"Det är synd att 99 % av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"Ju längre ett samhälle
kommer från sanningen,
desto mer kommer detta
samhälle att hata dem
som säger sanningen"
(George Orwell)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

"För att komma till flodens
källa måste man simma
mot strömmen."
(Stanislaw Jerzy Lec)

"Jag noterar att alla de
människor, som är för
abort, redan är födda."
(Ronald Reagan)

Senast ändrad: 2009 10 31 17:27

Guds plan att rädda världen

Om Gud med våld skulle tvingat Djävulen att lämna ifrån sig makten över jorden, skulle han gått emot sin egen rättfärdighet. Han skulle då gjort något olagligt, eftersom Djävulen på ett juridiskt korrekt sätt blivit jordens härskare. Människan hade ju frivilligt överlämnat sin makt åt denne.

Ibland frågar sig människor varför Gud överhuvudtaget gav oss fri vilja med alla risker som låg i detta. Varför skapade han oss inte utan förmåga att begå onda handlingar. Svaret är ganska uppenbart. Människan, som är Guds avbild, är framför allt skapad för att älska. Hon kom till jorden för att avspegla Guds kärlek. En absolut förutsättning för sann, äkta kärlek är fri vilja. Ingen kan tvingas att älska. Man väljer att älska. Om människan varit en viljelös robot, hade hon därmed saknat förmåga till verklig kärlek. Gud valde därför att skapa människan med fri vilja.

Ett av människans problem är att hon inte förstår sin egen höghet, sin egen storhet. Hon förstår inte vilken fantastisk skapelse hon är. I Psalm 8 frågar sig kung David, "vad är då en människa?" Hans svar blir, "Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen, med ära och härlighet krönte du honom". Att vara skapad till Guds avbild förpliktigar. "Hur har du inte fallit från himmelen du strålande morgonstjärna", säger Jesaja om Djävulen. Samma sak kan säkert sägas om människan. Hon har fallit från en upphöjd position till förnedring och förödmjukelse. Gapet mellan den ursprungliga människan, som skulle regera över hela skapelsen tillsammans med Gud, och en fyllegubbe som ligger i rännstenen och rullar sig i sina egna spyor, är avgrundslikt. Man måste inse detta för att förstå Guds oförsonliga vrede mot den onda makt som lurat människan in i denna situation.

För att rädda människan satte Gud en plan i verket som gick ut på att utplåna människans synd. Om detta kunde genomföras, skulle Djävulens makt på jorden i samma ögonblick bli olaglig. Det var därför som Johannes Döparen pekade på Jesus och sade, "Se Guds lamm som borttager världens synd".

Ty så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. (Joh 3:16-17)

Människans problem är att gemenskapen med Gud har brutits. Ordet synd, som ofta används i detta sammanhang, betyder inte i första hand — vilket många tycks tro — att man inte får spela kort eller dansa eller liknande. Innebörden av synd är helt enkelt "att missa sitt mål". Synden innebär att varje människa har valt att gå sin egen, själviska väg i stället för att gå Guds väg. Detta är grundorsaken till människans känsla av ångest och skuld.

Psykologin har ingen lösning på detta dilemma. Även om man där erkänner människans skuldkänslor, förnekar man samtidigt skulden. Detta kännetecknar alla terapier, vilka försöker skyla över, i stället för att gå till botten med problemet. Lika lite som ett ruttet trästaket blir bättre av att man målar vit färg över rötan, löser man människans problem genom att förneka att grunden för skuldkänslorna är sann, verklig skuld! Sann frid kräver sann befrielse, dvs att man erkänner — inte förnekar — sin skuld, och därefter blir fri från den genom att skulden utplånas. Och den enda som kan utplåna vår skuld är Jesus Kristus! Profeten Jesaja sammanfattade 700 år före Jesu död på korset problemet och lösningen på följande sätt:

Vi gick alla vilse som får, var och en av oss ville vandra sin egen väg, men Herren lät allas vår missgärning drabba honom [dvs Jesus]. (Jes 53:6)

På grund av vår ondska och vårt uppror mot Gud lyder vi under "syndens och dödens lag" i stället för under "livets lag". "Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus" säger Paulus i Rom 6:23. Utan att göra våld på innebörden av detta kan man uttrycka det ännu skarpare genom att lägga till ett par ord, "Syndens rättfärdiga lön är döden, men Guds oförtjänta gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre." Den lösning som Gud i sin nåd erbjöd oss, var att han sände sin son Jesus Kristus, vilken tog på sig vår skuld och sonade den genom att dö i vårt ställe.

Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull. Straffet var lagt på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår blir vi helade. (Jes 53:5)

Vad vi inte kunde göra i egen kraft, det har alltså Jesus redan gjort. Syndens och ondskans problem är löst en gång för alla. Förutsättningen är givetvis att vi accepterar denna lösning och tar den till oss.

Nu blir det alltså ingen fällande dom för den som tillhör Kristus Jesus. Ty den andliga lag som gäller för livet i Kristus Jesus har gjort mig fri från syndens och dödens lag. Det som lagen inte kunde göra, eftersom den kom till korta inför vår köttsliga natur, det gjorde Gud. Då han lät sin egen son bli lik en syndfull människa och sände honom som ett syndoffer, dömde han synden i människan. (Rom 8:1-3)

Tillbaka till "Livsåskådning och kristen tro."

Du kan läsa mer om kristen tro i:
Men kan inte Gud bara ta bort ondskan, om han nu är allsmäktig?

© Krister Renard