"Det är synd att 99 % av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"Ju längre ett samhälle
kommer från sanningen,
desto mer kommer detta
samhälle att hata dem
som säger sanningen"
(George Orwell)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

"För att komma till flodens
källa måste man simma
mot strömmen."
(Stanislaw Jerzy Lec)

"Jag noterar att alla de
människor, som är för
abort, redan är födda."
(Ronald Reagan)

Senast ändrad: 2015 08 07 10:37

Är Gud ett hjärnspöke?

För att motbevisa Guds existens, har på senare tid ateister börjat använda vissa observationer som gjorts, då man undersökt hur människohjärnan påverkas av magnetfält. Michael Persinger, professor i neurovetenskap vid Laurentian University i Ontario, har t ex låtit frivilliga försökspersoner utsättas för svaga elektromagnetiska fält runt huvudet. Fyra av fem deltagare har då, enligt professor Persinger, haft "mystiska" upplevelser. En del gråter, andra känner att Gud har rört vid dem och ytterligare andra förnimmer i stället närvaron av demoner och onda andar. Professor Persinger och en del andra drar av detta slutsatsen att religiösa upplevelser är något som enbart sker i hjärnan, och således inte har något med en utanför liggande andlig verklighet att göra.

Är detta en korrekt slutsats? Inte enligt min mening. Jag anser i stället att det är en helt felaktig slutsats, som bygger på en strävan att reducera allt till fysiska processer i rum-tiden, vilket är materialismens credo, dvs trossats. Denna reduktionism är inte vetenskaplig utan filosofisk. Överhuvudtaget så är inte reduktionism inomvetenskaplig. Reduktionismen är en byggsten i det naturvetenskapliga programmet, dvs det handlar snarare om en metodisk ansats än objektiva observationer av verkligheten. Professor Persingers slutsatser utgör således inte ett exempel på "vetenskap mot tro", utan på "tro mot tro"!

Låt mig ta en liknelse. Man har genom att föra in elektroder i hjärnan och sedan stimulera olika ställen av hjärnan med svaga elektriska strömmar, fått människor att uppleva lukter, smaker och vällust. Ingen skulle väl vara beredd att därför påstå att alla lukter, smaker, och allt som är kopplat till vällust, enbart sker inuti hjärnan, och således inte har något med den objektiva verkligheten att göra. Eller för att ta ett mer konkret exempel, bara för att man genom en elektrod placerad på sätt ställe i hjärnan, kan få en människa att känna smak av banan i munnen, så motbevisar detta inte existensen av bananer. I själva verket är Pershingers observationer (om de nu stämmer, vilket de dessutom inte tycks göra — se nedan) precis vad vi skulle förvänta oss, utifrån våra kunskaper om hjärnans funktion. Eftersom vissa centra i hjärnan är de fysiska organ, som tar emot impulser från syn-, hörsel-, lukt- och smakorgan etc, och sedan vidarebefordrar dessa till andra delar av hjärnan (där upplevelsen medvetandegörs), är det inte ett dugg mystiskt att stimulering av sådana centra kan ge förnimmelser av syn, hörsel, lukt och smak. Det vore snarare anmärkningsvärt om så inte vore fallet.

Eftersom nu hjärnan är det organ som förmedlar olika intryck från den yttre, fysiska världen, verkar det fullt rimligt att hjärnan också förmedlar intryck från den andliga verkligheten (om en sådan existerar). Hur denna koppling till en eventuell andlig verklighet sker har vi ingen aning om (den kan knappast ske genom våra fem sinnen), vilket är fullt naturligt, eftersom det andliga inte kan studeras vetenskapligt (det är således en trosfråga om en sådan verklighet existerar eller ej). För att ta en modern liknelse, kan man säga att hjärnan är den "hårdvara", genom vilken religionen upplevs. Men oavsett hur detta sker, är det, precis som i exemplen ovan, fullt naturligt att stimulering av hjärnan också kan ge andliga och känslomässiga upplevelser. Att så är fallet motbevisar lika lite Guds existens, som de ovannämnda försöken motbevisar existensen av bananer. Det bevisar bara att människan, precis som Bibeln säger, är ande, själ och kropp.

För den som är intresserad av att närmare sätta sig in i den ovannämnda forskningen rekommenderas Dan Larhammars web site. Dan Larhammar är professor i molekylär cellbiologi vid Uppsala Universitet och entusiastisk debattör, som i artiklar, radioprogram etc argumenterar för den materialistiska världsbilden.


Så småningom fick en forskargrupp vid Institutionen för Psykologi vid Uppsala Universitet låna en av Persingers magnethjälmar. Resultatet blev negativt. I en artikel i Svenska Dagbladet (20/12 2004) med rubriken "Magnetism framkallar ingen Gud", kunde man läsa följande:

Vissa människor kan visst få närvaro- och ut-ur-kroppen-upplevelser. Men det har ingenting med sådana magnetfält att göra, fastslår Pehr Granqvist, religionspsykolog och ansvarig för en tvärvetenskaplig studie som försökt upprepa den kanadensiska neuroteologen Michael Persingers resultat från 1990-talet. Då rapporterade Persinger att hälften av hans försökspersoner fått ut-ur-kroppen-upplevelser eller känt en främmande närvaro när tinningloberna fått ta emot svaga elektromagnetiska mönster. Effekten var bland annat att någon tyckte sig se Jesus, någon annan Allah, en tredje kände att Maria var där och en ateist att han var en tibetansk munk.

Dan Larhammar hade tidigare dragit stora växlar på magnethjälmen. Sommaren 1999 skrev han t ex en artikel i SvD, där han bl a berättade om Persingers resultat. Han skrev då, "Med andra ord tycks religiösa upplevelser sakna övernaturlig grund och verkar uteslutande äga rum i enskilda personers hjärnor" och undrade sedan, "Ska vi fortsätta att mörda varandra på grund av hjärnspöken som påstås ha övernaturligt ursprung?" Svenska Dagbladet tyckte tydligen artikeln var så viktig att dåvarande chefredaktören Mats Svegfors med egen penna formulerade löpsedeln den 24/7 2004, vilken löd; "Gud finns bara i våra hjärnor" (jag trodde inte chefredaktörer kunde sänka sig så lågt — men så gick ju också Svegfors vidare och blev 2009 VD för Sveriges Radio, den politiska korrekthetens/ateismens och Israelhatets egen högborg i vår land).

Efter Uppsalagruppens resultat har Larhammar haft fullt sjå med att bortförklara att han drog så stora växlar på magnethjälmen. Han har erkänt att debatten blev alltför svart-vit och att bevisvärdet i Persingers försök missförstods. Och det är ju bra att man erkänner sina svagheter. Men varför inte ha en lite mer ödmjuk inställning till vetenskap redan från början?!

Dessutom har tydligen Dan Larhammar missat det faktum att religioner inta bara drivit människor till att mörda varandra. För det första har religionerna gett människor levnadsregler, moraliska principer och trygghet i årtusenden, och starkt bidragit till att skapa stabila och fungerande samhällen. Sedan är det skillnad på religion och religion. Att det finns onda religioner, kan inte användas för att misskreditera alla religioner, lika lite som det faktum att det finns onda ideologier kan användas för att misskreditera alla ideologier. Den starkaste religionskritiken tycks Larhammar och de andra militanta ateisterna underligt nog rikta mot just den kristna tron. Något som ter sig paradoxalt. Larhammar kan inte vara ovetande om att tron på Jesus har räddat oräkneliga drogmissbrukare, alkoholister och utslagna ur djup misär och lyft upp dem ur rännstenen och upprättat dem till ett normalt liv. Jesus har inspirerat miljoner människor att leva ett liv i hederlighet, sanning och medkänsla med de svaga och utstötta och att dela med sig. I många u-länder står kristna organisationer för sjukvård, skolor etc. Så bäste Dan Larhammar, det finns religioner och religioner. Jag läste om en man i USA som gick och såg Mel Gibsons Jesusfilm. När han kom ut efter filmen gick han direkt till närmaste polisstation och anmälde sig själv för mord. Han hade nämligen mördat sin fru och sedan fått det att se ut som självmord. Men efter att ha fått skåda in i Jesu ögon (även om det bara var film, så har Mel Gibson verkligen lyckats med att framställa Jesus på ett trovärdigt sätt) så förvandlades han till det bättre. Jesus driver ingen till mord. Jesus startar inte krig. Där har du fel Dan Larhammar! Fel! Fel! Fel! Fel! Jesus förvandlar människor till det bättre. Den som säger sig mörda i Jesu namn har aldrig fått möta Jesus, den saken är klar. Ateismen har mördat oräkneligt fler människor än vad religionerna någonsin har gjort (i Sverige har vi t ex i ateismens namn mördat över en miljon barn sedan den fria aborten kom — den ateistiska marxismen har mördat hundratals miljoner människor under sitt krig mot mänskligheten, för att inte tala om den ateistiska nazismen, etc)! Protesterna mot nazisternas dödshjälpsprogram och utrotning av folkgrupper kom talande nog inte från den tyska motsvarigheten till Föreningen Humanisterna. De kom huvudsakligen från bibeltroende kristna (kan det finnas några andra kristna?).

Tillbaka till Vetenskap och tro.

Du kan läsa mer om vetenskap och tro i:
Vetenskap och metafysik

© Krister Renard