"Det är synd att 99 % av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"Ju längre ett samhälle
kommer från sanningen,
desto mer kommer detta
samhälle att hata dem
som säger sanningen"
(George Orwell)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

"För att komma till flodens
källa måste man simma
mot strömmen."
(Stanislaw Jerzy Lec)

"Jag noterar att alla de
människor, som är för
abort, redan är födda."
(Ronald Reagan)

Senast ändrad: 2010 02 04 11:06

Det fruktansvärda...

Den 11 september var en fruktansvärd dag. Ondskan verkade fira en av sina stora triumfer i New York och Washington. Men kärleken är starkare än ondskan, och kommer till slut att segra över allt hat, våld och allt ont, som är som en cancersvulst i vår värld. Men det var inte det jag tänkte skriva om. Ord räcker ändå inte till, och andra har redan uttryckt det mycket bättre än vad jag antagligen kan.

Jag tror inte svenskar i gemen förstår vilket oerhört trauma terrordåden den elfte september innebar för den absoluta majoriteten av det amerikanska folket. Många amerikanska stridsplan i Afghanistan hade dekalen ovan målad på flygkroppen. Amerikanarna kommer aldrig att glömma den 11/9 2001! Och ve det land som stöder eller ännu värre, skyddar, terrorister av den typ som begick dåden den elfte september!

Jag tänkte bara göra en liten förutsägelse (som jag innerst inne hoppas inte kommer att slå in). Och det är följande:

Inom ca en till två veckor (från idag räknat, dvs den 15/9) så kommer svenska massmedia att börja lägga den verkliga skulden till terrordåden i USA på Israel och dess folk (jag tror inte samma sak kommer att ske i USA). Logiken kommer att vara: Om israelerna hade varit mer förhandlingsvilliga, och inte förtryckt det palestinska folket så fruktansvärt, så hade man inte skapat så förtvivlade människor, som är beredda att göra så hemska saker. Alltså är allt som hänt ytterst Israels fel. Och svenskarnas vrede kommer att riktas mot det judiska folket. Förskjutningen av skulden kommer givetvis att ske långsamt och nästan omärkligt, men till slut är vi där. Det kan givetvis ta något längre tid än två veckor, men jag skulle bli förvånad om det tog längre än en månad. Samma sak hände f ö efter upploppen i Göteborg, där det inte var opportunt att ge sig på polisen omedelbart efter upploppen — de var ju hjältarna. Men numera verkar den normala, politiskt korrekta, åsikten vara att upploppen helt och hållet var polisens fel (jag överdriver kanske något). Polisen provocerade de stackars oskyldiga och fredsälskande demonstranterna till att kasta sten (visst, det fanns säkert många fredliga demonstranter, men det är inte dem jag talar om), vilket de inte hade gjort annars. Tidningarna i Göteborg företräder dock sällan den åsikten. Läsaren kan ju sjäv försöka tänka ut varför.

Problemet med ovanstående resonemang, där man ger judarna skulden för det som skedde den 11/9, är att man då glömmer bort att konflikten i Mellanöstern handlar om Israels existens. Arabsidans enda och uttryckliga mål är att förinta landet Israel och fördriva, förslava eller förinta det judiska folket. Det handlar således inte om att ge lite land till palestinierna i utbyte mot fred. Den fred man då får kommer bara att vara tillfällig, och kommer omedelbart att följas av nya krav. Vad man således egentligen säger, när man nu kommer att ge Israel skulden, är att om bara judarna lagt sig ner och dött snyggt och prydligt när araberna 1948 sa "buh!", så hade fortfarande World Trade Center funnits kvar. Och vem vet, det kanske är sant. Men det är också sant att om England och Frankrike låtit Hitler erövra de länder han ville, så hade vi kanske (men bara kanske — ondskan har en tendes att fortsätta tills den stoppas) sluppit andra världskriget. London hade undgått terrorbombningar, och vissa byggnader, som då förstördes, hade funnits kvar idag. Priset hade dock varit ett förslavat Europa där tiotals eller hundratals miljoner människor hade mördats, en del genom direkt våld, andra genom svält och sjukdomar. Allt för att tillfredsställa en galen despots sjuka herrefolksdrömmar. Friheten har alltid sitt pris. Står vi inte upp för den, och är beredda att dö för den, ja då kommer den att tas ifrån oss. Ja den har redan börjat tas ifrån oss. Jag tycker vi skall vara tacksamma för att USA gång på gång stridit för friheten i världen, låt vara att det ibland gjorts på fel sätt, där man tyvärr alltför ofta stött diktatorer bara för att de varit antikommunister. Men oavsett detta är jag övertygad om att man i USA har en ärlig vilja att försvara demokrati och frihet mot mörkrets makter. Hade det kommit an på Sverige, hade nog hela världen idag varit förslavat under olika onda regimer. De modiga vikingarna verkar ha försvunnit för länge sedan. Och tyvärr muterat till ett av jordens fegaste folk — svenskarna (man kan ju lugnt säga att det inte var tack vare Sverige som tyskarna förlorade andra världskriget, utan snarare trots Sverige — det var inte förrän det var uppenbart att Tyskland skulle förlora kriget som svenskarna valde sida. Ska jag vara ärlig så skäms jag faktiskt ibland för att vara svensk). Birger Jarl, som en gång instiftade kvinnofrid, som en del av människans frihet (frihet från fruktan), skulle nog skämmas, å svenska folkets vägnar, om han t ex såg hur många unga kvinnor som idag är rädda för att gå ut kvällstid av rädsla för att våldtas av t o m hela gäng, och detta utan att samhället reagerar speciellt kraftfullt (undersökningar visar att 6 av 10 unga svenska flickor är rädda att gå ut när det är mörkt). Den fega (=svenska) lösningen är att busarna får ta över gatorna medan Svensson sitter hemma och trycker. I ett rättssamhälle, värt namnet, borde det vara busarna som sitter hemma och trycker och inte de skötsamma människorna.

För att återgå till ämnet. Man kommer också att hävda att Bin Laden gjorde det han gjorde (om det nu är han som är skyldig) av solidaritet med det sargade palestinska folket (förmodligen kommer man att använda exakt det ordvalet). Det är emellertid mycket lätt att visa att ett sådant påstående är falskt. Bin Laden har förmodligen inte mycket till övers för det palestinska folket, vilket hans tidigare handlingar visar. För några år sedan, när fredsprocessen i Mellanöstern verkade mer lovande än någonsin, utförde han flera fruktansvärda terrordåd. Hade han velat palestiniernas bästa hade han absolut inte gjort detta just då, eftersom det påverkade fredsprocessen till palestiniernas absoluta nackdel (något som man tog upp i BBC dagen efter den 11/9). Och att det som skett nu är till palestiniernas nackdel, visas av hur Arafat (som själv har planerat många blodiga terrordåd) och andra palestinska ledare överbjuder varandra när det gäller att ta avstånd från det som hänt. De vet att om det på något sätt skulle framgå att de innerst inne stöder terrordåden i USA, så skulle det förmodligen vara slutet för varje hopp om ett palestinskt land.

Det finns fler fakta som visar på Bin Ladens sanna natur. Vid terrordåden i Kenya och Tanzania 7/8 1998, då två amerikansa ambassader sprängdes, dödades mängder av svarta afrikaner. I Kenya, där man använde en enormt stor bilbomb, dog 12 amerikaner och över 200 afrikaner, många av dem muslimer. Vid dåden mot World Trade Center dödades ca 1500 muslimer, som arbetade i byggnaden. Jag är inte helt säker på att alla dessa uppskattade det som skedde och såg det som en välsignelse från Allah. Nej, det mesta talar nog för att Bin Laden är så uppfylld av hat mot USA, att han struntar fullständigt i sitt eget folk. Tanken att t ex använda sina hundratals miljoner dollar till att hjälpa sitt eget folk till ett bättre liv, i stället för att sponsra mentalsjuka handlingar med dem, har säkert aldrig ens dykt upp som ett litet frö i Bin Ladens psykopathjärna. Ondskan visar ständigt sin sanna natur. Den talar gärna i termer av solidaritet, rättvisa och frihet, medan den i praktiken bedrar, stjäl, förtrycker och mördar.

För övrigt känner man igen de strömningar som rådde i bl a Sverige före andra världskriget. Många svenska intellektuella uttryckte då förståelse för Hitlers krav på Tjeckoslovakien, Polen etc. Dessa krav var ju, menade man, grundade i den orättvisa Versaillefreden. Hitler sökte bara rättvisa och frihet för sitt folk. På samma sätt försöker alltfler intellektuella idag bortförklara Bin Ladens terror. Det handlar om att söka rättvisa för de förtryckta muslimerna i världen. Ovan har vi sett att det minsta Bin Laden är intresserad av, är rättvisa, vare sig för sitt eget folk eller för någon annan. Han är fullt nöjd så länge han får mörda och förtrycka. Det påminner mig om en dikt av Nils Ferlin, som handlade om en av de många revolutioner som skedde i Frankrike i början av 1800-talet. Vid denna revolution drog berusade pöbelhopar omkring på Paris gator. Bl a så grävde man upp Voltaires lik och skändade detta. I dikten, som heter "Uppriktigt" är det en ur pöbeln som talar.

Jag var en av dem
som - en natt i maj
1814 -
stormade Panthéon
och kastade Voltaires benknotor på avstjälpningsplatsen
vid Barrière de la Gare.
Det gjorde jag inte för kyrkans skull
eller för Frankrikes
utan bara för det
att jag tyckte
det var så helvetes roligt.

Ondskan njuter av att plåga, mörda och förstöra. Sedan kan den klä sig i frihetens, revolutionens, religionens eller demonstranters kläder. Men den som kan se klart, ser bakom alla vackra fraser, en grinande dödskalle.

Jag skulle bli mycket glad om jag hade fel i ovanstående förutsägelse. Jag fruktar dessvärre att jag inte har fel. Tyvärr! På medeltiden, under digerdöden, fick judarna skulden för pesten. Varför skulle de inte få skulden för det som hänt nu? Det eviga hatet mot det judiska folket är inte ett intellektuellt fenomen. Det är ett andligt fenomen.


PS (den 26/10 2001). Det verkar som om min förutsägelse tyvärr håller på att slå in. I massmedia börjar man alltmer höra röster som hävdar att bakom den islamistiska terrorismen så ligger konflikten i Mellanöstern. I Sydsvenska Dagbladet kunde man den 11/10 2001 läsa en "analys" av tidningens utrikeschef Jörgen Strömberg. Hans slutsats är att orsaken till terrordåden den 11/9 är att söka i konflikten Israel-palestinier. Som stöd för detta anför han bl a uttalanden av bin Laden. Enligt Strömberg så delas denna uppfattning också av "ledande världspolitiska bedömare och miljoner människor runt om i världen". Argumentet är typiskt för demagogiska argumenteringar (där det primära målet är att vinna debatten och inte att komma fram till sanningen — även om man själv skulle ha fel). I argumentationsanalysen brukar man kalla dessa argument "proof by eminent authority", dvs bevis genom framstående auktoriteter och "proof by consensus" vilket innebär bevis genom att hänvisa till den allmänna meningen (majoriteten — "miljoner människor"). Inget av detta utgör emellertid bindande bevis, även om påståendet i sig skulle vara sant (att miljoner araber har den åsikten är definitivt sant — i stort sett alla arabiska tidningar ger Israel skulden). Men en gång i tiden trodde miljoner människor (inkluderande framstående auktoriteter) att jorden var platt. Trots detta var inte jorden platt.

Att bin Laden angett konflikten i Mellanöstern som motiv för sina terrordåd är inget annat än en efterhandsrekonstruktion (se den tidigare analysen på denna sida). Osama bin Laden är inte dum och vet vilka argument som slår i västvärlden. Det är ungefär som när man i kommunistländerna mördade hundratals miljoner människor i "folkets namn". Det var ju ok, enligt många intellektuella svenskar, eftersom det ju skedde i "folkets namn". Kommunismens bödlar var emellertid inte utsedda av folket och hade inte givits obegränsade befogenheter av folkmajoriteten. De hade tagit sig dessa rättigheter och ve den i folket som protesterade.

Ondskan söker alltid rättfärdiga sig med fina ord — "Lebensraum" (=livsrum), som Hitler talade om; "proletariatets diktatur", som Lenin talade om, etc. När Hitler ockuperade Polen, var det av omsorg om den tyska minoriteten i Danzig och andra områden, Saddam Hussein använde liknande termer när han ockuperade Kuwait. När han drog sig tillbaka, efter att ha sprängt mängder av oljekällor, och låtit pumpa ut enorma kvantiteter olja i Persiska Viken, och därmed orsakat en av historiens värsta miljökatastrofer, visade han emellertid sin sanna natur. Ondskans medlöpare blir till slut själva uppätna av ondskan. Det som började med en kanske uppriktig önskan om en bättre värld, slutar med att man till och med slaktar sitt eget folk, ja sin egen familj (ingen har väl orsakat mer lidande för det tyska folket än Adolf Hitler, ingen har väl orsakat mer elände för det ryska folket än Lenin och Stalin).

Än så länge är rösterna för att skuldbelägga Israel för händelserna den 11/9 inte entydiga i Sverige. Men alltfler sådana röster hörs. Kanske kommer de så småningom att tystna. Eller också kommer de att till slut utgöra den allmänna meningen i vårt land. DS


Samma dag som katastroferna i World Trade Center och Pentagon inträffade, kunde man på TV se skrattande palestinier, både barn och vuxna, som viftade med flaggor, sköt med gevär i luften, dansade och på andra sätt uttryckte sin glädje. Detta beteende väckte stor avsky hos många människor, och företrädare för den palestinska myndigheten var snabba att tala om att det bara handlade om enstaka individer som sympatiserade med terrordåden. Det palestinska folket som helhet kände stor sorg och sympati med offren i USA, hävdade man. En vecka senare hade Dagens Nyheter en artikel, där man påstod att de palestinska glädjescenerna var förfalskade av Israels statliga pressbyrå. Man hade helt enkelt delat ut kanafe, en arabisk sötsak, till några palestinier, och folk hade blivit så glada att de sköt i luften och dansade etc. Dessa uppgifter hade man hämtat från en journalist på den tyska veckotidningen Stern, Bernd Dörler, som undersökt saken. Och visst, skulle det vara sant, vore det inte speciellt smickrande för den israeliska pressbyrån. Men även om nu judarna vore så infernaliskt onda, som svenska massmedia vill göra dem till, är det ingen som beskyllt dem för att vara ointelligenta. Med tanke på hur lätt det är att avslöja den typen av falska reportage, är det svårt att tro att judarna skulle inlåta sig på något sådant. Det vore ju osedvanligt korkat! De har ju allt att förlora och knappast något att vinna, eftersom västvärlden nöjt sig med det palestinska påståendet att det endast var små isolerade grupper som kände glädje (och till och med den glädjen är för de flesta journalister fullt förståelig, med tanke på palestiniernas lidanden).

Jag har själv sett TV-inslaget flera gånger, och på mig gör det knappast intrycket av att visa glada palestinier som just bjudits på godis av judiska journalister.

För det första uttrycker ett sådant påstående förakt för det palestinska folket. Att barn kan hoppa av glädje för lite godis är välbekant. Men jag tror faktiskt inte att 25-åriga palestinier skulle skutta och dansa, skjuta med gevär och skratta och hytta med nävarna och visa segergester bara för att de bjudits på godis. Och speciellt inte om det var judar som bjöd dem. Misstron hade nog varit total i så fall. Jag tvivlar dessutom starkt på att 25-åriga beväpnade palestinier överhuvudtaget skulle ta emot godis av judiska journalister. Och frågan är om ens palestinska barn skulle göra det, med tanke på att de hjärntvättats med hat mot det judiska folket ända sedan de var bebisar.

När jag än en gång såg reportaget, några dagar efter att jag tagit del av DN:s bortförklaring, så tittade jag givetvis extra noga. Jag kan omöjligen tro att det enbart handlar om glada, godismutade palestinier. I en bildsekvens ser man t ex några glada palestinier som sitter i en bil och gör segertecken. Månne det kanske också serverades drive-in kanafe?!

För det andra så har vi många andra gånger sett var palestinierna har sina verkliga sympatier. När Kuwait ockuperades av Irak, tog man omedelbart ställning för Saddam Hussein. Även Arafat gjorde detta. Han har dock lärt sin läxa, och visar i varje fall inte utåt att han sympatiserar med terrordåden i USA. Huruvida han innerst inne gör det eller ej vet jag inte, men jag skulle bli positivt förvånad om han inte gör det. Han är ju själv gammal terrorist som legat bakom mängder av fruktansvärda terrordåd — även om han framstår som en ren amatör jämfört med Bin Laden (om denne nu är skyldig, vilket mycket talar för just nu i varje fall). Så utifrån palestiniernas tidigare reaktioner, med bränning av amerikanska flaggor och dockor föreställande amerikanska presidenter, är det inte det minsta förvånande om många palestinier skulle gilla det som hänt nu och tycka att det var rätt åt amerikanarna. Jag påstår inte att alla palestinier är terrorister eller sympatiserar med terrorister, men det tragiska är att genom hjärntvätt från barnsben och genom att de flesta moderata ledande palestinier mördats eller skrämts till tystnad (detta beskriver jag på mina sidor om Israel), så är oerhört många palestinier potentiella terrorister eller terroristsympatisörer.

Genom att försöka bortförklara de pinsamma TV-bilderna såsom varande isolerade företeelser, erkänner till och med företrädare för den palestinska myndigheten att det förekommit glädjeyttringar bland palestinier på grund av terrordåden i USA. Varför skulle det inte kunna vara sådana glädjeyttringar som den israeliska pressbyrån filmat? Jag har dessutom sett andra reportage, både från muslimska länder, och till och med från Sverige, där muslimer uttryckt förståelse för det som skedde den 11/9. Flera vänner till mig, som under den senaste veckan talat med muslimer, bosatta i Sverige, har berättat att flera av dessa muslimer tyckte att amerikanarna fick skylla sig själva, även om de kanske i och för sig tog avstånd från terrordådet som sådant. Varför skulle det då vara så omöjligt att palestinier skulle ge uttryck för liknande känslor, ja till och med gå ännu längre och visa glädje över att "den stora Satan" fått sitt rättmätiga straff? Det vore snarare anmäkrningsvärt om så inte vore fallet.

Enligt den nystartade tidningen Världen Idag (28/9 2001, sid 10) firades terrordåden i USA med glädejdemonstrationer i de palestinska städerna Nablus, Ramallah och Gaza. Medlemmar ur al-Fatah grep en en fotograf från AP som filmade dessa demonstrationer och hotade att döda fotografen om AP distribuerade filmmaterial som visade palestiniernas glädjefest. Enligt Världen Idag sa Arafats kabinettssekreterare Ahmed Abdel Rahman att den palestinska myndigheten inte kan ge garantier för kameramannens liv om filmerna visas. Reportrar från andra nyhetsbyräer hotades också av representanter för den palestinska myndigheten. Om detta är sant, vilket jag inte finner någon anledning att betvivla, är det ytterst förvånande att journalister accepterar sådan censur. Man tycker att tidningarna borde vara fulla av artiklar som kritiserar palestiniernas behandling av nyhetsbevakande journalister. Kanske kommer till slut västvärldens journalister att upphöra med sitt oreserverade stöd för den palestinska saken. Men deras judehat kanske är så starkt, att det för dem snarare handlar om att välja mellan pest och kolera, än att välja mellan sanning och lögn.

Jag tycker det är uruselt av svenska massmedia att inte ens en gång ifrågasätta påståendet att bilderna var förfalskade. Undersökande journalistik, jo jag tacker jag! Det inträffar nog bara om ett påstående skulle vara till fördel för Israel. Då gör man allt för att bevisa att påståendet är falskt. Men det är klart, man vet ju ändå att judarna är onda, så man behöver inga bevis när man påstår negativa saker om dem. Precis som när det gäller Livets Ord och en del andra förhatliga fenomen. Att svälja den bortförklaring som säger att de omtalade bilderna visar jublande palestinier som bjudits på godis av Israels pressbyrå, uttrycker i mina ögon ett djupt förakt för det palestinska folket. Då betraktar man dem som ociviliserade vildar som jublar och dansar när den snälle vite mannen kastar lite färgade glaspärlor till dem. Så primitiva och naiva tror jag faktiskt inte att palestinier är!

 

Epilog:
Idag (16/11 2002), när jag skriver detta, har vi facit i handen. Det blev inte fullt ut som jag förutspådde, vilket gläder mig. Helt fel hade jag dock inte. Det har hörts åtskilliga röster i Sverige (och i många andra länder i Västeuropa), vilka har visat stor förståelse för terrordåden den 11/9 och försökt ursäkta och förklara dem. Det är nästan patetiskt när man ser hur media och kulturpersonligheter och politiker överbjuder varandra när det gäller att rentvå islam, och försöka visa att islam är kärlekens och fridens religion. Ett vanligt argument i sammanhanget är att kristna fundamentalister minnsann inte är ett dugg bättre. Det faktum att över 100 000 kristna mördas varje år för sin tro, varav den största delen i muslimska länder, talar dock ett annat språk (här finns en länk till siten "Documenting the persecution of Christians in the Islamic world", som redovisar förföljelser mot kristna i islamvärlden). Predikningar i världens moskéer (även i västvärlden), vilka spyr hat över kristna, judar och västvärldens demokratier, och uppmanar till att mörda, slakta och förgöra "Allahs fiender", talar också ett annat språk (jag har utdrag ur sådana predikningar här). Sådana predikningar utgör inte undantag utan snarare regel. Och mig veterligt har aldrig någon pingstvän, livetsordare eller baptist gripits för terrordåd, eller ens anstiftan till sådana. Det är uppenbart att det finns en avgärande skillnad mellan islam och biblisk kristendom (kan det finnas någon annan kristendom?).

Jag fick för några dagar sedan följande anonyma inlägg i min gästbok:

Ur "Det fruktansvärda som hänt..."

"Inom ca en till två veckor (från idag räknat, dvs den 15/9) så kommer svenska massmedia att börja lägga den verkliga skulden till terrordåden i USA på Israel och dess folk (jag tror inte samma sak kommer att ske i USA)."

Du kanske borde se över om du verkligen har fått profetians gåva innan du så tvärsäkert använder dig av den. Det blir liksom bara löjligt annars!

Alla anonyma inlägg i min gästbok raderas (vilket klart deklareras på min hemsida). Vågar man inte stå för sina åsikter, tycker jag man kan låta bli att uttrycka dem. Av detta skäl har jag raderat detta inlägg. Tyvärr kunde jag inte meddela vederbörande, eftersom jag inte hade någon mailadress. Hur som helst, den anonyme skribenten tycks inte ha läst det jag skriver speciellt noggrant. Förmodligen bliv han/hon så upprörd över det jag skrev, att känslorna rusade iväg. I början av min artikel om den 11/9 skriver jag dock "Jag skulle bli mycket glad om jag hade fel i ovanstående förutsägelse. Jag fruktar dessvärre att jag inte har fel." Jag önskar således inte att jag har rätt. För det andra påstår jag inte att det jag förutsäger utgör en profetia. Det handlar bara om min personliga bedömning, baserad på olika observationer. Dessutom uttalar jag mig inte så tvärsäkert, som skribenten påstår. Jag skriver t ex längre ned, "Än så länge är rösterna för att skuldbelägga Israel för händelserna den 11/9 inte entydiga i Sverige. Men alltfler sådana röster hörs. Kanske kommer de så småningom att tystna. Eller också kommer de att till slut utgöra den allmänna meningen i vårt land." I arabvärlden hävdar även ledande tidningar (t o m regeringsorgan) att det var Israel och president Bush som låg bakom attentaten den 11/9. Majoriteten av åtminstone de arabiska muslimerna tycks ha denna åsikt. Och som sagt, vi har inte sett slutet än. Jag är t ex övertygad om att majoriteten i Sverige (inkluderande massmedia och de flesta politiker) inom 25 år kommer att förneka Förintelsen (eller också kommer de att tycka att den var bra). Man kommer också att förneka att det judiska folket har någon som helst anknytning till Israel. Otroligt? Tja, just nu ser detta scenario inte så troligt ut. Men om någon 1935 hade berättat för tyska folket att deras land skulle vara i det närmaste utplånat om 10 år, och att Berlin skulle vara jämnat med marken, hade detta tett sig minst lika otroligt.

Du kan läsa mer om terrordåden i USA i:
Vad har kristendomen att säga om de fruktansvärda terrordåden den 11/9?

Tillbaka till sidan med aktuella kommentarer.

© Krister Renard