"Det är synd att 99 % av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"Ju längre ett samhälle
kommer från sanningen,
desto mer kommer detta
samhälle att hata dem
som säger sanningen"
(George Orwell)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

"För att komma till flodens
källa måste man simma
mot strömmen."
(Stanislaw Jerzy Lec)

"Jag noterar att alla de
människor, som är för
abort, redan är födda."
(Ronald Reagan)

Senast ändrad: 2010 02 04 10:59

Denna tidsålders gud

TV4 brukar ibland visa ett dokumentärprogram som heter "CBS 60 Minutes". Programmet är en välgörande fläkt i det annars så politiskt korrekta massmediautbudet. Man vågar ta upp och ifrågasätta sådant som nästan inga andra media ens vågar ta i med tång. För en tid sedan handlade programmet om en intressant aspekt av fångvården i Californien. En "vanlig människa" (om man så får säga), som är i behov av en hjärttransplantation, har små möjligheter att få en sådan gjord, på grund av det kostar flera miljoner dollar, och att vanliga sjukförsäkringar tydligen inte täcker så dyrbara behandlingar. Interner i Californiens fängelser får däremot alltid en hjärttransplantation vid behov, eftersom delstaten är skyldig att bekosta all nödvändig sjukvård för de som sitter i fängelse. Detta har lett till den absurda situationen att en person som hela sitt liv arbetat hederligt och betalat skatt, ofta lämnas att dö när hans hjärta lägger av, medan en person som kanske begått de mest fruktansvärda brott, som lett till andra människors invaliditet eller död, och som aldrig i hela sitt liv betalat skatt eller haft ett hederligt arbete, blir räddad till livet av samhället när han befinner sig i samma situation. En läkare, som hade utfört flera hjärttransplantationer på interner, och som intervjuades i programmet, menade att detta inte kan läggas internerna till last, men att det givetvis sänder helt fel signaler till vanliga medborgare. Varför skall man arbeta och sköta sig, när man behandlas sämre än den värsta förbrytare? Men han avslutade sitt resonemang med något som gjorde att jag spetsade öronen. Han sade ungefär så här, "Den här absurda situationen beror inte på illvilja hos våra politiker. Självklart är deras avsikt inte att missgynna skötsamma medborgare och favorisera interner. Men samhället är så komplext att det verkar som politikerna inte har kontroll längre. De ser inte de övergripande konsekvenserna av sina beslut, utan allt blir ett enda stort kaos."

Detta fick mig att börja fundera. Vem bestämmer egentligen utvecklingen i Sverige? På andra ställen på min hemsida har jag riktat skarp kritik mot vissa företeelser i vårt land och diskuterar vilka absurda beslut som ibland fattas. T ex när förkunskaperna i matematik hos blivande civilingenjörer sjunker så katastrofalt att 40 procent inte får studielån andra läsåret (vilket rapporterades hösten 2002 och vilket utgjorde en fördubbling jämfört med året innan), medan samtidigt Högskoleverket föreslår att man skall ta bort kraven på Matematik E för de som söker till Teknisk Högskola (vilket innebär en rejäl sänkning av förkunskaperna). En sådan respons från en myndighet på ett allvarligt problem verkar ju fullständigt vettlös, och man har svårt att förstå hur någon som är vid sina sinnens fulla bruk som och vill vårt land väl, kan komma med ett sådant förslag till lösning. Antingen måste det handla om en medveten konspiration mot vårt land eller också beror det på total förvirring. Jag betraktar det första alternativet som osannolikt, även om det givetvis inte kan uteslutas. Hur som helst, förvirring och kaos tycks vara det som utmärker dagens politiker och beslutsfattare.

I vårt samhälle finns enorma problem. Våld, utslagning, främlingsfientlighet, mobbing på skolor och arbetsplatser, direktörer som plundrar företag, ansvarslöshet nästan överallt på alla positioner, utbrändhet, alltfler viktiga företag som säljs till utlandet etc, etc, etc. Vad gör då våra ansvariga politiker? Tja, i stort sett ingenting, mer än stoppar huvudet i sanden (strutsmetoden). Det verkar som de flesta i ledande ställning tänker ungefär som så (om de nu tänker överhuvudtaget), "Det håller kanske min tid ut. Efter mig, ragnarök..." De flesta åtgärder tycks vara kosmetiska, om de inte rent av motverkar sitt syfte. Det som kännetecknar alla åtgärder är att de är maximalt politiskt korrekta. Och att man nästan aldrig backar upp besluten med motsvarande ekonomiska resurser. Kraftfulla åtgärder lyser med sin frånvaro. Insikten att verkliga problem kräver verkliga lösningar och att verkliga lösningar alltid kostar pengar, ibland mycket pengar, tycks bortglömd sedan decennier tillbaka (kanske är en viktig orsak till allt utbrändhet att man ger människor i uppgift att lösa vissa problem, medan man samtidigt inte ger tillräckliga resurser — detta leder naturligtvis till en oerhörd frustration).

Låt mig ta ett exempel bland många. Problemen i den kommunala skolan är monumentala. Mobbing, trakasserier av lärare, skadegörelse, stök på lektioner, obefintliga kunskaper etc, etc, är legio. Normal effektiv lektionstid på högstadiet är enligt vissa undersökningar 22 minuter av 40 minuters lektionstid — resten av tiden går åt till att försöka få klassen tyst, dvs polisiär verksamhet. Eleverna som idag kommer till gymnasiet är så okunniga att det nästan är otroligt. Jag har arbetat som gymnasielärare i 13 år nu, och jag kan inte ge de matematikskrivningar jag gav för 10 år sedan (de duktigaste eleverna är lika duktiga som tidigare, men snittet är dramatiskt mycket sämre). Jag känner inte till en enda kraftfull åtgärd som gjorts för att förbättra skolan, vare sig det gäller kvalitet eller den psykosociala miljön. Inte en enda. Allt som föreslås är bara ord, ord, ord och åter ord. Konferenser, nya läroplaner, lärare sitter och diskuterar utvärdering, projektarbete etc i timmar och åter timmar. Blah, blah, blah, men ingenting görs åt de grundläggande problemen. Ingenting! Nada! Nichts! Nothing! Hakuna! Skolan blir bara sämre år från år. Högstadiet är en ren, total katastrof. Tre förlorade år i ungdomars liv (både för de studiemotiverade och de icke studiemotiverade eleverna). De åtgärder som Skolverket föreslår är bara politiskt korrekta, kosmetiska lösningar. Sockersött nonsens. Man tycks lägga ned mer energi på att försöka stänga de kristna skolorna i vårt land än på att lösa de verkliga problemen. Precis som om orsaken till alla problemen i den kommunala skolan är de kristna skolorna.

De politiska partierna tycks inte längre ha någon ideologi eller vision (mer än lite luddigt att allt skall bli bättre och att levnadsstandarden och välfärden skall öka för all framtid — hur detta nu skall gå till tycks man inte ha en aning om). Moderaterna upprepar mantramässigt sitt "sänk skatterna, sänk skatterna, sänk skatterna, hare hare krishna...", och tycks för länge sedan ha glömt sitt konservativa arv i den politiska korrekthetens namn. Socialdemokraterna, infiltrerade av intellektuella psykopater, verkar fullt upptagna med att försöka klamra sig fast vid makten till varje pris och arbetarbakgrund tycks numera inte stå högt i kurs när socialdemokratiska regeringar tillsätts. Kristdemokraterna ligger lågt i sin kristna profil. Folkpartiet arbetar i liberalismens namn på att förbjuda kristna skolor och Vänsterpartiet skäms för sin kommunistiska bakgrund Och Miljöpartiet tycks tro att man kan skapa välstånd genom att sätta filter på alla fabriksskorstenar. Och till sist, Centerpartiet, vad står de för? Tja inte vet jag. I senaste valkampanjerna har jag aldrig lyckats förstå vart de vill komma.

Nu menar jag inte att det inte finns bra saker i de olika partierna. Jag tycker det är bra att Miljöpartiet hjälpt oss att få upp ögonen för hur viktig miljön är och hur lätt det är att förstöra livets möjligheter att överleva här på jorden. Men, vad jag menar är, inget parti tycks ha någon övergripande idé om hur vi i praktiken skall lösa de allvarliga problem jag räknat upp. Det tycks som om alla lite försiktigt drar åt var sitt håll. Inget händer. Problemen i skolan eskalerar, utbrändheten och sjukskrivningarna fortsätter att öka (runt 800 000 svenskar i arbetsför ålder är antingen sjukskrivna, arbetslösa eller förtidspensionerade — enligt Skattebetalarna Förening måste varje svensk som har ett riktigt arbete försörja 3,2 svenskar i arbetsför ålder). Direktörerna kör fortfarande företag i botten och får sin fallskärm på 120 miljoner, medan de anställda får något helt annat, nämligen sparken. Motivationen till den höga fallskärmen (och den höga månadslönen) är att direktören menar sig ta ett enormt ansvar, till skillnad från övriga i företaget. Det tycks dock som om de som verkligen tar konsekvenserna, dvs tar sitt ansvar, är de anställda (de blir ju utan jobb), medan direktören inte tar något ansvar alls (han lämnar ju företaget skrattande, rikare än någonsin). Så fick jag då avlasta mitt hjärta. Detta med dagens orättfärdiga rövardirektörer är nämligen något som retar mig oerhört. Men nog sagt om denna tråkiga sak. För att avsluta resonemanget så känner jag inte till något enda problem i vårt samhälle som verkligen lösts (jag talar då om de stora problemen, t ex svenska skolan, våldet i samhället etc). Jag känner inte ens till ett enda fall där man föreslagit hur ett enda av de allvarliga problemen skall lösas praktiskt. Partipolitiskt, politiskt korrekt, sockersötat nonsens löser definitivt inga problem. Snarare eskalerar problemen. Varför är man så handlingsförlamad?

I Ords 29:18 i 1917 års översättning läser vi, "Där profetia inte finns, där blir folket tygellöst". Detta är ju ett ganska ålderdomligt språk, som är svårt att förstå. I Kings James står det, "Where there is no vision, the people perish", dvs "Utan vision förgås folket". Ordspråksboken, som detta är hämtat ur, utgör en samling ordspråk och visdomsord, varav många blivit klassiska (järn skärper järn, den som gräver en grop åt andra... etc). Även om man inte tror att Bibeln är Guds ord, kan man säkert hålla med om att visioner är viktiga. Civilisationer kommer och civilisationer går. När en civilisation inte längre har någon vision dör den och någon annan tar över. I Västerlandet finns nästan inga visioner kvar. Inget etablerat parti har någon klart uttalad vision. Under 1900-talet försökte man ersätta kristendomen med olika politiska visioner, men resultatet blev synnerligen magert, och som vi sett ovan så har inget av våra politiska partier idag något som ens kan liknas vid en bärande vision. Men det är inte nog med att det svenska samhället saknar visioner. Visioner anses inte längre riktigt rumsrena. Orsaken till detta är att varje vision gör anspråk på att vara sann. Detta innebär att de som inte delar denna vision, anses ha fel. Och i den politiska korrekthetens namn får man inte säga att någon har fel (med ett undantag — det är i Sverige tillåtet att säga att bibeltroende kristna, USA och Israel har fel). Kommunismens vision lever kvar i små grupper, varav en del sysslar med ren terror, men dess inflytande är numera marginellt. Den civilisation som idag har den kraftfullaste visionen (vilket inte betyder att det handlar om en god vision) är utan tvekan islam. De tror verkligen på något, och det är inte uteslutet att islam kommer att ta över Europa inom 100 år (visst blir du väl glad när du tänker på din dotter-dotter-dotter som går omkring där i sin burkha, med nät framför ögonen, och där Sverige regeras av en Övertaliban, och där homosexuella och våldtagna kvinnor stenas varje lördag på Stockholms Stadion, vilket givetvis också direktsänds i STTV, dvs "Sveriges Taliban-TV"). Ett folk utan visioner går under. Eller snarare, ett samhälle utan visioner går under och får lämna plats för någon annan civilisation, som har en vision. Så har det alltid varit i mänsklighetens historia. Och så kommer det alltid att vara.

Jag har sagt ovan att Västvärlden saknar politiska visioner. Och det är sant. Men det finns faktiskt en mycket framgångsrik, icke politisk vision i Västerlandet. Den har ett program som den lyckats genomföra över all förväntan. Och den opererar i det fördolda. De flesta människor är inte ens medvetna om dess existens. Vad talar jag då om? Jo om det vi skulle kunna kalla för newage-konspirationen. De flesta känner visserligen till begreppet newage, men kunskaperna är oftast mycket ytliga. Vad newage egentligen handlar om är det få som vet. Och att det skulle röra sig om en konspiration är helt okänt. Inte ens den "vanlige" newagaren ser det som en konspiration. De är bara ute efter häftiga andliga upplevelser. Bakom newage finns emellertid andliga krafter, som medvetet leder mänskligheten i en ödesdiger riktning. Bort från Gud och sanningen och längs en väg som leder till ondska och undergång. Det talas i vara dagar mycket om konspirationer och jag förstår den läsare som kanske hållit med mig så här långt, men nu suckar och tycker det räcker med konspirationsteorier (Internet är fullt av hemsidor som målar upp olika konspirationer). Men låt mig försöka motivera varför jag tror att newage faktiskt utgör en medveten, andlig konspiration.

Några av de grundläggande trossatserna i newage (läs också här om newage) kan sammanfattas ungefär så här:

  1. Det finns ingen personlig Gud.
  2. Jesus är inte Guds enfödde son, och inte den ende Kristus.
  3. Jesus dog inte för våra synder.
  4. Det finns ingen synd och ingen ondska.
  5. Treenigheten Fader-Son-HeligAnde finns inte.
  6. Bibeln är full av fel.
  7. Det finns ingen himmel och inget helvete.
  8. Varje människa är gud, och hennes gudaskap kan förverkligas om hon uppnår högre medvetenhet.

Majoriteten av människorna i Västvärlden omfattar idag merparten av dessa trossatser. Även de som inte själva betraktar sig som anhängare av newage. Ateister, som i princip förnekar allt andligt, förkastar givetvis punkt 8. Den enda grupp som förkastar alla punkterna ovan är de bibeltroende kristna (kan det finnas några andra kristna?).

Alice Bailey, ockultist, som öppet bekände att hon tjänade Djävulen, har påverkat newage-religionen starkt. Hon leddes, enligt egen utsago, bl a av en andlig guide från Tibet vid namn Djwhal Khul. Hon skrev över 150 böcker, varav många kan läsas på Internet. En viktig bok av Bailey är Mänsklighetens problem (Problems of Humanity) som kom ut 1947. Alice Bailey menar att framtiden finns hos barnen. De vuxna går inte att förändra. Det gäller således att få tag på barnen så tidigt som möjligt, helst före tio års ålder. Förändras tänkandet hos barnen, kommer världen att förändras. Hennes lösning på mänsklighetens problem kan sammanfattas på ungefär följande sätt:

  1. Driv bort Gud från skolan och gör honom betydelselös i det dagliga livet.
  2. Bryt kommunikationen mellan barn och föräldrar så att föräldrarna inte kan överföra sin kristna tro till barnen. Befria barnen. Utveckla en frihet för dem i sättet att uttrycka sig. [Barnen skall ges lika stor rätt som föräldrarna. Befria barnen och låt dem finna sin egen väg i livet, dvs beskydda barnen från de äldres påverkan.]
  3. Barnen skall introduceras till och lära sig om den andliga världen genom skolan. [Kristen tro får inte förekomma. TM är ok och yoga etc, men Jesus skall förbjudas. En generation uppstår som är främmande för Jesus och kristen tro.]
  4. Befria folk från inskränktheten och begränsningarna i kristen tro. Ge dem frihet. Om du gillar det — gör det! [För 50 år sedan levde folken i Europa i äktenskap efter bibliskt mönster. Förändringen mellan 1945-1960-talet var knappt märkbar och kom gradvis. Men från 60-talet till idag har hastigheten på förändringen när det gäller sexuell frihet ökat. Svenska Kyrkan håller för närvarande på att utreda frågan om att viga homosexuella. Allt talar för att detta kommer att gå igenom. Regeringen har aviserat att kyrkorna (både Svenska Kyrkan och frikyrkorna) eventuellt kommer att förlora vigselrätten om de inte accepterar att viga homosexuella par.]
  5. Folk måste få utöva sin sexualitet som de vill så länge det inte gör våld mot en annan människa [Vem avgör för övrigt den frågan?]
  6. Sexuell frihet innebär frihet från graviditet. Aborter måste därför göras tillgängliga för dem som vill. En accepterad världsstandard måste etableras.
  7. Bryt ner familjen. Ersätt familjen med lösa förbindelser. Älska så länge du har lust. [Målet är att bryta ner familjen. Det gäller att få tag på barnen så tidigt som möjligt.]
  8. Sätt de homosexuella fria.
  9. Korrumpera konsten. [Används massmedia, tidningar, veckopress, radio, TV, film och video. Visa dekadens. Kontrollera massorna med massmedia och låt de acceptera lösa förbindelser och perversioner som standard.]
  10. Se till att kyrkan och de kristna accepterar dessa förändringar. [Och detta har man sannerligen lyckats med. De kristna som sätter sig emot, betraktas som relikter från en svunnen tid av de kristna som låtit sig förföras.]

(En hel del av uppgifterna ovan är hämtade från den kristna tidningen BED, nr 3/2003).

Att slaget om skolan anses viktigt av företrädare för newage framgår av följande citat:

Jag är övertygad om att slaget om mänsklighetens framtid måste utkämpas och vinnas i den statliga skolans klassrum av lärare som korrekt ikläder sig rollen som lärjungar i en ny tro. Dessa lärare måste gå in med samma osjälviska överlåtelse som den värsta fundamentalistiske predikant, för de kommer att vara en annan sorts förkunnare, de använder klassrummet i stället för predikstolen för att föra ut humanistiska värderingar i vilket ämne de än undervisar, oberoende av utbildningsnivå, förskola, dagis eller stora statliga universitet. Klassrummet måste och kommer att vara slagfältet i konflikten mellan det gamla och det nya — det ruttnande kristna liket och den humansistiska tron ("A religion for a New Age", Tidskriften The Humanist, jan/feb 1983).

Låt oss lämna newage för ett ögonblick och ta upp en annan tråd. Jag tycker mig se en tendens hos de flesta intellektuella i Sverige att:

  1. Hata kristna och judar (man säger sig visserligen vara antisionist och inte antisemit, eftersom det senare inte just nu är politiskt korrekt, men visar ändå att det är judarna man hatar).
  2. Hata familjen, som anses vara roten till nästan allt ont här på jorden.
  3. Hata alla som tror på absolut sanning och absolut rätt/fel.
  4. Hata alla som har kritiska synpunkter på abort, homosexualitet. och fri sex överhuvudtaget (dessa tre är ju kopplade till varandra)
  5. Hata USA (eftersom USA tror på absolut rätt och fel) och Israel (eftersom Israel bebos av judar)

Läsaren kanske upplever ordet "hata" som väl starkt. Jag tycker dock att ordet "hata" faktiskt är relevant. Även om de flesta intellektuella lindar in sitt budskap i förskönande ord, som "demokrati, tolerans, kärlek" etc, skiner väldigt ofta hatet igenom (många gånger ser man avgrunder av hat hos vanliga människor så fort Israel kommer på tal).

Om läsaren nu tycker att det jag säger är oerhört överdrivet, ja rent av helt fel, så återstår för läsaren att förklara några saker:

  1. Varför detta motstånd, för att inte säga hat, mot kristna skolor? Det tycks inte finnas samma hat mot t ex muslimska skolor. De kristna skolorna fungerar bra, även om de givetvis inte är perfekta, och har mycket av det den kommunala skolan skulle vilja ha, men saknar. Varför då detta besinningslösa hat?
  2. Varför detta hat mot bibeltroende kristna (kan det för övrigt finnas några andra kristna?)? På vad sätt skulle dessa utgöra en fara för samhället? Och om de nu utgör en fara för Sverige, vad är i så fall Sverige för samhälle (bibeltroende kristna brukar förföljas i alla onda diktaturer, eftersom varje diktatur känner sig hotad av kristendomens anspråk på absolut sanning)?
  3. Varför denna totala ensidighet när det gäller konflikten Israel-araberna? Man behöver inte ha Einsteins analytiska förmåga för att inse att araberna enbart vill ha fred på Israels ruiner, dvs de vill inte ha någon fred alls, de vill förinta staten Israel. Det har de gång på gång visat. Vad kommer det sig t ex att EU betalar miljontals kronor till produktion av palestinska skolböcker och att dessa sedan är fyllda till brädden av judehat och där Israel inte finns utsatt på en enda karta? Ingen normalt begåvad människa skulle väl tro att man på så sätt bidrar till verklig fred. Varför pressar inte EU palestinierna att erkänna dels att Israel existerar, dels Israels rätt att existera. Det finns inget hopp för fred i Mellanösterns så länge som palestinierna fortsätter att förneka Israel rätten att existera.
  4. Varför detta rabiata judehat som funnits i tusentals år och som aldrig tycks ta slut?

Hösten 1990 hade man ett symposium i Oslo på temat "hatets anatomi". Ledande psykologer, sociologer, författare etc hade samlats för att försöka förklara vad hat egentligen är och hur det uppstår (även USA:s tidigare president Jimmy Carter var där). En av de slutsatser man kom fram till var att det är omöjligt att finna en rationell förklaring till företeelser som Nazitysklands judeutrotningar eller röda khmerernas illdåd i Kampuchea. Ondskans ursprung låter sig tydligen inte förklaras med hjälp av psykologins inomvärldsliga mekanismer. Orsaken till detta är, enligt min mening, att ondskan inte är ett psykologiskt eller medicinskt problem, utan ett andligt problem.

Newage hävdar att alla vägar utom bibeltrogen kristendom och judendom leder till Gud. Den militanta ateismen, som vill förbjuda all religion, och speciellt då kristendomen, hävdar att inga vägar leder till Gud (eftersom det inte finns någon Gud). Båda riktningarna tycks, trots sina diametralt olika utgångspunkter, befinna sig i konvergerande banor och verkar vara ganska överens om de punkter jag nämnt ovan. Vad kan detta komma sig? Det verkar ju helt oförklarligt. Jo Bibeln talar om att "Denna världens gud (Bibeln avser här Djävulen) har förblindat förståndet hos dem som inte tror (2 Kor 4:4)". Bakom newage finns Djävulen, även kallad Lucifer, som är en ond andemakt (ett av de större newageförlagen heter för övrigt Lucis Publishing Companies, där Lucis uppenbarligen syftar på Lucifer). Det finns också många exempel på newageanhängare som öppet erkänner att Djävulen är deras herre. På andra ställen på min hemsida skriver jag om de intellektuella psykopaterna (läs t ex här) som ställt till så mycket ont på jorden. Jag skriver också om den totalitära demokratin Sverige (läs här), där merparten av de intellektuella accepterar i stort sett allting utom bibeltroende kristna (kan det finnas några andra kristna?). Det verkar som om samhället är influerat av en ond makt, som inspirerar både newage, militanta ateister och alltför många intellektuella. Och denna onda makt är uppenbarligen oerhört framgångsrik. Baileys 10 punkter är nästan till fullo genomförda i stora delar av Västvärlden. Sverige tycks leda denna ödesdigra utveckling. Mycket talar för att vi snabbt närmar oss den stora slutstriden mellan det onda och det goda, som Bibeln talar om på flera ställen.

 

Tillbaka till sidan med aktuella kommentarer.
© Krister Renard