"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"Outbildade idioter utgör inte
något större problem.
Välutbildade och intelligenta idioter
är däremot fullständigt livsfarliga.
De kan förstöra ett helt land på
nolltid."
(Okänd)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Senast ändrad: 2015 04 28 23:16

Lite om judendomen och Talmud

I tidningen Dagen fanns den 30/8 2012 en artikel där författarna anklagar Svenska Evangeliska Alliansen (SEA) för att stå för främlingsfientliga åsikter. Jag har skrivit om detta i en artikel på min blogg. I den diskussion som sedan följde på tidningens nätsida fanns bl a följande inlägg (låt oss fortsättningsvis kalla författaren för NN):

Det är förvisso ingen osanning att det i Koranen finns stöd för att Islams motståndare ska straffas på grymmaste sätt, korsvis stympning, halshuggning osv. Den som lämnar Islam har dödsstraff att vänta.
Ett löfte till en icke-muslim behöver inte hållas utan kan om så önskas omgående brytas.
Liknande behandling av och syn (kanske än mera utstuderad) på de som icke tillhör den egna religionen/kulten uttrycks också i Judendomens heligaste bok, Talmud.
Ja, Talmud är faktiskt Judarnas viktigaste Bok, inte Torah eller Gamla Testamentet som många kristna felaktigt tror.
Här följer några exempel på vad man i denna "Heliga Bok" kan finna, på engelska dock:
Sanhedrin 58b: If a gentile hits a Jew, the gentile must be killed [Om en hedning dödar en jude, skall hedningen dödas].
Sanhedrin 57a: When a Jew murders a gentile, there will be no death penalty. What a Jew steals from a gentile he may keep [När en jude dödar en hedning blir det inte dödsstraff. Vad en jude stjäl från en hedning får han behålla].
A Jew need not to pay a gentile the wages owed him for work [En jude behöver inte betala en hedning det som han är skyldig hedningen för utfört arbete].
Baba Kamma 113a: Jews may use lies to circumvent a gentile [Judar får använda lögn för att överlista en hedning].
Det finns i Talmud som i Koranen många fruktansvärda rekommendationer och påbud.
När får man höra någon frikyrkopredikant kritisera Judendomen?

När islam kritiseras är den politiskt korrekta kultur"eliten"s första reaktion att avfärda kritiken såsom grundlös. "Det är inget annat än islamofobi och bygger på okunskap och generaliseringar", säger de. Om det nu går att bevisa att kritiken av islam faktiskt är korrekt, dvs att islams heliga skrifter verkligen säger det som kritikerna påstår, ja då är det dags för steg två. "Ja men judar och kristna är inte ett dugg bättre. Det står lika hemska och ännu värre saker i Gamla Testamentet (GT) som i Koranen." Just detta påstående är lätt att bemöta, utan att ge sig in i någon teologisk diskussion om GT. Koranen säger sig nämligen vara fullbordandet av Guds Ord till människan, och är således överordnad Nya Testamentet som Guds uppenbarelse. Därför måste Koranen jämföras med NT och inte med GT, och hur en sådan jämförelse utfaller är inte svårt att inse.

NN:s inlägg är dock intressant, eftersom det riktar kritiken mot judendomen och grundläggande säger att Talmud är lika full av uppmaningar till våld och lögn som vad Koranen är. Fast "kanske än mera utstuderat", dvs värre. Innan vi diskuterar detta, låt mig ge en sammanfattning av judendomens viktigaste skrifter, så att vi kan vara överens om förutsättningarna för diskussionen:

1. Tanakh kallas hela den judiska Skriften, vilket i princip är samma sak som GT, bortsett från att böckerna delvis står i annan ordning. Tanakh består av:

Torah (de 5 Moseböckerna), också kallad Lagen, som utgör judendomens absolut heligaste skrifter.
Neviim (Profeterna) — dvs Jesaja, Jeremia etc.
Hagiographa eller Ketuvim (Skrifterna) — Job, Ordspråksboken, Psaltaren, och de två Krönikeböckerna etc.

2. Talmud [ordet betyder "att undervisa"] utgör rabbinska kommentarer och förklaringar till Torah och består av:

Mishna — kortfattade kommentarer till Torah, som till en början förmedlades genom muntlig tradering. Enligt traditionen gavs Mishna till Mose av Gud, inte för att skrivas ner, utan för att memoreras och bevaras muntligt (kallas därför ibland "den muntliga Torah"). Så småningom uppstod tvister och det förekom flera olika varianter av Mishna. År 188 e Kr (judar använder inte e Kr utan CE=common era) lyckades man enas om vad som var den ursprungliga, korrekta versionen av Mishna. Denna version skrevs ned för att undvika framtida förvanskningar. De rabbiner som arbetade fram den skrivna versionen kallas Tannaim.
Gemara — diskussioner mellan olika rabbiner om Mishna (det finns "jerusalemska" och babylonska Gemara, ofta kallade Jerusalem (eller Palestinska) Talmud (från 350-400 e Kr) respektive Babylon Talmud, (från 500-talet e Kr). Gemara är således inte fristående utan bygger på Mishna. De rabbiner som bidragit till Gemara kallas Amoraim.

Mishna utgör enkelt uttryckt en kortfattad tolkning av Torah (given av Gud), medan Gemara består av mer detaljerade (mänskliga) kommentarer till Mishna och resonemang kring denna, dvs i Gemara försöker man tolka de kortfattade tolkningar av Torah som finns i Mishna.

Använt ensamt betecknar ordet Talmud oftast Babylon Talmud, men ordet fungerar också som en generisk beteckning för en hel uppsättning av litteratur (se bildtexten nedan). Den babylonska Talmud anses ha högre auktoritet än Jerusalem Talmud. Ofta konsulterar man båda versionerna. Om texterna då motsäger varandra, följer man den babylonska Talmud.

Talmud innehåller åsikter från många, många rabbiner rörande; Lag, filosofi, etik, traditioner, historia, teologi och mycket, mycket annat som rör både det praktiska och religiösa livet.

En sida ur den Babylonska Talmud. I mitten (omgivet av en vit ram) finns ett utdrag ur Mishna följt av Gemara, dvs tolkning och diskussion kring Mishnautdraget. Texten omedelbart runt omkring (i något mindre stil), som består av rabbinska kommentarer till Mishna och Gemara, är som synes delad i två delar. Den högra delen kallas Rashi, vilket är en synonym för Rabbi Shlomo Ben Yitschak (som levde i Frankrike på 1000-talet och som också är berömd för sina kommentarer till Torah). Denne dog innan han slutfört sitt arbete, vilket sedan färdigställdes av hans lärjungar. Den vänstra delen kallas Tosafot och består av medeltida kommentarer till Gemara och till Rashi, och har skrivits av ca 300 olika rabbiner. Rashi finns alltid på innermarginalen och Tosafot alltid på yttermarginalen av respektive sida (jag är inte helt säker, möjligen kan det vara tvärtom) — dvs Rashi ligger till vänster varannan sida och till höger varannan sida och vice versa för Tosafot. Texten allra längst ut (till vänster, höger och nedanför), skriven med den minsta stilen, utgörs av övriga kommentarer, tillägg och fotnoter, dvs kommentarer till kommentarer (Tosafot) till kommentarer (Rashi) till kommentarer (Gemara) till kommentarer (Mishna) till Torah — inte konstigt att man blir lätt förvirrad när man försöker sätta sig in i Talmud.
Skall man vara riktigt noga så utgör, enligt vad som nämnts ovan, den innersta texten i mitten själva Talmud (Mishna plus Gemara), medan resterande text på varje sida är kommentarer på olika nivåer till detta. När man köper en Talmud så får man med allt detta. Talmud betecknar således i praktiken hela paketet. Som sagt verkligheten är komplicerad.

Rättrogna judar försöker leva efter Lagen (efter Torah) så gott det går. Judendomen handlar ju om att göra sig förtjänt av Guds välbehag genom hur man lever. Man gör allt man kan för att efterleva de regler som ges i Lagen. Judarna inser att detta är omöjligt och på Yom Kippur — Försoningdagen — ber man om förlåtelse för sina tillkortakommanden, dvs vädjar till Guds nåd. Lagen är oerhört komplicerad och en vanlig människa kan omöjligen förstå lagens alla intrikata detaljer. Talmud utgör ett försök att översätta Torah till regler som kan tillämpas rent praktiskt. Men även Talmud är oerhört komplicerad och dessutom mycket omfattande. Endast den som vigt sitt liv åt att sätta sig in i Lagen genom att studera Talmud, har den överblick som är nödvändig för att verkligen förstå Lagen. När en vanlig jude funderar över vad Lagen säger i ett visst sammanhang, måste vederbörande därför gå till en rabbin för att få svar på sina frågor.

Vissa riktningar inom judendomen (ortodoxa och konservativa judar) ser Torah som en gudomlig uppenbarelse, nedskriven av människor, men fäster samtidigt stor vikt vid studiet av Talmud (eftersom Talmud är tolkningen av Torah). Inom andra riktningar av judendomen (t ex s k reformjudar) betonas Torah betydligt mer i förhållande till Talmud och bland judar i diasporan (dvs som inte lever i Israel) spelar idag Talmud en underordnad roll.

För alla judar är Torah den absolut, utan konkurrens, viktigaste skriften, eftersom Torah är en uppenbarelse från Gud (lagen uppenbarad för Mose) medan de andra böckerna (Profeterna och Skrifterna) har skrivits av människor, som varit inspirerade av Gud (dvs det handlar inte om direkta uppenbarelser). Talmud utgör i princip intellektuella diskussioner kring framför allt Torah, där människor med sitt intellekt försöker förstå vad Torah innebär och hur Lagen skall tillämpas.

Läsaren kan själv kontrollera de olika citat från Talmud som ges i den följande framställningen. En utomordentlig hemsida, där man kan läsa hela Talmud (babylonska) på engelska finns här (vissa avdelningar av Talmud finns här enbart som pdf-filer medan andra finns både som pdf och html — om möjligt välj html-format, eftersom dessa filer är lättare att hitta i och söka i). Texten från Mishna ges i stora bokstäver (plus rubriken Mishna i fetstil). Gemara (se inledningen av denna artikel för förklaring av Mishna och Gemara) skrivs med vanliga bokstäver och anges med rubrik i fetstil.

Även Talmud själv antyder att Torah är viktigare för judarna än någon annan skrift, inkluderande Talmud. I Megillah 27a läser vi:

En [sefer] Torah ("sefer Torah" är en handskriven kopia av Torah, som betraktas som helig och endast får hanteras enligt speciella regler — endast sådana Torah får användas under den judiska gudstjänsten) får läggas ovanpå en annan [sefer] Torah och en [sefer] Torah på en separat Humashim (det är ett vanligtvis tryckt exemplar av Torah, som inte är sefer, och som inte får användas under judiska gudstjänster) och en separat Humashim på (skrift)rullar med Profeterna eller Hagiographa, men rullar med Profeterna och Hagiographa får inte läggas ovanpå Humashim, inte heller Humashim ovanpå en [sefer] Torah!

Vi ser här hur noggranna judarna är. Det finns även kristna sammanhang, där man aldrig skulle lägga någon annan bok ovanpå en Bibel. De flesta kristna menar dock att det är själva innehållet i Bibeln som är heligt och inte det fysiska manifesterandet av detta innehåll i form av tryckta pappersblad. Oavsett hur man ser på detta så hanterar de flesta kristna en Bibel på ett annat sätt än de hanterar vanliga böcker. Judarna går ännu längre och anger exakta regler för vilka skriftrullar som får läggas ovanpå varandra. Att Talmud, som inte nämns i sammanhanget, skulle få läggas ovanpå en [sefer] Torah verkar ytterst osannolikt. Att man inte nämner Talmud beror helt enkelt på att ovanstående diskuterades under det att Talmud långsamt färdigställdes, vilket tog ca 300 år. Att en jude skulle betrakta Talmud som mer helig än Torah (dvs att den skulle få läggas ovanpå en [sefer] Torah) är som jag ser det helt uteslutet. Ett exemplar av Talmud skulle inte heller få läggas ovanpå vare sig Profeterna eller Skrifterna.

Skulle man fråga en jude varför inte Talmud nämns explicit i diskussionen ovan, skulle denne antagligen inte förstå frågan. För en jude är det så självklart att Talmud — ett människoverk — inte får läggas ovanpå en Torah, att tanken på detta inte ens finns. Att Torah är överordnad Talmud kan man också inse rent logiskt, eftersom Talmud utgör ett mänskligt försök att tolka Torah, dvs tolka Guds ord. Guds ord måste givetvis vara heligare än en mänsklig tolkning av detta. En tolkning kan inte vara överordnad det som skall tolkas. Prejudikat, dvs Högsta Domstolens tolkningar av strafflagen, kan på samma sätt inte vara överordnade Strafflagen. De utgår ju från denna och försöker tillämpa denna lag i aktuella situationer. Högsta Domstolen har att böja sig under Strafflagen medan Strafflagen inte behöver böja sig för Högsta Domstolen. På samma sätt måste Talmud böja sig för Torah, men inte tvärtom.

I en annan del av Talmud, nämligen Shabbat 128b (Shabbat handlar om vad som är tillåtet och inte tillåtet under sabbaten), läser vi (i just det här sammanhanget diskuteras vad man får göra under sabbaten för att rädda ett djur som gått ner sig i en djup grop och inte kan ta sig upp på egen hand):

[Undvikandet av] lidande för oskäliga djur är en Biblisk [lag], så den Bibliska lagen kommer och ersätter rabbinernas [förbud].

Ovanstående innebär att det visserligen, enligt Lagen, i princip är förbjudet att hjälpa djuret upp ur gropen under Sabbaten, men eftersom Torahs bud att rädda liv går före rabbinernas tolkning av sabbatsbudet, är det ändå tillåtet att rädda djuret.

Vi ser här att Talmud själv säger att den bibliska lagen är överordnad rabbinernas förbud, dvs deras tolkningar av Lagen (dvs Talmud).

När man talar om rabbiner, bör man skilja mellan rabbin och rabbi om man skall vara riktigt noga (jag gör inte detta konsekvent i föreliggande text). En rabbin är en judisk präst (det är inte helt sant, det är mer komplicerat än så, men jag orkar inte gå på alla tekniska detaljer) och betyder "mästare" medan rabbi betyder "min mästare". Rabbi var ursprungligen en hederstitel på ens överordnade eller lärare, men betecknar också en speciellt viktig rabbin, som haft stor betydelse för judendomen, t ex varit delaktig i skapandet av Talmud, och som betraktas som en helig man. Ovan står egentligen "förbuden från rabbis" (vad nu bestämd form i pluralis av rabbi blir på svenska). Ett förbud från en rabbi har en helt annan dignitet än ett förbud från en vanlig rabbin.

Det är uppenbart att NN (författaren till det citerade debattinlägget) har fel när han påstår, "Ja, Talmud är faktiskt Judarnas viktigaste Bok, inte Torah eller Gamla Testamentet som många kristna felaktigt tror". Formuleringen är dessutom förvirrande, eftersom NN skriver "inte Torah eller GT". Torah (= de fem Moseböckerna) är ju en del av GT, dvs ordet "eller" blir helt missvisande här). Man anar, men jag kan ju ha fel, att NN hämtat sina argument från någon nazistisk hemsida (att NN själv skulle läst igenom hela Talmud för att hitta det han citerar tror jag inte ett dugg på). På den typen av hemsidor gör man allt för att svartmåla det judiska folket genom olika konspiratoriska resonemang.

En ytterligare sak som visar att Torah är överordnad Talmud är den princip som ges i Avodah Zarah 7a, och som säger följande: Om det finns två åsikter om ett bibliskt bud så följer man den striktare åsikten. (enligt principen att om man följer en strängare tolkning av en lagparagraf så riskerar man inte att bryta mot den). När det gäller rabbinska påbud (Talmud) så följer man i samma situation i stället den mer överseende åsikten (eftersom Talmud utgör mänskliga tolkningar vill man inte lägga på judarna onödiga pålagor som kanske bara är människopåfund). Man är således mer rädd att bryta mot Torah än mot Talmud.

Även om nu citaten ur Talmud, som gavs i debattinlägget i Dagen (se inledningen ovan), skulle vara korrekta (vi återkommer strax till detta), så blir ändå dessa missvisande om man bortser från det faktum att Torah är överordnad Talmud. Torah ger t ex inte judar rätt att ljuga för hedningar. Inte heller rätt att döda eller stjäla från hedningar.

När det gäller dagens judendom och dagens islam ser vi en avgrundsdjup skillnad. I den judiska religionen har man en oerhörd respekt för människoliv (oavsett vad Aftonbladet och SVT och SR påstår). Även om det finns delar av GT som är svårförståeliga, och som framstår som våldsamma, har tydligen Skriften, trots detta, lett fram till en religion där man försöker skapa en bättre värld, inte genom våld och förtryck (som islam), utan genom att skapa välstånd och rättvisa och demokrati. Vi får inte glömma bort att GT också innefattar det judiska folkets (och grannfolkens) historia. Självklart beskriver GT krig och elände, eftersom detta var en del av historien. Samtidigt finns underbara uppmaningar från Gud att älska andra människor, att visa nåd och barmhärtighet (dessa uppmaningar har en helt annan dignitet än något som finns i Koranen). Självklart så är judar vanliga människor, med allt vad detta innebär av goda och dåliga sidor. Att påstå att judar aldrig har gjort grymma och onda saker är att bedra sig själv. Men det innebär inte att judendomen är en ond religion. Judendomen tycks ha en förmåga att ta fram människans goda sidor.

Talmud består, som jag påpekat ovan, av diskussioner. Ändlösa diskussioner, där tusentals rabbiner diskuterar fram och tillbaka om vad olika saker i Torah och Mishna betyder. Låt mig bara ge läsaren ett exempel. I Babylon Talmud Sanhedrin [den judiska strafflagen] 27a läser vi inledningsvis:

Ett vittne som bevisades vara Zomen [en person som vittnar falskt]: Abaye hävdade, Hans diskvalifikation är retrospektiv: Raba [Abaye och Raba var bland de främsta rabbinerna — eller snarare rabbis — under 200-300-talen] framhöll, Han är diskvalificerad endast i framtiden. Abeye gör diskvalificeringen retrospektiv: han var en ond man redan när han vittnade [falskt], och Torah säger; acceptera inte den onde som vittne. Raba vidhåller att han är diskvalificerad i framtiden [endast]: nu, är hela lagen rörande den som vittnar falskt anomal; eftersom [det är då två mot två] varför acceptera vittnesmålet av ett par snarare än det andra paret [den judiska lagen kräver minst två vittnen vid allvarliga brott]? Därför kan det bara få effekt från och med den tidpunkt när den anomala proceduren tillämpas. Några säger att Raba verkligen är överens med Abaye; ändå varför hävdar han [att inkompetensen är] prospektiv [gäller i framtiden]? — På grund av köparens förlust [diskussionen handlar tydligen om en affärstransaktion och hur man skall se på de olika vittnesmålen]. På vad sätt skiljer de [två åsikterna om Rabas dom] sig? — En skillnad uppstår när två har vittnat mot en eller där han diskvalificerades på grund av stöld. Och rabbi Jeremiah från Difti berättade att rabbi Papi dömde i en visst mål i enlighet med Rabas syn; medan Mar, son till rabbi Ashi sade: Lagen vilar hos Abaye. Och [säger Talmud] lagen vilar hos Abaye i Y'AL KGM [här står 6 hebreiska bokstäver som syftar på de sex fall där "lagen vilade" hos Abaye].

Och så fortsätter diskussionen, sida upp och sida ner. Och det tar nästan aldrig slut. Man förstår att det måste vara ett livsverk att sätta sig in i Talmud. Judar tycks älska att diskutera. Man brukar säga att om två judar sitter och samtalar, så representerar de minst tre olika åsikter i varje fråga. Kan tyckas lite jobbigt, men samtidigt ger det ständiga diskuterandet givetvis en mental träning. Det kanske är på grund av sådan träning som 30 procent av nobelpristagarna i fysik är just judar (medan 0 procent är muslimer — detta är anmärkningsvärt med tanke på att det finns ca 14 miljoner judar i världen och ca 1,6 miljarder muslimer).

Ovanstående utdrag ur Talmud är inte helt lätt att förstå, även om man på ett ungefär förstår innebörden. Men det spelar inte så stor roll. Jag ville bara visa på vad Talmud innebär. Oändliga diskussioner i olika frågor. Rabbi A säger si och rabbi B säger så. Etc, etc. Utifrån detta förstår man hur lätt det är att citera enskilda meningar ur Talmud (man låter ett enda diskussionsinlägg representera hela diskussionen) och sedan hävda att detta uttrycker judendomens ståndpunkt i frågan. Även om nu ett citat är korrekt i sig, rent formellt, kanske det bara utgör en del av en lång diskussion, och det är inte säkert att citatet är lika med den slutsats man sedan kommer fram till.

Men låt oss nu granska Talmud utifrån de påståenden som NN gör.

1. Sanhedrin 57a: When a Jew murders a gentile, there will be no death penalty [för översättning se inledningen av denna artikel].

Vi börjar med att undersöka vad som verkligen står i Talmud på det aktuella stället.

För mord, vare sig på en samarier utfört av en samarier eller på en israelit utfört av en samarier, följer straff [dödsstraff vid överlagt mord]; men för mord på en samarier utfört av en israelit följer inte dödsstraff.

Citatet stämmer således formellt (även om de argument jag gett tidigare även gäller här). I Talmud, fotnot 38, kommenteras detta på följande sätt:

Inte ett litet antal av dessa hårda uttalanden (där de inte representerar den gamla semitiska stamlagen) var det naturliga resultatet av judisk förföljelse under Romartiden, och måste förstås i ljuset av detta. I praktiken handlade man säkert aldrig efter dessa befallningar och det är signifikant att en kommission av romerska officerare, efter att ha undersökt den judiska lagen och dess förhållande till hedningar, endast kritiserade två lagar, en som hade att göra med en oxe som löper amok och den andra som tillät judar att använda egendom som stulits från en hedning [vilket diskuteras i nästa punkt]. Rabbi Gamaliel [som räknas som en av judendomens främsta rabbis — Aposteln Paulus var t ex personlig lärjunge till Gamaliel] upphävde f ö den sistnämnda lagen.

Och som sagt, Torah är överordnad Talmud och jag kan inte se att ovanstående tolkning på något sätt stöds av Torah. 5 Mos 10:18-19 säger t ex:

Han [Gud] skaffar den faderlöse och änkan rätt, han älskar främlingen och ger honom mat och kläder.
Också ni skall älska främlingen för ni har själva varit främlingar i Egyptens land.

Det finns inga mänskliga påbud som kan åsidosätta denna befallning från Gud!

Låt oss nu gå vidare med nästa påstående av NN:

2. Sanhedrin 57a: What a Jew steals from a gentile he may keep [för översättning se början av denna artikel].

Detta är inget direkt citat utan ett försök att sammanfatta texten. Som vanligt utgör det som påstås en del av en lång diskussion, där olika argument ges. Exakt så här står det på slutet av en diskussion i Sanhedrin 57a:

När det gäller stöld — om någon stal eller rånade eller [kidnappade] en vacker kvinna, eller [begick] liknande brott, om [dessa utfördes] av en samarier [i texten står Cuthean, som är ett annat ord för samarier, generellt avses här alla icke-judar] mot en annan samarier [stölden etc] får bytet inte behållas, och samma gäller [stöld] från en israelit av en samarier, men när en israelit stjäl från en samarier får bytet behållas.

Här stämmer således påståendet. I en kommentar till detta, som finns i Talmud, kan man läsa "dvs fastän det är förbjudet att stjäla från hedningar (icke-judar) var straffet utan påföljd". Men observera, eftersom det var förbjudet, så var en jude olydig mot Gud om han stal från en hedning och straffades därför av Gud. Vilket i en troende judes ögon är oändligt mycket värre än att straffas av människor. Dessutom kan jag inte se att ovanstående tolkning på något sätt är förenlig med vad t ex Torah säger i 5 Mos 10:18-19 (se ovan).

Jag märker att det jag skriver börjar bli ganska långt (som vanligt). Därför tar jag bara upp ytterligare ett påstående av NN:

3. Baba Kamma 113a: Jews may use lies to circumvent a gentile [för översättning se inledningen av denna artikel].

Jag har letat mycket noggrant och kan inte hitta någonting som påminner om detta i Baba Kamma 113. Jag hittar emellertid ett stycke som i någon mån handlar att "ljuga" för att lura en hedning.

Andra läser emellertid dessa påståenden med referens till följande: För att [undkomma] mördare eller rövare eller tulltjänstemän [eftersom det var tull på att föra in varor i städer för att sälja dem där, var tulltjänstemännens uppgift att ta upp tullar för detta — de kan snarare liknas vid ett slags skatteindrivare] får man bekräfta genom en ed eller ett intygande att [t ex] säden är terumah [dvs avsedd för en viss typ av offer i Templet, s k "viftoffer"] eller tillhör det Kungliga Hovet, fastän det inte var terumah och fastän det inte tillhör det Kungliga Hovet [jag vet inte säkert men jag gissar att sådan säd var undantagen från tullavgifter]. Men [varför skulle inte] Samuels uttalande att Statens lag har laglig auktoritet [här är det viktigt att skilja mellan Lagen i Torah och de sekulära lagar som fanns i Israel under t ex romerskt styre] gälla för tulltjänstemän. Rabbi Hanina b. Kahana sade att en tulltjänsteman som inte är bunden av några gränser [sannerligen inte verkar lagligt]. I Rabbi Jannais skola [Torah-skola] konstaterades att vi här har att göra med tulltjänstemän som agerade utifrån sig egen auktoritet [inte var bundna av några lagliga gränser]. Men Rabbi Ashi sade: Vi antar att tulltjänstemannen här är en hednisk publikan, såsom det undervisades.

Den rätt att ljuga som det talas om här, handlar således om när en korrumperad tullindrivare försöker ta orättfärdiga tullavgifter (att detta inte var helt ovanligt framgår av Evangelierna). I detta fall har en jude rätt att säga att säden (som det talas om ovan) tillhör Templet eller Hovet (trots att detta inte är sant) för att slippa betala illegal tull. Detta innebär inte någon generell sanktion att ljuga, utan handlar om en speciell situation, där en korrumperad tulltjänsteman missbrukar sin ställning. Resonemanget kan utvidgas till rätten att ljuga för att rädda människoliv — motiveringen är då inte att lura någon, utan att hindra orättvisor och våld och skydda oskyldiga människor. Till skillnad från islam, där en rättrogen muslim beordras att ljuga om detta gagnar islam (klicka här och gå till ordet Taqiyya).

För övrigt hittade jag följande i en fotnot 35 i Baba Kamma 113a,

[dvs, i att undanhålla någonting, till vilken han har rätt: v. Sanh. (Sonc. ed.) p. 388, n. 6. Graetz MGWJ, 1881, p. 495. Visar klart att hela diskussionen om huruvida stöld från en hedning var tillåten var riktad mot den upprörande Fiscus Judaicus [detta var den skattemyndighet som plågade judar boende i den Romerska Riket] införd av Vespasianus och utövad med stor strikthet under Domitianus.

Här framgår att Talmuds tillåtelse att "stjäla" från hedningar inte var riktad mot vanliga människor, utan mot Romarriket, som sög ut judarna ekonomiskt genom orättfärdiga pålagor.

Jaja, det finns givetvis hur mycket som helst att säga om allt detta. För den som verkligen vill sätta sig in i Talmud, så är detta ett livsverk. Ovan har framgått att även om en avdelning av Talmud säger någonting som kanske låter hårt, så kanske motsatsen eller i varje fall något som mildrar det hela finns i en annan avdelning av Talmud. Det skulle vara intressant att låta NN möta duktiga elever på en Talmud-skola och lägga fram sina påståenden. Jag misstänker att NN skulle bli ganska så tilltufsad (inte fysiskt men mentalt).

Nu är ju jag kristen och jag tror inte på lagens bokstav. Så Talmud är tämligen ointressant för mig. Både Jesus och Paulus undervisar om att Lagen är till för människan och inte tvärtom (vilket är den kristna synen). Jesus bröt många gånger mot Lagen (t ex sabbatsbudet), vilket ledde till att han fick fiender bland skriftlärda och fariséer.

Judarna väntar fortfarande på att Messias skall komma, medan vi kristna tror att Messias redan kommit, i och genom Jesus Kristus. Men det råder ingen tvekan om att Israels Gud också är min Gud, och att det judiska folket är Guds eget folk.

I Romarbrevet skriver Paulus om Lagen:

Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig inför honom. Lagen kan bara ge insikt om synd. (Rom 3:20)

Lagen ger således människan insikt om hennes synd. Guds standard när det gäller rättfärdighet är i praktiken omöjlig för den fallna människan att leva efter. Judarna försöker genom att slaviskt följa varje detalj i Lagen att uppnå denna standard, men lyckas givetvis inte. Men de tar i alla fall Guds ord på största allvar (vilket man inte kan säga om alla kristna). Diskussionerna i Talmud visar hur komplicerat det blir när man skall leva efter minsta detalj i Lagen. Men man måste ändå beundra judarna för deras hängivenhet och trofasthet (för den som vill veta lite mer om hur kristendomen ser på detta med lagen — klicka här).

I Talmud saknas självklart anvisningar för hur man skall leva i vår moderna värld, helt enkelt för att mycket av det som finns idag (datorer, bilar etc) inte fanns när Talmud sattes samman. På hotell i Jerusalem (där man försöker leva efter Lagen) finns särskilda sabbatshissar. Dessa hissar, som används under sabbaten, går hela tiden (långsamt) och stannar automatiskt vid varje våning (nu för tiden, när hissar är datorstyrda, kan man ha två styrprogram — ett för vanliga dagar och ett för sabbaten och behöver då inte ha en separat sabbatshiss). Motorn som driver hissen går oavbrutet under hela sabbatsdygnet. Man får nämligen inte starta eller stoppa en elmotor på Sabbaten. Varför då? Talmud nämner givetvis inget om elmotorer eller hissar, men Talmud säger att det är förbjudet att göra upp eller släcka en eld på sabbaten. Eftersom det bildas gnistor när man startar eller stoppar en elmotor, har rabbinerna bestämt att detta är ekvivalent med att göra upp eld, och därmed förbjudet. Man har gjort långa listor med sådana ekvivalenser, vilket gör att Talmud även idag kan reglera rättrogna judars liv.

Jag minns en gång när jag bodde på en religiös kibbutz i Israel. Jag hade bil och eftersom jag skulle åka därifrån på en lördag (sabbat), fick jag dagen innan parkera bilen utanför kibbutzens område. Att använda den elektriska startmotorn är ju liktydigt med att göra upp eld. Kibbutzen var storproducent av mjölk och jag noterade att man startade de elektriska mjölkmaskinerna under sabbaten. När jag frågade hur detta kunde vara tillåtet, blev svaret, "Talmud säger att räddande av liv går före alla andra bud (vilket diskuterats ovan), och mjölkar vi inte korna dör de". De har sannerligen tänkt på allt.

För några år sedan talades det mycket om bibelkoder. Jag skaffade då ett datorprogram för att söka efter sådana koder. Guds riktiga namn (Jahve på svenska), som består av fyra bokstäver (kallat tetragrammaton) är heligt och om man skrivit detta så får man sedan inte handskas hur som helst med det skrivna (därför brukar judar använda omskrivningar av Gudsnamnet, t ex Jehova). Man får t ex inte kasta eller bränna ett sådant papper, utan det måste begravas av en rabbin enligt vissa regler. Om jag nu skulle söka efter Jahve i kodad form i bibeltexten, så måste jag ju skriva in detta ord i programmet. I manualen till programmet diskuterade man då om detta verkligen var tillåtet. Men man kom fram till att det var ok. Egentligen hade man aldrig skrivit in Gudsnamnet, eftersom all text på bildskärmen representerades av små pixlar. Och även om dessa pixlar för våra ögon ser ut som t ex Jahve, så var det trots allt bara små, små pixlar och inga riktiga bokstäver. Dessutom uppdaterades ju en gammal CRT-skärm (de tjocka datorskärmar vi hade förr) hela tiden (kanske 60 gånger/sekund eller mer), dvs Jahve raderas och skrivs igen 60 ggr/s, så då spelar det ingen roll om man sedan raderar det en gång till. Ja, det är mycket att tänka på om man skall följa lagen till punkt och pricka.

För att summera: Det finns uppenbarligen passager i Talmud som är svårsmälta. Men tar vi hänsyn till hela Talmud, samt att Torah står över Talmud, ser jag inget större problem i detta. En mycket viktig skillnad mellan judendom och islam är att man inom judendomen har rätt att ifrågasätta, vilket man inte har inom islam. Mullornas makt inom islam är livsfarlig, eftersom detta leder till att mullorna korrumperas och predikar sitt eget hat och sina egna fördomar som om detta vore Guds ord. Problemet är att eftersom Koranen inte är Guds ord, utan skriven av en vanlig människa (förmodligen Muhammed), och dessutom inte någon särskilt god människa (enligt historikerna), utan en man som mördade och plundrade, så har inte Koranen kraft att stå emot mullorna, utan bekräftar och bejakar i stället mullornas sämsta sidor genom att den sanktionerar (och även uppmanar till) våld och tvång och hat.

Bibeln är en övernaturlig uppenbarelse från Gud (förmedlad av människor) — nu talar jag givetvis utifrån min kristna tro, men varför skulle jag inte få det? Jag måste väl ha rätt att tro att det jag tror på är sant, och om Bibeln är sann, kan omöjligt Koranen vara sann, eftersom den säger emot Bibeln på avgörande punkter. I Gamla Testamentet finns förvisso ställen som är svårsmälta för en modern människa (men man måste då ha i åtanke att människor tänkte annorlunda på den här tiden), men det övergripande budskapet är kärlekens och barmhärtighetens budskap. Det är sant att Gud är hård och oförsonlig mot ondskan, men en Gud, som verkligen är god och inte bara en mes (som Godhetskören) kan inte överse med det onda utan måste ta det onda på största allvar.

I den judiska kulturen är det självklart att ifrågasätta. I GT berättas om hur Abraham ifrågasatte Gud, när Gud berättade att han tänkte utplåna städerna Sodom och Gomorra (1Mos 18:24 och framåt, "Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden…"). Judarna är antagligen det mest olydiga folk som finns. Att på liknande sätt ifrågasätta Allah, är för en muslim absolut, hundraprocentigt otänkbart.

Vid ett tillfälle samtalade jag med en man som varit chef för Tetra Pak i Israel. Han berättade hur cheferna under honom (som givetvis var judar) nästan aldrig gjorde som han sade. När han klagade på detta sade de, "Jo men vi kom fram till att det var bättre så här…" Och så inflikade han skrattande, "De hade nästan alltid rätt". Det är därför Israels soldater är så duktiga. De är inga hjärntvättade robotar, som enbart lyder kommandon, utan de tar hela tiden egna initiativ (vilket de uppmuntras till). Dessutom leder officerarna anfallen och springer främst i ledet (hos araberna är det precis tvärtom). Tack vara detta kan soldater och officerare hela tiden anpassa sig till hur ett slag utvecklas (det går aldrig att förutse allt som kan hända under en strid).

Eftersom judarna är ett förnuftigt folk, som kan och vågar tänka själva, och som hela tiden diskuterar sådant de är osäkra på, är Israel en modern demokrati, medan islamvärlden till stora delar består av diktaturer, vars hela tankevärld är hämtad från 1100-talet.

Påståendet att Talmud skulle utgöra någon slags hemlig konspiration, som ger judar rätt att döda icke-judar och ljuga inför icke-judar etc, är sig en konspiration. Detta stämmer inte alls. Visst finns saker som inte är helt lätt att förstå i både Torah och Talmud. Men de påståenden som NN gör i sitt inlägg är fullständigt missvisande, vilket jag visat ovan. Det finns ingen judisk konspiration att ta över världen. Den konspirationen finns bara i huvudet på muslimer och nazister och den intellektuella drägg, som i Sverige har mage att kalla sig kulturelit (den verkliga kultureliten har inget behov av att kalla sig kulturelit, eftersom de genom vad de åstadkommit förtjänar detta epitet).

Det finns många exempel på konspiratoriska citat, vars avsikt är att demonisera judendomen och det judiska folket, och som cirkulerar i antisemitiska kretsar:

Att berätta någonting om våra religiösa traditioner för en goy (en icke-jude) är ekvivalent med att döda alla judar, för om de [icke-judarna] visste hur vi undervisar om dem, skulle de döda oss öppet.
Om en jude blir inkallad för att förklara någon del av de rabbinska böckerna (Talmud etc) får han endast ge en falsk förklaring. Den som bryter mot detta skall dödas (Libbre David 37).

Det är tveksamt om det överhuvudtaget har funnits en bok med titeln Libbre David, skriven av troende judar. Gil Student driver en hemsida, där han undersöker påståenden om Talmud och judendomen (se länk nedan). Han har med hjälp av en bibliotekarie på Yeshiva University's Gottesman Library utan framgång försökt hitta Libbre David (Yeshiva University, som grundades 1886, har sex fakulteter i New York och en i Israel och rankades i The Times Higher Education Survey 2011 som nummer 68 i världen av alla universitet). Om denna skrift eller bok verkligen har funnits var den definitivt ingen representativ bok inom judendomen — i så fall hade man rimligen lyckats ta fram information om den på Yeshiva University's bibliotek (självklart finns det, och har funnits, knäppa judar, precis som det finns knäppa svenskar, norrmän etc — men ingen skulle väl på allvar hävda att t ex Anders Behring Breivik är en representativ norrman). Förmodligen är Libbre David skriven av antisemiter i avsikt att smutskasta judarna, ungefär som Sions Vises protokoll, vilket började cirkulera i slutet av 1800-talet.

Enligt Sions Vises protokoll, finns ett judiskt, hemligt råd (Sions Vise) som arbetar på att ta över hela världen. I muslimvärlden är denna bok eller pamflett en bestseller (med deras mått mätt — på grund av att analfabetismen är så utbredd där handlar det inte om några astronomiska försäljningssiffror). Idag vet vi att Sions Vises Protokoll var ett beställningsverk från den antisemitiske ryske tsaren Nikolaus II. Verket sammanställdes ca 1890 och utgick från en pamflett skriven av Maurice Joly 1864, där Napoleon III anklagades för att vilja dominera hela världen. Man ersatte, i den nya versionen av pamfletten, helt enkelt Napoleon III med Sions Vise (tänk vad enkelt det hade varit om MS Word funnits på den tiden — det hade bara varit att använda ctrl-h). I Nazityskland fick Sions Vises Protokoll givetvis stor spridning. Den tyske prästen Dietrich Bonhoffer, som hängdes av nazisterna strax före krigsslutet, brukade tala om den "dumma ondskan". Sions Vises Protokoll och Libbre David utgör två praktexempel på den dumma ondskan!

Gil Students hemsida kan du läsa mer ingående om olika felaktiga påståenden om Talmud

Det mesta här i världen är komplicerat och svårt att göra rättvisa åt i en relativt kort text. Det är därför många människor idag, och då talar jag även om intelligenta människor, har så ytliga kunskaper och dåligt genomtänkta åsikter. Det mesta i media, och speciellt i TV, är snuttifierat och utelämnar nyanser (speciellt när det är kontroversiella ämnen som behandlas) och detaljer som är nödvändiga för att verkligen förstå. Detta gäller givetvis också min hemsida, inkluderande föreliggande text (även om jag ibland får klagomål på att mina artiklar är alldeles för långa). I samband med att jag skrev texten ovan mailade jag en Jesustroende jude som bor i Israel (kristna judar kallar sig i allmänhet inte kristna utan Jesustroende, med tanke på hur mycket ont "kristna" människor gjort mot de judiska folket). Jag citerar hans svar på frågan vilken som är viktigast; Talmud eller Torah.

Alla är överens om att Talmud är skriven av människor, och att Torah är given av Gud. Men eftersom Talmud går så mycket djupare in på det daglig livet, är det många rabbiner som anser att det är viktigare att studera Talmud än Torah, eftersom man ändå lär sig buden i Torah genom Talmud. För det andra finns det många religioner som tror på eller har vördnad för Torah, medan Talmud är "bara vårt [dvs judarnas]". För det tredje är Talmud justerad för ett judiskt liv inom synagogor och observation av bud och regler i diaspora [judar som lever i förskingringen], medan Torah förutsätter en självständig israelisk, teokratisk, agrikulturell stat med Templet och offertjänsten i centrum, och Talmud är därför mer relevant för dagens judar.
Det finns en historia i Talmud om att något skulle bestämmas genom röstning (vilket alltid gjordes när det var oenigheter), och "fel" svar vann. Rabbinen, som hade blivit omkullröstad [men som kanske hade rätt], sade, "Om det är jag som har rätt, må trädet där ute ställa sig på huvudet", och trädet ställde sig på huvudet. Sedan sa han, "Om jag har rätt, må väggarna i huset skaka", och de gjorde det. Rabbinen, vars åsikt hade blivit framröstad, sade, "Trädet och väggarna har inget med den här omröstningen att göra! Det är omröstningen som gäller, inga under och mirakel." Vid det tillfället såg Gud ner från himlen och log och sade, "Mina söner har besegrat mig" [en ganska typisk judisk historia].
Detta visar kanske lite hur man ser på Talmud som mänskliga ord, men som gäller som bindande "tills Messias kommer", eftersom Gud inte längre talar direkt till oss. Enligt rabbinerna så talade Gud bara direkt en enda gång, och det var när Torah gavs, Alla senare profeter sade saker som "man hade kunnat komma fram till genom Torah". Dvs Gud gav dem ord som egentligen kom från Torah. Målet med den teologin var såklart att decimera profeternas betydelse, och motverka självutnämnda profeter som hittade på vad de ville i Guds namn, och upphöja studium av Torah. Guds inspiration skedde alltså bara en gång, och var inte kontinuerlig.
Detta går naturligtvis rakt emot Nya Testamentet, och kanske delvis med flit är satt som motvikt till den kristna teologin — man förväntar sig inga under och mirakel från Messias, och om de sker så bevisar de ingenting. Dessutom säger Gud inget nytt, och inga nya läror, som predikar att från och med nu har det skett en förändring, kan gälla. Nya Testamentet säger ju precis tvärtom. [ortodoxa judar betraktar givetvis kristendomen som en falsk religion].

Det sista stycket gäller ju inte bara judarna utan också många av de traditionella kristna samfunden, där man förnekar att Gud kan tala i vår tid för att på så sätt stoppa alla väckelserörelser [observera — sanna väckelserörelser går aldrig emot bibeltexten, eller lägger till något nytt, utan det nya ligger i att man tolkar det som står där på ett annat sätt eller betonar konsekvenserna av bibeltexten annorlunda]. Människan vill inte gärna erkänna att det kan finnas något mer än det man själv har och ogillar allt som hotar den egna världsbilden (även om det nya skulla vara sant). Och det gäller nog oss alla.

Under alla förhållanden har NN (som skrev det debattinlägg jag diskuterar i denna artikel) fel i sin beskrivning av Talmud. Judendomen är, för att tjata lite, inte en konspiration, som genom en hemlig agenda arbetar på att med våld och list ta över hela världen (vilket han antyder). Detta gäller däremot för islam. Judendomen är en positiv religion som har förmåga att ta fram människans goda sidor och skapa ett gott samhälle (till skillnad från islam). Att sedan judar är människor, med allt vad det innebär av både goda och dåliga sidor är så självklart att det inte ens behöver nämnas. Ingen påstår att judar är felfria. Allra minst de själva. Judar är experter på att berätta roliga och lite elaka historier om sig själva. Låt mig avsluta med ett par sådana:

Fråga: Hur kan man alltid se vem som konverterat till judendomen?
Svar: Det är lätt. Han är den enda normala i hela församlingen.
Två rabbiner diskuterade hela natten om Guds existens, och genom att hämta argument från Skriften slutade det med att de lyckades motbevisa Guds existens. Nästa dag blev den ena rabbinen förvånad när han såg den andre gå in i synagogan för morgongudstjänt.
— Jag trodde vi hade kommit överens om att det inte fanns någon Gud, sade han.
— Ja, men vad har det med saken att göra? svarade den andre.
I staden Chelm beslöt man sig för att bygga en ny synagoga. Så några starka karlar skickades upp på en bergstopp för att hämta stenar till grunden. Männan lade stenarna på sina axlar och stapplade nedför berget till staden. När de kom fram ropade någon, "Dumskallar! Ni skulle ha rullat stenarna nedför berget". Männen instämde i att detta var en utmärkt idé. Så de vände tillbaka och klättrade uppför berget med stenarna fortfarande på sina axlar och rullade sedan ner dem till staden.

Ett folk som kan berätta roliga historier om sig själva, där de både driver med sin egen religion och sina mänskliga svagheter, är ett folk som kan skapa en bättre värld. Jag är övertygad om att Gud har mycket humor (jag talar inte om att håna och kränka utan om att kärleksfullt driva med olika företeelser och svagheter — sann humor är alltid medkännande och full av kärlek, medan de flesta ståuppkomiker idag enbart sysslar med hån och förakt och att kränka människor).

Erfarenheten visar att ondskan helt saknar humor. Den enda glädje som ondskan uppvisar är skadeglädje (som t ex när Tvillingtornen rasade den 11/9 2001). Det är svårt att tänka sig en tysk SS-officer under Andra Världskriget skratta åt sig själv eller åt nazismens alla löjligheter (t ex att marschera med höga bensparkar). Ja det är inte bara svårt, det är otänkbart. Lika otänkbart är att en övertygad muslim skulle skämta om islam eller den muslimska kulturens alla svagheter och absurditeter (det finns säkert undantag — men då handlar det nog om ganska sekulariserade muslimer). Inom sunni- och shiaislam lyser självkritik och skämt om de egna svagheterna totalt med sin frånvaro. Det enda man ser är vrede, raseri, hat, förakt för andra och en oerhörd stolthet blandad med självömkan, där man ger alla andra skulden för sin egen situation (trots att den i högsta grad är självförvållad).


Du kan läsa mer om de olika religionerna och deras förhållande till kristen tro i:
Hinduismen

© Krister Renard