"Det är synd att 99 % av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"Ju längre ett samhälle
kommer från sanningen,
desto mer kommer detta
samhälle att hata dem
som säger sanningen"
(George Orwell)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

"För att komma till flodens
källa måste man simma
mot strömmen."
(Stanislaw Jerzy Lec)

"Jag noterar att alla de
människor, som är för
abort, redan är födda."
(Ronald Reagan)

Senast ändrad: 2009 11 02 21:55

Är Gud verkligen rättvis?

En vanlig invändning mot kristen tro är att anklaga Gud för att vara orättvis. Hur går det t ex för dem som aldrig hört talas om Jesus? Kommer de också att dömas? Och är detta i så fall verkligen rättvist? Frågeställningen är viktig och jag skall försöka reda ut den så gott jag kan.

Skriftens svar på ovanstående är att Gud älskar alla människor och han är fullkomligt rättvis. Ingen människa kommer därför att på domens dag kunna säga till honom, "Jag fick aldrig chansen. Du är orättvis!" Paulus skriver t ex om vredens, dvs domens, dag, "då det blir uppenbart att Gud dömer rättvist" (Rom 2:5). Varje människa som med ärligt hjärta söker den sanne Guden kan finna honom. Det finns många, många berättelser om hedningar som fått möta Jesus så att säga på egen hand. Låt mig ge två enkla, men talande exempel.

Det första handlar om en man vid namn John Babu, som en god vän till mig träffade vid ett besök i Indien. Babu, som var hindu av hög kast, hade fått cancer och var döende. Han bad och offrade till sina gudar, men inget hände. Han blev bara sämre och sämre. Vid ett tillfälle, när han var i sitt tempel, ropade han i sin förtvivlan, "Finns det ingen av Indiens alla miljoner gudar som kan hjälpa mig?" Inget svar. Plötsligt fick han en ingivelse och ropade, "Finns det kanske någon okänd gud som kan hjälpa mig? Om du finns, okände Gud, och om du botar mig, så skall jag tjäna dig resten av mitt liv". I samma ögonblick uppenbarade sig en vitklädd gestalt, omgiven av ett ljussken, framför honom och sade, "Jag är vägen sanningen och livet. Följ mig!" Gestalten lade sina händer på honom och han kände hur tumören i ett enda nu skrumpnade ihop och försvann. Senare kontroll på sjukhus visade att all cancer var borta. För att uppfylla sitt löfte gick han omedelbart ut och började predika om att det fanns en verklig, sann Gud som kunde bota sjukdomar och att den guden inte var någon av Indiens miljontals avgudar. Så småningom fick han klart för sig att den han fått möta helt enkelt var Jesus Kristus. Nu är han, många år senare, ledare för ett kristet samfund i Indien med tiotusentals medlemmar. Han fick verkligen uppleva det som profeten Joel skriver i sin bok:
Men det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn, han skall bli frälst. (Joel 2:32)

Afrikamissionären Malcolm Smith, som också funderade över problemet med Guds rättvisa, fick en gång följande vittnesbörd från en äldre afrikan, som varit kristen i 60 år. Han var den förste i sin by som böjde knä för Jesus.

Innan jag blev kristen gick jag ofta till trolldoktorn. När jag såg alla avgudabilder — träbeläten som alla såg lika grymma och fula ut — förstod jag att den som skapat världen inte kunde vara som de där. Eftersom jag var ett "mig själv" måste den som skapat mig också vara ett "mig själv".
    När jag gick ut i skogen och såg alla träd och växter som gav oss mat och som var sköna att se på, förstod jag att den som skapat allt detta inte själv kunde vara ett stycke trä. Skaparguden måste vara något enormt stort och underbart!

Den gamle mannen berättade sedan hur han under flera års tid gick ut i skogen och tillbad "den okände skaparen". När fem år förflutit på detta sätt, somnade han en gång ute i skogen. I drömmen visade sig en man klädd i vita kläder. Efter det att han blivit kristen förstod han att det var Jesus själv som uppenbarade sig. "Jag är den som du tillber", hörde han en röst säga. "Snart kommer en vit människa, som har med sig något svart, till din by. Hon kommer att berätta om mig". Några månader senare kom en kvinnlig missionär till byn. Den första missionär som någonsin besökt denna by. Hon hade en svart Bibel i handen. Hon blev mycket förvånad när en ung man kom springande fram till henne, tog tag i hennes arm och gråtande av lycka ropade "Säg mig hans namn! Säg mig hans namn!"

Denna berättelse är sannerligen en bekräftelse på det som Paulus säger i Romarbrevets första kapitel:

Det man kan veta om Gud kan de ju själva se; Gud har gjort det uppenbart för dem. Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, han eviga makt och gudomlighet kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga. (Rom 1:19 -20)

Paulus skriver vidare:

Hedningarna har inte lagen, men om de av naturen fullgör lagens krav, då är de sin egen lag, fast de saknar lagen. Därmed visar de att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan; om det vittnar också deras samvete och deras tankar när tankarna anklagar varandra och försvarar sig. Det skall framgå den dag då Gud, enligt det evangelium jag har fått från Jesus Kristus, dömer vad som är fördolt hos människan. (Rom 2:14-16)

Detta kan tolkas som att var och en kommer att dömas efter hur vederbörande förhållit sig till det högsta goda han eller hon hade möjlighet att känna till. Exakt vad detta innebär säger inte Bibeln, men varje människa kommer under alla förhållanden att dömas absolut rättvist. Frågan är emellertid inte i första hand hur det går med dem som inte hört evangelium. Frågan är i stället hur det går för dig, som just hört!

Gud vill att så många människor som möjligt skall bli frälsta. Petrus skriver ju i 2 Petr 3:9 att, "Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig". I den nya skapelsen finns emellertid ingen plats för något orent, varför endast den eviga elden återstår för de människor som vägrar att göra upp med det onda i sina liv. Eller som författaren C S Lewis en gång skrev:

Det finns till slut bara två slags människor: de som säger till Gud "Ske Din vilja" och de till vilka Gud till slut säger "Ske DIG som du vill".

Tillbaka till "Livsåskådning och kristen tro."

Du kan läsa mer om kristen tro i:
Vikten av förlåtelse

© Krister Renard