"Det är synd att 99 % av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"Ju längre ett samhälle
kommer från sanningen,
desto mer kommer detta
samhälle att hata dem
som säger sanningen"
(George Orwell)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

"För att komma till flodens
källa måste man simma
mot strömmen."
(Stanislaw Jerzy Lec)

"Jag noterar att alla de
människor, som är för
abort, redan är födda."
(Ronald Reagan)

Senast ändrad: 2012 01 27 18:33

Manligt och kvinnligt

För en tid sedan fick jag ett mail, där avsändaren menade att Bibeln framställer kvinnor som sämre varelser. Detta är en ganska vanlig missuppfattning, som delvis bygger på Gamla Testamentets patriarkaliska världsbild och delvis på vissa lösryckta citat av Paulus, t ex att kvinnan skall underordna sig mannen. Som alltid, när det gäller att förstå svåra frågor måste man se till helheten. Lösryckta bibelverser kan man få att säga precis vad som helst.

Låt oss först titta på GT. Det är sant att det samhälle som där beskrivs är ett patriarkaliskt samhälle, där mannen har det till synes avgörande inflytandet på de flesta frågor, både stora och små. För att förstå en text måste man emellertid alltid sätta in den i sitt rätta sammanhang. Om man generellt jämför GT:s människosyn med andra samtida religioners människossyn, är det ingen tvekan om vilken som är den mest humana. Den som är anklagad för brott är t ex enligt GT oskyldig tills hans skuld bevisats genom minst två vittnen (om brottet var allvarligt). 4 Mos 35:30 säger t ex "Om någon slår ihjäl en annan, skall man, efter vittnens utsago, dräpa dråparen. Men en enda persons vittnesmål är inte nog för att man skall kunna döma någon till döden..." Tortyr var inte tillåtet för att framtvinga bekännelser (tortyr användes rutinmässigt i de flesta kulturer vid den här tiden). Överlagt mord (dvs oprovocerat och planerat mord) bestraffades med dödsstraff medan stöld och liknande kunde gottgöras på olika sätt. Slavar hade enligt GT klart uttalade rättigheter. De skulle t ex njuta av vilodagen och fick inte arbeta då. Man fick inte döda eller skada en slav. Kvinnliga slavar fick inte utnyttjas sexuellt (5 Mos 15:12). Utnyttjade någon sin slavinna, var han tvungen att gifta sig med henne. Det fanns förbud mot ekonomiskt förtryck och ett slags allemansrätt existerade. Ett exempel på varje medborgares starka juridiska ställning var när kung Ahab fick ordna en falsk rättegång för att komma åt Nabots vingård (1 Kon 21). I alla länder vid den här tiden tog kungen precis vad han ville, och i bästa fall kompenserade han för det han tagit. Så var det inte i Israel. Först när kungen mutat falska vittnen att påstå att Nabot hade hädat Gud, så kunde han lägga beslag på dennes vingård.

I GT finns två böcker som handlar om speciella kvinnor (Ruts Bok och Esters Bok). Ordspråksbokens kapitel 31 handlar huvudsakligen om den goda och flitiga hustrun och är en lovsång till kvinnan och kvinnans betydelse. Samtidigt som kvinnan i många civilisationer behandlades nästan sämre än ett djur, har således GT en mycket human och modern kvinnosyn. Läser man GT som helhet och inte bara plockar ut enstaka verser, är det omöjligt att på något sätt motivera kvinnoförtryck.

Bibeln är Guds ord till människan och den är, enligt egen utsago, skriven av människor som inspirerats av Gud ("drivna av Helig Ande har människor talat ord från Gud", står det t ex i 2 Petr 1:21). Men Bibeln innehåller en mångfald av texttyper. Där finns levnadsregler, lagar, profetior, uppenbarelser från Gud, judarnas historia, poesi etc, etc. Det innebär inte att allt som står där är rekommendabelt. Tvärtom så innehåller Bibeln mycket som i stället varnar oss för att göra si eller så. Eftersom Bibeln är en historisk bok, som beskriver historiska händelser och levande människor och deras handlingar, skildras både goda och onda människor. Detta innebär att det finns väldigt mycket som inte alls är efter Guds vilja, som beskrivs i Bibeln. Ändå finns det med där, av olika skäl. Dels för att man i en historiebok måste ta med det som hänt, vare sig det är gott eller ont, dels för att man också kan lära sig något av varnande exempel. Genom att ta del av andra människors misstag kan man förhoppningsvis undvika att själv upprepa dem.

Låt oss nu gå till NT. I Ef. 5:21 - 25 skriver Paulus:

Underordna er varandra i vördnad för Kristus. Ni kvinnor, foga er efter era män som efter Herren. Ty en man är sin hustrus huvud liksom Kristus är kyrkans huvud — han som också är frälsaren för denna sin kropp. Och liksom kyrkan underordnar sig Kristus, så skall också kvinnorna i allt underordna sig sina män.
Ni män, älska era hustrur så som Kristus har älskat kyrkan och utlämnat sig själv för den...

Tunga puckar kan det tyckas. Många blir oerhört upprörda när de läser detta. Men låt oss nu försöka förstå vad Paulus menar utan några förutfattade meningar. Det grekiska ord som översatts med underordna i verserna ovan är ordet "hypotasso". Slår man upp detta ord i ett lexikon finner man att det har flera betydelser, "placera under, ge vika, foga sig, ge med sig, underkasta sig". Mer utförliga förklaringar till detta ord säger bl a att det innebär en frivillig attityd av samarbete, att ge med sig inför någon annans råd eller förmaning. Det handlar hela tiden om en relation mellan jämställda individer eller sammanhang, t ex kvinna-man, Jesus-församlingen och yngre-äldre.

Beträffande uttrycket att "en man är sin hustrus huvud" så behöver detta inte tolkas som att mannen är sin hustrus "ledare" eller "chef". Den som översatt den grekiska grundtexten har valt att översätta "kephale" med "huvud". Översättningen är utan tvekan helt korrekt. Frågan är bara hur vi skall tolka ordet "huvud". I klassisk grekiska kan "huvud" också betyda ursprung, källa, upphov eller liv. Ett klassiskt uttryck är "jag fruktar för mitt huvud", vilket bl a används av Homeros i Illiaden. Här betyder "huvud" ungefär "liv", dvs det handlar om att frukta för sitt liv. En möjlig översättning är således "en man är sin hustrus källa (upphov)". Paulus kanske då avser att kvinnan skapades ur mannens kropp, vilket är vad Skapelseberättelsen säger.

Ovanstående bibelverser handlar således inte om att en överordnad förtrycker en underordnad, utan talar snarare om en jämställd relation, där den ena parten frivilligt böjer sig för den andra. Jamen, betyder det då inte att mannen skall bestämma i allt? Jag kan inte se det så (även om mulliga mansgrisar utnyttjat detta för att förtrycka sina kvinnor). Man måste här skilja mellan person och roll. Citatet ovan inleds med uppmaningen "Underordna er varandra". Man och kvinna är jämställda och i allt lika mycket värda, men de har olika roller i äktenskapet. Man kan inte heller bortse från vad som står i vers 25 "Ni män, älska era hustrur så som Kristus har älskat kyrkan och utlämnat sig själv för den..." Det är skillnad på att underordna sig en person som älskar en så mycket att han är beredd att ge sitt liv för en, och att underodna sig en förtryckande tyrann. I det första fallet kan det aldrig handla om något förtryck. Som jag ser det, så är det endast i mycket speciella fall som problemet överhuvudtaget kan bli aktuellt. Normalt så kommer man och kvinna tillsammans fram till beslut i olika frågor. Men i mycket speciella fall, där man under inga omsändigheter kan komma överens, ja då måste ju faktiskt någon ge med sig. Annars skulle familjen spricka (hur vanlig är inte den lösningen idag, med allt vad det innebär av olyckliga människor, och barn som skadas känslomässigt för resten av livet). I sådana mycket speciella (och ovanliga) fall, är det således mannen som skall bestämma. Det är bättre att någon bestämmer än ingen alls. Det är bättre att en båt, i en kritisk situation, har en befälhavare än flera. Det är bättre att någon bestämmer vad som skall göras än att man handlingsförlamat fortsätter rakt fram mot sin undergång, under det att man diskuterar om man skall gira styrbord eller babord. Men varför är det då just mannen som skall bestämma i dessa speciella situationer? Tja, kanske gör mannens specifika egenskaper honom mest lämpad för detta, eller kanske är det så att Gud gjort mannen till yttersta beslutsfattare bara för att han måste välja någon. Hade det i stället stått att "då skall antingen mannen eller kvinnan bestämma", ja då hade vi ju varit tillbaka till "gå" och inte varit ett dugg klokare än förut.

I Bibeln finns andra ord för underordna, lyda etc. I Ef 6:1 uppmanas barn att lyda sina föräldrar. Här har det grekiska ordet "hypakouo" (lyda) använts. Det betyder ungefär "foga sig efter befallning" och innebär att relationen inte är jämställd. Man lyder en överordnad. Barnen är således inte jämställda med föräldrarna. De är visserligen jämlika och har samma människovärde, men har olika roller. Ett ytterligare grekiskt ord i sammanhanget är "anagkazo" som betyder "tvinga genom våld, kraft, hot och övertalning". Det används t ex i Apg 26:11 där Paulus berättar om hur han tidigare förföljde de kristna innan han själv blev kristen, "Överallt i synagogorna fick jag dem gång på gång straffade och tvang dem att häda".

Vissa kritiserar Bibeln för att den påstår att mannen skapades före kvinnan och på så sätt antyder att mannen skulle ha överordnad ställning över kvinnan Men i så fall skulle djuren vara överordnade människan, eftersom de skapades före människan, så den kritiken håller inte. I 1 Mos 2:18 talar Gud om att mannen är ensam och att han behöver en hjälp. Det hebreiska ordet "ezer" har här översatts med "hjälp". Detta tolkas av många feminister som ett negativt uttalande om kvinnor. Kvinnan reduceras till någon som skall hjälpa mannen och har då inget eget värde, menar man. Ordet "ezer" har emellertid inget med underkastelse att göra, utan handlar om ömsesidighet, samarbete och komplementaritet. Ordet förekommer 21 gånger i GT och används i 15 av dessa om Gud när han hjälper människor (t ex 2 Mos 18:4). Och Gud kan väl knappast sägas vara underordnad människan.

Inom feministteologin menar man att Gud i själva verket är en kvinna och att man borde be "Moder vår, som är i himlen..." I Hosea 11:9 säger Gud, "Jag är Gud och inte människa". Gud är inte en sexuell varelse och skapar inte och föder genom sexualitet. Det är sant att GT liknar många av Guds egenskaper vid en mans (faders) egenskaper. Många av de avgudar som Israels grannar tillbad var ofta kvinnliga fruktbarhetsgudinnor. Kanske en orsak till att Gud framställs som genomgående maskulin, var att Gud inte skulle kunna förväxlas med dessa avgudar. Faktum är att Gud också liknas vid en moder på flera ställen. I Jes 49:15 säger Gud till Israel, "Kan då en moder glömma sitt barn, så att hon inte har förbarmande med sin livsfrukt? Och om hon än kunde glömma sitt barn, så skulle dock jag inte glömma dig" Gud kommer således aldrig att glömma sitt folk. Han har samma kärlek till sitt folk, som en moder till sitt barn. Man måste dock ha klart för sig att Gud är en andlig varelse, vars natur vi omöjligen kan förstå. Men eftersom vi är skapade till Guds avbild, följer att vissa av Guds egenskaper avspeglas i våra egenskaper. Det är därför fullt naturligt att Gud ibland liknas vid en Fader eller en moder. Det är ju lättare för oss att då förstå Gud, eftersom de flesta vet vad t ex en Fader är och vilka egenskaper en Fader har (tyvärr är det alltför mång barn i vår tid som inte alls vet vad en fader är, eftersom de aldrig haft någon fadersgestalt att växa upp med).

Det är ingen tvekan om att kvinnor förtryckts i alla kulturer. I vissa kulturer har kvinnor t o m behandlats sämre än djur, medan de i andra haft en relativt stark ställning, speciellt i hemmet (Här kan du läsa om kvinnans ställning i det hinduiska Indien). Kvinnans ställning i Israel var under många perioder i praktiken svag. Frågan är dock om detta berodde på att man förtryckte sina kvinnor på Guds befallning, eller om man i stället levde i uppror mot Gud och att kvinnoförtrycket var ett uttryck för olydnad gentemot Gud. Jag menar att det senare var fallet. På samma sätt har "kristna" män förtryckt sina kvinnor, hänvisande till bl a Paulus befallning att kvinnan skall underordna sig. Men, man har glömt bort att läsa till slutet och inte tagit till sig uppmaningen att älska sin hustru lika mycket som Jesus älskade församlingen (Jesus gav ju sitt liv för oss). Lösryckta bibelverser kan användas för att berättiga i stort sett vilka handlingar som helst. Att vara kristen innebär emellertid att ha en personlig relation med Jesus. Lyder man hans befallningar till fullo, är det omöjligt att förtrycka någon.

Kvinnorörelsen uppstod som en naturlig reaktion mot mannens missbrukande av sin ställning. Feminismen har dock själv blivit lika förtryckande som det man vänt sig mot. Och hur vanligt är inte detta. Kommunismen blev t ex minst lika förtryckande som det samhälle man gjorde uppror mot.

En sak som feministerna undviker att nämna, är att det bland de högre däggdjuren alltid är honan som tar hand om ungarna så länge som ungarna inte kan överleva på egen hand. De flesta feminister har starka kopplingar till den materialistiska marxismen. Därmed har de också åsikten att människan till hundra procent är resultatet av naturliga processer (evolutionen). Om nu det materialistiska perspektivet på människan ger den sanna bilden av vem människan är, och om nu feministerna drog de logiska konsekvenserna av detta, borde de komma fram till slutsatsen att det är kvinnan som skall ta hand om barnen när de är små. Varje annan slutsats är ologisk och motsägelsefull. Evolutionen bör rimligen ha optimerat kvinnan för att ta hand om barnen. Samma sak bör gälla om människan är skapad. Och här ser vi hur motsägelsefull feminismen och de olika vänsterideologierna är. Feminismen innebär i själva verket ett djupt förakt för det kvinnliga. Feministerna dyrkar mansrollen och förkastar kvinnorollen. I allt skall kvinnan imitera mannen; kläder, frisyr, aggressivitet och karriär. Hade feminismen varit lika stark i början av 1900-talet, som vad den är nu, hade antagligen Sigmund Freud specialstuderat detta intressanta fenomen. Han skulle säkert ha hittat någon intressant, psykoanalytisk förklaring till varför så många kvinnor tycks skämmas för de egenskaper som karakteriserar det egna könet (när jag talar om feminism ovan, avser jag inte strävan efter lika lön för lika arbete etc, utan jag talar om den idologiska feminismen).

Mannen och kvinnan är olika i många avseenden och kompletterar varandra. De egenskaper som är speciella för kvinnan är precis lika viktiga och lika mycket värda som de egenskaper som karakteriserar mannen (självklart finns det många egenskaper som är gemensamma för båda könen, men det är inte det vi talar om nu). Varken mannen eller kvinnan, tagna var för sig, är Guds avbild. I 1 Mos 1:27 läser vi:

Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han henne.

Mannen och kvinnan tillsammans är således en avspegling av Gud. Det manliga och det kvinnliga tillsammans uppenbarar Guds egenskaper.

Tillbaka till "Livsåskådning och kristen tro."
Tillbaka till avsnittet om Koranen

Du kan läsa mer om kristen tro i:
Vi behöver inte Jesus. Filosofer och politiker kan lösa alla problem.

© Krister Renard