"Det är synd att 99 % av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"Ju längre ett samhälle
kommer från sanningen,
desto mer kommer detta
samhälle att hata dem
som säger sanningen"
(George Orwell)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

"För att komma till flodens
källa måste man simma
mot strömmen."
(Stanislaw Jerzy Lec)

"Jag noterar att alla de
människor, som är för
abort, redan är födda."
(Ronald Reagan)

Senast ändrad: 2017 06 24 18:43

Kornhalls papperssvala etc granskad mer i detalj

Kornhall säger följande i sitt exempel med papperssvalan (och ungefär samma sak i exemplen med ögats utveckling och framslumpandet av Shakespeares samlade verk): Långt, långt innan de första inledande mutationerna, som så småningom skulle kunna leda fram till en primitiv flygförmåga, av selektionen skulle kunna väljas ut för att leda fram till och optimera flygförmåga (eftersom de än så länge inte ger någon som helst antydan till flygförmåga), så väljs de ändå konsekvent ut på grund av detta skäl. Och det sker gång på gång, hundratals gånger (rimligen måste det ha krävts flera hundra mutationer för att åstadkomma även en primitiv flygförmåga). Trots att dessa första mutationer inte på något sätt ger flygförmåga eller ens en antydan till sådan, selekteras dessa och följande mutationer konsekvent mot egenskapen flygförmåga som attraktor (egenskapen flygförmåga finns således ännu inte annat än som en avlägsen potentiell möjlighet). I Kornhalls modell så bedöms ju de slumpmässigt vikta papperssvalorna konsekvent utifrån egenskapen förbättrad flygförmåga och ingenting annat. Hur skulle detta kunna ske? Naturen kan inte planera för någonting (vid avel och intelligent design kan man däremot arbeta så).

Vad som snarare skulle hända är följande: Antag att det sker en mutation som skulle kunna vara första steget till flygförmåga (några slags förstorade fjäll på frambenen av en liten dinosaurie). Vi kallar denna mutation för potentiellflygförmågemutation 1. Denna ger ingen som helst flygförmåga. Varför skulle då denna mutation stabiliseras och spridas i populationen? Jo, om potentiellflygförmågemutation 1, förutom att den skulle kunna vara steg 1 i utvecklingen mot flygförmåga, också ger en omedelbar överlevnadsfördel som inte har med flygförmåga att göra (kanske de förstorade fjällen ger bättre värmeisolering i ett klimat som blir allt kallare). Nu sker så småningom ytterligare, slumpmässiga mutationer i populationen (de negativa, skadliga mutationerna försvinner givetvis), varav några ger en överlevnadsfördel ur diverse olika aspekter (vilket är förutsättningen för att de skall stabiliseras och sprida sig i populationen). Att alla de nya positiva mutationerna (positivtmutationspaket 2), i kombination med den tidigare mutation vi talat om ovan (potentiellflygförmågemutation 1), skulle utgöra ytterligare ett steg mot flygförmåga (fast på olika vägar) är helt uteslutet ur sannolikhetssynpunkt. Men antag nu att en av dem (potentiellflygförmågemutation 2, som alltså ingår i positivtmutationspaket 2), är det. Att endast två mutationer skulle leda från total frånvaro av flygförmåga till en tillräckligt väl fungerande flygförmåga, som skulle ha betydelse för överlevnaden, är ytterst osannolikt. Om potentiellflygförmågemutation 2 skall selekteras, måste den således ha någon annan överlevnadsfördel, som inte har med flygförmåga att göra. Varför skulle då just denna mutation (som utgör ytterligare ett steg på vägen mot flygförmåga) selekteras framför någon av de andra mutationerna i positivtmutationspaket 2, vilka leder åt helt andra håll och som också innebär en överlevnadsfördel. Det förutsätter att potentiellflygförmågemutation 2 har den största överlevnadsfördelen i positivtmutationspaket 2, vilket inte verkar sannolikt. Eller också selekteras den av en ren slump (vilket kanske kan ske i enstaka fall men inte konsekvent i många många steg med flygförmåga som mål). Dessutom är det synnerligen osannolikt att någon, för framtida flygförmåga potentiellt positiv gen, överhuvudtaget skulle ingå i positivtmutationspaket 2. Det mest sannolika är således att evolutionen i steg 2 nu skulle gå mot ett helt annat håll, dvs inte mot flygförmåga.

Dessutom måste ovanstående upprepas gång på gång i kanske hundra eller fler steg, innan vi har något som börjar likna flygförmåga och som kan innebära en överlevnadsfördel och därför kan börja selekteras för förbättrad flygförmåga. Inte nog med det. Antag att vid mutation 101 hela mutationskedjan passerat denna gräns, efter vilken de vanliga evolutionsmekanismerna kan börja optimera den nya egenskapen (flygförmåga). Mutationer inträffar i individer. För att mutation 101 skall vara den förlösande faktorn för flygförmåga, måste den individ i vilken denna mutation sker, ha de tidigare 100 mutationerna lagrade i sitt genom. Att alla potentiella flygförmågemutationer skulle inträffa i rakt nedstigande led från den individ i vilken den första mutationen inträffade (potentiellflygförmågemutation 1) verkar inte så sannolikt. Även om man kan teoretisera om hur detta skulle gå till, bygger det hela på väldigt lösa antaganden. Stephen Jay Goulds och Niles Eldredges teori om punkterad jämvikt utgör ett försök att delvis komma tillrätta med ovanstående problem. Enligt deras teori sker evolutionen i små, isolerade grupper, vilket ökar sannolikheten för att en stor del av individerna är bärare av de senaste mutationerna. Förutom att teorin om punkterad jämvikt är spekulativ, så leder den emellertid till nya, svåra problem att lösa.

Men inte nog med det. Mutationer sker i enskilda celler. Men, det är enbart mutationer som på något sätt kommer att påverka könsceller (ägg, spermier, pollen etc) som kan spridas i en population. En mutation i en hudcell kanske ger ett födelsemärke, men kommer inte att föras vidare till nästa generation. En annan mutation kanske ger någon form av cancer. Inte heller denna mutation kommer att föras vidare. En mutation i en könsmodercell (de celler som bildar spermier och ägg) eller i en spermie eller i ett ägg kan föras vidare, med en viss sannolikhet, som för spermier och de könsmoderceller som bildar spermier är mycket, mycket liten. Vid en sädesuttömning är flera hundra miljoner spermier involverade. Endast en av dem befruktar ägget. Den sädescell som simmar snabbast är den lycklige vinnaren. Den aktuella mutationen måste finnas i just denna cell för att nästa generation skall få del av den (dvs sannolikheten är ca en hundramiljontedel). Dessutom finns ju chansen att mutationen gör spermien långsammare, varvid den går miste om chansen att befrukta ägget. Det är ju i varje fall inte självklart att en mutation i en sädescell både innehåller potentiell flygförmåga och ger sädescellen bättre simförmåga. Om en mutation inträffar i ett nybefruktat ägg eller väldigt tidigt under den embryonala utvecklingen (innan celldifferentieringen börjat) kommer den också att ha möjlighet att föras vidare till nästa generation, eftersom den då kommer att finnas i många celler i den nya individen (och således kanske även i könscellerna). Sammanfattningsvis så ser vi att det bara är en oerhört liten del av de mutationer som sker, som kommer att gå vidare till nästa generation. En människokropp består av ca 100 miljoner miljoner celler (100 biljoner), varav bara en liten, liten bråkdel kan föra mutationer vidare.

Dessutom väljer inte evolutionen ut mutationer. Den väljer ut individer i vilka mutationer inträffar. När evolutionen selekterar en viss individ, följer det med ett helt paket av anlag (hela genomet), varav alla kanske inte verkar positivt när det gäller en framtida flygförmåga (även om en viss mutation gör det). Största delen av selektionen har, för att göra det hela ännu värre, ingenting med gener att göra, utan är slumpstyrd. När fiskebåten fångar in halva sillstimmet i sin trål, finns det ingenting som säger att de fiskar som hamnade i trålen skulle ha sämre anlag än de fiskar som klarade sig. Det är bara ren tur och inget annat. Detta gäller generellt. När ett träd släpper frön, hamnar en del på berget medan andra hamnar i god jord. Det är inget som säger att de som hamnar på berget har sämre anlag än de som hamnar i god jord och får möjlighet att gro och bli nya träd. Man brukar ibland tala om "survival of the luckiest" (de tursammas överlevnad) i stället för "survival of the fittest" (de bäst anpassades överlevnad). Enligt populationsgenetikern Kimura är det bara 0,4 procent av selektionen som sker på grund av anlag, resten 99,6 procent är "survival of the luckiest".

Det hela är oerhört komplicerat, och om evolutionsteorin i sin nuvarande form skulle vara den fullständiga förklaringen till flygförmåga, synsinne etc, framstår detta nästan som ett mirakel med tanke på alla faktorer som är involverade.

I Kornhalls exempel förutsätts att evolutionen konsekvent selekterar för flygförmåga och inte för något annat. Den selekterar således för någonting som ännu inte kan känna av selektionstrycket. Evolutionen i Kornhalls version är med andra ord målstyrd.

Låt mig ändra lite i Kornhalls exempel för att, utifrån ovanstående resonemang, bättre avspegla verkligheten.

Personen A får ett slumpmässigt vikt papper i sin hand och kastar iväg det för att observera dess flygförmåga (glidförmåga). A ändrar nu papprets vikning slumpmässigt och kastar iväg det ytterligare en gång. Om pappret glidflyger bättre än tidigare, behåller han den nya vikningen. Glider det sämre går han tillbaka till den ursprungliga vikningen. A lämnar nu rummet och in kommer B. Den senare har ingen aning om vad A håller på med (evolutionen har inget minne och inte heller någon plan eller något mål). Det enda han vet är att han skall vika pappret slumpmässigt och förbättra någon egenskap hos det (men han vet inte vad). Han har precis läst en bok i japansk origami (pappersvikning) och beslutar nu sig för att försöka få pappret att bli så snyggt som möjligt. Efter att ha vikt det slumpmässigt, behåller han den nya vikningen om han tycker den är snyggare än den tidigare. Annars går han tillbaka till pappret som det var innan han vek det. Nu lämnar B scenen och in kommer C. Denne känner inte till vad A och B höll på med, utan vet bara att han skall vika pappret slumpmässigt och sedan se om det blir bättre eller sämre ur någon synpunkt han själv får bestämma. Även den här gången kommer papperet förmodligen att optimeras utifrån något helt annat mål än vad A och B utgick från. Det finns givetvis en liten sannolikhet att två personer råkar välja att optimera utifrån samma mål, men att hundratals efter varandra skulle göra det är så osannolikt att det inte är trovärdigt. När det gäller ett papper finns i och för sig kanske inte så många mål att sträva mot. Man kanske till och med kan tycka att både A, B och C etc förmodligen skulle gissa att det handlade om att skapa en optimal papperssvala. Och det är mycket möjligt. Men så fungerar inte naturen. Mutationer är slumpmässiga och selektionen kan sedan ske utifrån en mängd olika aspekter (vi skulle kunna ersätta A, B och C med robotar utan några som helst förutfattade meningar om hur och varför ett papper skall vikas). När det gäller naturlig evolution finns ett i det närmaste oändligt antal mål att "sträva mot".

Varje evolutionssteg kommer således att vara oberoende av varandra när det gäller eventuella framtida mål, vilka ännu inte känner av något selektionstryck. Det är inte förrän vi har en primitiv flygförmåga eller ett primitivt synsinne som evolutionen skulle kunna förbättra systemet. Och då är vi inne på mikroevolution som de flesta ID-anhängare accepterar.


 

Tillbaka till Skapelsekonspirationskonspirationen.

© Krister Renard
>