Flygsimulatorer (för hobby)

(Note: at the top of the page you can choose translation of this article to other languages, but don't expect the translation to be perfect — "Välj språk" means "Choose language")

 

Nedanstående text kan ses som en historisk exposé över mitt intresse för flygsimulatorer. Jag har valt att inte ta bort mina ursprungliga texter (bara putsat lite på dem), så läsaren kan följa utvecklingen av flygsimulatorer under de senaste 15 åren (ungefär). Min första flygsimulator, F/A-18 Hornet 3.0, skaffade jag ganska snart efter att den kommit ut (1997), dvs för ganska snart 20 år sedan (jag skriver detta 2016). Ett par år senare (1999) startade jag min hemsida. Den inledande texten nedan skrevs 2002 (vilket framgår). En del av länkarna fungerar givetvis inte längre, men jag har låtit dem vara kvar. Den läsare som endast är intresserad av aktuell information kan scrolla ner till de senaste uppdateringarna av denna sida (datum anges för de olika uppdateringarna).

För den som gillar flyg i alla dess former men inte tycker sig ha råd att skaffa och underhålla ett flygcertifikat, och som kanske tycker att ultralätt flyg inte är "riktigt" flyg, finns ett alternativ — flygsimulatorer. Idag, med alltmer kraftfulla datorer och snabba grafikkort, kan vem som helst få tillgång till flygsimulatorer som blivit alltmer realistiska både vad gäller flygegenskaper som när det gäller instrumentering och grafik. Vissa simulatorer är numera så realistiska att man får tillgodoräkna sig viss simulatortid som flygtid om man har ett certifikat (detta gäller bl a X-Plane).

Det finns idag mängder av bra simulatorer. Tidigare körde jag Macintosh, men numera (sedan våren 2002) har jag gått över till PC. Dvs jag har kvar min Mac för alla "normala" datajobb (jag föredrar Macens operativsystem framför Windows) och använder PC:n i stort sett bara för att flyga. Nedan finns länkar till sidor som närmare beskriver några olika simulatorer. F/A-18 Korea och Falcon 4 simulerar två stridsflygplan (F/A-18 Hornet och F-16 Fighting Falcon). X-plane, Fly och Microsoft Flight Simulator simulerar olika typer av plan (man kan välja att flyga massor av olika plan, både civila och militära) som man kan flyga mellan olika flygplatser i världen (det finns över 10 000 flygplatser i var och en av dem, inkluderande korrekta landningsbanor och inflygningshjälpmedel, samt ca 30 000 radiofyrar etc över hela världen. De semiprofessionella simulatorerna (Virtual Wings Professional och Elite) vänder sig framför allt till privatpiloter. Man har där i viss mån offrat grafiken för att i stället satsa på realistiska flygegenskaper, instrumentering och handhavade. De simulatorer jag diskuterar tror jag på olika sätt kan betraktas som de absolut bästa på marknaden (jag är ganska säker på min sak).

Moderna flygsimulatorer kräver mycket datakraft och tar stort utrymme på hårddisken. Man måste ha de senaste och kraftfullaste versionerna av Mac eller PC, och man måste ha de allra kraftfullaste bildskärmskorten (Voodoo 5 eller ATI Radeon 8500, GeForce 3 eller 4 — eller allra helst Radeon 9800 eller GeForce FX). Och massor av RAM, helst minst 512 Mb samt en rejäl hårddisk 60 Gb eller mer. Annars kommer simuleringen att få så låg "frame rate" (bildfrekvens) att den blir hackig och blir därmed helt orealistisk (diabildsvisning med andra ord). För flygsimulering använder jag numera min Mac bara för några av de äldre simulatorer jag har, som jag endast har i Macversion (min Mac är en G4 på 400 MHz med 640 Mb RAM samt ATI Radeon och Voodoo 5 grafikkort — jag har således två stycken grafikkort, som jag kan växla mellan med hjälp av en speciell och mycket dyr omkopplare). När det gäller min PC så håller jag mig med det allra senaste hårdvarumässigt. Operativsystemet är Windows XP (home edition). Jag kör den engelska versionen, eftersom jag tröttnat på att vänta på uppgraderingar för svensk version av de olika operativsystemen. Då F/A-18 Korea är den äldsta simulatorn kräver den minst kraft (den kör jag på Macen). Även om F/A-18 Korea har några år på nacken, gillar jag den, kanske lite av nostalgiskäl. Grafiken kanske inte är på topp, men den är ganska rolig i alla fall. Den kan betraktas som en banbrytare, och var långt före sin tid när den kom. De flesta som hållit på med flygsimulatorer i några år, tycks ha en nostalgisk relation till just F/A-18 Korea.

(080501) Datorbeskrivningen ovan är givetvis inte längre aktuell (den väcker kanske snarare nostalgiska tankar). Att hålla denna text uppdaterad, skulle kräva ständig omarbetning, varför jag låter bli. Grundprincipen är att man måste ha det vassaste när det gäller moderkort, processor och grafikkort. 2 Gb RAM är ett måste. I Windows XP (32 bitar) är det inte så stor vits att ha mer än så, men i Vista bör man ha minst 3 Gb. Man måste också ha de senaste drivrutinerna för grafikkortet, senaste BIOS för moderkortet och grafikkortet samt senaste drivrutinerna för chipset, SATA2 hårddiskar etc. Man får regelbundet gå till moderkortstillverkarens etc hemsida och se om det finns några uppdateringar. De snabbaste hårddiskarna är ett måste (i skrivande stund är det SATA2). Olika hårddiskar är också olika snabba på att läsa och skriva (bl a beroende på rotationshastighet), och man bör välja det allra snabbaste (om man har råd). Det krävs också stort lagringsutrymme. Bara FS2004 kräver hundratals Gb utrymme om man har en avancerad installation med många tillbehör. FSX kräver ännu mer. Det är inte fel att ha 1 Tb lagringsutrymme på sina hårddiskar. Själv har jag tre hårddiskar. En med operativsystemet, en med flygsimulatorerna och en med tillbehör till dessa (hjälpprogram). Då kan de tre hårddiskarna arbeta oberoende av varandra (annars måste läs- och skrivhuvudet först hämta data i systemet och sedan i flygsimulatorn och kanske till sist från ett hjälpprogram — med den konfiguration jag har, kan de tre hårddiskarna arbeta oberoende av varandra och läsa och skriva samtidigt).
Nätaggregatet är en viktig komponent. Moderna datorer kräver mycket kraft och har man grafikkort i SLI-konfiguration (två eller fyra grafikkort som samarbetar) bör man helst ha 1 kW effekt på nätaggregatet. Det låter mycket, och man kanske inte använder detta fullt ut. Men då har man effekt för eventuella uppgraderingar. Ett för klent nätaggregat orkar inte hålla spänningarna vid full belastning, vilket leder till stora problem (datorn hänger sig etc). Men även om man har det allra vassaste är det inte säkert att man får jättebra frame rates. Erfarenheten visar att vissa kombinationer av moderkort, processor etc fungerar bra för en viss flygsimulator men mindre bra för en annan. Det är så komplicerat att det också handlar lite grand om tur, när det gäller att få en optimal dator.
Man bör bestämma sig för vilken flygsimulator man främst är intresserad av (t ex FS2004). Sedan bör man gå till något forum för denna simulator (länkar finns i mina olika flygsimulatorartiklar) och försöka hitta information. Man kan också lägga upp en fråga, där man ber om synpunkter på vilken dator man skall köpa. Man kommer då antagligen att få en massa motsägande svar, vilket visar hur komplext det hela är. Men ur detta kan man kanske i alla fall vaska fram några tänkbara kandidater. Personligen skulle jag inte använda Vista, det tycks vara stora problem där, när det gäller vissa simulatorer (även FS2004), speciellt då kanske för tillbehör som inte gjorts av Microsoft. Vissa tycks dock inte ha några problem med Vista.
En annan fråga är om man skall ha flerkärneprocessorer eller ej. Falcon 4.0 var så förutseende programmerad, att den kan utnyttja flera kärnor. FS2004 kan inte utnyttja detta. FSX kan numera (efter SP1) utnytta sådana processorer. Men det tycks som att man även för FS2004 får bra resultat med flerkärneprocessorer, så förmodligen bör man välja en sådan (det går väl nästan inte att hitta en enkärneprocessor idag). En dator som ger bra prestande för en komplex flygsimulator blir således inte billig.

Det tycks som om det är spelen som driver fram datorutvecklingen. Med tanke på att man kunde klara administrationen av ett helt företag med 2000 anställda med en Intel 386:a så förstår man att det knappast skulle finnas behov av dagens supermaskiner (annat än i mindre kvantiteter) om inte spelen idag var så enormt krävande.

Ibland glömmer man nästan bort vilken fantastisk utveckling som skett när det gäller datakraft, och därmed också grafisk upplösning och realism hos flygsimulatorer. Det kan kanske vara kul med en liten jämförelse, som visar vad som skett på ca 10 år. Många flygentusiaster minns säkert, med en nostalgisk tår i ögonvrån, Falcon 3.0. Och visst fanns det en tjusning i att för första gången kunna leka stridspilot hemma vid skrivbordet. Men grafiken var det kanske inte så mycket bevänt med (normal skärmupplösning var 600 x 400 och antalet färger 256, dvs 8 bitar). Landskapet antyddes med några raka streck här och var. Och anti-aliasing, ja det var ett ännu okänt begrepp.


Falcon 3.0

Ca 12 år senare, och ett antal processor- och grafikkortgenerationer senare, såg motsvarande vy ut på följande sätt:


Falcon 4.0 + SP3 (fler bilder från Falcon 4.0 finns på sidan som handlar om denna simulator)

Skulle vi låta ovanstående bilder fylla ut en 21 tums skärm, skulle skillnaden mellan bilderna ovan bli ännu mycket mer dramatisk. Sedan får vi inte glömma bort att den absolut största skillnaden ligger i den ökade realismen när det gäller flygegenskaper, vapensystem, instrument etc.

Någon kanske undrar varför jag inte har en sida om Microsoft Combat Flight Simulator 3. Jag har köpt den och testat den några gånger och är ganska besviken. Det är möjligt att en del av de tillbehör man kan köpa gör programmet mer intressant, men jag har varken tid eller intresse av att testa detta (inte just nu i alla fall).

Jag har också nedan tagit med några länkar till tillverkare av flight controls (manöverorgan). Skall en flygsimulator vara något mer än en leksak, måste man ha bra flight controls, helst både joystick (spak) alternativt ratt (kallad yoke), throttle (gasreglage) och pedaler (att flyga med hjälp av tangentbord och mus, har nästan ingenting alls med flygning att göra). En hyfsad uppsättning går på ca 4000 kr. Vill man ha riktigt bra grejor, ja då kan enbart pedalerna kosta 10 000 kr. Själv använder jag flight controls från CH och Thrustmaster.

När jag flyger civilplan, t ex i X-Plane, Fly! 2 och MSFS 2004, är det mest realistiskt att ha en yoke (ratt), även om det också finns civilplan, både små sportplan och stora passagerarplan (t ex Airbus), med spak. Jag använder då CH Flight Sim Yoke och CH Pro Rudder Pedals. Båda ansluts via USB, vilket gör att man kan använda dem både till PC och Macintosh.


CH Flight Sim Yoke. Som synes så finns det en del knappar och reglage, vilka kan programmeras för de olika simulatorerna. De tre reglagen programmeras normalt som throttle (gas), propellerstigning (bladvinkeln på propellern) och bränsleblandning (mixture). På själva spaken finns små knappar som kan användas för bl a höjdrodertrim och liknande. Pedalerna innefattar både roder- och hjulbromsfunktion (man bromsar genom att "vicka" pedalerna, medan rodret kontrolleras genom att pedalerna rörs fram och tillbaka),precis som riktiga flygplanspedaler.

För Falcon 4.0, som huvudsakligen simulerar det amerikanska jaktplanet F-16 (även kallat "Fighting Falcon" och "Viper"), använder jag Thrustmasters nydesignade flight controls, som går under namnet "HOTAS Cougar". HOTAS betyder "Hands On Throttle And Stick (only)". Alla moderna jaktplan har sådana kontroller. De viktigaste funktionerna i samband med navigering och strid, kontrolleras med smart uttänkta knappar och reglage som sitter på spaken (joystick) och gasen (throttle). Detta är absolut nödvändigt på grund av de stora g-krafter som förekommer i ett modernt jaktplan under strid (upp till 9 g, dvs man "väger" 9 gånger sin egen vikt). Det är nästan omöjligt att lyfta handen och föra den till instrumentbrädan för att trycka på en knapp under t ex en hård sväng med många g.

Cougar är i själva verket en liten dator i datorn, som kan programmeras av användaren med ett eget programmeringsspråk. Det finns nästan ingen gräns för möjligheterna. En knapp kan göra flera saker med bestämd tidsfördröjning emellan, eller också kan den ändra funktion för varje ny knapptryckning. Man kan skapa virtuella knappar, så att man måste trycka ner flera knappar samtidigt för att få en viss funktion. Varje knapp kan dessutom tilldelas 6 olika funktioner, som beror på i vilka lägen andra knappar står. På så sätt kan man ha en mode för luftstrid, en för markattack och en för navigering, där alla knappar byter funktion allt eftersom. Cougar är en nästan exakt kopia av F-16:s riktiga kontroller och är gjord i metall, vilket ger en skön känsla. Joystick och throttle väger åtskilliga kilo styck, så de står stadigt. Priset är ca 4000 kr (inkl moms), vilket jag personligen tycker är förvånansvärt billigt. Hotas Cougar är inte helt lätt att få tag på numera sedan Software Express i Stockholm (en mycket bra nätbutik för spel och simulatorer) försvann. Amazon.uk brukar ha Cougar i sitt sortiment. Man kan ju också googla på "Thrustmaster Hotas Cougar". Cougar finns tyvärr bara för PC (en av orsakerna till att jag övergav Macen som plattform för flygsimulatorer).


Cougar innefattar joystick och throttle och ansluts till datorn via en USB port. Pedaler kopplas till ett gameport uttag på joysticken. Man kan använda vilka pedaler som helst med gameport anslutning. Själv använde jag tidigare (nästa bild visar vad jag använder numera) CH pedaler även här (dessvärre måste jag ha två uppsättningar pedaler, eftersom USB-pedaler inte fungerar med Cougar). Tyvärr fungerar inte tåspetsbromsarna på CH-pedalerna, men man kan bygga om pedalerna om man vill — ritningar finns på internet. Thrustmaster lär, enligt tveksamma rykten, själva komma med pedaler som passar till Cougar, så småningom.

Jag har numera skaffat mig ett par mer avancerade pedaler till min Hotas Cougar, som heter Simped-F16+ (se bilden ovan). De kostar ca 2675 kr (inkl frakt) och kan beställas från dhs-electronic i Tyskland. De är specialgjorda för att kopplas till Hotas Cougar och även tåspetsbromsarna fungerar med Cougar. Dessa pedaler borde kunna fungera problemfritt i många år, eftersom de inte använder potentiometrar. Roderfunktionen unvänder ett hallelement och bromsarna utnyttjar tryckkänsliga sensorer. Dessa pedaler ser mer ut som riktiga flygplanspedaler, vilket knappast CH:s pedaler gör. En nackdel är dock att man måste sitta väldigt lågt (precis som i ett riktigt jaktflygplan) för att pedalerna skall kännas bekväma.

Det tycks inte finnas någon gräns för hur mycket tid och pengar man kan lägga ned på sin hobby. Vad sägs t ex om följande bild?


Läs mer på Wim Longejans hemsida! Dregla inte för mycket på ditt tangentbord bara! Det kan bli kortslutning.

 

Lite ytterligare information — 130503

Allting gå framåt. Sedan några år tillbaka erbjuder ett antal tillverkare hela flight decks för simulatorentusiaster. Bland utbudet finner man allting, från ganska enkla uppsättningar till mer eller mindre exakta och fullt fungerande kopior av flightdeck. I allmänhet handlar det om Boeing 737 NG (eftersom detta är det vanligaste trafikplanet i segmentet 100-200 passagerare). Priset för ett fullständigt flight deck kan ligga runt 300 000 till 400 000 kr. Vill man ha en rörlig plattform blir det betydligt dyrare. I de mer avancerade lösningarna har man videoprojektorer som ger de olika vyerna. En sådan lösning ligger inom möjligheternas ram även för en "vanlig människa", som verkligen har ett brinnande intresse. Den händige kan köpa lösa delar och bygga upp och koppla ihop allt själv, för att spara pengar, medan den som har gott om pengar kan köpa allt mer eller mindre färdigmonterat. Även om slutpriset, inkluderande datorer etc, kanske kryper upp mot runt en halv miljon, så är det ändå småpotatis jämfört med en riktig simulator som används av de stora flygbolagen. En sådan kan kosta runt 150 miljoner kronor och kräver att man anställer ett antal personer på heltid för underhållet.

Ett Boeing 737 flight deck i det billigare segmentet. Här finns enbart kaptensplatsen (vänstersätet) implementerad och man använder bara en enda bildskärm, dvs vill man titta åt sidan måste man använde en hat switch på joysticken (varvid man ser sidovyn på skärmen framför sig). De flesta knappar och instrument fungerar precis som på det verkliga planet. Priset är 6995,94 USD (plus moms och frakt). Mycket pengar men ändå överkomligt för den verkligt intresserade (även en ganska liten segelbåt är betydligt dyrare). Tillverkare är JetMax. Jetmax säljer också en overheadpanel för 6495,95 USD. Hos Flight Simulator Center i Italien hittar läsaren hårdvara i det lite dyrare segmentet. I deras home cockpits ingår både kaptens- och styrmanspositionerna.

Det finns dock nackdelar med att lägga ner så mycket pengar på en "home cockpit" som det ofta kallas. Vill man inte enbart flyga Boeing 737 uppstår uppenbara problem. Att flyga liknande plan som Airbus 320 är väl ok, men hur realistiskt blir det att flyga en liten Cessna eller ett F-16 jakt/attackplan, sittande i en Boeing 737 cockpit? Inte speciellt, enligt min ringa mening. Jag skulle ha svårt för det. Då föredrar jag att ha instrumentpanelen på bildskärmen och kanske ha lite olika joysticks och även vissa manöverpaneler för att öka realismen (se bilden nedan som visar hela min flygsimuppsättning). Då kan man få den bästa av alla världar.

För den som står i begrepp att börja med flygsimulatorer eller att uppgradera sin dator, kan jag nämna en erfarenhet jag både har personligen och andra också har (enligt vad man kan läsa på nätet). Det tycks som att Intels moderkortskretsar och processorer (CPU) fungerar betydligt bättre med Microsoft Flight Simulators olika versioner än AMD:s processorer etc. Detta kan ju ha att göra med att Intel samarbetat med Microsoft i många år. Jag har normalt haft Intels processorer, men testade vid ett tillfälle AMD:s värsting FX-57 (en enkärnig processor — FS9 kan bara utnyttja en kärna). Detta var ett mycket dåligt val. Grafiken var urusel — riktigt, riktigt urusel (FS9 och även FSX utnyttjar nästan inte grafikkortet, så det gäller att satsa på en värsting-CPU). Fps var urusla, och det var enorm stuttering etc. Jag höll på i ett år och testade olika drivrutiner och inställningar, men till slut gav jag upp och reducerade denna dyra dator till arbetsdator (mail klarade den ju av). Numera har jag en Intel Extreme Edition CPU som kostade runt 10 000 kr (jag talar alltså om en processor och inte om en dator!), vilken fortfarande gör ett bra jobb även om den har några år på nacken. En annan erfarenhet är att Nvidias grafikkort fungerar bättre med Micosofts flygsimulatorer än AMD:s. Det betyder inte att AMD är sämre, bara att de inte är lika kompatibla med vissa simulatorer och spel (det kan ju finnas andra simulatorer och spel där AMD fungerar bättre).

Så när jag köper en ny dator blir det definitivt med Intels moderkort (eller snarare moderkortskortskretsar — tillverkaren av kortet kan ju heta Asus t ex) och Intels CPU och grafikkort med Nvidiakretsar. Jag tror också att Falcon 4.0 fungerar bättre med Intel/Nvidia, men här är jag inte lika säker. I varje fall fungerar Falcon 4.0 mycket bra med Intel/Nvidia.

Själv har jag införskaffat en sk MCP (Master Control Panel) för en Boeing 737 (jämför panelen hos JetMax home cockpit i föregående bild — högst upp under bildskärmen). MCP är den panel varmed man kontrollerar autopiloten och används mycket under flygning. Tillverkare är GoFlight. Den kostar idag (2020) runt 5000 kronor och är en ganska exakt kopia av motsvarande panel hos en verklig Boeing 737 (men i 85 procents skala). Att skruva på verkliga rattar och trycka på verkliga, fysiska knappar ökar realismen betydligt. Denna panel kan också användas till många andra plan, eftersom autopilotpanelen skiljer sig ganska lite mellan olika flygplanstyper.

 

Ännu lite ytterligare information — 160805

För några år sedan slog jag på stort och köpte en Boeing 737 Throttle Console från Flight Simulation Center i Italien. Denna konsol är en exakt kopia av motsvarande konsol på en modern Boeing 737 (ett av världens vanligaste trafikplan — om inte det vanligaste). Konsolen har servomotorer så att throttlehandtagen rör sig när autothrotteln ändrar pådrag (precis som på riktigt). Även spoilershandtaget rör sig när hjulen tagit mark vid landning och spoilers fälls ut automatiskt. Med konsolen kontrollerar man dragkraft (throttle), spoilers (ibland kallade luftbromsar), klaffar, reversering (när man efter landning vänder jetstrålen framåt för att bromsa med motorerna), TO/GA (Take Off/Go Around) aktivering, A/T (Auto Throttle) Disengage, kontroll av bränsleventiler (de vita små spakarna allra längst ned, till vänster om "Stab Trim", med 1 och 2 på — 1 är vänster motor etc — används vid start och avstängning av motorer) och parkeringsbroms. Trimhjulen för elevator trim (stort svart hjul med vit sektor — ett hjul på varje sida av konsolen — se också bilden nedan som visar hela min uppsättning) roterar dessutom, precis som de gör i verkligheten när pilot eller autopilot trimmar om stabilisatorn (dock snurrar de långsammare av säkerhetsskäl). Dvs det blir i princip som på riktigt. Det är visserligen inga billiga leksaker. Med frakt så gick kalaset på runt 35 000 kr (idag, 2020, kostar denna konsol runt 50 000 kr — frakt tillkommer). Man är inte begränsad till att flyga enbart tvåmotoriga plan som B737. Throttelns drivprogram är programerbart och man kan ställa in så att man kan flyga även tre- (som MD-11) och fyrmotoriga flygplan. När jag t ex flyger MD-11 har jag programmerat så att vänster throttlehandtag kontrollerar de två vingmotorerna och höger handtag stjärtmotorn (vilket fungerar mycket bra). Vid fyrmotoriga plan, som B747, låter jag vänster handtag styra de två motorerna på vänster vinge etc. Flyger man äldre plan som DC-9, vilka inte har autothrottle, kan man stänga av servomotorerna för throttlarna.
En del tycker jag är tokig som slänger ut så mycket pengar på "att leka", som de säger. Själva kan de dock köpa golfutrustning eller ridhästar eller segelbåtar eller andra leksaker för motsvarande belopp eller mångdubbelt mer. Och då är det inte lek minsann, utan blodigt allvar! Ja, ja, folk får tycka vad de vill.
Jag har också införskaffat en riktig yoke (ratt, som ofta används i trafikplan). Den heter GF Pro Yoke och tillverkas av Go Flight Technologies Inc i USA. Den är en ganska exakt kopia av en Boeing 737 yoke och kostar idag runt 1 000 Euro. Mycket pengar kan tyckas, men jag tycker det är värt pengarna. Billiga flight controllers (yokes, joysticks etc) är väldigt plastiga och sladdriga och därmed svåra att flyga med. Den här yoken väger ca 10 kg, dvs är stabil, och har mycket stor precision i potentiometrar och mekanik. Man har betydligt bättre kontroll över planet med en sådan här yoke, jämfört med en yoke som kostar några hundralappar (i svenska kronor). Den rektangulära plattan i centrum av yoken, med vit text, innehåller kortfattade checklistor för de mest stressiga momenten under en flygning; pre-takeoff, after takeoff, descent och landing. Precis som på en riktig Boeing 737.
Om någon funderar på att köpa en dyrare yoke, så kan jag nämna att GF Pro Yoke har några nackdelar. På högra "handtaget", högst upp, sitter en slags hatswitch. Den är tänkt att ersätta mus och mustangent. Problemet är att det är nästan omöjligt att kontrollera musen med den, eftersom den är så känslig. Det är oerhört svårt att "träffa" rätt med muspekaren, eftersom den rör sig supersnabbt. Enda möjligheten är att ändra dramatiskt på datorns mushastighet men då blir den vanliga musen nästan oanvändbar (extremt seg). Det går nämligen inte att ställa in två olika mushastigheter i Windows. Med andra ord en bra tanke som inte fungerar i praktiken (läser man på nätet så finner man att de flesta tycker som jag). På vänster handtag sitter en annan hatswitch (den lilla runda, svarta knappen under de två switcharna, de senare är för elevator trim). Den är som vanligt till för att välja vy, dvs titta åt sidan, snett framåt vänster, bakåt etc. Den är väldigt liten, vilket gör att den är svår att använda (fingret glider av och det är svårt att hitta de olika lägena). Att titta snett framåt är t ex jättesvårt, i varje fall på mitt exemplar. Ibland går det, men ofta inte. Jag har ägt många yokes och joysticks och aldrig upplevt några som helst problem med detta. Många som kommenterar denna yoke på nätet har tydligen samma problem. Man kan undra varför de inte satte dit en normal hatswitch. Men det är mycket man inte förstår här i världen. Bortsett från detta så ångrar jag inte att jag köpte denna yoke. Den har verkligen gjort flygningen mer realistisk, trots de irritaionsmoment jag nämnt.
Och här ser man hela min uppställning (plus det vackra parkettgolvet i min lägenhet i Lissabon). Som synes har jag också lite andra tillbehör, bl a en Saitek throttle (till höger om ratten), som jag använder till vissa plan, plus två olika pedaluppsättningar (mina Simped-pedaler skymtar innanför CH-pedalerna). Plus att jag också, som nämnts ovan, har en Hotas Cougar joystick och throttle (fundamentet till joysticken kan anas på hyllan under yoken och throtteln är till vänster, vid headsetet). Och lite annat smått och gått. När jag flyttade till Lissabon tog jag inte med min otroligt bra Samsung 24 tums tjockskärm, eftersom den var gammal och dessutom väldigt tung. Så när jag kom hit köpte jag en 28 tums platt skärm. Det jag inte hade tänkt på var att min gamla skärm hade bildformat 4:5 och den nya har 16:9 (wide screen). Det gjorde att de runda instrumenten på planen blev liggande ovaler i ställer för cirkelformade. Det såg inte klokt ut. Många plan man köper inkluderar möjligheten att välja mellan 4:5 och wide screen instrumentpanel. Så där var det inga problem. Entusiaster har adapterat vissa andra plan till wide screen, vilka kan laddas ner gratis från sajter som Avsim.com. Man kan också själv bygga om en panel, om man har tid och lust (det är bara s k 2d-paneler det är problem med — 3d-världen i simulatorn, inkluderande 3d-paneler, fungerar i alla format, det tar grafikmotorn hand om). När det gäller plan som inte har instrumentpaneler anpassade för wide screen (vilket är ganska många), kan man ställa om skärmens aspect ratio till 4:5 (förutsätter att man kör digital bild, dvs hdmi-kabel, och inte analog). Nackdelen är att man då inte utnyttjar hela skärmen, utan får två breda, svarta band på sidorna. Det tillverkas tydligen fortfarande 4:5 skärmar för specialtillämpningar (t ex industrin) men dessa lär kosta runt 20 000 kronor och uppåt).
Skärmdump från PMDG:s MD-11 panel (i wide screen). Bilden visar kaptenens huvudpanel. Det finns också styrmanspanel, overheadpanel etc, vilka man når med knapptryckningar. Radar Contact (lilla, genomskinliga fönstret till höger i bild) tillhör ett ATC (Air Traffic Control) program (för mer detaljer om detta program se mina artiklar om FS9). Jag har minskat ned storleken på bilden betydligt. I verkligheten är det betydligt bättre upplösning.
Och slutligen ett foto av bildskärmen med en Dash-8/100 wide screen panel (läs mer om detta plan i artikeln om mina FS9-favoriter). Till höger om skärmen skymtar man en del av MCP-panelen (vilken beskrivs ovan).

Några olika flygsimulatorer (interna länkar):
(i nedanstående artiklar finns ytterligare länkar)

Flight controls för FS9, FSX, P3D, X-Plane, Falcon 4.0 m fl etc i varierande prisklasser (externa länkar):

Några viktiga och användbara flygsimulatorsajter (externa länkar):


Till Kristers Flygsida
Till Kristers hemsida