"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"Outbildade idioter utgör inte
något större problem.
Välutbildade och intelligenta idioter
är däremot fullständigt livsfarliga.
De kan förstöra ett helt land på
nolltid."
(Okänd)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Senast ändrad: 2019 08 26 17:05

Muslimer och sharíalagen

De som uttrycker kritik mot den stora muslimska invandringen till Europa, och speciellt till Sverige, anför ofta att islam, på grund av sin annorlunda syn på människovärde och mänskliga rättigheter, hbtq-frågor, kvinnans ställning etc, inte kan samexistera med västerländsk demokrati. Detta bemöts så gott som alltid med "Jo, men det är väldigt få muslimer som vill ha t ex sharíalagar. Endast en liten, liten, obetydlig promille kanske skulle vilja leva efter sharíalagen, men den absoluta merparten av muslimerna vill vara som vi och integreras och utgöra en del av de länder de valt att flytta till." Jag kan direkt säga, "Ingen skulle bli gladare än jag om detta vore sant!" Dessvärre visar både undersökningar och verkligheten själv att detta knappast stämmer.

PEW RESEARCH CENTER är en välkänd, opolitisk, amerikansk tankesmedja med bas i Washington D.C. Man utför och publicerar undersökningar gällande allmänna opinioner, demografi och media i olika delar av världen. I april 2013 publicerade man en omfattande rapport med titel "The World’s Muslims:Religion, Politics and Society". Där redovisar man hur muslimer i ett antal av sina hemländer (i Europa, Afrika och Asien) ser på olika frågor (det handlar således generellt inte om flyktingar och invandrare utan om muslimer i sina egna hemländer, typ Irak, Afghanistan, etc). Hur ser man t ex på sharíalagen, (huruvida man stöder denna och om man anser att den skall gälla även som officiellt, legalt system), om det är rätt att döda den som lämnar islam, om homosexualitet är acceptabelt, kvinnans ställning i förhållande till mannen etc, etc.

Figuren till vänster, hämtad från denna undersökning (sidan 15), visar i vad mån muslimer stöder sharíalagen och vill att den införs som officiell lag i det land de bor i. Bortsett från muslimer i Östeuropa och Balkan så ser vi att den överväldigande majoriteten av muslimerna i världen vill ha Sharíalagen som officiell lag i sitt land.

Att länder som Iran, Somalia och Saudiarabien saknas i undersökningen beror förmodligen på att det av olika skäl varit omöjligt att genomföra undersökningen där. Antingen har det varit svårt (farligt) eller så har man inte fått tillstånd.

Vi ser vidare att i länder i Södra delarna av Asien (Malaysia, Indonesien, Afghanistan Pakistan etc) ligger andelen som vill ha sharíalagen som officiell lag mellan 72 och 99%. Och i Mellanöstern/Nordafrika ligger den mellan 56 och 91%. Libanan med 29% intar här en särställning, eftersom landet var ett kristet land fram till 1980-talet med starka demokratiska traditioner och ett högklassigt utbildningssystem (dit rika familjer i hela arabvärlden skickade sina sönert). I Subsahara varierar det mellan 37 och 86%. Vi ser också en ganska tydlig trend att ju större inflytande islam har i ett land, desto större procent av invånarna vill ha sharía som officiell lag. Observera att i sharíalagen ingår att homosexuella skall straffas (normalt med dödsstraff) och att den som lämnar islam skall dödas.

Läsaren hänvisas till att själv botanisera i rapporten (som utgörs av en pdf-fil på 226 sidor). Även om man inte är slängd i engelska så tror jag att de flesta kan förstå tabellerna.

Gå t ex till sidan 23. Där framgår bl a vad muslimer anser skall ske med den som väljer att lämna islam. I Sydasien anser 76% att den som lämnar islam skall avrättas och i Mellanöstern 56 procent.

Sidan 54 visar en tabell som redovisar hur man ser på att otrohet skall straffas med stening enligt sharíalagen. I Pakistan (som är ett land med hög teknologi, man har bl a utvecklat egna kärnvapen) anser 89% att dödsstraff skall gälla vid otrohet (stening innebär givetvis dödsstraff). För Afghanistan och det Palestinska området är siffrorna 85 respektive 84%!

På sidan 81 redovisas siffrorna för inställningen till homosexualitet. I de flesta av de redovisade länderna anser mellan 0 och 2% att homosexualitet är moraliskt acceptabelt! Några länder är lite mer vidsynta med högsta siffran 12% (Uganda).

Nu kan man givetvis invända att undersökningen, vilket påpekats ovan, inte gäller muslimer som invandrat till Europa (dvs flyktingar, ekonomiska migranter etc). Kanske ändrar de inställning när de kommer till Europa och möter en helt annan syn på fri- och rättigheter och jämlikhet. Och visst, självklart kommer detta att förekomma. Frågan är bara hur vanligt det är. Problemet är ett det också har gjorts liknande undersökningar för muslimska invandrargrupper i Europa, vilka ger ungefär lika oroande siffror som ovan (här redovisas en undersökning som visar hur invånarna i England, Tyskland och Frankrike ställer sig till IS (Islamska Staten) — använd webbläsarens söfunktion och sök på "18-24").

Huvudproblemet är inte islamister eller fundamentalister utan islam själv! Sharíalagen är inte något tillägg till islam, som man kan välja eller välja bort. Sharíalagen är helt enkelt tolkningen av islam (och motsvarar ungefär judendomens Talmud). Självklart finns skillnader mellan olika muslimska grupper, vilket också framgår av tabellen ovan. Men det finns också stora, stora likheter. Övertydliga tendenser. Så länge man är troende muslim så kommer man att vilja ha sharíalagen, eftersom det inte finns islam utan sharía. Det vore ungefär samma sak som att det skulle finnas islam utan islam. En paradox så god som någon. Eller kristendom utan Bibeln eller kristendom utan Jesus Kristus (att Svenska Kyrkans ledning inte tycks ha problem med den typen av paradoxer lämnar vi därhän).

Siffrorna i PEW-undersökningen skiljer sig avsevärt mellan olika länder och delar av världen. Det finns uppenbarligen länder, där tänkandet hos muslimerna ligger närmare vårt tänkande (länder i framför allt Balkan och Östeuropa som Azerbadjan och Albanien) än i mer utpräglade muslimländer i Mellanöstern och Asien (Irak, Afghanistan etc). Problemet för Europa är att de flesta muslimska flyktingar idag inte kommer från Balkan eller Östeuropa. De kommer från länder som Syrien, Somalia, Irak etc (och även om Syrien och Somalia inte finns redovisade i undersökningen så finns det ingen anledning att tro att de skulle skilja sig från sina grannar). Dvs av de muslimska invandrare som kommer hit, så kommer de allra flesta från länder som har en för oss i Väst skrämmande syn på demokrati, mänskliga fri- och rättigheter, sexuella minoriteter, kvinnans ställning etc. Tron och hoppet att de kommer att ändra sig så fort de sätter foten på svensk mark, verkar inte speciellt realistisk. Hoppet att de gradvis kommer att ändra sig, ja det är en from önskan. Det förekommer säkert men tyvärr talar inte så mycket för att detta skulle vara normen. Det vi snarare ser är att många muslimer radikaliseras ju längre de stannar här. Det kan finnas många förklaringar till detta. Svikna förväntningar är en. De får inga jobb (alla svenskar får inte heller jobb, och vissa muslimska grupper ses som "besvärliga" på grund av sin kvinnosyn och att de vill ha ledigt på sina helgdagar och för att be etc), de umgås bara med varandra och de känner sig utanför samhället (vilket till största delen är deras eget fel). Detta leder lätt till att man tar avstånd från Sverige och sluter sig samman alltmer, vilket leder till en ond cirkel av utanförskap. Vilket inte befrämjar integrationen. Tvärtom, det är mycket farligt!

Ovanstående PEW-undersökning styrker knappast vänsterliberalglobalisternas optimistiska syn på det framtida, mångkulturella Sverige och Europa. Tvärtom, så ger den anledning till djup oro och pessimism.

 

Klicka här för att komma till min förstasida
Till Huvudsidan om islam

© Krister Renard