"Det är synd att 99 % av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"Ju längre ett samhälle
kommer från sanningen,
desto mer kommer detta
samhälle att hata dem
som säger sanningen"
(George Orwell)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

"För att komma till flodens
källa måste man simma
mot strömmen."
(Stanislaw Jerzy Lec)

"Jag noterar att alla de
människor, som är för
abort, redan är födda."
(Ronald Reagan)

Senast ändrad: 2009 11 02 21:39

Är vetenskap och förnuft kanske räddningen?

En kristen samtalade med en icke troende läkare. Läkaren hävdade att det inte fanns någon själ och frågade, "Har du någonsin sett en själ?" "Nej", blev svaret. "Har du någonsin hört en själ?", fortsatte läkaren. "Nej", sa den kristne. "Har du någonsin känt lukten av en själ?" "Nej." "Har du smakat på en själ?" "Nej." "Har du någonsin tagit i en själ?" "Nej." "Har du någonsin upplevt en själ?" "Ja", sa den kristne mannen, "Jag känner att jag har en själ inuti mig". "Med andra ord", sa den icke troende läkaren, "så talar fem sinnen mot och ett sinne för existensen av själen". "Jaså du säger det?", sa den kristne. "Har du någonsin sett smärta?" "Neej", sa läkaren. "Har du någonsin hört smärta?" "Nej." "Har du någonsin känt lukten av smärta?" "Nej". "Har du smakat smärta?" "Nej." "Har du tagit i smärta?" "Nej." "Har du någonsin upplevt smärta?" "Ja", blev svaret. "Jag antar", sa då den kristne, "att detta är tillräckligt för att bevisa existensen av smärta?!" "Ja absolut", svarade läkaren. Den kristne mannen kliade sig i huvudet och såg förbryllad ut. Till slut sade han, "Men om nu upplevelsen av smärta är ett tillräckligt bevis för att smärta existerar, varför är då upplevelsen av en själ, inte ett tillräckligt bevis för själens existens?"

När vetenskapstron mer och mer började ersätta den kristna tron i början av detta sekel, trodde många att mänskligheten nu hade lämnat ett primitivt stadium bakom sig, och att förnuft och intelligens och tron på människans egen förmåga skulle ersätta den vidskepelse som man menade att religionen utgjorde. Så blev nu inte fallet. Snarare gick utvecklingen åt motsatt håll. Den engelske författaren Gilbert Chesterton, som bl a skrivit de kända deckarnovellerna om Fader Brown, har mycket träffande beskrivit vad som hände på följande sätt:

När man slutade tro på Gud innebar detta inte att man började tro på ingenting, utan att man i stället började tro på precis vad som helst.

Vi kan idag se hur många människor som av "förnuftsskäl" avfärdar Bibelns underverk i synnerhet och den kristna läran i allmänhet, samtidigt intresserar sig i allt större utsträckning för meditation, spiritism, astrologi, asadyrkan, shamanism, ja till och med satanism och häxkonst.[1]

Det är paradoxalt, att fastän vi lever i historiens mest vetenskapliga tidsålder, så finns det mer vidskepelse idag än kanske någonsin tidigare! 1954 gjorde t ex den amerikanska tidningen Scientific Monthly en enkät bland collegestudenter för att utröna deras inställning till animism. Detta är den ockulta tron att föremål som stenar och liknande har någon form av liv eller till och med själ. De utvalda studenterna var blivande biologer, vilka just läst sin första introduktionskurs till ämnet. Enkäten bestod av flervalsfrågor i stil med, "Vet havet var alla vrak finns?" "Blir växter deprimerade då de skärs av?" "Upplever ett däck någonting vid en punktering?" "Är solen levande på något sätt?" I genomsnitt hade ca 5 procent av studenterna en animistisk grundinställning. Bruce Stewart, en av de professorer som genomförde undersökningen 1954, beslöt sig 1989 för att upprepa enkäten bland en ekvivalent grupp av studenter. Han blev nästan chockad av resultatet, enligt vilket andelen animister bland studenterna nu ökat från 5 till 22,4 procent, dvs en fyrdubbling på 35 år. Som exempel kan vi ta frågan, "Tror du att havet vet var alla vrak finns?". 1954 valde 88 procent det uppenbara svarsalternativet "Nej, havet har inte förmåga att veta någonting", medan 1989 motsvarande siffra bara var 62 procent. Som kontrast till detta kan nämnas, att när man på en kristen tidning gav personalen, varav alla var bibeltroende kristna, samma uppsättning frågor, blev andelen animistiska svar 0 procent!

Enligt en undersökning som gjordes vid Uppsala Universitet hösten 1995 tror 9 svenskar av 10 på övernaturliga fenomen (sanndrömmar, varsel, astrologi etc) och två tredjedelar av alla 16 - 17-åringar tror på UFO:n. Något som är anmärkningsvärt i sammanhanget, och dessutom synnerligen motsägelsefullt, är att samma människor som hånskrattar åt Bibelns underverk och att kristna ber till Gud i nästa ögonblick med största intresse och stort allvar läser dagens horoskop eller är beredda att åka ned till Indien för att få sin obotliga sjukdom botad av någon trolldoktor där.

Den som nu av olika skäl inte vill ta språnget ut i vidskepelse och flum, väljer ofta i stället att totalt förneka allting utanför det fysiska. Det som inte kan observeras och beskrivas vetenskapligt kan inte existera, menar man. Universum, livet och arterna anses därför ha uppkommit av sig självt, styrt av blinda naturlagar. Människan är i detta perspektiv ingenting annat än en biologisk dator i avsaknad av fri vilja, utan något egentligt jag, och helt bestämd av arv och miljö. Problemet är att ingen människa kan leva som om detta vore sant. Ingen behandlar t ex sin bäste vän eller sin hustru som om han eller hon vore en viljelös och känslolös, datorstyrd cellklump! Genom sina egna liv visar därför anhängarna av denna extrema materialism att de egentligen inte tror på vad de själva säger! Deras inställning måste därför avfärdas som i grunden ohederlig. För att en världsbild skall vara värd att tas på allvar, måste det enligt min enkla mening vara möjligt att leva konsekvent efter den.

Även många kristna har påverkats av vetenskapstron och försöker å sin sida ofta tona ned det kristna budskapet av rädsla för att stöta sig med människor. Man förnekar t ex Bibelns underverk, eftersom man upplever dessa som ovetenskapliga. Bakom detta ligger tanken att Gud är slav under de naturlagar han själv skapat. Han kan således endast verka inom naturlagarnas ram, men aldrig åsidosätta dem. I denna anda påstod en biskop för några år sedan att "...man inte kan lura i konfirmanderna att Jesus gick på vattnet. De kan för mycket om ytspänning". Denne biskop har för det första inte klart för sig vad naturvetenskap är. Dessutom har han inte förstått att den kristna tron står och faller med de bibliska underverken ! Ingen annan religion är så totalt beroende av mirakler och under som den kristna. Tar man bort undren finns ingenting kvar. Utan Jesu uppståndelse finns överhuvudtaget ingen frälsning för människan och därmed inte heller någon kristendom! Det budskap man då kommer med blir inte bara ologiskt och osammanhängande utan står dessutom i direkt strid med Bibelns budskap, dvs det evangelium man själv säger sig tro på!

Att å ena sidan bekänna sig till en Gud som skapat universum och samtidigt av vetenskapliga skäl betvivla att denne kan ingripa i de naturlagar han själv skapat, för att t ex låta någon gå på vatten eller bota sjukdomar, tyder på en total tankemässig förvirring. Förnekar man underverk, borde man åtminstone i konsekvensens namn också förneka Bibelns Gud!

Många kristna i vår tid menar sig inte längre kunna tro på Jesu jungfrufödsel. Vetenskapen anses ju ha bevisat att underverk är omöjliga.

Idag kan forskarna i sina laboratorier åstadkomma jungfrufödsel på ganska högt stående organismer. Det kommer säkert inte att dröja länge förrän man kan göra samma sak med mänskliga ägg. Varför är det då så svårt att tro att Jesus föddes på detta sätt? Det förefaller oerhört motsägelsefullt att säga sig tro på en Gud som skapat universum ur intet och samtidigt förneka att denne skulle kunna åstadkomma vad en genomsnittlig forskare antagligen snart kommer att kunna göra i sitt laboratorium.

Enligt materialismens grundantagande kan inget övernaturligt existera. Det är givetvis inget fel att göra ett sådant antagande. Man har rätt att göra vilka antaganden man vill. Grundfelet är emellertid när man sedan ger sken av att detta antagande är ett vetenskapligt faktum eller en tvingande logisk slutsats, medan det i själva verket handlar om ett livsåskådningsmässigt ställningstagande. Att definitionsmässigt utesluta allt övernaturligt och sedan som en följd av detta, envetet hävda att det som vetenskapen inte kan observera eller förklara, det kan inte heller existera, är logiskt sett inget annat än ett cirkelresonemang. För att gälla, förutsätter således den materialistiska världsbilden sin egen giltighet. Slutsatsen att Gud inte kan existera, eftersom han inte inryms i den vetenskapliga beskrivningen, bygger helt enkelt på antagandet att han inte finns.

Den 16/3 1992 kunde man i DN läsa en artikel med följande uppseendeväckande rubrik, "Röda havet kan ha delat sig". I underrubriken fick man veta att "Forskare i USA har bevisat att Röda havet kan ha delat sig så som det beskrivs i Gamla Testamentet när israeliterna flydde från Egypten". Artikeln fortsatte: Genom komplicerade beräkningar med datorer har man visat att stormvindar som blåser i omkring tio timmar kan få havet att dra sig tillbaka i den nordligaste delen och därmed öppna en väg från strand till strand. ...     Meteorologen Nathan Paldor från Rhode Island University och oceanografen Doron Nof från Florida State University skriver att en stadig nordostlig vind på omkring 20 meter per sekund skulle kunna få vattennivån att falla ca tre meter, vilket skulle räcka för att torrlägga en väg över det grunda havet. En plötslig förändring av vinden skulle sedan få vattenmassorna att forsa tillbaka med våldsam kraft, precis som när de förföljande egyptierna dränktes i vågorna i den bibliska berättelsen.

I Andra Moseboken står det att Herren fick havet att dra sig tillbaka av en stark ostlig vind som blåste hela natten och torrlade havet.

Vissa underverk, t ex Jesu uppståndelse eller när han gick på vattnet, innebär direkta brott mot naturlagarna, medan andra, som i fallet ovan, kan förklaras vetenskapligt. Själva miraklet ligger då i att händelsen "råkade" inträffa i exakt rätt ögonblick. Sannolikheten att det skulle börja blåsa så att Röda Havet blev torrlagt lagom tills de förföljda israelerna kom fram till stranden, och sedan sluta blåsa så att vattnet strömmade tillbaka precis när alla hade kommit över till andra sidan, måste vara försvinnande liten, för att inte säga obefintlig. Hur som helst har det gått bra långt när icke troende vetenskapsmän anser sig ha bevisat att ett av Bibelns allra märkligaste under kan ha ägt rum, medan samtidigt s k företrädare för kristenheten, hänvisande till inbillade vetenskapliga slutsatser, avfärdar både detta och andra underverk som myter och sagor.

Orsaken till att många människor — både kristna och icke-kristna — nuförtiden anser det vara omöjligt att tro på under, är att man egentligen inte förstått vad vetenskap är. Och kanske inte heller vad underverk är. Vetenskap är helt enkelt människans strävan att upptäcka regelbundenheter i naturen och sedan beskriva dessa med hjälp av modeller eller teorier. Underverk är, till skillnad från vanliga händelser, exempel på oregelbundenheter (engångshändelser) i naturen, och studiet av dessa faller därför helt utanför vetenskapens kompetensområde. Man kan således välja att antingen tro på eller förneka underverk. Vetenskapen är dock helt neutral i frågan och kan varken säga "buh eller bäh".

Naturlagarna kan ses som ett uttryck för Guds logiska sida, medan underverk är uttryck för hans kärlek. En enkel bild ges av följande exempel:

Genom upprepade iakttagelser (vid olika busshållplatser) av busstrafiken i en stad, kan vem som helst upprätta en hemmagjord busstidtabell, som då speglar regelbundenheter i trafiken ("vetenskap"). Ett "underverk" inträffar när en busschaufför sent en kväll låter en passagerare, i strid mot gällande turlista, kliva av mellan två hållplatser. Om passageraren är ensam i bussen, går denna personliga favör inte ut över någon annan. "Underverket" är ett uttryck för chaufförens medmänsklighet samtidigt som hans strävan att följa turlistan är ett uttryck för pliktkänslan. Det ena utesluter inte det andra!

Tillbaka till "Livsåskådning och kristen tro."

Du kan läsa mer i:
Upplysningsfilosfofin — vetenskap eller religion?


[1] På Postens hemsidor på internet, vilka går under namnet "Torget", finns en andlig hörna. Där återfinns bl a häxan Jolanda den tredje, som svarar på frågor och ger goda (?) råd.
© Krister Renard