"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"Ju längre ett samhälle
kommer från sanningen,
desto mer kommer detta
samhälle att hata dem
som säger sanningen"
(George Orwell)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

"För att komma till flodens
källa måste man simma
mot strömmen."
(Stanislaw Jerzy Lec)

"Jag noterar att alla de
människor, som är för
abort, redan är födda."
(Ronald Reagan)

Senast ändrad: 2011 05 20 17:21

Vill verkligen palestinierna leva under islams styre?

Det tycks som att jag får rätt i min fruktan att ”våren i arabvärlden” kommer att tas över av islamistiska grupper som Muslimska Brödraskapet. Detta kommer på sikt att få Mubaraks och Gadaffis diktaturer att framstå som rena sörgårdsidyller. Dessutom kommer det att skapa en mycket farlig och oförutsägbar situation i Mellanöstern.

Häromdagen ”firade” araberna (framför allt palestinierna) Naqbar, dvs minnet av hur palestinierna förlorade sitt land 1948 (som de själva uttrycker det – personligen menar jag att det snarare handlade om att judarna 1948 fick det som rätteligen var deras). Det förekom stora demonstrationer vid gränserna och många försökte ta sig över gränsen in i Israel från bl a Libanon. Flera personer dödades när israelisk och libanesisk militär försökte hindra dem.

I en intervju i Al Aqsa TV (13/5 2011) säger 92-åriga Sara Jaber, en av de som deltog i ”Rätten att återvända”-demonstrationen vid den jordansk-israeliska gränsen, ”Om Allah vill kommer ni [hon avser då reportern] att massakrera dem [dvs judarna] precis som vi massakrerade dem i Hebron. … jag genomlevde massakrerna på judarna i Hebron. Vi, befolkningen i Hebron, massakrerade judarna. Min far massakrerade dem och tog hem en del saker…”. Hon anspelar här på en av de många massakrer på judar som regelbundet skedde i Palestinamandatet innan Israel blev ett självständigt land. Vid flera sådana massakrer styckade man judarna och satte upp huvudena på pålar som varning. Sara Jaber vet definitivit vad hon talar om, eftersom hon själv är från Hebron. 1948 var hon i 30-årsåldern. Utsikterna till en varaktig och trovärdig fred mellan Israel och palestinierna tycks inte speciellt ljusa, om man nu får tro att Sara Jaber är representativ för palestinierna. Nu tror jag inte hon är det, men tyvärr får moderata muslimer knappast komma till tals i Al Aqsa TV (som är Hamas egen kanal).

Vad skulle för övrigt hända om flera miljoner palestinier nästa naqbardag samlas på andra sidan gränsen, kräver sin rätt att återvända, och sedan bara marscherar in i Israel. Vad skulle den israeliska militären göra? Man kan ju inte skjuta ned flera miljoner människor. Det skulle bli en oerhört svår situation för israelerna. Det finns indikationer på att ett sådant scenario planeras, även om det förmodligen är svårt att genomföra. Det är inte säkert att Jordanien, Libanon, Egypten och Syrien skulle tillåta detta. Oavsett det ordkrig som försiggår mot Israel tycks det inte som att dessa arabländer är så speciellt intresserade av palestiniernas sak, annat än i den mån de kan utnyttja den för sina egna syften. Under alla förhållanden så ger arabvåren mig vissa rysningar när jag tänker på vad som kan hända i framtiden.

hemsidan OneJerusalem läste jag nyligen en artikel med rubriken ”12 skäl till varför Jerusalem måste förbli odelad under israelisk kontroll för all framtid ”. Låt mig sammanfatta de argument som där framförs:

1. Jerusalem har varit det judiska folkets huvudstad (men aldrig något annat) folks huvudstad i 3000 år, inkluderande både det gamla och det moderna Israel. Det fanns kalifat (där den högste muslimske ledaren, Kalifen, bodde) i Medina, Damaskus, Bagdad och Kairo, men aldrig i Jerusalem.
2. Judar bodde i Jerusalem 1 700 år innan den arabiska erövringen på 600-talet.
3. Jerusalem nämns 641 gånger i Bibeln och noll gånger i Koranen.
4. Den judiska rätten till Jerusalem (och även hela Judéen och Samarien) erkändes utan förbehåll och enhälligt vid San Remo konferensen 1920 av de 51 medlemmarna i Nationernas Förbund. Dessutom har judar varit i majoritet i Jerusalem under de senaste 150 åren.
5. Judar i östra Jerusalem utsattes för etnisk rensning när Israel attackerades av fem arabarméer 1948. Intressant att 3G (jag tänker då på Jan Guillou, Per Garthon och Matthias Gardell) och andra israelhatare aldrig nämner att araberna sysslat med etnisk rensning (1948 tvingades ca 700 000 judar att fly från arabländerna, och fick lämna kvar allt de ägde – detta var i samma storleksordning som antalet arabiska flyktingar 1948 – varför nämna aldrig dessa judiska flyktingar?).
6. Utan den israeliska säkerhetskontroll som finns idag skulle Jerusalem sjunka ner i kaos, med rivaliserande militiagrupper stridande mot varandra, precis som i Gaza. Detta skulle göra livet outhärdligt både för de boende och för turister. 1949 flydde 25 procent av Jerusalems judar på grund av att arabiska krypskyttar låg och sköt på dem hela tiden.
7. Israelisk kontroll av Jerusalem är avgörande för IDF (Israels försvarsstyrkor), eftersom man behöver en säker väg i krigstider för att flytta soldater/utrustning till den östra gränsen mot Jordanfloden.
8. Israeliska araber i östra Jerusalem åtnjuter socialhjälp och sjukvårdsförsäkring till ett värde av 10 000 USD per år (och person). Att ta ifrån dem dessa förmåner och placera denna befolkning under en tyrannisk regim (PA – Palestinska Myndigheten – eller Hamas) är både oetiskt och omoraliskt. Det strider också mot vad majoriteten av araberna i östra Jerusalem vill (jag återkommer strax till en undersökning som visar detta).
9. Om Israel mot allt förnuft skulle tillåta upprättandet av en palestinsk arabstat, skulle PA inte skydda den kristna minoriteten eller deras heliga platser, vilket klart framgår av PA:s förföljelse av kristna araber i Betlehem. Inte heller judendomens heliga platser skulle skyddas, vilket vi har sett när det gäller Josefs grav i Nablus och synagogan i Jeriko. Mellan 1948-1967 förstördes 59 judiska heliga platser av de ockuperande jordanierna (varför skrev inte media långa artiklar om Jordaniens ockupation av Västbanken och östra Jerusalem? – detta stred mot den FN-resolution som låg bakom staten Israels bildande?).
10. Ett PA-kontrollerat östra Jerusalem skulle fungera som en ”magnet” för sunnimuslimska terrororganisationer (Muslimska Brödraskapet/Al Qaeda/Palestinska Islamiska Jihad) och shiitiska eller shiitsponsrade terrororganisationer (Iran, Hizbollah, Hamas), vilka sedan skulle ta över, precis som i Libanon, Gaza och nu i Egypten (förmodligen).
11. De ökande konfrontationerna från etablerade och alltmer välbeväpnade terrorgrupper i östra Jerusalem (t ex raketbeskjutningar av de judiska delarna av Jerusalem), skulle garanterat leda till ett ofrånkomligt krig, vilket skulle orsaka onödiga spänningar globalt mellan judar, muslimer och kristna (förutom alla offer det skulle skapa både bland judar och palestinier).
12. Jerusalems delning ligger inte i Israels, USA:s, EU:s, PA:s eller de lokala arabernas intresse. Det ligger endast i Irans (och de olika terrornätverkens) intresse, vilka strävar efter att dominera världen.

Ja, det var de 12 punkterna (jag har översatt ganska fritt och lagt till lite egna tankar). Vissa av dem kanske jag ställer mig tvekande till, t ex att Iran skulle vilja dominera världen. Men varför inte? Islam har ju som mål att erövra hela världen och tvinga alla att bli muslimer. Detta anbefalls klart och tydligt både i Koranen, i haditherna och i sharíalagen. På min hemsida har jag en avdelning om Israel. Där finns en del av punkterna ovan med.

Jag lovade i punkt 8 att jag skulle återkomma med en fördjupad kommentar beträffande påståendet att majoriteten av de israeliska araberna inte vill leva i en palestinsk stat. I november 2010 gjorde Pechter Middle East Polls en omfattande intervjuundersökning med araber bosatta i östra Jerusalem. Intervjuerna skedde på arabiska, utan någon övervakning av företrädare för myndighetspersoner eller andra. Intervjuerna utfördes av representanter för PCPO (Palestinian Center for Public Opinion). Resultatet analyserades sedan enligt beprövade statistiska metoder.

En av frågorna (Q25 sid 33) var, ”Om de pågående förhandlingarna kollapsar, och den Palestinska Myndigheten ber Förenta Nationerna att utropa en palestinsk stat utan Israels medgivande, vilken konkret effekt kommer detta att ha på ditt liv?” 20 % av de tillfrågade ansåg att det skulle ha en positiv effekt och 14 % svarade ”mycket positiv effekt”. 24 % ansåg däremot att det skulle ha en negativ effekt på deras liv medan 11 % menade att det skulle ha en mycket negativ effekt. 27 % ansåg att det inte skulle ha någon effekt alls. För majoriteten av palestinierna framstår tydligen inte en ensidigt deklarerad palestinsk stat som något odelat positivt.

En annan fråga (Q17 sid 25) löd, ”Om en permanent tvåstatslösning kan genomföras, skulle du föredra att bli medborgare i Palestina, med alla rättigheter och privilegier för andra palestinska medborgare, eller skulle du föredra att bli medborgare i Israel, med alla rättigheter och privilegier för andra israeliska medborgare?” Resultatet där blev följande:

Föredrar att bli palestinsk medborgare 14,6 % (föredrar förmodligen)
15,5 % (föredrar definitivt)
Föredrar att bli israelisk medborgare 23,4 % (föredrar förmodligen)
11,2 % (föredrar definitivt)
Vet ej/inget svar 35,1 %

Hela undersökningen kan läsas här.

30,1 % föredrar således att bli palestinska medborgare medan 34,6 % hellre vill bli israeliska medborgare. Dvs fler araber bosatta i östra Jerusalem vill således fortsätta att vara, eller bli, israeliska medborgare. Minst lika intressant är att 35,1 % inte vet eller inte svarat. Dvs förutom att ca 35 procent föredrar att bli medborgare i Israel, är ytterligare 35 % vankelmodiga, dvs de säger inte nej till att bli israeliska medborgare. För sammanlagt 70 % av araberna boende i östra Jerusalem är det således långt ifrån självklart att man vill bli medborgare i den eventuellt kommande palestinska staten. Ser man hur det ser ut på Västbanken och framför allt i Gaza, är det inte svårt att förstå varför.

Och det är ju precis som jag brukar säga (tänk vad skönt det är att ha rätt); de flesta palestinier vill leva sina liv i trygghet, dricka sitt söta kaffe med honungsbakelser och kela med barn och barnbarn. De vill ha ett stadigt jobb och kunna försörja sig och sin familj. Och de vill inte ha våld och krig. Precis som vilka människor som helst. De hyser föga sympati för Hamas etc (vilka samtidigt omhuldas av den intellektuella eliten i vårt land, som uppenbarligen inte står på det palestinska folket sida, utan har solidariserat sig med ondskan). Varför skall inte den palestinska majoritetens vilja respekteras? Att små grupper av fanatiska islamister får styra och ställa över den stora tysta majoriteten och terrorisera både sin egen befolkning och andra, har inget med demokrati att göra. Snarare demonkrati! Att små grupper av intellektuella psykopater (i t ex Sverige) får styra och ställa över den tysta majoritetens åsikter och framtid, och terrorisera alla som säger emot, har inte heller med demokrati att göra. Båda utgör exempel på den djävulska ondskan, som alltmer börjar framträda helt öppet och utan skam, och som dessutom har fräckheten att själv framställa sig som den enda goda kraften i världen.

 

Tillbaka till sidan med aktuella kommentarer.
© Krister Renard