"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"För att komma till flodens
källa måste man simma
mot strömmen."
(Stanislaw Jerzy Lec)

Khirbet Qeiyafa (Gud mot liberalteologin 1 - 0)

Som ett led i misskrediterandet av Bibeln har, under 1990-talet, två "bibelforskare" (Davies och Thompson) hävdat att Bibelns uppgifter om att David och Salomo var kungar i Israel, är felaktiga. Under den period när dessa skulle varit kungar (1010-930 f Kr) fanns, enligt dessa "forskare", inget Israel att vara kung över. David och Salomo var på sin höjd någon slags stamhövdingar. Eventuellt var David bara en mytisk figur och bibeltexterna om David och Salomo är påhittade långt senare.

Sedan några år har det pågått utgrävningar på en plats i Israel som kallas Khirbet Qeiyafa. Denna ligger uppe på en höjd på södra sidan av Terebintdalen (ungefär mitt emellan Jerusalem och kusten mot Medelhavet). Det var i Terebintdalen som David, enligt 1 Samuelsboken 17, besegrade Goliat. 2 km väster om Khirbet Qeiyafa ligger Tel Zakariyeh, vilken har identifierats som den bibliska staden Azeka och 2,5 km åt sydost ligger Khirbet Shuwayka, som brukar identifieras med den bibliska staden Soko.

Flygfoto av Khirbet Qeiyafa

2005 fann man vid utgrävningar i Khirbet Qeiyafa omfattande järnåldersstrukturer. Området har sedan dess grävts ut mer och mer i olika etapper. 2008 grävde man i stadens västra del fram 600 kvadratmeter av en järnåldersstad, där man bl a fann en stadsport. Ytterligare utgrävningar samma år ledde till upptäckten av ytterligare en stadsport i stadens östra del. Den senare portens framsida bestod av två monumentala stenblock, vardera vägande ca 10 ton. Den totala mängden sten i stadsmuren uppskattas till ca 200 000 ton! Dvs ett ganska imponerande byggnadsverk. Khirbet Qeiyafa är den enda funna antika stad i Israel med två stadsportar. Till och med betydligt större städer som Megiddo hade bara en port. "Två portar" heter på hebreiska "shaaràjim".

I Gamla Testamentet omnämns staden Shaarájim (dvs "två stadsportar") tre gånger. I Jos 15:35 nämns städerna Soko och Azeka (se ovan!) som låg på låglandet inom Juda stams område (Judéen), och som hittats intill Khirbet Qeiyafa. I Jos 15.36 nämns sedan Shaarájim (på svenska "Saaraim"):

I Låglandet: Estaol, Sorga, Asna,
Sanoa och En-Gannim, Tappua och Enam,
Jarmut och Adullam, Soko och Aseka,
Saaraim, Aditaim, Gedera och Gederotaim — fjorton städer med sina byar;
(Jos 15:33-36)

I 1 Krön 4:31 läser vi:

Bet-Markabot, i Hasar-Susim, i Bet-Birei och i Saaraim. Dessa var deras städer, till dess att David blev konung.

När David hade dödat Goliat i Terebintdalen (som ligger mellan Soko och Azeka) berättar 1 Sam 17:52:

Men Israels och Juda män stod upp och höjde ett härskri och förföljde filistéerna ända dit där vägen går till Gai, och ända intill Ekrons portar; och filistéer föll och låg slagna på vägen till Saaraim, och sedan ända till Gat och ända till Ekron.

Utgrävningarna i Khirbet Qeiyafa visar att Bibeln är väl förankrad i geografiska fakta och verkliga personer och händelser. De städer som omnämns i bibeltexten är uppenbarligen städer som existerat i den fysiska verkligheten. Att 1 Krön 4:31 nämner staden Saaraim och sedan säger "… till dess att David blev konung", styrker att David faktiskt var konung över Israel. Varför skulle man först räkna upp verkliga städer och sedan en påhittad konung? Det verkar inte speciellt troligt.

Men inte nog med det. Vid utgrävningarna i Khirbet Qeiyafas västra del, gjorde man ett unikt fynd av en lerskärva med en femradig inskription på hebreiska. Genom kol-14-datering (av olivkärnor — man kan endast datera organiskt material med kol-14) har denna skrift daterats till ca 1000 f Kr (dvs när David enligt Bibeln var kung — 1-0 till Bibeln med andra ord). Texten lyder:

Du skall inte handla så, utan tillbe Herren.
Döm slaven och änkan rättvist,
döm den föräldralöse och främlingen rättvist.
Ta dig an barnen, ta dig an den fattige och änkan.
Återupprätta den fattige
från kungens händer,
skydda den fattige och slaven,
ge stöd åt främlingen.

Om dateringen stämmer är detta den äldsta hebreiska originaltext som hittats. Denna text påminner mycket om texter i Gamla Testamentet. I 5 Mos 10:18-19 läser vi t ex:

…som skaffar den faderlöse och änkan rätt, och som älskar främlingen och ger honom mat och kläder. Därför skall också ni älska främlingen; Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land.

Det finns också flera andra bibelställen med liknande innehåll.

För det första visar inskriptionen att skrivkonsten var känd av judarna på 1000-talet, något som har förnekats av många liberala teologer. Dessa menar att eftersom judarna inte kunde skriva vid den här tiden, har berättelserna om David och Salomo (och mycket annat) författats långt senare, kanske bara några hundra år för Kristi födelse, och består mest av påhittade myter och sagor (eller möjligen berättelser man fått från andra kulturer). Att förneka att judarna 1000 f Kr kände till skrivkonsten, är ett sätt bland många andra att kasta tvivel över Gamla Testamentets tillförlitlighet som historisk källa.

För det andra är texten, som vi sett ovan, samstämmig med och bekräftar det kanske viktigaste budskapet i Gamla Testamentet, nämligen att Bibelns Gud är kärlekens källa, vilket också ligger mycket nära Jesu undervisning i Nya Testamentet.

Låt oss sammanfatta vad som talar för att fynden vid Khirbet Qeiyafas verkligen är den bibliska (judiska) staden Saaraim (Shaaràjim):

1. Khirbet Qeiyafas ligger inom Juda stams område, dvs Judéen. I Jos 15:21 läser vi, "Och de städer som låg ytterst i Juda barns stam, mot Edoms gräns, i Sydlandet, voro:…" I den uppräkning av städer som sedan följer nämns i vers 36 Saaraim. Dvs, enligt Bibeln tillhörde den stad som återfunnits i Khirbet Qeiyafas Juda stam.

2. Befästa städer fanns endast i Judéen. Utgrävningarna visar att den stad som grävts fram i Khirbet Qeiyafas var synnerligen starkt befäst.

3. De stadsmurar som återfunnits i Khirbet Qeiyafas var av kassemattyp, dvs dubbla murar med ett utrymme emellan. Den typen av murar är endast kända från Judéen.

4. Den östra stadsporten, som uppenbarligen var huvudporten, är vänd mot Jerusalem, vilket vi förväntar oss om staden var judisk.

5. Man har inte funnit några rester av grisben under utgrävningarna, vilket starkt talar för att staden var judisk.

6. Den typ av lerkärl som återfunnits under utgrävningarna är typiskt judiska.

7. Man har funnit hebreiska inskriptioner i Khirbet Qeiyafas (bl a den lerskärva som nämnts ovan).

8. Och sist men inte minst, den ruinstad som återfunnits i Khirbet Qeiyafas hade två stadsporter (och är den enda funna antika stad i området med två stadsportar), vilket på hebreiska heter "shaaràjim".

Enbart fynden i Khirbet Qeiyafas bevisar givetvis inte att Bibelns berättelser om kung David och kung Salomo är sanna. Ännu mindre bevisar de att Bibelns berättelser om mirakler och om Guds agerande i historien är sanna. Men fynden i Khirbet Qeiyafas utgör ändå ett viktigt led i en lång kedja av indicier, både fysiska (arkeologiska fynd etc) och logiska. De olika arkeologiska fynd, som gjorts under utgrävningar i Mellanöstern, visar att Bibeln talar om verkliga städer och platser. Men inte bara det, olika typer av texter (på krukskärvor, inristningar på murar etc), som återfunnits vid dessa utgrävningar, visar att många av de personer och händelser, som omnämns i Bibeln, är verkliga, historiska personer och händelser. Givetvis kan vi inte bekräfta alla bibliska platser och personer genom arkeologiska fynd. Det är inte heller något vi kan förvänta oss. Men de fynd som gjorts, varav inga motsäger Bibeln, talar sitt tydliga språk, och visar att Bibeln inte kan reduceras till en mytologisk berättelse, utan att den utgör en viktig och tillförlitlig historisk källa (jag har många exempel på detta i min avdelning om kristen tro).

Huruvida de andliga skeenden som Bibeln beskriver har någon verklighetsbakgrund kan inte avgöras av arkeologiska fynd eller av bibeltexten själv. Men med tanke på judarnas oerhörda respekt för Gud och Guds Ord (man vågade inte ens uttala Guds heliga namn) framstår det som ytterst osannolikt att de medvetet skulle valt att ljuga i bibeltexten (vare sig om historiska eller andliga händelser). När man dessutom ser hur Bibelns budskap förvandlat oräkneliga människors liv till det bättre — räddat drogmissbrukare och alkoholister, upprättat utslagna och lidande människor och inspirerat människor att ge sina liv i det godas tjänst — tycks det svårt att helt avfärda bibeltexterna som enbart en mänsklig produkt.

Det mesta talar för att de liberalteologer, som påstår att Bibeln består av uppdiktade myter och sagor, har fel. Fynden som gjorts i Khirbet Qeiyafas och omkringliggande utgrävningar utgör starka indicier för att Gamla Testamentets historieskrivning bygger på verkliga platser och verkliga personer och verkliga händelser. Slutsatsen att kung David och kung Salomo är uppdiktade personer, som aldrig var kungar över Israel på 1000-talet och att Israel kanske inte ens fanns som nation på den tiden, framstår som rent spekulativa försök att misskreditera Bibeln.

Det är intressant att notera att vissa typer av "forskare" enträget försöker visa att Bibeln ger en opålitlig, för att inte säga felaktig, historisk beskrivning, och att det mesta i Bibeln är påhittat långt efteråt. Samtidigt gör man allt för att bevisa sanningshalten i de egyptiska och babyloniska skrifterna. Kommer Bibeln med ett historiskt påstående, som kanske är svårt att förstå eller vid ett första påseende tycks motsägelsefullt, utgår man definitionsmässigt från att det handlar om uppdiktade sagor och myter. Kommer babyloniska eller egyptiska skrifter med påståenden som är svårförståeliga eller till synes motsägelsefulla, gör man allt för att hitta en rimlig förklaring till varför påståendet visserligen tycks motsägelsefullt, men att det trots detta förmodligen finns en historisk verklighet bakom.

I samma anda hävdar man att alla folk i området kunde skriva, utom det judiska folket. Och eftersom judarna inte kunde skriva, är Gamla Testamentet grundat på hörsägen och muntliga berättelser, och har med säkerhet förvanskats grovt under tidens gång (till skillnad från de andra folkens berättelser). Man kan sannerligen undra varför det judiska folket skulle vara det enda folk i Mellanöstern som inte hade ett skriftspråk 1000 f Kr. Det judiska folket framstår ju inte precis som ett ointelligent folk, med tanke på att ungefär 30 procent av nobelpristagarna i fysik är judar (svenskar har fått 2 procent av nobelprisen i fysik=4 personer — det finns ungefär lika många svenskar som judar i världen — och muslimerna 0,5 procent=1person — det finns över en miljard muslimer i världen).

Jag misstänker att oviljan att acceptera Bibeln som en trovärdig källa beror på att man innerst inne är rädd för att Bibeln skulle vara sann. Den babyloniska eller egyptiska religionen är ju knappast något man kan ta på allvar. För en modern människa framstår det nog som helt otänkbart att solen t ex skulle vara en person, som varje natt strider mot mörkrets makter, för att nästa dag uppstå igen (vilket den gamla egyptiska religionen säger). Förmodligen oroas och berörs många ateister av evangeliernas levande berättelser om Jesus. Kanske inser många ateister innerst inne att det mycket väl skulle kunna vara så att Bibeln är sann och att Jesus faktiskt är den han sade sig vara; dvs vår Frälsare kommen till jorden för att rädda människan från ondskans konsekvenser. Kanske försöker man hela tiden övertyga sitt intellekt om att det omöjligen kan vara så, genom att misskreditera Bibelns autencitet. De andra religionerna har man ingen anledning att misskreditera, eftersom det framstår som helt uteslutet att de skulle vara sanna. Jag har svårt att förstå varför man annars så uppenbart skulle särbehandla Bibeln negativt på det sätt som sker..

Du kan läsa mer om Khirbet Qeiyafa här (innehåller många intressanta bilder)
(obs, denna fil är stor och länken seg, så låt hela filen laddas ned innan du börjar scrolla i den)

---

Tillbaka till "Liberalteologin, ett misslyckat försök att bortförklara Bibelns Gud"