"Det är lätt att förlåta ett
barn som fruktar mörkret.
Den verkliga tragedin är
en vuxen som fruktar ljuset."
(Platon)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"För att komma till flodens
källa måste man simma
mot strömmen."
(Stanislaw Jerzy Lec)

Vad är fado?

Eftersom du klickade på ordet "fado", utgår jag från att du vill veta lite grand om vad fado är. Enkelt uttryckt kan man säga att fado är en slags portugisisk motsvarighet till blues (jag talar då om fadons funktion, själva musikstilen är inte relaterad till blues). Fado har sina rötter bland 1800-talets sjömanskrogar, där den förmodligen utvecklades ur de sentimentala sånger som prostituerade brukade sjunga. Musiken är en mix av musikstilar från Portugals forna kolonier (framför allt Brasilien och Cap Verde), och har sedan blandats med lokal portugisisk folkmusik, vilket vävts ihop med olika poetiska traditioner. Texterna uttrycker kärlek, längtan, glädje och smärta, och i kombination med musiken ger fadon en oerhört intensiv totalupplevelse. Så intensiv att det nästan gör ont ibland. Ofta är sångaren/sångerskan, som kallas "fadista", så koncentrerad på att ge allt, så att man sjunger blundande och med händerna hårt knäppta på ryggen. Portugisiska är ett oerhört vackert och expressivt språk (tycker jag) och skönheten i fadon förstärks tack vare detta.

Under Portugals diktator, Salazar, hamnade fadon delvis i vanrykte, eftersom den upplevdes som alltför kopplad till regimen, vilken försökte utnyttja fadons popularitet för sina egna syften. Texterna var under den här tiden hårt censurerade. Efter diktaturens fall, 1974, har emellertid fadon åter blivit oerhört populär, inte minst bland unga människor. Den har också spridit sig internationellt, och även i Sverige blir det normalt utsålda hus när en fadosångare kommer hit (vilket är alltför sällan). Fadon sjungs både av män och kvinnor, men personligen föredrar jag kvinnliga sångare.

 

Klassiskt så ackompanjeras sången av en instrumental trio bestående av portugisisk gitarr, klassisk gitarr och basgitarr (alla instrumenten är akustiska).

Den portugisiska gitarren har formen av en luta och har sex dubbelsträngar. Den spelas enbart med tumme och pekfinger, på vilka man tejpar plektrum (små plastbitar som fungerar som ett slags konstnaglar) för att få en vassare ton. Den klassiska gitarren kallas lustigt nog "viola" i fadosammanhang och spelas också med plektrum som tejpas fast på fingrarna. Basgitarren ersätts ibland med en kontrabas eller elbas. Instrumentkombinationen ger ett oerhört läckert ackomanjemang, där den portugisiska gitarren, med sin lite vassa ton, kompletterar sången. Alla musikstilar utvecklas och vissa fadosångare har också numera piano, dragspel, flöjt och liknande i sin ensamble (jag är själv inte så förtjust i detta, men smaken är ju olika).

Alla tiders mest berömda fadista är utan tvekan Amâlia Rodriguez (1920 - 1999), ofta kallad "fadons drottning". Bland nu levande fadistas har jag två favoriter; Cristina Branco och Katia Guerreiro (vilket inte betyder att jag inte uppskattar andra fadistas).

 

Cristina Branco är född 1972 och var till en början helt ointresserad av fado. När hon fyllde 18 fick hon en grammofonskiva av sin morfar, Rara e Inédita med Amâlia Rodrigues. Plötsligt upptäckte hon djupet och potentialen hos fado. Hon påbörjade studier i kommunikationsvetenskap med tanken att bli journalist men arbetade mer och mer med att utveckla sin röst och till slut så tog fadon över (tack för det!).

I februari 2005 besökte Cristina Sverige och gav bl a två konserter på Kulturhuset i Stockholm. Båda var utsålda redan i november 2004, men jag hade, tack vare en god vän, lyckats få tag på några biljetter. Det var en oerhörd upplevelse (en av mitt livs största musikupplevelser) och jag satt som trollbunden under hela konserten. Cristina Branco har en fantastisk röst som hon behärskar till fulländning. Hennes musikalitet är enorm och den oerhörda intensiteten i hennes sång och den totala närvaron när hon uppträder är överväldigande.

Dessutom ackompanjeras hon av bl a av Custódio Castelo, en av de absolut skickligaste virtuoserna på portugisisk gitarr i vår tid. Han har också skrivit många av hennes sånger och betytt mycket för hennes musikaliska utveckling.

Fler bilder och mer om hennes person och var hon uppträder etc finns att hämta på Cristinas hemsida. Man kan även lyssna på utdrag ur hennes skivor i Real Audio, MP3 etc. Det kan nämnas att Cristina är oerhört populär i Holland, som hon regelbundet turnerar i. Hon lär vara en av de populäraste artisterna där just nu.

Cristina Branco har ibland kritiserats för att hon tänjer på gränserna. Hon experimenterar med nya musikstilar, nya instrument, nya typer av texter etc, men varför skulle man inte få göra det? Eller som hon själv sade i en intervju; "Jag är Cristina Branco".

 

Min andra "fadoidol", Katia Guerreiro, håller sig till den mer traditionella fadon (som är den jag personligen föredrar -- men när det gäller Cristina Branco så spelar det nästan ingen roll vad hon sjunger, eftersom hennes röst är så underbar -- skulle hon sjunga dagens börsrapport så skulle man ändå vara lyrisk).

Katia Guerreiro, som är född 1976 i Sydafrika och sedan växte upp på Azorerna innan hon flyttade till Lissabon, började sin musikkarriär som rocksångerska och efter att ha studerat medicin under en period började hon sjunga fado på heltid (numera är hon färdig med sina studier och arbetar som narkosläkare på ett sjukhus i Lissabon, men som tur är han hon inte slutat sjunga). Vissa menar att hon är den nya Amâlia Rodriguez, Hur som helst är hon oerhört bra med en enormt vacker och djup och intensiv röst. De musiker som ackompanjerar henne är också oerhört skickliga. Mer kan man läsa om Katia på hennes hemsida (som sedan ett år har ett meddelande att den är under omarbetning -- frågan är om den någonsin kommer upp igen -- man kan ju också googla på hennes namn, så hittar men mycket information). Där kan kan också lyssna på utdrag ur några av hennes sånger, om man nu skulle vilja bilda sig en uppfattning om hur fado låter. Jag hittade för övrigt en hemsida där det även finns några videosnuttar (Real Audio plug in nödvändig) från några av hennes konserter (klicka bara på någon av länkarna till höger om "Vidéo" -- sidan är på franska).

För den som är intresserad kan jag nämna att man hittar många fado-cd på Amazon.com.

Den som verkligen vill uppleva fadons själva själ måste åka till Lissabon (eller som det uttalas på portugisiska, "lischbóa"). Där finns mängder av fadokrogar, både stora och små, på vilka uppträder både kända och okända förmågor (vissa av de okända är oerhört bra). Fadon är nästan som en religion för många portugiser. Där får man utlopp för sin saknad, sin depression, sin glädje, sin längtan, ja för hela sin mänsklighet (det som på portugisiska brukar kallas "saudade"). Fadon är djupt mänsklig och oerhört äkta (när den är som bäst) och uttrycker och förlöser uppdämda och undertryckta känslor (som all verkligt stor konst).

---

Lite mer om fado (070128):

När jag skrev texten ovan, visste jag inte speciellt mycket om fado. Efter att ha läst Thomas Nydahls relativt nyutkomna bok Musiken som föddes bortom haven (Artéa Förlag AB, 2006), och efter omfattande mailväxling med författaren, har jag lärt mig oerhört mycket mer om fadomusikens ursprung och de olika artisterna. Jag kan verkligen rekommendera denna bok, som på ett märkligt och mycket äkta sätt ger läsaren en känsla för fadons innersta själ och väsen. Thomas har också en blogg, där han regelbundet skriver om fado (se länk nedan). Jag skulle givetvis kunna skriva mycket mer och detaljerat om fado här, men Thomas Nydahl kan så mycket mer, så därför hänvisar jag den intresserade läsaren till hans blogg. Där berättas om de olika artisterna, deras framträdanden och där finns också ljudfiler med olika fadoartister och länkar. Kort sagt en guldgruva för den intresserade.

Thomas har också skrivit en ytterligare bok om fado, Kärlek och längtan (h:ström -- Text och kultur, 2004). Även denna bok kan jag varmt rekommendera. Nydahls båda fadoböcker kompletterar varandra, även om de också i någon mån överlappar varandra. För den som tänker åka till Lissabon är Thomas Nydahls Lissabon -- en promenadbok en guldgruva. Den förmedlar den pulserande staden, dess ljud, dofter och essens på ett mycket inspirerande sätt. Plus att den också utgör en initierad antologi över den portugisiska litteraturen. Thomas Nydahls böcker kan beställas direkt från författaren via e-mail: thomas_nydahl*yahoo.se (kopiera adressen till ditt mailprogram och ersätt sedan stjärnan med snabel-a -- lite krångligt kanske, men då kommer inte spam-robotarna att upptäcka Thomas' mailadress och då slipper han en massa spam).

I Musiken som föddes bortom haven kan man läsa följande intressanta om fadons födelse:

Det är till havs fadon har sitt ursprung, ett ursprung som bekräftas av dess rytm, vågornas rytmiska rörelse, regelbunden som fartygets hävning, eller som vågornas slag mot kusten.

Kanske beror min kärlek till fadon på mina tio år som sjöman och mina seglingar över haven?! Hur som helst, det finns något i fadon som slår an en sträng i min själ. Ibland brukar man säga att fado är den "tillspillogivna människans röst"

Förutom Cristina Branco, som för övrigt kommer till Stockholms Konserthus den 16/3 2007, och Katia Guerreiro (som hade en underbar konsert på Södra Teatern i Stockholm i höstas) har jag upptäckt många, många fler fantastiska fadoartister. En av de allra bästa heter Mariza. Jag kan verkligen rekommendera hennes DVD "Mariza, Concerto em Lisboa". Det är en liveinspelning, gjord på en utomhusscen nära den stora Tejofloden som flyter genom Lissabon. Kan beställas från amazon.com. Helt fantastisk!!! Mariza har en hemsida där man kan lyssna till en del av hennes sånger. Där finns också bilder och en del sångtexter och mycket annat intressant (se länk nedan).

En annan artist som jag upptäckt är Joana Amendoeira. Hon är den yngsta av de stora fadostjärnorna (bara 24 år) och har en spröd men varm röst. I somras besökte jag Lissabon för att bl a lyssna på fado och köpte då en bunt skivor med för mig okända artister. Joana var en av dem, och jag har sedan dess köpt ytterligare en skiva med henne. Hon har en egen blogg (se länk nedan -- enbart på portugisiska, men där finns i alla fall lite bilder på henne) En annan sångerska som jag uppskattar mycket är Aldina Duarte. Hennes fado är renodlad och enkel men oerhört intensiv och gripande. Det är så det gör ont i en när man hör henne.

Vad kan passa bättre än att avsluta denna lilla introduktion till fado med två rader ur en sångtext, som jag tycker fångar själva själen i fadomusiken.

Låt mig få sjunga,
det är så jag gråter.

Länkar:

Thomas Nydahls blogg
Marizas hemsida
Joana Amendoeiras blogg
Här kan du beställa fadoskivor -- klicka på "Catálogo" och välj sedan Portugal

Tillbaka till huvudsidan.