"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"Ju längre ett samhälle
kommer från sanningen,
desto mer kommer detta
samhälle att hata dem
som säger sanningen"
(George Orwell)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

"För att komma till flodens
källa måste man simma
mot strömmen."
(Stanislaw Jerzy Lec)

"Jag noterar att alla de
människor, som är för
abort, redan är födda."
(Ronald Reagan)

Senast ändrad: 2017 03 05 01:05

Rädslans kultur

Programmet Tendens den 20/3 2007 i P1 hade rubriken "Politiskt (in)korrekt — vad får man forska om?" (hela programmet kan höras här).

I programmet intervjuades två professorer:

Karl-Olov Arnstberg, professor i etnologi vid Stockholms Universitet.
Jonathan Friedman, professor i socialantropologi vid Lunds Universitet och också professor vid École des hautes études en sciences sociales (Högskolan för socialvetenskap) i Paris.

Texten nedan utgör delar av intervjun. Jag har redigerat lite grand för att korta ner och för att få det hela mer lättöverskådligt. Läsaren kan ju själv kontrollera genom att lyssna på hela intervjun. (A) och (F) nedan står för Arnstberg respektive Friedman. (I) står för intervjuaren/programledaren. Stycken utan dessa bokstäver är förklarande fakta jag själv lagt till. Hakparenteser i citat anger mina kommentarer.

Professor Arnstberg gjorde i mitten av 1990-talet, på uppdrag av Stockholms Socialförvaltning, en utvärdering av socialvårdens "Zigenarprojekt" i Rinkeby. Resultatet redovisades i boken Svenskar och zigenare. Även om den politiska korrektheten inte hade uppnått samma nivåer som idag, väckte boken mycket vrede och upprördhet, eftersom den sade det som var förbjudet att säga. Godhetskören ylade i vanlig ordning. "Rasistbok", "billig populism" och "hets mot folkgrupp" löd t ex omdömena i den politiska korrekthetens egen basun, Dagens Nyheter. Arnstberg hävdar i boken bl a att romer är starkt överrepresenterade i brottslighet (vilket är helt sant, men i den politiskt korrekta världen spelar som bekant sanningen ingen roll).

(A) Man kör pannan in i ett godhetstänkande. Vi går extremt långt i Sverige när det gäller att säga det vackra och det goda, men under den här vackra och goda språkverkligheten döljer sig betydande motsättningar i Sverige, precis som i många andra europeiska länder. Politisk ideologi blir en form av religion.
(A) Arnstberg: Ja gott och ont alltså. Alla människor vill vara goda. Jag försöker att falsifiera mina egna uppfattningar. Jag petar på dem, jag petar på andras uppfattningar. Det är det som är mitt jobb att göra. Det jag blir irriterad på är när andra människor, eller framför allt andra forskare, tar saker och ting för givna, rätt av. Exempelvis använder värdeladdade ord som analytiska verktyg. Ett sådant ord jag snuddar vid är rasism som exempel.

— (I) Är det någon som kallat dig rasist någon gång?
— (A) Jadå, jadå. Alltså, det tror jag är ett ord man spiller över i alla möjliga sammanhang. Alltså, det är ju en social skändning att kalla någon för rasist.
— (I) Är du rasist?
— (A) Nej, jag tänker inte i termer av ras för egen del. …Att kalla någon rasist eller sexist etc är ett oerhört kraftfullt sätt att skaffa sig ett överläge eller täppa till truten på den som har fel åsikter eller gör vad man själv tycker är olämpligt.
— (I) Hur känner du dig när någon kallar dig för rasist?
— (A) Det är klart att jag känner ett starkt obehag. Jag blir oerhört upprörd och ledsen och illa berörd. Och jag undrar varför jag alltid skall sticka in pinnen i den här myrstacken och röra om. Att skriva en doktorsavhandling om datering av knuttimrade hus är inte särskilt provokativt. Varför ägnar jag mig inte åt sånt? Eftersom jag är etnolog och antropolog i botten, så är jag ju intresserad av det som är annorlunda och bara det är näst intill förbjudet i sig idag. Den allmänna debatten framhåller hur lika varandra vi är, och helst skall vi vara lika varandra under en mer eller mindre betydelselös yta. Vi är ändå människor allihopa och av samma slag och vi tänker lika. Vi tänker inte alls lika — det där är en etnocentrisk föreställning. Att syssla med sådant som är centralt och sårigt, är det någon som bör göra detta så är det forskare, eftersom det är forskare som har samhällets öra för vad som är sant och osant mer än någon annan grupp, och det är ett svek när man inte gör det.

— (I) Den stora frågan är hur man skall ha en öppen samhällsdebatt utan att det ruschar iväg. Förstår du hur jag menar? Då kan det ju bli så att människor som verkligen är rasister kommer fram och börjar prata. Hur håller vi en balans?
— (A) Har man ett öppet samhällsklimat så får man väl acceptera att folk säger saker, anser saker och verkar för saker som man själv inte gillar. Jag tycker det är svårare med motsatsen, där man stänger ute olika ämnen och tabubelägger stora sjok av sånt som folk dagligen går och tänker på. Ja dels får man extrema motrörelser och det har vi ju i Sverige. Vi har våldsorienterade väldigt extrema rörelser, både höger och vänster.
— (I) Så summan av kardemumman; vi måste kunna prata om även det allra svåraste?
— (A) Ja vi måste begripa vårt eget samhälle. Vi kan inte klyvas i en verklighet som fungerar efter sina egna villkor och en högstämd, idealistisk debatt som har tappat fotfästet i verkligheten.

(A) Alltså, vi har problembilder, allvarliga problembilder i vårt samhälle. Jag är svartmålande, men det är ofta forskare av mitt slag. Om vi inte diskuterar dom utan bara säger "nu skall vi alla vara snälla mot varandra", vad får vi för samhälle då? Vi får ett samhälle där de här sakerna växer fast vi inte riktigt vill se dem.


(I) Friedmans forskning handlar om hur den västerländska nationalstaten förändras av invandring och mångkultur, dvs när den öppnar sina gränser för omvärlden, och de problem som kan tänkas uppstå i och med sådana globala processer.

(F) För första gången i mitt liv upptäckte jag att det fanns saker man inte fick säga. Det var tabu helt enkelt. Jag var chockad över den reaktionen. Jag hade ingen aning att folk skulle reagera på det sättet.

(I) De starka reaktionerna på hans forskning gjorde att han 1997 höll en doktorandkurs om fenomenet politisk korrekthet. Han skrev också en bok, PC Worlds — the anthropology of political correctness [PC står här för Political Correctness].

(F) Politisk korrekthet handlar inte om höger eller vänster utan om ett sätt att kontrollera folk och deras tänkande. Politisk korrekthet finns inte alls i samma utsträckning i Frankrike som i Sverige.
(F) Det som är politiskt inkorrekt i Sverige är inte alls politiskt inkorrekt i Frankrike. Man kan ta ett exempel, det här med Muhammedbilderna. I det här landet, vem är det som attackerar Jyllandsposten och som inte ens vet vad det är för tidning? De flesta som jag känner vet inte om att det är den största tidningen i Danmark, men de attackerar den för att vara allt möjligt och som hela tiden leder till idén att det måste vara något rasistiskt och extremhöger som ligger bakom det här. I Frankrike var det det motsatta. Där stöddes publiceringen av flera vänstertidningar, som också publicerade bilderna. Detta säger mycket om hur relativt det här begreppet är och hur mycket det har att göra med vad det är för politisk kultur som finns i landet.
(F) Det som leder till debatt i Frankrike leder inte till debatt här. Det blir ingenting helt enkelt. Det är tystnad i stället. Folk kan prata privat om det, men det blir aldrig någon debatt om det. Det är lågt i tak här.

— (I) Du är också verksam i Norge.
— (F) Där är högre i tak, i allmänhet. Där finns en debattkultur som inte finns i Sverige. En norsk antropolog som heter Unni Wikan skrev en bok om mordet på Fadime [En fråga om heder] och som gavs ut i Norge, och den skulle ha publicerats i Sverige också (det handlade ju om en händelse i Sverige) men han kunde inte hitta ett svenskt förlag som var villigt att publicera den [eftersom boken kritiserar vissa, av Godhetskören omhuldade, kulturer]. Det tog flera år.

(F) I USA kan politisk korrekthet utvecklas inom universiteten. Det är där man hittar den. Utanför universiteten är den mycket svagare. Och det finns så många olika typer av politisk korrekthet i USA att den förstör sig själv på något sätt. Det är väldigt lågt i tak i Sverige på grund av att det verkar vara någon slags central kontroll av det hela. Det finns instanser som har mycket mer makt över vad man får säga och vad man får tänka. Och folk går med på det i väldigt hög utsträckning.
(F) I Sverige känner folk sig hotade. När jag går ut hela tiden och säger att jag tycker att multikulturismen för det mesta är bullshit, skitsnack, det får man inte göra helt enkelt.

— (I) Vad menar du när du säger att multikulturism är bullshit?
— (F) Det är en fantasi, som inte ens är färdigtänkt, om att folk från olika delar av världen skall blandas ihop i något slags lyckligt samhälle. Det har aldrig funnits. De enda multikulturella samhällen i världshistorien har varit det man kallar för pluralsamhällen. Det brukar vara imperier eller kolonialsamhällen, där man importerar folk från andra delar av världen och sätter dem i speciella områden där de bor. Folk håller sig väldigt separata från varandra. Och det är vad som hänt i Sverige. Det är segregation som präglar vårt multikulturella samhälle.
— (I) Och det här har du forskat i då?
— (F) Ja, länge. Folk har ingenting att säga. De kan inte argumentera för det heller, det är också intressant. Det finns ingen diskussion kring det här. Det är bara "är man god eller ond" — det blir en moralisk fråga.
— (I) Kan du förstå att människor reagerar starkt när du t ex säger att du tycker att multikulturalism är bullshit?
— (F) Ja, jag gör det för att provocera och jag är intresserad av att se hur folk reagerar när jag säger sådana saker. Man kan reagera genom att göra sig beredd för debatt, men man kan också reagera genom att ha en reaktion mycket mer baserad på rädsla. Du är förfärlig. Du är det och det och det… Hur kan du säga en sådan sak? Du måste vara ond!

(F) Ingen konfronterar mig öppet, kanske för att jag är utlänning, för att jag är jude, jag har ingen aning varför.
(F) Det har blivit väldigt polariserat, på ett sätt som hindrar folk att diskutera med varandra, så att vissa saker skapar omedelbara reaktioner av den typen som inte har något specifikt innehåll, utan bara en massa vaga associationer. När det gäller politisk korrekthet är det inte innehållet i det som folk säger som är det intressanta, utan vad man associerar det till. Om man kan koppla ihop det med något man tycker illa om, t ex hela diskussionen omkring multikulturalismen, ja så får man inte säga. Och folk som säger det — vem säger det? Ja det är extremhögern. De här associationerna jag snackar om blir viktigare än innehållet i vad folk snackar om. Så om jag äter lunch med någon person som definieras som farlig, då är jag också farlig. Jag har en rolig historia:
(F) Det finns en komiker från Hawaii som är portugisisk-hawaiiansk. Han är väldigt populär bland vanligt folk och hans specialitet är etnisk humor. Han berättar fruktansvärda saker om folk hela tiden, inklusive sig själv. Det funkade jättebra i många år där, och han har alltid slutat sin repertoar genom att säga, "Varför finns det inget etniskt krig på Hawaii?" Det är så många olika grupper där. Han säger, "På grund av mig". Och vad menar han med det. Han menar om man tar upp det helt öppet och snackar om det, då kan man bli arg, man kan skratta och så blir man av med det, någon slags kathársis [rening]. Han gjorde samma sak i Californien i ett medelklassområde, universitetsfolk för det mesta, och de drog honom inför rätta med det samma på grund av att han var så politiskt inkorrekt. Han var väldigt chockad och åkte hem. Och sedan har han hållit tyst i många år efter det. Jag tror att han hade rätt, att det som händer i Californien [t ex alla rasmotsättningar som finns där], det är den här medelklassen och det är medelklassamhällen för det mesta och den här rädslan att snacka om saker. Man undviker allting som är ångestskapande. Men vad är det för fel att ha lite ångest. Man borde ha mycket mer ångest. Det är produktivt.

(I) I en artikel från år 2000 skriver Jonathan Friedman, "Den politiska korrekthetens värld är en instängd, likriktad värld, även om den definierar sig som mångkulturell. Det är en värld där demokratin är överflödig, eftersom alla sanna demokrater har samma idéer och resten, per definition, är antidemokrater som skall exkluderas."

(F) Forskningen skall handla om provokation. Provokation är det enda sättet att få folk att tänka, annars blir det helt ointressant. Om man bara reproducerar det som man redan vet, vad har man gjort för någonting då? Ingenting.

— (F) Jag tycker det är farligt t o m [att inte kunna debatterar öppet]. Vad är det som är svårt?
— (I) Att man är rädd för att säga någonting som gör att andra människor känner sig nedtryckta.
— (F) Hm, precis. Det är någonting som jag är intresserad av att förklara. Varför är folk så lättsårade idag? Jag tror de är mycket mer lättsårade idag än för 20 år sedan. Att alla är så dj-a sårbara. Åh Gud, vad har du sagt nu? Jag tror inte att folk nu för första gången verkligen kan uttrycka sin sårbarhet. Jag tror att de har blivit mycket mera sårbara, att de har utvecklat det t o m. Och det är vad jag kallar för rädslans kultur. Folk är rädda för allting. Man undviker allting.


 

Det är ju fantastiskt att P1 har vågat släppa fram två så politiskt inkorrekta personer. Mycket vatten har runnit i Puttlabäcken i Hallsberg sedan dess och idag vore det nog omöjligt att sända ett sådant program. Jag råkade lyssna på det när det sändes första gången, men glömde sedan bort namnen på de två medverkande professorerna så jag har inte kunnat hitta programmet. Av en slump, eller vad vet jag, fann jag för några dagar sedan en inspelning av programmet på nätet.

Det mesta som sägs ovan är i princip vad jag skriver i olika artiklar på min hemsida och blogg. Många av formuleringarna är mycket klargörande. För att ta några:

Att kalla någon rasist eller sexist etc är ett oerhört kraftfullt sätt att skaffa sig ett överläge eller täppa till truten på den som har fel åsikter eller gör vad man själv tycker är olämpligt.
Politisk korrekthet handlar inte om höger eller vänster utan om ett sätt att kontrollera folk och deras tänkande.
Den politiska korrekthetens värld är en instängd, likriktad värld, även om den definierar sig som mångkulturell. Det är en värld där demokratin är överflödig, eftersom alla sanna demokrater har samma idéer och resten per definition är antidemokrater som skall exkluderas.
Varför folk är så sårbara och lättkränkta idag [det finns otaliga exempel på detta — Jag (= Krister) läste förresten att Afro-Afrikanernas Intresseförening har klagat på att boksidor i allmänhet är vita och anser detta kränkande. Man kräver nu att alla böcker med vita sidor skall brännas på bål och fortsättningsvis så skall alla tidningssidor, boksidor etc vara svarta. Fast å andra sidan är ju texten oftast svart och den är ju det väsentliga. Så om texten nu blir vit på svarta sidor, kan det kanske uppfattas som ännu mer kränkande (jag bara skojar förstås — men det är inte enbart skoj, dagens kränkningskultur är ungefär på den nivån)]?
Rädslans kultur.

Som sagt vi lever i rädslans kultur, där vi låtsats som att svåra problem inte existerar. Detta leder till att gapet mellan verkligheten och den officiella beskrivningen av densamma växer alltmer. Till slut kommer verkligheten ikapp (den kommer alltid ikapp förr eller senare — ibland senare) och ju större detta gap är desto mer chockartat och traumatiskt blir uppvaknandet. Våra politiker och journalister, som försökt och försöker hypnotisera svenska folket att allt står väl till när det gäller invandringspolitik och mycket annat, kanske kan lyckas ännu en liten tid med detta. Men när uppvaknandet väl kommer, ja då kommer domen över politiker och journalister att bli desto hårdare, eftersom de svek de människor de skulle värna om och skydda! Ja jag misstänker att domen kommer att bli skoningslös med tanke på att dessa människor i årtionden medvetet, av ideologiska skäl, lurat svenska folket och försatt Sverige och dess folk [långt ifrån alla med svenskt pass räknar jag in här] i en oerhört farlig situation. Kanske kommer det till och med att visa sig vara för sent när uppvaknandet väl kommer, och Sverige kan mycket väl vara förstört för oöverskådlig framtid.

Om nu överhuvudtaget någon argumentering förekommer (sådant är ju onödigt när det gäller det som är politiskt korrekt) så anförs ibland att USA är ett fungerande mångkulturellt samhälle. Detta borde givetvis Friedman känna till (han är ju själv amerikan) när han kallar multikultur för bullshit. Som han ser det är USA ett pluralsamhälle, där de olika kulturerna lever var för sig utan att integreras.

På BBC Knowledge visas en programserie som heter "Paul Merton in Europe". Merton reser runt i olika europeiska länder och träffar intressanta människor. Under ett par av programmen besökte han Irland, "den Gröna Ön". Där träffade han bl a chefen för ett företag, som exporterar irländsk jord i påsar eller glasburkar till USA. Målgruppen var de många människor med irländsk bakgrund som finns där. Det var en sak som företagets chef sade när han samtalade med Merton, som fick mig att haja till, "Amerikaner vill vara en del av en etnisk grupp — irländsk, tysk... ". Pluralsamhälle innebär just detta. Man tillhör en etnisk grupp och identifierar sig i första hand med den gruppen (ett pluralsamhälle innebär inte nödvändigtvis att de olika grupperna bor i isolerade områden). Att människor identifierar sig med sin egen etniska grupp behöver i och för sig inte ställa till några problem för ett samhälle (tyskar, skandinavier, japaner och många andra grupper utgör fungerande och positiva delar av det amerikanska folket). Men när en viss etnisk grupp har helt andra värderingar än de andra grupperna, och en helt annan kultur och kanske dessutom föraktar alla andra kulturer (vilket kännetecknar den muslimska kulturen), ja då uppstår problem. Stora problem! Och om gruppen i fråga dessutom har som mål att ta över hela samhället och sedan förslava de andra grupperna (vilket islam har — muslimerna är i sina heliga skrifter befallda att göra detta — vilket jag diskuterar i många artiklar på min hemsida och blogg — om muslimerna inte lyder dessa befallningar kommer de enligt sin egen tro att få tillbringa evigheten i helvetet under outsägliga plågor), ja då är det bäddat för oerhörda och blodiga konflikter när den problematiska gruppen växer i storlek.

Det finns en ytterligare faktor som i hög grad kan förvärra situationen. Om de styrande och kultureliten uppvisar förakt mot någon av de etniska grupperna, då har man beträtt en farlig väg. Då tar man ifrån dessa människor deras identitet och driver dem in i extrema rörelser. Och det är ju precis denna farliga tendens vi ser i Sverige idag, där kultureliten (kulturdräggen) och media enbart visar förakt mot allt som är svenskt (samtidigt som de uttrycker djup beundran för alla andra kulturer — och speciellt då den muslimska). Ja de t o m förnekar att det finns en svensk etnicitet och en svensk kultur. Och erkänner de möjligen att finns en svenska kultur, ja då spottar de på den (vilket både Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin gjort — enligt Reinfeldt fanns bara barbari i Sverige innan invandrarna kom och enligt Sahlin är midsommar ett typexempel på en töntig tradition som vi borde skämmas för). Detta retar normala människor och dessa börjar då odla nationalistiska känslor, vilket också gör dem mer negativa gentemot invandrare, som man då kommer att betrakta som inkräktare som tar vår identitet ifrån oss. På så sätt kan man säga att den välmenande(?) Godhetskören ökar främlingsfientligheten i vårt land (vilket väl knappast är deras avsikt) och driver människor mot SD (människor blir helt enkelt förbannade när man försöker ta deras identitet ifrån dem). Givetvis förvärras det hela av att vi tar emot många, många gånger fler invandrare (och fel sorters invandrare, t ex horder av analfabeter) än vad vårt land har möjlighet att ta emot på ett bra sätt plus att svenska samhället behandlar dessa invandrare mycket bättre än vad etniska svenskar behandlas. Vissa invandrare har insett detta och den skarpaste kritiken mot den svenska oikofobin (hatet mot det egna landet och den egna kulturen) och den svenska invandringspolitiken kommer från just invandrare. De inser nämligen att detta riskerar att slå tillbaka mot dem själva.

För att återvända till USA har detta land idag oerhörda problem när det gäller motsättningar. Även om den vita rasismen till stora delar upphört så kan vi idag se en omvänd rasism, där t ex svarta utnyttjar sina rättigheter på ett orättfärdigt sätt. Ta bara rättegången mot skådespelaren och fotbollsproffset O J Simpson, där han var anklagad för dubbelmord. Trots att bevisen var överväldigande blev han frikänd. Man vågade helt enkelt inte döma honom, eftersom man var rädd för stora raskravaller. Han dömdes senare för dubbelmordet i en civilprocess, där han stämdes av offrens föräldrar. Där fick han betala hela sin förmögenhet i skadestånd. Nyligen så dömdes han f ö till 35 års fängelse för rån.

Ett annat exempel på omvänd rasism är förre rektorn vid Harvard University, Lawrence Summers (Harvard har gång på gång i olika utvärderingar rankats som världens främsta universitet). I USA brukar man inom universitetsvärlden säga "publish or die" (publicera eller dö). Den forskare som inte publicerar ett antal artiklar inom sitt ämnesområde varje år riskerar att få sparken. Vid Harvard fanns en afroamerikansk professor, Cornell West, som var professor i ämnet Afroamerikanska Studier. Denne hade inte publicerat någon bok eller artikel på akademisk nivå under de senaste åren. När rektorn, vid ett samtal med West 2001, sade till denne att han borde publicera något för att motivera sin position på universitet, blev rektorn anklagad för rasistisk diskriminering (läs mer om detta här) och fick be West om ursäkt (han kritiserar mig bara för att jag är svart — jag känner mig djupt kränkt).

Men problemen är mycket större än så. I USA finns stora svarta muslimska grupper som hatar alla vita och som öppet säger att de vitas öde i USA kommer att bli fruktansvärt. Det finns mängder av bostadsområden där polisen bara kan åka in tungt beväpnade och med stora insatsstyrkor och där brandkår och ambulans inte kör in. Dessutom är USA ett så stort land — det är snarare en världsdel än ett land — att ett pluralsamhälle där kanske kan fungera längre innan det faller sönder än i ett mindre land som Sverige. I Sverige kommer den typen av samhälle överhuvudtaget inte att fungera annat än kortvarigt.

Friedman säger ovan, "Det är väldigt lågt i tak i Sverige på grund av att det verkar vara någon slags central kontroll av det hela. Det finns instanser som har mycket mer makt över vad man får säga och vad man får tänka. Och folk går med på det i väldigt hög utsträckning."

Den centrala kontrollen kommer från den konsensus som finns hos politiker och merparten av journalisterna. Dessa grupper är både förtryckare och offer. Genom den politiska korrekthetens tryck har man skapat ett samhälle, där den som säger något inkorrekt i princip får hela sitt professionella liv förstört, om vederbörande är politiker eller journalist. Samtidigt är det man själv som skapat detta förtryck. Man blir fångad som i en rävsax (men det är man själv som lagt ut rävsaxen), och det enda som kan bryta detta är om tillräckligt många vägrar acceptera de politiskt korrekta åsikterna och ställer sig upp och med hög röst deklarerar att kejsaren är naken. De bakomliggande faktorer som lett till dagens tanke- och åsiktsförtryck är en politisk agenda i kombination med manipulation (för att skapa en konsensus hos svenska folket) och en mekanism som skrämmer människor att underordna sig (grupptrycket). Men bara fega människor går att skrämma. De som Friedman skriver "går med på det", dvs accepterar att bli hjärntvättade. Och det hela kan bara fungera om journalisterna säljer sin själ och blir en del av hjärntvätten.

Politiker är folkets tjänare och inte dess Herrar!!! De skall arbeta för det egna folkets bästa i första hand och de skall lyssna på folkets vilja. Politikerna skall ärligt redovisa fakta om det som sker i vårt land för att folk skall ha underlag när de röstar. Journalisterna skall förmedla dessa fakta plus de olika partiernas ideologier till folket, utan manipulation eller censur och utan att undanhålla något. Ärliga och ansvarsfulla journalister är en absolut nödvändighet i en fungerande demokrati. Merparten av dagens journalister och dagens politiker kan anklagas för trolöshet mot huvudman. Genom deras svek blir den svenska demokratin en skendemokrati — en totalitär demokrati.

Om svenska folket verkligen kände till sanningen om vissa invandrargruppers brottslighet, hur invandrare får åka hem på betald "semester" (semester från vad?) till det land de nyss flydde från med "fara för livet" på svenska skattebetalares bekostnad, och hur invandrare som inte betalat ett öre till systemet kan få mer i "pension" än etniska svenskar, och hur invandrare har företräde till polishögskolor etc, och vad invandringen kostar svenska folket, och inte minst vad massinvandringen av muslimer kommer att innebära för Sverige som land inom 50 år, så skulle vi garanterat ha ett helt annat politiskt landskap. De flesta av dagens politiker är bara intresserade av pengar och makt. Makt, makt, makt! De är beredda att sälja ut sitt eget land för att få sitta kvar på maktens positioner och uppbära sina fantasilöner. Ja de har redan sålt ut sitt land. De har lett Sverige in i ett mycket, mycket farligt läge. Landsförrädare är nästan ett för milt ord! Och jag anser inte att jag överdriver när jag skriver detta.

 

Tillbaka till sidan med aktuella kommentarer.

© Krister Renard