"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"Outbildade idioter utgör inte
något större problem.
Välutbildade och intelligenta idioter
är däremot fullständigt livsfarliga.
De kan förstöra ett helt land på
nolltid."
(Okänd)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Senast ändrad: 2020 03 22 23:15

Klimatet — en alltför viktig fråga för att låta känslor styra

 

Under de senaste månaderna har jag mottagit ganska många mail, i vilka jag ombetts att skriva något om klimatet. Eller kanske snarare var jag, personligen, står i denna fråga. Sagt och gjort, så gör jag nu mina läsare till viljes.

I skrivande stund (november 2019) framstår den globala uppvärmningen och dess påverkan på klimatet såsom varande den viktigaste frågan för mänskligheten. Ja inte bara den viktigaste, utan helt avgörande för mänsklighetens och jordens framtid. Enligt många som gör anspråk på att vara experter (eller i varje fall pålästa) så är uppvärmningen helt eller till största delen orsakad av människan. Dvs huvudsakligen icke naturlig.

Observera! Det är viktigt att skilja mellan klimat och miljö. Dessa är två helt olika saker. Det som är skadligt för miljön (t ex gifter) behöver inte påverka klimatet. Och det som skadar klimatet behöver inte vara miljöfarligt. Koldioxid (i de halter vi har på jorden) är inget miljöproblem och asbest och DDT påverkar inte klimatet. Föreliggande artikelserie handlar om klimatet och inte om miljön.

Enligt de mer extrema uttolkarna kommer mänskligheten och stora delar av djurlivet att gå under, alternativt att vi passerar point of no return, inom ca 10 år, om vi inte omedelbart vidtar drakoniska åtgärder. Inför världsdiktatur, omedelbart slutar använda fossila bränslen, minskar köttkonsumtionen drastiskt etc, etc.

Enligt andra förståsigpåare är den uppvärmning vi just nu menar oss observera huvudsakligen resultatet av naturliga variationer och även om den har negativa konsekvenser, så kan människan inte göra så mycket åt det hela (annat än anpassa sig). Lika lite som vi skulle kunna stoppa en annalkande istid.

En tredje grupp, som också gör anspråk på att förstå vad de talar om när det gäller klimat, accepterar att det förekommer en uppvärmning och att en stor del av denna orsakas av människan. Men de ser inte denna uppvärmning som exceptionellt farlig och även om de menar att människan måste agera så anser de att vi har läget under kontroll och att det inte behövs några drastiska åtgärder. Det räcker med de åtgärder som redan finns planerade (när det gäller övergång till fossilfria drivmedel etc).

Vem av dessa har rätt? Eller kanske att de alla har lite rätt? Det är det jag nu skall försöka reda ut.

En organisation som ofta citeras i klimatsammanhang, och som allmänt räknas som en stor auktoritet, är IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change). Denna mellanstatliga organisation, som etablerades 1988, utgör FN:s klimatpanel. IPCC utför ingen egen forskning utan dess uppgift är att publicera utvärderingar av forskningsläget när det gäller klimatförändringar orsakade av människan. Själva uppdraget kan ses som diskutabelt, eftersom forskning inte kan begränsas till att enbart studera en vissa parameter (antropogen/mänsklig påverkan på klimatet). Forskning, värd namnet, måste vara förutsättningslös. IPCC kan således snarare betraktas som en utredningsorganisation (där man fått ett visst uppdrag) än en forskningsorganisation.

IPCC sammanställer forskningsresultat från hundratals forskare från hela världen, att användas som underlag för beslutsfattare och media. Flera exempel tyder på att IPCC tidvis överdriver hoten i sina sammanfattningar. Några exempel är "Hockeyklubban" 1998, "Himalaya-skandalen" 2007 och "Climategate" 2009 (se del 4 i denna artikelserie). Dessa sammanfattningar görs dessutom av andra personer än de som skrivit själva forskningsrapporterna, vilket är en stor, stor svaghet och öppnar upp för oavsiktliga missförstånd och även ren manipulation. Flera kända forskare har kritiserat och lämnat IPCC. Organisationen är politiskt styrd och inte någon opartisk, vetenskaplig institution. Detta har tyvärr skadat trovärdigheten hos IPCC (dvs IPCC tycks lida av samma sjuka som de flesta FN-organ).

Klimatfrågan innehåller många, många olika aspekter. Det finns mängder av tekniska lösningar för att producera energi klimatsmart. Någon läsare kanske kommer att undra varför jag inte i de kommande artiklarna i mer detalj tar upp bränsleceller och vågkraft (för att ta några exempel). Svaret är att eftersom ämnet är så stort kan jag omöjligen gå in på tekniska detaljer (annat än enstaka gånger). På Internet hittar man hur mycket som helst. Den läsare som vill tränga in i detaljer om hur t ex elbilar och bränsleceller fungerar, rekommenderas att googla på lämpliga ord och uttryck. Söker man på engelska finns mycket mer information, men jag är imponerad av hur mycket som faktiskt finns på svenska. Läsaren uppmanas att vara försiktig, eftersom det finns mycket som är oseriöst. Detta gäller både Internetsidor som företräder konsensusperspektivet (klimatalarmismen — om man får säga så) och sidor som företräder kritik mot klimatalarmismen (men som inte nödvändigtvis kan klassas som klimatförnekare, eftersom de erkänner att det finns ett problem, men inte tror att undergången är nära).

Huvudfåran i min argumentering är inte att diskutera klimatsmarta lösningar och andra detaljer utan att visa att våra klimatteorier och därmed våra klimatsimuleringar är osäkra och måste tas med viss skepsis. Att så är fallet är ingen åsikt, utan en följd av matematiska och metodologiska svårigheter.

En viktig grundprincip är försiktighetsprincipen. Denna kan tillämpas oavsett vilka slutsatser vi drar om den globala uppvärmningen. Om man inte är helt säker på att något är ofarligt skall man, enligt denna princip, behandla detta något som potentiellt farligt. Dvs om vi inte är helt säkra på att våra utsläpp är klimatmässigt ofarliga, bör vi vidtaga åtgärder för att minska utsläppen så mycket som möjligt. Detta ger dessutom en positiv miljöeffekt (och när det gäller miljön så vet vi att vissa utsläpp, t ex bilavgaser i storstäder, är direkt farliga).

Föreliggande serie av artiklar (7 st är planerade) avser att belysa klimatfrågan objektivt och försöka avgöra vad som är känslor och panikångest och vad som är vetenskap och fakta. I den allmänna debatten framstår domedagsperspektivet (som verkar omfattas av majoriteten) ganska så sekteristiskt, där svansföringen förvisso är hög, men där fakta och logiska resonemang inte alltid har företräde framför starka känslor och anspråk på moralisk överlägsenhet.

 


Tillbaka till sidan med aktuella kommentarer.

© Krister Renard