"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"Ju längre ett samhälle
kommer från sanningen,
desto mer kommer detta
samhälle att hata dem
som säger sanningen"
(George Orwell)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

"För att komma till flodens
källa måste man simma
mot strömmen."
(Stanislaw Jerzy Lec)

"Jag noterar att alla de
människor, som är för
abort, redan är födda."
(Ronald Reagan)

Senast ändrad: 2015 03 30 22:33

Bibelkoden — vad skall man tro om den?

När Michael Drosnins bok The Bible Code (Simon and Schuster) kom ut 1997 väckte den enorm uppmärksamhet. Kristna var överlyckliga. Äntligen tyckte man sig ha vetenskapliga bevis för Bibelns övernaturliga ursprung. Även bland icke troende var intresset stort. Så småningom dök det upp kritik mot boken. Ateister menade sig bevisa att man med Drosnins metoder kunde hitta dolda meddelanden i vilken bok som helst. En sak är i alla fal säker, Drosnins bok sålde i rekordupplagor och översattes till många språk (bl a svenska). Han torde ha blivit förmögen på kuppen.

Under årens lopp har jag fått mängder med mail från besökare på min hemsida, vilka frågat hur man skall ställa sig till detta med bibelkoder. Så för att vara effektiv, skriver jag härmed en sida i ämnet.

Vad innebär då begreppet bibelkod? Jo, helt enkelt, att det förutom själva bibeltexten, finns kodade meddelanden gömda i denna. Att söka efter sådana hemliga meddelanden är inget nytt. Olika judiska skolor har sysslat med detta i alla tider. Människan älskar hemligheter. Att upptäcka saker, som är dolda för "vanliga" människor, tycks ge vissa personer en känsla av överlägsenhet och att vara utvald. Förr var det små minoritetsgrupper som letade efter koder i Bibeln, men i och med den moderna datorn, så har intresset vuxit enormt. Vem som helst kan skaffa sig ett datorprogram för att söka efter bibelkoder, och även en normal PC är tillräckligt kraftfull för ändamålet. Isaac Newton var övertygad om att det fanns dolda koder i Bibeln och lärde sig hebreiska för att kunna leta efter sådana. Han kom, trots sin enorma intellektuella kapacitet, ingen vart, eftersom det är nästan hopplöst att för hand hitta koder av den typ som Drosnin diskuterar i sin bok. Datorer däremot är synneligen lämpliga för detta ändamål. Ja de är helt perfekta för detta. Att för en människa göra vad en vanlig PC hinner göra på några minuter, skulle antagligen ta flera år, eller kanske till och med flera decennier av heltidsarbete. Och risken är nästan hundra procent att människan ganska snart under sitt sökande gör ett slarvfel, och därmed antingen hittar koder som inte finns eller missar existerande koder.

Innan vi går vidare är det bäst att klargöra att man endast förväntar sig att hitta "hemliga meddelanden" från Gud i grundtexterna. GT:s grundtexter är skrivna på hebreiska och arameiska och NT:s på grekiska. Man förväntar sig inte att hitta bibelkoder i översättningar (av förklarliga skäl). Här uppstår omedelbart ett svårt problem, nämligen att avgöra vad som är den ursprungliga grundtexten. Detta är mycket svårt, både när det gäller GT och NT, och bibelforskare och teologer är inte helt eniga om vilken av de existerande texterna som ligger närmast grundtexten (och även om man skulle kunna bestämma vilken av de extiernade textvarianterna som är mest korrekt, behöver detta inte betyda att denna text är identisk med originaltexten — en enda bokstav som inte stämmer kan ju göra att ett sökresultat blir helt felaktigt).

Även om bibeltexterna är extremt välbevarade, förekommer varianter i stavning och ordval. Dessutom saknade den ursprungliga hebreiska texten vokaler. Dessa har tillagts långt senare (på 1000-talet) för att göra texterna mer lättlästa. Man kan inte vara säker på att detta gjordes hundraprocentigt korrekt. Och problemet är att om en enda bokstav ändras, så försvinner kanske en viktig kod (eller också uppstår någon ny kod som inte fanns i den ursprungliga texten).

En typ av kod som man tidigare arbetade mycket med var gematria, vilket innebär att man tilldelar varje hebreisk eller grekisk bokstav ett numeriskt värde. T ex alfa = 1, beta = 2, gamma = 3 etc (om vi tar det grekiska alfabetet). Sedan lägger man ihop de numeriska värdena för olika ord. Vi kan ju ta ett exempel på svenska, där vi tilldelar a värdet 1, b värdet 2 etc. "Adolf Hitler" får då det numeriska värdet 110 (a=1, d=4, o=15 etc). Sedan kan man spinna vidare på detta tema. 110 = 66 + 44 och 66 symboliserar Bibelns vilddjur och 44 kan man säkert hitta någon annan spännande betydelse i. Och på så sätt kan man hitta både det ena och det andra. Problemet är att allting riskerar att bli ganska så spekulativt. Det numeriska värdet för "Krister" blir t ex 100, vilket är lika med 30 + 70. Vill jag nu spekulera kring detta, så är det numeriska värdet för förnamnet hos en flicka, jag gillade en gång i tiden, 30, och lägger man sedan ihop siffrorna i hennes födelsenummer så får man 70. Alltså var hon ämnad för mig. Och så där kan man hålla på. Läsaren förstår säkert vart jag vill komma. I princip kan man "bevisa" precis vad som helst med denna metod. Risken finns att dylika spekulationer blir synnerligen osunda. Det finns mängder av böcker skrivna om gematria, där man menar sig ha upptäckt så många hemliga meddelanden i Bibeln, att enda rimliga förklaringen till detta tycks vara att den är övernaturligt inspirerad.

Ovan har jag gett en starkt förenklad redogörelse. Gematria är betydligt mer komplext än så. På hebreiska finns fyra olika system; Ragil, Qatan, Sidurei och Miluj. De tre första är samma för de nio första bokstäverna, med alef=1, bet=2, gimel=3 etc. Men sedan skiljer de sig åt. Från och med den tionde bokstaven gäller i Ragil att jod=10, kaf=20, lamed=30 och efter 90 så blir talvärdena 100, 200, 300 och 400 (sedan finns det inte fler bokstäver). I Qatan så börjar man om igen på 1 efter den tionde bokstaven, dvs jod=1, kaf=2 etc och när man kommit upp till 9 börjar man än en gång om på 1 (en matematiker skulle säga att man räknar modulo 9). Enligt Sidurei fortsätter man uppräkningen efter 9, dvs jod=10, kaf=11, lamed=12 etc. Den sista bokstaven, tav, får då värdet 22. Det fjärde systemet, Miluj, är mer komplext. Där gäller att alef=111, bet=412, gimel=83, dalet=434, he=6 etc. Liknande system finns för den grekiska grundtexten.
Låt mig ta ett verkligt exempel på hur man arbetar med gematria: Påsk på hebreiska heter "pesach". Detta ord har enligt Ragil talvärdet 148. Klippa heter på hebreiska "tsur" och har talvärdet 296. Men 148=37x4 och 296=37x8. Gör man motsvarande beräkning i NT finner man att Jesus har talvärdet 888=37x24 och Kristus 1480=37x40. Man tycker sig här ha funnit en koppling (genom talet 37) mellan påsken, Jesus (som ju var lammet som offrades på påsken), Kristus samt kyrkan (Petrus fick ju förtroendet att leda fåren, dvs vara ansvarig för den första kristna församlingen och Petrus betyder "klippa" på grekiska). Den som vill läsa närmare om de olika bibelkoderna rekommenderas att skaffa Walter Dittrichs utmärkta lilla skrift Koder i Bibeln — numeriska strukturer. Jag köpte den från Insamlingsstiftelsen SHUV, Vikensvägen 57, 236 41 Höllviken, tfn/fax 040 456684. Huruvida man fortfarande kan få den därifrån är mer än jag vet, men den intresserade läsaren kanske kan få tag på Dittrichs skrift någon annanstans. Den är verkligen bra, och ger en kort och koncis inledning i ämnet.

Det finns flera andra sätt att söka efter koder. Ett är att man räknar antalet bokstäver i ett ord och sedan försöker hitta heliga tal utifrån detta. Vi skall inte gå närmare in på denna typ av kod.

Dagens bibelkoder bygger på något som kallas ELS, vilket betyder "Equidistant Letter Sequences" (lika avstånds bokstavssekvenser). Metoden bygger på att man ställer upp bibeltexten utan ordmellanrum, dvs som en enda lång textsträng. Därefter börjar man på en viss bokstav och hoppar sedan lika bokstavsavstånd framåt i texten och försöker hitta ord och meningar. Avståndet kan variera från två bokstäver och uppåt (varför det inte kan vara en bokstav överlåter jag åt läsaren att fundera ut — dvs det kan vara en bokstav men då blir det hela trivialt). Låt mig ge ett exempel:

Antag att vi har följande textsträng (jag överlåter åt läsaren att tolka den):
VADSKALLMANSÄGANÄRARAFATGÅNGPÅGÅNG
ÖNSKARISRAELSUTPLÅNANDE
Med ELS hittar vi namnet ANNA dolt i texten:
VADSKALLMANSÄGANÄRARAFATGÅNGPÅGÅNG ÖNSKARISRAELSUTPLÅNANDE

Vi hoppar hela tiden sex bokstäver framåt från det första A:et (markerat med fetstil), dvs 6 utgör det vi kallar "lika bokstavsavståndet" eller intervallet.

Läsaren inser säkert att man i en större textmassa (Bibeln, Krig och Fred, Moby Dick, Sveriges Lag etc) kommer att hitta mängder av ord på detta sätt. Korta ord som "Anna" kommer att förekomma tusentals gånger. Vid de sökningar som görs med datorer letar man även efter mycket långa avstånd. När Drosnin t ex hittade "Yitzak Rabin" (Israels tidigare premiärminister, som mördades i november 1995 av en judisk extremist), förekom detta ord endast en enda gång i de fem Moseböckerna (det som ofta kallas Torah). Intervallet var då 4772 bokstäver. Läsaren inser säkert att det vore i det närmaste omöjligt för en människa att hitta något sådant. Det skulle förmodligen ta ett helt liv. Om ens det räcker.

Man nöjer sig inte med att bara leta efter ord och meningar på detta sätt. Nästa steg, efter att man hittat ett ord med likabokstavsavståndsmetoden, är att ställa upp bibeltexten i en matris (en slags tabell), i vilken hela den undersökta bibeltexten ingår, och där antalet kolumner är lika med bokstavsavståndet enligt ELS, dvs intervallet (i exemplet ovan sex bokstäver).

V A D S K A
L L M A N S
Ä G A N Ä R
A R A F A T
G Å N G P Å
G Å N G Ö N
S K A R I S
R A E L S U
T P L Å N A
N D E

Det ord man funnit i texten kommer då alltid att finnas i en vertikal kolumn (se ovan) medan själva grundtexten finns i de horisontella raderna. Man inser enkelt att så alltid måste bli fallet om antalet kolumner är lika med ELS-intervallet. Vad man nu gör är att leta efter ord runt det funna ordet (markerat med fetstil ovan). Antag t ex att Arafats fru heter Anna (vilket hon såvitt jag vet inte gör). Det måste då betraktas som ett osannolikt sammanträffande att ordet Arafat (markerat i rött) finns vinkelrätt mot det funna kodordet "Anna". Man letar också efter korsande ord i kodform (varannan bokstav, var tredje bokstav etc) och orden får ligga både horisontellt och diagonalt, fram- eller baklänges.

Nu har vi tagit ett väldigt enkelt exempel. Låt oss öka realismen ett snäpp och ta ett verkligt exempel från Bibeln. Antag att vi vill söka i femte Mosebok efter "Elohim", som är ett av namnen på Gud (fortsättningsvis talar vi naturligtvis om orden skrivna på hebreiska). Med ett sökprogram (jag använder ett som heter Torah Codes 1.2 — det finns säkert senare versioner av detta, läsaren kan hitta många sådana program på nätet) kan vi nu ställa in att vi vill söka efter detta ord med intervall mellan 2 och 500 bokstäver. Det tog min Macintosh någon minut att komma fram till följande (jag törs inte tänka på hur lång tid det hade tagit mig att göra samma sak — förmodligen åratal):

"Dev" i tabellen ovan betyder "Devarim", vilket är det hebreiska namnet på femte Mosebok (det var ju i den boken vi sökte). I överskriften ser vi "Count: 31", vilket betyder att ordet Elohim förekommer 31 gånger med likabokstavsavstånd mellan 2 och 500. Om vi tittar på första träffen, så är avståndet (Int) 28 bokstäver och den första bokstaven i Elohim (hebreiskans alef, som ser ut ungefär som ett N och är markerad ovan) hittar vi i kapitel (Ch) 2, vers (Vr) 1 i det tolfte ordet (Wd) och som första bokstav (Lt) där. Nästa rad visar var andra bokstaven i Elohim finns (28 bokstäver längre fram i texten). Etc. Läsaren inser säkert principen. Vid nästa träff får vi Elohim om vi hoppar 53 bokstäver fram hela tiden från den första angivna bokstaven, vilken återfinns i kapitel 4 vers 20. Obs, hela tabellen visas inte, endast de sju första träffarna visas.

Nästa steg är nu att göra en matris, precis som i det enkla fallet tidigare. Vi studerar den första träffen ovan med intervallet 28. Eftersom avståndet är 28 bokstäver mellan bokstäverna i Elohim, gör vi en matris med 28 kolumner kring första bokstaven (alef). Så här kommer det att se ut (endast 11 av de 28 kolumnerna visas):

Ordet Elohim återfinns vertikalt i en kolumn och är i bilden inramat. Den hebreiska grundtexten finns i raderna, om vi läser från höger till vänster.

Låt oss nu gå ett steg vidare och ta ett exempel från Drosnins bok (sid 15). Vi söker nu efter Yitzak Rabin i hela Torah (304 805 bokstäver) för bokstavsavstånd (intervall) mellan 2 och 5000.

Vi får (efter att min dator jobbat i ca 10 minuter) en enda träff (sannolikheten är således inte särskilt stor att hitta ett så pass långt uttryck, även om man tillåter långa bokstavsavstånd). Intervallet är, som framgår av figuren ovan, lika med 4772. När vi tar fram matrisen för detta (med 4772 kolumner) upptäcker vi något ganska märkligt (jag hoppas att läsaren ursäktar att jag bara visar 15 kolumner och 14 rader kring det intressanta stället — hela matrisen är 4772 kolumner bred och 64 rader hög och skulle kräva en skärm stor som en badmintonplan för att kunna ses i sin helhet):

Vertikalt står som väntat Yitzak Rabin (bokstäverna omgivna av cirklar). Men horisontellt (där vi finner själva bibeltexten) hittar vi (inramat med fyrkanter) om vi läser ordagrant från höger till vänster (vilket man gör i hebreiskan) "mördare som mördade". Den horisontella texten är ju den bibliska grundtexten och den inramade delen återfinns i 5 Mos 4:42. Jämför med tabellen ovan (YR/4772), där det framgår att andra bokstaven i Yitzak Rabin, den hebreiska bokstaven "tsadi" (som ser ut ungefär som ett "y"), återfinns i Devarim (5 Mos) 4:42! I Folkbibelns översättning lyder denna vers:

...dit en dråpare skulle kunna fly om han hade dödat någon utan vett och vilja och utan att förut ha burit hat till honom. Genom att fly till någon av dessa städer skulle han få leva.

Detta bibelställe handlar om hur Moses avskiljde tre städer på östra sidan av Jordanfloden, till vilka en mördare, som uppfyllde de villkor som nämns i vers 42, skulle kunna fly och på så sätt rädda sitt liv (hade man avsiktligt mördat någon, fanns ingen sådan nåd). Hebreiskan har inte lika många tempus som svenskan, varför man ofta av sammanhanget får försöka komma fram till vilket tempus som avses. Experter på hebreiska menar att de tre orden också kan betyda (om man läser dem isolerat utan sammanhanget i 5 Mos 42) "mördare kommer att mörda". Nog får man väl anse det vara anmärkningsvärt att just detta uttryck står som ett kors över det enda stället där Rabins namn förekommer i Torah. Själv har jag av tidsskäl bara sökt på maxavstånd 5000 bokstäver, men jag utgår från att Drosnin sökt på ännu större avstånd. Man behöver för övrigt inte söka på större bokstavsavstånd än 38 100 bokstäver, eftersom Torah innehåller 304 805 bokstäver och "Yitzak Rabin", skrivet på hebreiska, består av 8 bokstäver (304805/8=38100,6). Vid större avstånd än 38 100 får helt enkelt inte orden "Yitzak Rabin" plats i Torah (även om första bokstaven råkar vara första bokstaven i Torah — eller sista om vi söker baklänges).

Vad skall man då säga om detta? Kan det vara så att slumpen kan ge sådana resultat? "Yitzak Rabin" förekommer ju bara en enda gång i hela Torah. Rent känslomässigt upplever man det som mer än en slump att denna enda förekomst så uppenbart är kopplad till mord och död. Det är ju faktiskt sant att en "mördare kom att mörda" Rabin. Drosnins bok innehåller för övrigt mängder av liknande, märkliga sammanträffanden. Men för att kunna avgöra om det hela skulle kunna vara en slump trots allt, måste man gå längre än till sina egna känslor. Det första naturliga steget är att på liknande sätt undersöka andra böcker av ungefär samma längd som Torah. Hittar man motsvarande sammanträffanden där, talar det för att slumpen helt enkelt gör det möjligt att i en tillräckligt stor textmassa (t ex någon känd roman som knappast är övernaturligt inspirerad bokstav för bokstav) hitta alla möjliga sammanträffanden med hjälp av ELS. På Internet finner man många sajter som diskuterar just detta. Flera av dem uppenbarligen med sympatier åt det ateistiska hållet. På sajten Assassinations Foretold in Moby Dick! ges flera exempel på dolda koder man hittat då man undersökt den kända romanen Moby Dick. Ett exempel är när man söker på "Indira Gandhi" och gör en matris. Då står det horisontellt "THE BLOODY DEED" (det blodiga dådet). Hon blev ju som bekant mördad precis som Rabin.

Vi ser dock att man inte lyckats få fram hela namnet "Indira Gandhi", utan bara "I Gandhi". Dessutom vet vi inte på hur många fler ställen man hittar "I Gandhi" eller "Indira Gandhi". Kanske förekommer dessa på flera ställen utan någon intressant text omkring. Det speciella med Rabin var ju att hans namn bara förekom en enda gång, och att det var hela namnet, och att det på detta enda ställe förekom en så relevant text direkt kopplad till Rabins namn. Så kanske vi inte skall dra alltför förhastade slutsatser av ovanstående motexempel. Läsaren hittar många, många fler exempel på denna hemsida samt också länkar till andra sajter som kritiskt granskar Drosnins bok. De flesta av dessa sajter tycks i alla fall försöka vara ganska så objektiva, vilket framgår av att de inte är lika hånfulla och aggressiva som nästan alla sajter är, som angriper skapelsetroende.

Drosnin säger själv att han fick inspiration till sin bok från den israeliske matematikern Eliyahu Rips. Denne är expert på gruppteori och dess tillämpningar inom kvantmekaniken. I augustinumret 1994 av tidskriften Statistical Science fanns en tio sidor lång artikel av Rips och två matematikerkollegor, med titeln "Equidistant Letter Sequences in the Book of Genesis". Där beskrivs undersökningar som Rips och hans kollegor gjort. Man har i första Mosebok (Genesis) med ELS sökt efter namn på kända rabbiner i den judiska historien. Sedan har man också på samma sätt sökt efter deras födelse- och dödsårtal i bokstavsform. Totalt letade man efter 32 namn och 64 årtal (två årtal per person — födelse- och dödsår). Sedan har man definierat att avstånd i de matriser man då fått upp. Slutligen har man med statistisk analys försökt avgöra om avståndet mellan respektive rabbin och dennes födelseår respektive dödsår är mindre än vad man skulle kunna förvänta sig av slumpen, dvs om det fanns någon korrelation mellan dessa. Man gjorde exakt samma undersökning på den hebreiska översättningen av Krig och Fred (en synnerligen tjock roman av Tolstoj). I första Mosebok hittade man en stark korrelation mellan namn och födelseår/dödsår, vilket inte återfanns i Krig och Fred. Man gjorde många ytterligare tester och enligt Rips är sannolikheten en på 169 miljoner att den funna korrelationen är slumpbetingad. Senare har man också letat efter verksamhetsort för respektive rabbin och funnit korrelationer även där, vilket minskat sannolikheten för att det är slumpen som ligger bakom, till en på 5 733 000 000 000!!! Att få in en artikel i en känd vetenskaplig tidskrift är inte lätt. Artikeln granskas normalt av två forskare, vilka undersöker om den är korrekt, relevant och intressant (s k peer review). När det gällde artikeln om bibelkoder, var den naturligtvis kontroversiell, och den granskades i flera olika omgångar av olika experter. Men ingen kunde hitta något fel på matematiken eller metoden, varför den till slut publicerades. En tid senare hade samma tidskrift en artikel av några andra forskare, som menade sig kunna motbevisa Rips' artikel. Men här står åsikt mot åsikt. Rips är en tillräckligt framstående matematiker för att vara trovärdig, och bara att Statistical Science publicerade den, visar att hans slutsatser knappast kan avfärdas så där utan vidare.

Det finns mycket mer att säga i ämnet. Men jag hoppas att läsaren i alla fall fått en liten idé om detta med bibelkoder. Det finns både svagheter och intressanta saker när det gäller bibelkoder. Att man kan hitta korta ord i bibeltexter (och andra texter) med hjälp av ELS är självklart. Det tycks i alla fall som det inte är helt lätt att hitta längre ord, även i ganska stora textmassor, och även om man tillåter stora intervall (avstånd). Yitzak Rabin förekom ju bara en enda gång i hela Torah (oavsett intervall). När det gäller att hitta årtal i närheten av ett funnet ord, kan man ju söka både framlänges, baklänges, horisontellt, vertikalt och diagonalt och dessutom ta varannan, var tredje bokstav etc. Dessutom kan årtal, som diskuterats tidigare, skrivas med hjälp av bokstäver på fyra olika sätt på hebreiska. Årtal är också ganska korta ord, och består ibland av bara några få bokstäver. Detta innebär att det är relativt stor sannolikhet att för enstaka händelser hitta det årtal man letar efter i närheten av ett godtyckligt sökord (detta argument kan dock inte användas mot Rips arbete). Det finns således en rätt stor chans att ett sammanträffande i detta fall helt enkelt är slumpgenererat. Rips reslutat, som bygger på en avancerad statistisk analys, är dock betydligt svårare att bortförklara.

När det gäller bibelkoden står uppenbarligen åsikt mot åsikt. Det finns kunniga matematiker som menar att Rips slutsatser inte håller och att man med hjälp av Drosnins metod kan hitta koder i vilka böcker som helst, om de är tillräckligt långa. Jag är inte säker på att jag håller med om detta, vilket jag delvis motiverat ovan. Jag har läst artikeln i Statistical Science och har inte kunnat hitta några fel. Men jag har inte detaljgranskat den, vilket skulle ta alltför lång tid. Slutsatsen blir i alla fall att det är svårt att ge ett enkelt svar på hur man skall ställa sig till bibelkoderna. Var och en får själv komma fram till vad han/hon vill tro.

Oavsett hur det ligger till med bibelkoden, menar jag dock att det ligger en fara i att leta efter hemliga budskap i Bibeln. Paulus skriver i Andra Korinthierbrevet 1:13, "I det som vi skriver till er ligger ingenting annat än det ni läser och även kan förstå". Det finns ingenting i själva bibeltexten som antyder att Bibeln innehåller dolda meddelanden, som endast kan förstås av de utvalda. Det har alltid funnits riktningar inom alla religioner, vilka menat sig ha tillgång till esoteriska kunskaper, som ligger utanför vad den vanlige religionsutövaren känner till och förstår. Det finns ibland ett drag av elitism och utvaldhet hos sådan riktningar. Man går omkring och känner sig överlägsen vanliga människor, som "ingenting begriper". Låt oss fortsätta att citera Paulus:

Jag skall göra de visas vishet om intet, och de förståndigas förstånd skall jag utplåna. Var finns nu de visa, de skriftlärda och denna världens kloka huvuden? Har inte Gud gjort världens vishet till dårskap? Ty eftersom världen, omgiven av Guds vishet, inte lärde känna Gud genom visheten, beslöt Gud att genom dårskapen i förkunnelsen rädda dem som tror. (1 Kor 1:19-21)
Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam, och det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam, och det som världen ser ner på, det som ringaktas, ja, som inte finns till, just det utvalde Gud för att göra slut på det som finns till, så att ingen människa skulle kunna vara stolt inför Gud. (1 Kor 1:27-29)

Den kristna tron innefattar ingen intellektuell elit som spelar i sin egen liga. De största gudsmännen/-kvinnorna upplever inte sig själva som tillhörande någon elit i något avseende, vare sig intellektuellt eller när det gäller dygder. De inser alltid sitt totala beroende av Guds överflödande nåd. Den som är verkligt ödmjuk, anser inte att han eller hon leder ligan i ödmjukhet. Det är omöjligt att vara stolt över sin ödmjukhet.

Det påminner mig om en gudsman som blev upphöjd till biskop. Först blev han glad över att han var uppskattad och att han fick en hög position. Men eftersom han var en sann gudsman, blev han omedelbart ledsen över att han blev glad. Han borde ju vara så ödmjuk att ingenting skulle kunna få honom att tänka höga tankar om sig själv. Men när han nu blev ledsen över att han blev glad, så blev han omedelbart glad över att han blev ledsen över att han blev glad över att han blev biskop. Då var han ju ödmjuk trots allt. Men då blev han omedelbart ledsen över att han blev glad över att han blev ledsen över att han blev glad över att han blev biskop. För då var han ju inte äkta ödmjuk trots allt, eftersom han var medveten om sin ödmjukhet. Och det är väl ungefär så det är med sann och verklig ödmjukhet. Det finns alltid en omedvetenhet i det som är äkta! Ungefär som Nils Ferlin skriver i en dikt:
Vad allt som är tafatt är vackert,
det är något billigt med det som har tillförsikt.

Guds svaghet är hans styrka. Vi är kallade att vara varandras tjänare. Inte att manipulera varandra. Vem som helst kan få uppenbarelser från Gud. Det har inget med kunskaper eller intelligens att göra. Utan bara med hjärtats inställning. Grunden för vår tro skall vara Jesus, vår Herre och Mästare! Vår tro skall inte baseras på bibelkoder eller svepedukar (den berömda svepeduken i Turin företer många anmärkningsvärda tecken och det kan inte uteslutas att det faktiskt är den duk som Jesus sveptes i) utan på ett möte med Jesus själv. Sedan kan vi diskutera bibelkoder och svepedukar över en kopp kaffe tillsammans med våra kristna vänner. Jag tror att det är direkt skadligt att försöka vinna människor för Gud genom att anföra bibelkoden eller svepeduken som skäl till varför de skall bli kristna. Kommer man till tro genom sådana attribut, kan man lika lätt tappa sin tro, när dessa kanske visar sig inte vara det man trodde att de var. Jesus kommer, till skillnad från jordiska symboler och personer, alltid att visa sig vara den Han Är!

För att sammanfatta så avfärdar jag inte existensen av koder i Bibeln. Det jag försöker säga är att man måste se upp så att man inte hamnar i mystik och sekterism. Det är Jesus som är centrum för den kristna tron och inget annat. Orsaken till att jag skrivit denna artikel är att flera läsare bett mig kommentera detta med bibelkoder. Ämnet blev ju högaktuellt i och med Drosnins bok.


Här hittar läsaren några länkar till kristna sajter som diskuterar bibelkoden:

ELS Bible Codes
Bible Codes

Den intresserade läsaren rekommenderas att söka på Internet på uttryck som "ELS bible code" och liknande. Det finns oerhörda mängder information om bibelkoder på nätet.

Tillbaka till "Livsåskådning och kristen tro."

Du kan läsa mer om kristen tro i:
Den lagiska människan eller "vissa synder är värre än andra".

© Krister Renard