"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"Ju längre ett samhälle
kommer från sanningen,
desto mer kommer detta
samhälle att hata dem
som säger sanningen"
(George Orwell)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

"För att komma till flodens
källa måste man simma
mot strömmen."
(Stanislaw Jerzy Lec)

"Jag noterar att alla de
människor, som är för
abort, redan är födda."
(Ronald Reagan)

Senast ändrad: 2015 04 03 14:33

Ett stressigt reseschema för Jesu familj…

I den här artikeln skall vi undersöka en ytterligare påstådd motsägelse i Bibeln. Resonemanget går ungefär som följer (jag citerar här ur boken God's Tin Soldiers av D Montgomery MacLean, Monmac Publishing, 2009, sid 147):

1. Enligt Matteus så flydde Josef med Maria och deras nyfödde son från Betlehem, där Jesus hade fötts, till Egypten. Där stannade de till Herodes död. Denne hade utfärdat en order om att alla barn under två år skulle dödas, och hoppades att på så sätt att döda Jesus (Matt 2:13-15).
2 Enligt Lukas så tog Maria och Josef Jesus, från Betlehem "till Jerusalem, för att bära fram honom inför Herren" (Luk 2:22), och "Sedan de hade fullgjort allt som var föreskrivet i Herrens lag, vände de tillbaka till sin hemstad Nasaret i Galiléen". Lukas nämner ingenting om något barnamord eller någon flykt till Egypten.

(läs gärna båda dessa berättelser i sin helhet — Matt 2:1-21 och Luk 2:22-39)

Låt mig fylla i luckorna i ovanstående kortfattade formulering.

Matteus berättar i sitt andra kapitel (Matt 2:1 och framåt) om hur några visa män, efter att Jesus fötts, kom till Jerusalem. De frågade: "Var är judarnas nyfödde konung [dvs Messias]? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom." När den judiske kungen, Herodes, fick höra detta blev han förskräckt och frågade prästerna var Messias skulle födas och fick svaret Betlehem. Herodes kallade då till sig de visa männen (i julkrubborna ser man ofta tre visa män, men Bibeln nämner inget antal) och sände dem till Betlehem för att söka efter barnet. När de funnit barnet skulle de återvända till Herodes och rapportera (Herodes planerade att döda barnet så fort han fick reda på var det fanns — han ville inte ha någon konkurrens om tronen).

Matteus berättar nu hur stjärnan ledde de visa männen genom att gå före dem. Till slut stannade stjärnan över den plats där barnet var (ingenstans står att denna plats fanns i Betlehem). När de överlämnat sina gåvor blev de i en dröm varnade för att återvända till Herodes och tog därför en annan väg till sitt hemland. En ängel uppenbarade sig i en dröm för Josef och uppmanade honom att omedelbart ta Maria och Jesusbarnet och fly till Egypten. När Herodes insåg att han blivit lurad av de visa männen lät han döda alla pojkar, som var två år och därunder, i Betlehem och dess omgivning. Josef och hans familj stannade i Egypten tills Herodes dött (en ängel uppenbarade för Josef när de kunde återvända) då de återvände och bosatte sig i staden Nasaret i Galiléen.

Evangelisten Lukas, å sin sida, berättar om hur Josef och Maria begav sig med det nyfödda barnet, från Betlehem till Templet i Jerusalem, för att där bära fram det inför Herren. I den judiska lagen var nämligen föreskrivet att söner skulle bäras fram i Templet 40 dagar efter födelsen. För döttrar gällde 80 dagar (3 Mos 1-6). Lukas skriver sedan i vers 39, "Sedan de hade fullgjort allt som var föreskrivet i Herrens lag, vände de tillbaka till sin hemstad Nasaret i Galiléen". Lukas nämner ingenting om någon flykt till Egypten eller barnamord i Betlehem.

Dvs, enligt ovanstående tolkning så säger Matteus att Josef och Maria flydde från Betlehem till Egypten nästan direkt efter Jesu födelse, där de stannade tills kung Herodes dog. Enligt Lukas så begav Josef med sin familj sig i stället från Betlehem till Jerusalem för att 40 dagar efter födelsen bära fram Jesusbarnet i Templet, varefter de vände tillbaka hem till Nasaret.

Att Josef med familj först (enligt den ateistiska tolkningen av Matteus) hann med att ta sig till Egypten (bara resan dit torde ta flera månader), stanna där och invänta Herodes död och så återvända till Israel, och sedan (enligt Lukas), ca 40 dagar efter Jesu födelse, bära fram Jesusbarnet i Templet, framstår som omöjligt. Dvs en motsägelse så god som någon. Både dessa berättelser kan enligt logikens omutliga lagar omöjligen vara sanna. Alltså innehåller Bibeln felaktigheter och kan inte vara Guds rena och klara ord. Eftersom en enda motsägelse ogiltigförklarar ett logiskt system, faller således hela Bibeln och därmed hela kristendomen. Vilket skulle bevisas!

Det finns många sätt att bemöta detta. Först ett mer allmänt resonemang som jag fört i flera andra sammanhang.

Matteus och Johannes var förmodligen ögonvittnen till många av de händelser som de skildrar (båda dessa var lärjungar till Jesus). Enligt vissa traditioner skrevs Markusevangeliet när Markus var tillsammans med Petrus i Rom. Papias skriver t ex, vilket citeras i biskop Eusebius kyrkohistoria från 300-talet (Eusebius brukar kallas "kyrkohistorians fader"), "Markus, som var Petrus tolk, skrev noggrant ned allt som Petrus kom ihåg, vare sig det handlade om Jesu ord eller hans gärningar, men inte i ordning". Papias säger vidare att Markus "koncentrerade sig på att inte utelämna något han hade hört, och inte heller ta med något falskt påstående". Slutligen när det gäller Lukas, som skrivit både Lukasevangeliet och Apostlagärningarna, så var denne en grekisk läkare som blivit kristen och sedan reste tillsammans med bl a Paulus på dennes missionsresor. Markus och Lukas skildringar av Jesu liv bygger således på vad andra berättat för dem. Deras källor måste dock tillmätas stor vikt, eftersom dessa var direkta ögonvittnen (kravet för att en text skulle få ingå i Bibeln, dvs vara kanonisk, var att den var skriven av någon som själv var ögonvittne eller som fått sin information direkt från ögonvittnen).

Att tidsordningen och vissa andra saker i Evangelierna skiljer sig något åt är således inte något anmärkningsvärt. Detta är precis vad vi förväntar oss av ögonvittnesskildringar och återberättade skildringar. Dessa diskrepanser gör inte på något sätt att evangeliernas trovärdighet minskar. Skulle vi lägga ned alla rättegångar, där vittnen kommer med olika uppgifter, så skulle vi få lägga ned hundra procent av alla rättegångar och ingen skulle kunna lagföras. Åklagarens och polisens uppgifter är bl a att försöka vaska fram sanningen ur motstridiga vittnesuppgifter.

Hade de fyra evangelierna haft identiskt samma innehåll, hade man omedelbart misstänkt att allt var konstruerat (för ateisterna hade detta definitivt varit ett avgörande argument mot Bibeln). Ögonvittnena Matteus och Johannes kan t ex omöjligen ha sett exakt samma saker i alla sammanhang. Det måste funnits många tillfällen när dessa två befann sig på olika platser. Ingen påstår att Bibeln är direkt dikterad av en felfri Gud. Den är skriven av människor, som använt språk och bilder och referenser från sin egen kultur och som utgått från vad de själva sett och hört eller fått berättat för sig av direkta ögonvittnen. Allt talar för att de så sanningsenligt som möjligt försökt sammanfatta sina upplevelser tillsammans med Jesus. Att lärjungarna avsiktligt skulle ljuga kan utan vidare avfärdas (de flesta av dem dog martyrdöden för sin tro). Läs gärna denna och följande artikel om Bibelns trovärdighet.

Så även om den påstådda motsägelse, som diskuteras ovan, skulle utgöra en verklig och allvarlig motsägelse, så motbevisar detta ändå inte den kristna tron. Även om t ex påståendet att Josef och Maria med barnet flydde till Egypten inte vore sant, dvs Matteus fått detta om bakfoten, kan mycket väl resten av Evangelierna vara sanna.

Men nu är det inte så. Den påstådda motsägelsen existerar inte! Som vanligt har ateisterna aldrig på allvar läst Bibeln (annat än valda verser). Eftersom deras bibelläsning inte går ut på att finna Gud utan enbart går ut på att bli av med Gud, så läser de aldrig bibeltexten i sitt sammanhang. I stället för att läsa texten som helhet för att förstå vad Bibelns författare försöker förmedla, analyserar de sönder texten i fragment och behandlar varje fragment för sig utan att se hur dessa hänger ihop. De tolkningar av texten i Matteus- och Lukasevangelierna, som görs ovan, bygger dessutom inte på vad som verkligen står i Bibeln utan utgör en naiv söndagsskoletolkning. Kanske minns man sin barndoms julkrubba och så grundar man sin bibelkritik på vilka figurer som mormor råkade placera där.

Låt oss därför titta på vad Evangelierna verkligen säger:

När Jesus var född i Betlehem i Judéen på kung Herodes tid, se, då kom visa män från Östern till Jerusalem och frågade: "Var är judarnas nyfödde konung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom."
När kung Herodes hörde det, blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom. Och han samlade folkets alla överstepräster och skriftlärda och frågade ut dem, var Messias [Judarnas Konung är för troende judar ett annat ord för Messias] skulle födas (Matt 2:1-4).

Prästerna svarade att Messias skulle födas i Betlehem. Vi läser vidare:

Då kallade Herodes i hemlighet till sig de visa männen och frågade ut dem om när stjärnan hade visat sig.
Sedan skickade han dem till Betlehem och sade: "Gå och sök noga efter barnet, och när ni har funnit det, underrätta mig, så att även jag kan komma och tillbe det."
De lyssnade till kungen och begav sig i väg. Och se, stjärnan som de hade sett gå upp gick nu före dem, tills den stannade över den plats där barnet var.
När de såg stjärnan, uppfylldes de av mycket stor glädje.
Och de gick in i huset och fick se barnet med Maria, dess mor. Då föll de ner och tillbad det, och de tog fram sina skatter och överlämnade gåvor till barnet: guld, rökelse och myrra.
Och sedan de i en dröm hade blivit varnade för att vända tillbaka till Herodes, tog de en annan väg hem till sitt land.
När de visa männen hade farit, se, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: "Stig upp och ta med dig barnet och dess mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det."
Josef steg då upp och tog om natten med sig barnet och dess mor och begav sig till Egypten (Matt 2:7-14).

Observera! Ingenstans står det att de visa männen begav sig till Betlehem. Det står att Herodes sände dem till Betlehem (enligt prästernas och de skriftlärdas råd). Det står att de "lyssnade till kungen och begav sig iväg". Och så står det att stjärnan, som de sett gå upp, nu gick före dem och ledde och sedan stannade över den plats där barnet var. De visa männen var sanna gudsmän. De lydde inte eller lyssnade på jordiska kungar eller präster (annat än möjligen för att inte verka oartiga). De lät sig endast ledas av Gud själv. Och Gud ledde dem till den plats där Jesusbarnet nu befann sig, nämligen — som vi strax skall se — till staden Nasaret.

I stället för det obibliska söndagsskolescenariot, där först herdarna och sedan de visa männen, på julnatten uppvaktade Jesusbarnet i krubban, kan vi tänka oss ett annat och mer bibliskt scenario. Det som förde in mig på detta spår var när jag letade i Dake's Annotaded Reference Bible efter dennes kommentarer till ovanstående bibelställen (jag kan verkligen rekommendera denna kommentarbok, som för övrigt numera finns att köpa som app till iPhone och Android — ingår i bibelprogrammet Olive Tree). Dake tänker sig följande scenario, fritt återgett av mig:

Jesus föds och ligger i krubban i Betlehem (förmodligen skedde inte detta under natten till den 25/12, men det spelar ingen som helst roll). Han uppvaktas av herdar från omkringliggande områden. På åttonde dagen omskärs han, enligt judisk sed. Detta skedde förmodligen i Betlehem. 40 dagar efter födelsen har man så tagit sig till Jerusalem för att bära fram barnet i Templet. Sedan återvänder man hem till Nasaret (precis som Lukas beskriver).
Det är nu, ett par månader efter Jesu födelse, som de visa männen kommer till Jerusalem. De säger sig ha kommit för att hylla "judarnas nyfödde kung". Ingen vet varifrån de visa männen kom men deras resa bör rimligen ha tagit veckor eller månader. Därför framstår det som ganska troligt att det nu gått ett par månader sedan Jesus föddes. Förvisso finns andra möjligheter. De visa männen kan ju profetiskt ha fått veta när Jesus skulle födas och därför gett sig av ett par månader innan detta skulle ske. Men med tanke på övriga omständigheter (vilka diskuteras nedan) verkar den första möjligheten mer sannolik.

Observera följande: I Mat 2:7 läser vi, "Då kallade Herodes i hemlighet till sig de visa männen och frågade ut dem om när stjärnan hade visat sig". Och i vers 16 skriver Matteus om Herodes, "…och han lät döda alla de pojkar i Betlehem och hela dess omgivning som var två år och därunder, detta enligt den tid som han noga tagit reda på av de visa männen". Detta tyder på att det fanns en viss osäkerhet hos de visa männen när det gällde den exakta tidpunkten för Jesu födelse (gossebarn hade ett oerhört värde i den judiska kulturen och inte ens en despot som Herodes dödade gossebarn i onödan — att alla pojkar upp till två år dödades tyder på att osäkerheten om tidpunkten för Jesu födelse var ganska stor). Att de visa männen skulle uppvaktat Jesusbarnet samma natt som han föddes (julkrubbescenariot), eller de närmsta dagarna efteråt, verkar därför osannolikt.

(Herodes barnamord i Betlehem finns inte omnämnt någon annanstans än i Bibeln. Alltså är detta, enligt ateisterna, enbart en skröna. Frågan är dock hur många barn det handlade om. Tord Fornberg, docent i Nya Testamentets exegetik vid Uppsala Universitet, menar, i sin kommentar till Nya Testamentet, 1989, att antalet antagligen understeg 20 — Betlehem var vid den här tiden en liten stad med kanske ett par hundra invånare. Att händelsen inte finns nämnd i sekulär historieskrivning är i så fall ganska naturligt. 20 döda barn är förvisso en lokal tragedi, men ingen historisk händelse. I bussolyckan i Alperna, i mitten av mars 2012, dog 22 belgiska barn — en stor tragedi men knappast något som kommer att omnämnas i framtidens historieböcker.)

Efter att ha lämnat Herodes följer de visa männen stjärnan som leder dem. Det finns som sagt ingenting i bibeltexten som säger att stjärnan ledde dem till Betlehem. Det står att "…stjärnan som de hade sett gå upp gick nu före dem, tills den stannade över den plats där barnet var". Dake menar att stjärnan i själva verket ledde dem till Nasaret, dit Jesu familj återvänt efter besöket i Jerusalem (det är den mest logiska slutsatsen om man tar hänsyn till Lukasevangeliets andra kapitel). I Nasaret uppvaktas således Jesusbarnet, som vid det här laget är ett par månader gammalt (ja kanske till och med mer än ett år gammalt), av de visa männen. Dessa varnas nu i en dröm för att återvända till Herodes och tar då en annan väg hem till sitt land. Direkt efter att de visa männen gett sig av varnas Josef av Herrens ängel och flyr med sin familj (mitt i natten, vilket visar att det var bråttom) till Egypten och stannar där tills Herodes dött.

Men om nu Herodes trodde att Jesusbarnet fanns i Betlehem, medan barnet i själva verket fanns i Nasaret, varför var man då tvungen att fly till Egypten? Kunde man inte bara stannat kvar och hoppats på det bästa? Riktigt så enkelt var det emellertid inte. Herodes var sjukligt misstänksam, vilket visas av att han bl a lät avrätta tre av sina egna söner och sin egen hustru (som han antagligen älskade, dvs det handlade inte om att han ville bli av med henne för att han tröttnat på henne). Överallt såg han konspirationer och komplotter, och alla i hans närhet levde farligt. På grund av sina paranoida vanföreställningar hade Herodes spioner överallt. Det kan inte uteslutas att han så småningom hade kommit underfund med att Jesus överlevt barnamorden i Betlehem och nu fanns i Nasaret. Alltså var det säkrast att fly landet.

Varför berättar nu inte alla evangelisterna om både resan till Templet och flykten till Egypten? Ja, som jag skrivit ovan så kan man inte förvänta sig detta. Hade alla evangelieförfattarna berättat exakt samma saker hade det funnit anledning att misstänka att allt var påhittat. Visserligen var Matteus en av Jesu lärjungar och därmed ögonvittne till mycket att det han berättar. Men när det gäller Jesu barndom var han givetvis inte med och han måste fått detta återberättat för sig av t ex Maria eller Josef. Att inte Lukas fick samma saker berättade för sig är kanske inte så konstigt. Han kom ju in ganska sent i bilden och hade förmodligen inte en lika nära relation till Maria och Josef som vad Matteus hade. Sedan kan det ju också vara så att evenglieförfattarna i viss mån kände till varandras texter. Om nu en händelse fanns återberättad på ett bra sätt i ett Evangelium kanske de andra författarna tyckte det var onödigt att de berättade precis samma sak en gång till. Johannesevangeliet skiljer sig t ex ganska mycket innehållsmässigt från de andra Evangelierna. Detta Evangelium anses vara det sist författade. Om nu Johannes kände till de andra Evangelierna kanske han tyckte det var onödigt att än en gång berätta samma saker. Liknande gäller säkert de andra författarna till Nya Testamentet, fast kanske inte i lika hög grad.

Det finns givetvis många möjligheter och vi kan aldrig vara helt säkra på någonting. Att de ovan citerade texterna skulle innehålla så allvarliga motsägelser att det skulle hota hela kristendomens fundament är under alla förhållanden nonsens. Den påstådda motsägelsen finns i själva verket inte, utan bygger på ateisternas naiva och okunniga bibeltolkningar. De kan inte ens läsa innantill, vilket visas av att de här inte utgår från bibeltexten, utan från vaga minnen av mormors julkrubba. Och det tycker jag faktiskt är ganska svagt.

Överhuvudtaget är det ganska märkligt hur man som ateist bläddrar lite i Bibeln och omedelbart tror sig förstå mer än den kristne som läst Bibeln från pärm till pärm många gånger, som regelbundet läser Bibeln och mediterar över texten och som träffar andra kristna som de diskuterar sin tro med. Man tycker ju att man som ateist åtminstone borde ha ett gnagande tvivel på att man kanske missat något. Mängder av troende kristna, både yrkesteologer och lekmän, känner givetvis till många "motsägelser" i Bibeln. Ändå kan de tro. Detta borde stämma ateisterna till viss eftertanke och få dem att fundera över om det kanske finns något de inte tänkt på. Dessa slår lite i Bibeln eller söker i en datorbibel eller läser på någon ateistisk hemsida och så hittar de t ex ovanstående s k motsägelse. Och omedelbart så föraktar de alla kristna. "Jag som är så intelligent och ärlig, inser direkt att detta inte kan stämma och de stackars kristna idioterna, de begriper ingenting. Stackars hjärndöda människor!"

Det påminner mig om när jag själv var ateist och träffade en kristen man, något yngre än mig själv (som senare kom att leda mig till Gud). För att motbevisa hans "löjliga tro" kom jag med ett som jag tyckte listigt och avgörande argument. "Bibeln säger att Gud är allsmäktig och enbart god. Men om Gud är allsmäktig och god, varför tar han då inte bort ondskan? Om han är god borde han ju vilja utrota ondskan (om han kan). Alltså kan han inte vara både god och allsmäktig!" Jag minns hur nöjd jag kände mig när jag sade detta. I mitt stilla sinne tänkte jag, "Nu fick du så du teg!" Jag var helt övertygad om att han aldrig ens tänkt denna tanke, som jag med min enorma intelligens omedelbart hade kommit på. Jag glömmer aldrig hur han tittade på mig, lite uttråkad (förmodligen hade han hört detta argument en miljon gånger) och sade, "Jaså du menar det gamla teodicéproblemet". Jag minns hur dum jag kände mig. Jag som i mitt högmod trodde att ingen kristen någonsin hade tänkt en så djup tanke och så var mitt argument till och med så välkänt bland kristna att det hade fått ett namn! Plötsligt förstod jag att kristna i årtusenden insett detta problem. Ändå hade de lyckats behålla sin tro. Jag insåg att det kanske fanns saker som jag inte hade tänkt på. Kanske hade jag något att lära om den kristna tron av kristna. Det vore ju märkligt om inte så vore fallet!

Nick Gumbel, grundaren av Alfakurserna (kurser om kristen tro för sökare), berättar i en bok om en mycket intelligent jurist som gick med i en Alfakurs, enbart för att knäcka de kristna. Han kom med det ena smarta argumentet efter det andra och kände sig väldigt stolt och överlägsen. "Stackars idioter!" Några svar på sina argument fick han inte. I bilen hem gick det plötsligt upp för honom hur korkade hans argument var och att orsaken till att de kristna inte hade besvarat dem var för att de tyckte synd om honom och inte ville skämma ut honom. Ensam och tillintetgjord i bilen tog han gråtande emot Jesus i sitt hjärta.

En av dödssynderna heter högmod!

Tillbaka till Problem och motsägelser i Bibeln

© Krister Renard