"Det är synd att 99 % av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"Ju längre ett samhälle
kommer från sanningen,
desto mer kommer detta
samhälle att hata dem
som säger sanningen"
(George Orwell)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

"För att komma till flodens
källa måste man simma
mot strömmen."
(Stanislaw Jerzy Lec)

"Jag noterar att alla de
människor, som är för
abort, redan är födda."
(Ronald Reagan)

Senast ändrad: 2015 08 13 14:00

Jihad — "historiens blodigaste berättelse"

Enligt den svenska (och även den europeiska) kulturelitens konsensus står islam för fredlig samexistens och tolerans, och judar och kristna som levt i islamvärlden har under mer än tusen år behandlats med största respekt och kunnat leva i trygghet. Och när det gäller islams utbredande så har detta till stora delar handlat om att människor frivilligt valt att bli muslimer. Och skulle det någon gång ha förekommit tvång, så kan även kristendomen anklagas för samma sak. Både nutida och dåtida våldshandlingar, begångna av islams företrädare, har inget med islam att göra, säger man, utan det handlar om människor som inte har förstått någonting av islam sanna väsen.

Verkligheten visar dock på något helt annat än den politiskt korrekta bilden (vilken även omfattas av de flesta kristna och förvånansvärt nog också av många judar). Sanningen är att Islams heliga skrifter uppmanar till, ja anbefaller, extrem våldsanvändning mot de som vägrar att böja sig för islam, när islam försöker erövra ett område. Detta har jag noggrant diskuterat i min artikel om islams historia. I den här artikeln tänkte jag ge några konkreta, historiska exempel på hur det gått till när islam spridits.

Det är sant att också kristna använt tvång, och även begått massakrer, i sin iver att omvända människor till den kristna tron. Det finns dock en avgörande skillnad mellan islam och den kristna tron. Som jag visat i min artikel om islams historia, befaller islams heliga skrifter muslimerna att använda obegränsat med våld för att sprida islam. Några sådana befallningar finns inte i Bibelns Nya Testamente (NT), som ju är kristendomens heliga skrift. Observera! Kristendomen definieras av Jesu undervisning såsom den framställs i NT. Ingenting som säger emot Jesu ord är, eller kan vara, kristet! I NT finns inga uppmaningar till att använda våld eller tvång i något sammanhang! Tvärtom så är varje form av våld förbjudet! I Gamla Testamentet (GT) förekommer förvisso en del våld (GT är judarna historia och berättar, som alla historieskrivningar, om både goda och onda händelser). Men det våld som beskrivs där gäller i en viss situation och innebär inte någon allmän tillåtelse eller uppmaning att utbreda judendomen med våld. I Koranen däremot uppmanas muslimerna till våld och tvång som en generell metod att "omvända" människor.

Jag påstår inte att kristna är bättre människor än muslimer (ondskan finns överallt), men när människor går in under en ond, våldsam ideologi, så får detta fruktansvärda konsekvenser (precis som att tyskar inte är sämre än andra, men när tyska folket gick in under Hitlers ideologi, ja då blev resultatet tiotals miljoner människors död och ett ofattbart lidande för ytterligare miljoner och åter miljoner människor).

Den brittiske historikern Sir Steven Runciman beskriver i sin bok, The Fall of Constantinople 1453 (Konstantinopels fall 1453), det blodbad som följde efter att muslimerna brutit igenom Konstantinopels murar och sedan strömmade in i Hagia Sophia (den stora kyrkan i Konstantinopel), där tusentals kristna samlats för att be om räddning undan den katastrof som väntade.

De bedjande var fångade som i en fälla. En del av de gamla och sjuka dödades på fläcken; men de flesta bands eller kedjades ihop. Många av de vackra unga flickorna och många av de välklädda [och därmed förmodligen rika] männen slets nästan i stycken när deras fångvaktare grälade om vem som skulle lägga beslag på dem [för att utnyttja sexuellt respektive få en förhoppningsvis stor lösensumma för]. Prästerna fortsatte att be vid altaret tills de också greps… Människor fördes bort tillsammans med sina ägodelar. Den som kollapsade av svaghet, slaktades precis som ett antal småbarn som inte ansågs ha något [ekonomiskt eller sexuellt] värde… Staden låg nu till hälften i ruiner, tom och övergiven och svart, som av eld, och kusligt tyst. Varhelst turkarna hade varit så var det ödeläggelse. Kyrkor hade vanhelgats och plundrats, husen var obeboeliga och butiker och förråd sönderslagna och tomma. Sultanen själv, när han red längs gatorna, rördes till tårar.

(Eftersom varje form av islamkritik tas emot med största skepsis av en normal svensk, speciellt om denne är s k "intellektuell", vill jag påpeka att Runciman (1903-2000) är allmänt erkänd som en av Englands ledande historiker. Hans bok om korsfararna, The Crusaders, räknas som ett standardverk inom ämnet.)

Andra historiska skildringar av Konstantinopels fall 1453 berättar om hur tiotusentals civila slaktades på gatorna och hur turkiska soldater slogs om unga vackra pojkar och unga kvinnor [för att utnyttja sexuellt]. Blodet rann i floder längs de branta gatorna från Petrahöjden ner mot det Gyllene Hornet. Ovärderliga bibliotek och ikoner skändades och brändes. Den s k Hodigitria, som var det Bysantinska Rikets heligaste ikon, föreställande Jesu moder Maria, och vilken ansågs vara målad av evangelisten Lukas själv, försvann i samband med det muslimska erövrandet av Konstantinopel, och antas ha gått förlorad för alltid.

Låt mig ge ytterligare ett exempel på islams behandling av kristna. Vi förflyttar oss nu nästan 500 år framåt i tiden till den 9/9 1922. Plats: hamnstaden Smyrna, som ligger vid Egeiska Havet. I Smyrna, som omväxlande tillhört Grekland och Turkiet, och numera, sedan 1922, tillhör Turkiet och döpts om till Izmir, fanns vid den här tiden en stor grekisk befolkning på ca 400 000 män, kvinnor och barn. En del av dessa var flyktingar från andra delar av Turkiet.

Det finns en intressant artikel på nätet, som diskuterar hur ortodoxa kristna behandlats av turkarna under årens lopp. Rubriken är "Till minne av de 50 miljoner offren för den ortodoxa, kristna Förintelsen". Enligt artikeln mördade turkarna 1,75 miljoner grekiska kristna, 1,8 miljoner armeniska kristna och 100 000 syrianska kristna, under perioden 1914-1922!

När turkarna den 9/9 1922 intog Smyrna gick man från hus till hus och mördade och våldtog. När vinden vände så att den blåste mot havet, så att den lilla turkiska stadsdelen på andra sidan staden inte hotades, hällde man fotogen över byggnaderna och tände eld på dem. De överlevande grekerna från massakern hade samlats på kajen, och blev nu fångna mellan eldhavet och vattnet. De hade att välja mellan att förtäras av lågorna eller hoppa i vattnet och eventuellt drunkna. Ute på redden låg franska, brittiska och amerikanska örlogsfartyg till ankars. De hade stränga order att inte ingripa utan förhålla sig neutrala (vilket de sedan inte gjorde när serberna behandlade bosniska muslimer på liknande sätt). Detta kallas politik! Greker som lyckades simma ut till fartygen hindrades att ta sig ombord. Engelsmännen hällde kokande vatten över dem och på de amerikanska fartygen spelade musikorkestern på högsta volym så att besättningen inte skulle höra skriken från drunknande greker. Det berättas att hamnen var så full av lik att när officerare var bjudna på middag på något annat fartyg, så blev de ofta försenade eftersom lik ofta fastnade i propellrarna på sluparna.

I islams kölvatten har följt det ena blodbadet efter det andra, precis på samma sätt som när nazisterna intog Polen och sedan Sovjetunionen. Islams utbredning österut, långt in i Asien (Indien, Burma etc), kännetecknades av extrema blodbad, där miljoner människor slaktades i Allahs och Profetens namn (Muslimerna brukar använda uttrycket "Allah the most Merciful" dvs "Allah den mest barmhärtige" — det tycks mig som att islam har en hel annan definition av begreppet barmhärtighet än vad vi kristna har.).

Det finns mängder av historiker som beskriver hur det gick till när islam trängde in i Indien år 712 under ledning av Muhammed Qasim. Man förstörde det mesta i sin väg, både sådant som ansågs strida mot islam och sådant som bara förstördes för förstörelsens egen skull (dvs skälet var ren ondska och inget annat); statyer, tempel och palats — allt plundrades. Man slaktade oräkneliga indiska män och deras hustrur och barn blev slavar. Det berättas att det tog tre dagar för muslimerna att mörda alla invånarna i hamnstaden Debal.

Vid ett tillfälle skickade guvernören i Irak, Hajjaj, ett brev till Muhammed Qasim, där han tillrättavisade honom för att han hade visat barmhärtighet mot de otrogna, "O sanna troende, när du möter de otrogna, hugg av deras huvuden… visa inte någon pardon mot någon fiende i fortsättningen, och låt ingen leva, annars kommer alla att betrakta dig som en svag man." Hajjaj krävde att alla vuxna indiska män skulle dödas och att deras söner och döttrar skulle bli slavar eller användas som gisslan (helt i enlighet med Koranen och haditerna). I staden Brahmmabad, massakrerade Qasim över 10 000 män.

Ibn Warrack (f d muslim, som nu lever under skyddad identitet — apropå islams förmenta tolerans och fridfullhet) berättar i boken The Quest for the Historical Muhammad ("Sökandet efter den historiske Muhammed" — boken har kritiserats för att vara negativt vinklad mot islam, men även kritikerna medger att den håller hög klass när det gäller fakta) om hur muslimerna på 1100-talet, under Mahmud of Ghaznis ledning, drog genom Indien (som kanske var det land som drabbades värst av islam) som en virvelstorm "…förstörande, plundrande och massakrerande". Warrack skriver:

Mahmud förstörde totalt landets välstånd och utförde "underbara bedrifter" där hinduerna blev som dammatomer, spridda för vinden…

Warraq har följande att säga om Mathura, Krishnas heliga stad:

I centrum av staden fanns ett tempel, större och finare än de andra templen, vilket vare sig kan beskrivas eller målas. Sultanen ansåg att det hade tagit 200 år att bygga detta tempel… Sultanen gav order att alla templen skulle brännas med nafta (en brännbar vätska) och eld, och jämnas med marken.

Will Durant beskriver i sin bok The Story of Civilization (Civilisationens historia) den muslimska invasionen av Indien som "med all sannolikhet historiens blodigaste berättelse". Det är knappast ägnat att förvåna att dagens hinduer inte har mycket tills övers för islam.

Exakt hur många människor som fått sätta livet till under islams utbredning — jihad — lär vi nog aldrig få veta. Ett försök till uppskattning (med angivande av ett antal källor) ges på en hemsida som kallar sig Tears of Jihad (Jihads tårar):

Afrikaner: 120 miljoner (inkluderande offren för den arabiska slavhandeln)

Kristna: 60 miljoner (i Mellanöstern, Egypten, nuvarande Turkiet, Nordafrika etc)

Hinduer: 80 miljoner

Buddhister: 10 miljoner

Judar: tiotusentals (minst, men förmodligen handlar det om hundratusentals, det kan också röra sig om en miljon eller mer) — det fanns ju inte så många judar och de flesta böjde sig för islam, vilket inte alltid innebar att de undgick förföljelse eller att mördas

SUMMA: 270 miljoner!!!

Afrikaner, Buddhister och Hinduer råkade mer illa ut än kristna och judar, eftersom de två senare tillhör bokens folk och har rätt att behålla sin tro om de underordnar sig islam. De som inte är bokens folk måste, enligt islams heliga skrifter, bli muslimer eller dö. Men även om bokens folk tilläts leva (eventuellt) så innebar detta ofta ett liv som dhimmis, dvs ett liv under förtryck och stort elände (undantag fanns under vissa perioder och i vissa områden — beroende på vem som härskade).

Totalt handlar det således om 270 miljoner människor som mördades av islam. Sedan tillkommer ju de oräkneliga miljoner som förslavades och förtycktes. Antalet offer för islam ligger i samma storleksordning som sammanlagda antalet offer för nazism/fascism/marxism/bushidokulturen (Japan). De råder knappast någon tvekan om att islam är det värsta gissel som drabbat mänskligheten. Ingen annan enskild ideologi har åstadkommit mer lidande och misär.

Ovanstående siffror är givetvis inte exakta, men under alla förhållanden kan vi vara säkra på att icke-muslimer har fått betala ett fruktansvärt pris för islams expansion..

Även Västvärlden har gjort sig skyldigt till massakrer, slaveri och andra övergrepp. Detta har man under de senaste åren bett om ursäkt för vid otaliga tillfällen och många, många gånger. Tyska folket har t ex på olika sätt bett om förlåtelse för nazismens övergrepp. Man har betalat ut biljoner (en biljon är 1000 miljarder) kronor till bl a överlevare från Förintelsen. När Västtysklands förbundskansler Willy Brandt 1970 besökte Warszawa, föll han på knä vid resterna av ghettot där och bad de polska och judiska folken om förlåtelse för vad Tyskland gjorde mot dem under Andra Världskriget. Vi ser idag hur intellektuella i Väst t o m förbannar och föraktar sin egen kultur på grund av slavhandeln, korstågen, kolonialismen och mycket annat. Islam å sin sida har aldrig (såvitt jag vet) med ett enda ord erkänt eller tagit avstånd från det lidande som jihad och islams slavhandel orsakat. Aldrig! Någon enstaka representant för islam har säkert gjort det, men sådant utgör extrema undantag och säger ingenting om islam.

Judar och kristna levde som sagt i allmänhet eländiga liv i islamvärlden. 1491 skrev en böhmisk pilgrim följande om Jerusalem:

Det finns inte många kristna men det finns många judar, och dessa förföljs av muslimerna på mångahanda sätt. Kristna och judar går omkring i Jerusalem i kläder som möjligen skulle passa vandrande tiggare. Muslimerna vet att judarna tänker och även säger att detta är det Heliga Landet, vilket hade utlovats dem och att de judar som bor där betraktas som heliga av andra judar, eftersom de, trots alla besvär och lidanden som åsamkas dem av muslimerna, vägrar att lämna landet (Martin Kabtanik, Journey to Jerusalem, 1491).

En annan författare beskriver dhimmiskapet på följande sätt:

Judar var tvungna att passera muslimer på deras vänstra sida, eftersom detta var Satans sida. De måste ge muslimerna företräde, kliva av trottoaren för att låta araben passera, och framför allt se till att inte nudda honom [araben] vid passagen, eftersom detta kunde provocera en våldsam reaktion [en jude kunde t o m bli ihjälslagen för en sådan sak]. Någonting som kunde påminna en muslim om närvaron av andra religioner, något uppvisade av alternativa sätt att tillbe, måste på samma sätt undvikas, så synagogorna var placerade på avskilda, dolda platser och man var noga med att dämpa ljudet från judiska böner. (David Landes, Palestine before the Zionists, Commentary, February 1976, p 52)

Och detta är den framtid som Europas politiker just nu (utan att själva förstå det) är i full färd med att skapa för Europas folk!!!


Ett lästips för den som vill veta mer om ovanstående (tyvärr endast på engelska):

From Time Immemorial av Joan Peters (JKAP Publications, 1984). Boken är på 601 sidor och av dessa är ca 130 sidor noter och källhänvisningar. Den utgör förmodligen den mest kompletta och utförliga och väldokumenterade redogörelsen för judarnas historia i Medelhavsområdet och relationen mellan islam och judar. Peters har bl a haft tillgång till arkiv i länder som Syrien, Libanon, Egypten etc. Orsaken till att hon fick tillgång till dessa arkiv var att hon till en början hade en propalestinsk utgångspunkt. Under resans gång bytte hon emellertid sida, efter att hon förstått att islam inte var det hon tidigare trott att det var (enligt den politiskt korrekta bild av islam med vilken hon indoktrinerats under sina akademiska studier — där islam framställs som kärlekens och toleransens och fredens religion).

Fyra skäl till islams tidiga spridning

En kort film som behandlar islams spridning genom jihad

Är judendom och kristendom lika våldsamma som islam?

 

Tillbaka till huvudsidan för islam

© Krister Renard