lägga Europa under en värre ofrihet än om Sovjet eller Hitler härskat här. För mig är det som sker just nu liktydigt med att man spottar på Andra Världskrigets martyrers gravar.

De allra flesta som idag, och under de senaste åren, får och fått asyl i Europas länder är muslimer. Jag har inga siffror på detta, eftersom Migrationsverket förmodligen har order att inte offentliggöra den typen av data. Men det torde vara helt klart att de största invandrargrupperna idag kommer från länder som Syrien, Afghanistan och Somalia. Samtliga flyktingar från Syrien, som utgör den största gruppen av asylsökande, får t ex asyl och permanent uppehållstillstånd här. En del som kommer från Syrien är säkert kristna, men det skulle vara intressant att veta hur stor del. Men återigen hålls nog sådant hemligt för att inte ge SD vatten på sin kvarn. Det är ganska intressant varför det blivit så. Det finns ju faktiskt andra lidande människor på jorden än muslimer. Varför hjälper vi inte dem?

Efter den stora jordbävningen på Haiti 2010, då 200 000 människor fick sätta livet till, bidrog Sverige med 180 miljoner kr (det är i varje fall den siffra jag känner till — känner läsaren till att vi bidragit med mer, rättar jag gärna). Samma år tog vi emot ca 2 500 ensamkommande flyktingbarn (som i allmänhet varken är barn, ensamma eller flyktingar och som i normalfallet hostat upp runt 100 000 kr för att ta sig hit), varav de allra flesta är muslimer, till en årlig kostnad av 1,7 miljarder kr (2014 tog vi f ö emot ca 7 000 ensamkommande enligt Sveriges Radios hemsida). Och samtidigt kallar våra politiker Sverige för "en humanitär stormakt". Jo jag tackar jag. Såvitt jag vet tog vi inte emot några flyktingar från Haiti. Vad kommer det sig att det just är muslimer som kommer hit i stora hopar (jodå, jag vet att andra också kommer, men det är i små hopar och många av dessa tycker jag vi skall ta emot — det är muslimerna jag talar om). Och vad kommer det sig att just muslimer tas emot med så speciellt öppna armar i vårt land. Och även om de begår grova brott så får de stanna här i alla fall. De som förföljs i t ex Mellanöstern är de kristna. De som förföljer är så gott som alltid muslimer (muslimerna förföljer visserligen också andra muslimer). Varför har vi en sådan obegränsad vilja att göra gott gentemot muslimer och har nästan ingenting alls till övers för några andra grupper (flera miljarder har i denna anda tagits från u-hjälpskontot för att användas för flyktingmottagning)? När IS hotade att mörda tiotusentals irakiska yazidier (en grupp av kurdisk etnicitet, som finns i Irak, Syrien, Iran och några andra länder, och som har en egen, ytterst märklig, monoteistisk religion), ja då var det inte tal om att låta några av dessa komma hit. Nej då talades det om att hjälpa på plats. Varför är det just muslimer (och dessutom huvudsakligen unga män i åldern 18-30 år) vi tar emot? Och varför förtiger svenska media i allmänhet när muslimer förföljer kristna (och vissa andra grupper) men aldrig tvärtom? Och varför riktar man aldrig skarp kritik mot palestinierna (som huvudsakligen är muslimer), vilka vill utplåna Israel, samtidigt som mediahatet mot Israel är som rödrykande salpetersyra, fast Israel inte har några planer på att angripa någon (jo, de försvarar sig, men det är en helt annan sak)? Jodå, jag förenklar lite, men det ligger tillräckligt mycket i det jag skriver för att jag skall ha rätt att kräva ett svar. Och något sådant svar vägrar våra politiker, våra journalister och resten av Godhetskören att ge.

 

Summa summarum

När hotet från nazismen/fascismen/den japanska bushidokulturen (alla tre nationalistiska, rasistiska övermänniskoideologier) krossats genom de Allierades seger i Andra Världskriget, drog Västvärlden en suck av lättnad. Men euforin varade inte länge. Inom ett par år hade vi det kalla kriget på halsen, där hotet från Sovjet och Kina blev alltmer överhängande. Till stor del tack vare (ja kanske enbart på grund av) USA:s och Natos kärnvapenarsenal undgick vi ett förödande tredje världskrig, där den kommunistiska sidan mycket möjligt hade utgått som segrare (om kriget förts med konventionella vapen). Och knappt hade hotet från atomkriget försvunnit så dök nästa agent för den mörka sidan upp — islam.

Bilden visar hur islam vaknat upp i Afrika och nu försöker inta nya områden. Målet är att erövra hela Afrika.

Vi ser hur islam idag har börjat röra på sig alltmer. I Afrika försöker islam sakta men säkert utbreda sig söderut. I många afrikanska stater, som ligger i gränszonen mellan islam och kristendom (Kenya, Mali, Nigeria m fl), har vi hänsynslösa terrorgrupper, som mördar och våldtar och hotar, för att tvinga de kristna att fly eller konvertera. Norra Nigeria är idag muslimskt, medan de södra delarna är kristna (de kristna är fortfarande i majoritet i landet). Genom terrordåd och rent militära operationer fördrivs de kristna. Man attackerar kyrkor under gudstjänster och massakrerar alla man hinner. Man utför slumpmässiga mord på kristna osv. Allt för att skapa rädsla och få de kristna att fly eller konvertera (varför skulle man vilja konvertera till en religion, vars anhängare beter sig på detta sätt?).

Libanon var tidigare ett kristet land med förhållandevis väl utvecklad demokrati. Beiruts universitet räknades till de främsta i Mellanöstern och rika araber skickade sina söner dit (om de inte skickade dem till engelska universitet). 1970 tvingades PLO (Fatah) att fly från Jordanien, där de gjort flera mordförsök på kung Hussein och försökt ta över landet. Till slut tröttnade jordanierna och fördrev palestinierna i ett mycket blodigt krig, där tusentals palestinier dödades (exakt hur många är osäkert). Detta skedde i september 1970 (därav uttrycket "Svarta September"). Palestinierna tog sig nu till Libanon (som inte hade lika starkt försvar som Jordanien, och där de således inte riskerade att bli utkastade lika lätt), där de omedelbart började egga upp andra muslimska grupper mot de kristna (ondskan förnekar sig aldrig — den kan bara "stjäla, slakta och förgöra", som Jesus säger). Detta utlöste ett långvarigt och smärtsamt inbördeskrig. Beirut kallades tidigare "Medelhavets Paris", men efter PLO:s aktiviteter återstod en rykande ruinhög. Och det är ju den normala konsekvensen av ondskans tjänare, som bara kan riva ner, men aldrig bygga upp. Idag är Libanon ett splittrat land, där islam dominerar och många kristna har flytt och flyr. Och svenska media har gett de kristna libanserna hela skulden för att det gick som det gick. Men något annat är ju inte att förvänta.

Syrien, som visserligen varit en diktatur, men där ändå kristna och andra minoriteter kunnat leva i förhållandevis trygghet, är idag troligen på väg att bli en islamistisk stat. Samma sak Irak. Tunisien har tidigare varit ett av de mest framsynta och öppna arabländerna, men håller idag på att sluta sig. Den arabiska våren blev till en snålblåstens höst även där, och demokratin har tagit många steg bakåt. Tidigare var arabiska, franska och amazigh (ett berbiskt minoritetsspråk) officiella språk i Tunisien, men fortsättningsvis kommer endast arabiska att vara officiellt språk. Den arabiska våren i Egypten, slutade med att Muslimska Brödraskapet fick makten och påbörjade demokratins nedmontering och direkt utlöste förföljelser av de kristna. Som tur var tog militären makten (innan det var för sent), men vem vet hur länge det dröjer innan islamisterna åter regerar där.

Efter andra världskriget var andelen kristna araber på Västbanken och Gaza ca 20 procent. Idag har andelen sjunkit dramatiskt till 1,7 procent. I Betlehem utgjorde för 25 år sedan de kristna palestinierna ca 50 procent av befolkningen. Idag rör det sig om några få procent. Resten har tvingats att flytta på grund av förföljelse från islamistiska grupper. En del av dessa flyktingar har bosatt sig i Israel, där de kan leva i trygghet utan att riskera förföljelse. Under de senaste decennierna och fram till 2005 ökade antalet kristna araber i Israel från 34 000 till 130 000.

Men inte bara i Nigeria, och inte bara i Afrika, och inte bara i Mellanöstern rör islam på sig. I Thailand, i Burma och på Filippinerna händer samma sak. Muslimska gerillor som genom terror och list försöker utbreda sitt område. Indien har utkämpat flera krig mot det muslimska Pakistan, som ständigt hotar Indien. Indien hyser för övrigt världens nästa största muslimska population (125 miljoner). Israel är omgivet av muslimska stater, vars enda mål är att utplåna landet. Endast tack vare sin enorma militära styrka har Israel hittills överlevt.

Turkiet har under många är varit ett sekulariserat land. Sekulariseringen drevs igenom av Kemal Atatürk. Denne var turkisk arméofficer. Efter Första Världskrigets slut, där Turkiet stod som en av förlorarna, ledde han den Turkiska Nationaliströrelsen till seger under det turkiska frihetskriget som följde efter krigsslutet. Atatürk påbörjade nu ett program för politiska och kulturella reformer, där han försökte omforma det tidigare Ottomanska Imperiet till en modern, sekulär stat. Den siste osmanske kalifen avsattes 1924 (det Osmanska Väldet hade vid den här tiden krympt till att omfatta endast Turkiet). I den osmanska turkiskan använde man det arabiska alfabetet. På initiativ av Atatürk ersatte man 1928 de arabiska tecknen med en variant av det latinska alfabetet (vilket vi använder i Sverige). Tusentals skolor byggdes, grundläggande skolutbildning blev gratis och obligatorisk, och kvinnor fick samma medborgerliga rättigheter som män. Rösträtt infördes 1933. Etc. Tack vare allt detta utvecklades Turkiet till en förhållandevis modern, demokratisk (med vissa förbehåll) stat. Atatürk har varit ett nationalhelgon sedan dess.

Under de senaste 10 åren har Turkiet börjat röra sig alltmer mot fundamentalistisk islam. Den nuvarande presidenten, Recep Tayyip Erdogan, kan nog utan större överdrift betraktas som islamist. Under hans ledning har demokratin och yttrandefriheten alltmer urholkats. Något som kunnat följas i media under senare år. Då och då har man kunnat läsa om hur ett antal arméofficerare arresterats, eftersom de planerat en kupp. Mängder av höga polischefer har också arresterats, anklagade för samma sak. Erdogan har tydligen ungefär samma listighet och tur, som Hitler (som hade näsa för hur man skulle överleva som ledare). Det jäser säkert en hel del i Turkiet, eftersom många sekulariserade turkar ser vart landet är på väg. Än så länge har dock Erdogan överlevt, eftersom han överlistat de som försökt bli av med honom.

Turkiet var tidigare nära allierad med Israel. Israel fick t o m använda ett område i Turkiet för militära flygövningar (eftersom Israel är så litet är det svårt att hitta någonstans där man kan öva med stridsplan utan att störa civilbefolkningen). Israels försvarsindustri har moderniserat många av Turkiets stridsplan. Idag är emellertid Turkiet, under Erdogans ledning, en svuren fiende till Israel.

Erdogan håller på och bygger ett enormt palats till sig själv (kanske är det klart redan), vilket bl a skall ha 1000 rum. Kostnad — minst 350 miljoner dollar. Det finns också ett förslag att Turkiet på sikt skall börja införliva arabiska bokstäver i det latinska alfabet som nu används. Det är uppenbart att Erdogan steg för steg håller på att avveckla Atatürks reformer. Kanske är detta första steget till att införa arabiska som språk i Turkiet. Nyligen förekom en jättedemonstration i Ankara, där man protesterade mot islamiseringen av landet. Hur det skall gå för Turkiet är svårt att förutsäga. Det kan sluta med att de sekulära krafterna till slut vinner. Eller också förvandlas Turkiet till en stat i klass med IS (det skulle inte förvåna mig ett dugg — Erdogan har vi flera tillfällen avslöjat sin djupa sympati för IS).

Islam har som sagt börjat röra på sig. På många olika plan och i många olika delar av världen. Den idag farligaste aspekten av islam är, som jag ser det, islams demografiska invasion i Västvärlden. Hur Väst erövras spelar egentligen ingen roll. Slutresultatet blir detsamma. Ett ofattbart lidande för Europas folk! Under kanske hundratals år.

(Läsaren kommer kanske ihåg Muhammed Omar, poet och muslim? Han var medias gullegris för ca 10 år sedan och förekom flitigt både i de stora tidningarna och i radio (bl a i P1-programmet Tankar för Dagen). Omar skrev också en bok tillsammans med en kristen präst, vilken enligt Godhetskören ansågs visa hur islam och kristendom kunde samexistera och egentligen var likvärda (islam var givetvis lite bättre än kristendomen, men kristna hade här chansen att lära sig något när det gäller kärlek och frid och fred). Sedan blev Omar radikaliserad i samband med att Israel för några år sedan gick in i Gaza (tror jag det var). Då sade han i en intervju i UNT att islamisterna var de sanna muslimerna (vilket ju är sant och insiktsfullt). Ganska snart blev han bannlyst i media, eftersom han inte längre kunde användas för att visa på hur underbar och fantastisk islam är. Han både gjorde och sade fel saker. Sedan har jag inte hört något om honom under lång tid, tills han för något år sedan dök upp igen över radarhorisonten. Då hade han lämnat islamismen och tydligen även islam. I massmedias ögon givetvis ett oförlåtligt brott — så var han bannlyst innan, så är han förmodligen bannlyst i kvadrat idag.
Numera skriver han på en blogg som heter Det goda samhället (där finns många intressanta artiklar). Mycket av det han skriver handlar om islam och faran med islam. Han om någon vet ju rimligen vad denna religion står för och kan inte avfärdas som man t ex avfärdar mig (en senil, paranoid gubbe som inget begriper och inget vet). Med anledning av det vidriga terrordådet i Nice i juli 2016 (som givetvis, enligt den samlade, självutnämnda godhetseliten i Sverige, inte har något med islam att göra — islam är ju fredens och kärlekens religion par excellence) skrev han en mycket läsvärd och insiktsfull bloggartikel med titeln "Kriget kommer närmare". Rekommenderas!)

 

Ondskans tre trappsteg

(Du som är ateist kan förmodligen sluta läsa här och göra något annat i stället. Eftersom du "vet" att inga andliga krafter kan existera, kommer det jag skriver nedan att framstå som fullständigt oförståeligt och meningslöst. Och varför skall du kasta bort tid på sådant?! Men jag kan ju ändå skicka med dig en liten tanke. Hur vet du att inget andligt existerar? Det kan du ju inte veta! En sak är säker, din tro att inget andligt existerar är precis lika mycket en tro som min tro att Gud existerar. Välkommen in bland de troendes skara!)

Vi har alltså dessa tre trappsteg till mörkrets välde, marxism, nazism och islam. Kanske ingår dessa tre i en listig masterplan för att förstöra världen (jag tar risken att framstå som konspirationist — allt för sanningen!). Bibeln talar om existensen av en ond makt, som hatar Gud och som hatar mänskligheten (som är Guds ögonsten). Denna onda makt kallas Djävulen. Men han går under många andra namn, bl a Lucifer, vilket betyder "Ljusets Ängel". Enligt vad Jesus säger är Lucifer bedrägeriets och lögnens mästare. Kanske var marxismens primära uppgift att bereda vägen för islam genom att på lång sikt se till så att det i Europa år 2014 skulle finnas en majoritet av marxister i mediavärlden, och i politiken (även många borgerliga politiker tänker marxistiskt, kanske inte ekonomiskt, men ideologiskt — t ex är de flesta politiker, även inom KD, funktionella ateister).

Många människor har tjusats av Marx lära, eftersom den på ytan ser så bra ut. Jesus säger att "på frukten känner man trädet". Även om det är lätt att vid en första anblick falla för marxismen, så ändras detta ganska snabbt när man studerar marxismens frukter. Varje land, där marxismen tillämpats konsekvent, har snabbt utvecklats till en hårdför diktatur, där jämlikhet och broderskap blott är tomma ord. Kommunismen kan enbart fungera om alla människor vore som Jesus Kristus. Och i så fall skulle den inte behövas. I kommunistländerna var fängelser och koncentrationsläger överfulla och massgravar prydde landskapet. Sovjet, Kina, Albanien, Rumänien, Vietnam, Kampuchea och Kuba är några av de mest kända exemplen på detta skräckvälde. Facit när det gäller människoliv kan förmodligen räknas i hundratals miljoner. Allt i jämlikhetens och broderskapets namn. Det är så det går när man följer Ljusets Ängel.

Eftersom marxismen tycks hysa en enorm sympati för islam (vilket är ofattbart, egentligen är de ju varandras absoluta motpoler — enligt Marx är islam en "feodal relik" medan marxisterna, i muslimernas ögon, är lägre stående än hundar, eftersom de är ateister) har detta bidragit till att så många muslimer fått en fristad i Europas länder. Tack vare (eller kanske snarare på grund av) att marxister eller kryptomarxister dominerar media och kulturelit och politikerkasten, plus att många som inte betraktar sig själva som marxister ändå tänker i samma banor (eftersom de är starkt påverkade av media och en socialistisk skola), mörkas allt negativt när det gäller islam (själva läran och dess våldsinslag, den muslimska slavhandeln, hur islam utbretts genom massmord etc, massinvandringen av muslimer i Europa samt denna invandrargrupps groteska överrepresentation när det gäller rån, våldtäkter, våldsbrott och mord). Och därmed förleds Europas folk att omfatta islam med öppna armar.

Och kanske var nazismen också en del i Lucifers masterplan. Genom Andra Världskrigets rasbiologiskt motiverade grymheter, som Nazitysklands eutanasiprogram, Förintelsen och nazisternas behandling av Rysslands, Polens etc folk, gjordes begrepp som nationalism och rasism så avskyvärda och omöjliga att det 70 år senare är omöjligt att komma med ens modest kritik av islam och massinvandringen av muslimer, utan att få rasiststämpel och nationaliststämpel på sig. I samma anda är det absolut förbjudet att tala väl om, eller vara stolt över, sitt eget land. Speciellt om man är svensk. Genom att omöjliggöra varje debatt om invandring och all kritik av islam (vilket anses vara rasism fullt i klass med Hitler) och varje diskussion om vad som är bäst för Sverige och svenska folket (vilket ger upphov till anklagelser om nationalism á la Hitler), i kombination med att mediafolk och kulturelit hyser djup sympati (vare sig medvetet eller omedvetet) för islam, har den mörka sidan skapat ett debattklimat som gör att den muslimska, demografiska invasionen av Europa förmodligen kommer att fortsätta tills det är för sent. Dvs tills vi antingen får ett blodigt inbördeskrig eller att islam tar över demografiskt.

Bilden visar loggan för det ökända "Sällskapet Stjäla, Slakta och Förgöra" (även kallat SSSF). PK står för "Politisk korrekhet" och Politisk korrekthet står i sin tur inte för någonting — annat än feghet — och kan därför räknas bort. SSSF kan således sägas representera den "Oheliga Treenigheten" — Ondskans treenighet. Bakgrundsbilden visar ett exempel på den typ av värld som dessa ideologier alltid lämnar efter sig, när vi har facit i handen (bilden är tagen i Berlin 1945). Död, lidande och förstörelse.

En av mina läsare delgav mig för några dagar sedan följande tanke, "Jag tror även att spridandet av muslimer som flyktingar, hur märkligt det än låter, också kan vara ett delmål, för att påverka den demografiska utvecklingen något snabbare i Europa". Och varför inte?! Om jag har rätt, och det finns en övernaturlig, listig plan för hur islam skall ta över Europa, kanske alla de konflikter som just nu pågår i islamvärlden, och som leder till att Europa översvämmas av flyende muslimer, är initierade av Lucifer själv. Utan dessa konflikter hade knappast Europa släppt in så många muslimer som man gör just nu (länder som Syrien och Afghanistan är inte fattiga länder i egentlig mening, och även om de vore fattiga så ger inte att fly från fattigdom flyktingstatus). Lucifer spelar så att säga schack med den kristna världen och gör ett listigt drag i taget. Marxismen och nazismen var kanske, som jag skrivit ovan, två av hans drag, vilka i och för sig tycktes uppenbara då, men där kanske den verkliga, långsiktiga intentionen (som jag beskrivit i föregående stycken) inte framgår förrän i vår tid. Konflikterna i islamvärlden kanske helt enkelt utgör nästa schackpjäs som flyttas av Djävulen. En skicklig schackspelare försöker ju dölja den verkliga intentionen med sina avgörande drag, så att motståndaren inte skall upptäcka vad som är i görningen förrän det är för sent. Dvs när schackmatt är oundvikligt!

Islam, marxism och nazism har oerhört mycket gemensamt. Grundläggande så hyser dessa ideologier samma förakt för frihet, människovärde, yttrandefrihet, jämlikhet och mycket annat som kultureliten i Väst säger sig vörda (se denna tabell, där kristendom, islam, nazism och marxism jämförs när det gäller demokrati, yttrandefrihet etc). Speciellt islam och nazismen är intill förväxling lika, eftersom båda dessa ideologier, förutom sitt förakt mot alla former av demokratiska värderingar, också förenas i ett fruktansvärt hat mot det judiska folket.

Den amerikanske pastorn Edward Everett Hale fick en gång frågan om han bad för USA:s politiker (senatorer). Han svarade då, "Nej, när jag betraktar dessa så inser jag att jag måste be för landet i stället." (dvs be om beskydd för USA mot dessa politiker). Som sagt, "Gud bevare oss för våra politiker och kulturelit och journalistkår!" Dessa, som är satta för att verka för Sveriges och svenska folkets bästa (de är valda och betalda av svenska folket för detta), jobbar i stället övertid för att leda landet in i fördärvet! Frågan är om ett folks ledare någonsin under historiens gång arbetat lika konsekvent och hårt och oförtrutet för att utplåna sin egen kultur och sitt eget folks självständighet och frihet, som dagens svenska politiker, kulturpersonligheter och journalister (undantag finns, men är få). Jag har personligen svårt att tro det.

Jesus säger:

Tjuven kommer allenast för att stjäla, slakta och förgöra. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja liv i överflöd (Joh 10:10).

[1] Medina hette vid den här tiden Yathrib, men bytte sedan namn till Medina, vilket är en förkortning av arabiskans "Medinnet el Nebi" (Profetens Stad). Den engelsk-amerikanske historikern Bernhard Lewis, med islams och Mellanösterns historia som specialitet, skriver i boken Arabs in History:

Staden Medina, ca 280 miles norr om Mecka, befolkades ursprungligen av judiska stammar från norr, särskilt Banu Nadir och Banu Quraiza. Den förhållandevis stora rikedomen i staden attraherade en infiltration av hedniska araber, som först kom som kunder till judarna och till slut lyckades dominera dem. Medina, eller som den kallades före islam, Yathrib, hade ingen som helst form av stabil politisk ledning. Staden slets sönder av tvister mellan de rivaliserande arabiska stammarna Aus och Khazraj, med judarna som försökte upprätthålla en vacklande maktbalans. De senare, vilka huvudsakligen sysslade med jordbruk och hantverk, var ekonomiskt och kulturellt överlägsna araberna och var därför illa omtyckta... så snart araberna hade enats genom Muhammed, attackerade de och slutligen eliminerade judarna. (sid 40)

Det Lewis skriver här påminner väldigt mycket om bakgrunden till den moderna staten Israel (se mina sidor om Israel). Och överhuvudtaget om islams utbredning alltsedan år 622. Jag tänkter då på hur islam, efter att med våld (ofta inkluderande massmord på områdets ursprungsbefolkning) eller list eller manipulation, eller en kombination av dessa tre, tagit över ett icke-muslimskt område, och sedan, bara några år senare, hävdar att området "tillhört islam sedan urminnes tider". Samma mekanismer har upprepats igen och igen och igen under jihad. Och detta är precis det öde som väntar Sverige om några decennier. Till bilden hör att islam sedan totalt förnekar att de ursprungliga invånarna har någon som helst rätt till området (i denna anda förnekar Hamas och Hizbollah och PLO att judarna har legal rätt till Israel — de har ingen anknytning till området, säger man, och det har dessutom aldrig funnits något judiskt tempel i Jerusalem; det senare påstod t ex Arafat vid Camp Davidförhandlingarna år 2000). I konceptet ingår också att nästan alla våra politiker, journalister och intellektuella till hundra procent köper islams verklighetsbeskrivning, där bödlarna blivit offer och offren framställs som de verkliga skurkarna! En bild av ondskan och dess medlöpare så god som någon.

 

Tillbaka till huvudsidan för islam

© Krister Renard