"Det är synd att 99 % av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"Ju längre ett samhälle
kommer från sanningen,
desto mer kommer detta
samhälle att hata dem
som säger sanningen"
(George Orwell)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

"För att komma till flodens
källa måste man simma
mot strömmen."
(Stanislaw Jerzy Lec)

"Jag noterar att alla de
människor, som är för
abort, redan är födda."
(Ronald Reagan)

Senast ändrad: 2010 03 26 09:14

Reduktionismen

En viktig strömning inom det vetenskapliga tänkandet är den s k reduktionismen . Man menar där att vissa perspektiv av verkligheten är verkligare än andra. Komplicerade, fysikaliska processer, t ex tryck och energi i en gas, förklaras i denna anda utifrån de molekylära processerna i gasmassan. Enligt reduktionismen är de enskilda molekylernas rörelser mer verkliga än de makroskopiska observationerna av tryck och temperatur. På samma sätt menar en del forskare att de biokemiska processerna i en människas celler är mer verkliga än människan betraktad som människa. Människan som sådan är i detta perspektiv bara en slags illusion utan någon som helst fundamental innebörd. Den mest extrema formen av reduktionism brukar gå under namnet fysikalism. Där menar man att allting ytterst kan reduceras till fysikaliska, atomära processer.

Ett vanligt uttryck i sammanhanget är "ingenting annat än...". Engelsmännen har till och med gjort ett substantiv av detta, nothingbuttery! Några exempel på "nothingbuttery" är: "liv är ingenting annat än kemiska processer", "musik är ingenting annat än ordnade, akustiska vibrationer" eller "kärlek är ingenting annat än kemi".

All naturvetenskap kännetecknas av att komplicerade förlopp och fenomen reduceras ner och beskrivs utifrån enkla beståndsdelar. Varje sådan reduktion innebär att man bortser från vissa aspekter av det man beskriver. När t ex en biolog försöker beskriva människan, bortser han från allt hos människan som skiljer henne från djuren. Varje vetenskapsman specialiserar sig således på att studera ett fenomen utifrån ett begränsat perspektiv. Detta innebär inte något fel eller att vetenskap skulle vara något negativt i sig, utan är nödvändigt för att vetenskapen överhuvudtaget skall fungera. Faran ligger således inte i att man som forskare endast studerar en begränsad del av verkligheten. Det som däremot utgör en stor fara, är när en forskare gör anspråk på att hans begränsade perspektiv på verkligheten utgör det enda tillåtna och meningsfulla sättet att se verkligheten på. När t ex en biolog menar att allt som kan sägas om människan ryms i biologins sterila människobeskrivning och att biologin ger oss hela sanningen om vem människan är, då har biologi övergått till biologism och vetenskap har blivit ideologi. Uttalanden i stil med "Den moderna biologin har visat att människan inte är något annat än ett djur bland andra djur" är lika felaktiga och dumma som att säga att den moderna fysiken har visat att en människa inte är något annat än ett moln av elementarpartiklar. Att hävda att människan består av elementarpartiklar är i och för sig sant, men när man vill göra gällande att människan "inte är något annat än" elementarpartiklar, så blir det man säger en större lögn än vad det är en sanning med tanke på vad det utelämnar. Orsaken till att man bara ser ett djur när man betraktar människan genom den moderna biologins glasögon, är helt enkelt att dessa glasögon filtrerar bort alla de unika egenskaper som gör människan till människa.

Psykologins, biologins, genetikens, molekylärbiologins och fysikens beskrivningar av människan är alla vetenskapligt sanna i och för sig (här förklaras vad begreppet vetenskaplig sanning innebär) men inget av dessa perspektiv ger ensamt en heltäckande förklaring av människan. Å andra sidan talar inte de olika vetenskapliga människobeskrivningarna mot varandra och innebär inte någon motsägelsefull människobild. Istället kompletterar de varandra. Tillsammans ger de en sannare bild av vem människan är, än tagna var för sig. Huruvida denna sammanlagda, vetenskapliga beskrivning är fullständig kommer att diskuteras på annat ställe. Som vi då skall se, så finns det mycket som talar för att så inte är fallet.

Låt oss betrakta figuren ovan, vilken föreställer en cylinder! Antag att man belyser denna uppifrån. Skuggan kommer då att bli en cirkel (nedanför cylindern). Belyser man i stället cylindern från sidan, får skuggan formen av en rektangel. Samma tredimensionella objekt kan således anta olika form när det reduceras ner till två dimensioner, beroende på från vilket håll man ser det. Man kan använda denna bild för att illustrera reduktionismens problem. Låt cylindern symbolisera en människa och de två skuggbilderna biologins och psykologins människobeskrivningar. När biologen studerar människan ("cylindern") utifrån sitt perspektiv, så bortser han från allt som skiljer henne från djuren. Det enda han kan se när han betraktar människan genom sina glasögon är därför det som hon har gemensamt med djuren (en "cirkel"). Då psykologen studerar människan får han en helt annan bild (en "rektangel"). Han har t ex inga större problem att se att människan är en unik varelse jämfört med allt annat levande.[1] Dessa två perspektiv står inte i motsats till varandra, utan kompletterar i stället varandra. Båda är sanna, men inget av dem innebär hela sanningen om vem människan är. Påståendet att biologin har bevisat att människan inte är något annat än ett djur är således lika ovetenskapligt och felaktigt som påståendet att en cylinder inte är något annat än en cirkel!

I figuren ovan belyses en cylinder, en kon och en sfär uppifrån. Alla tre kropparna ger då samma skugga — en cirkel. Belyser vi däremot de olika kropparna från sidan är det lätt att skilja dem åt, eftersom de då lämnar helt olika skuggor (rektangel, triangel respektive cirkel). Detta exempel illustrerar ytterligare svagheten i att bara anlägga ett enda perspektiv på det man studerar. Normalt får man då bara kunskap om begränsade delar av de undersökta objekten och missar därför vissa av de olikheter som eventuellt finns. Då t ex en cellbiolog studerar levande varelser, ser han bara olika typer av celler och de processer som försiggår inuti dessa. Ur hans perspektiv är det ingen principiell skillnad mellan en växt, en fågel och en människa. En partikelfysiker, i egenskap av partikelfysiker, kan inte ens se skillnad mellan en sten, en amöba och en människa. Elektronerna, protonerna etc som ingår i alla dessa objekt är ju identiskt lika. För att kunna skilja objekten åt, måste man utnyttja ytterligare perspektiv. Tillämpat på människan visar ovanstående, att om människan har en andlig sida, så är det nödvändigt att komplettera den vetenskapliga människobeskrivningen med ett andligt perspektiv.

Tillbaka till Vetenskap och tro.

Du kan läsa mer om vetenskap och tro i:
Är Gud ett hjärnspöke?


[1] Det finns visserligen vissa extrema psykologiska skolor som menar att människan bara är ett djur eller t o m bara en komplicerad maskin, t ex behaviorismen. Bland praktiserande psykologer, dvs sådana som inte bara studerar människor laboratoriemässigt, utan som arbetar kliniskt, torde dessa skolor ha få anhängare.
© Krister Renard